Syftet med den här studien är att undersöka hur en fortbildning initieras och vilka tecken på förändrade arbetssätt som personalen kan beskriva i ett skolutvecklingsperspektiv. Valet föll på en fortbildning som avser personalens kompetens i bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Vi har undersökt en särskoleenhet där samtlig pedagogisk personal genomgår en fortbildning i lågaffektivt bemötande enligt Bo Heilskov Elvéns metod. Vi har valt en hermeneutisk ansats med kvalitativa, semistrukturerade intervjuer för att få svar på våra forskningsfrågor. Vi har genomfört två intervjuer med två av flera ansvariga för den valda fortbildningen, en specialpedagog och en rektor, som skulle kunna ge svar på vilka grunder fortbildningsinsatsen initierades. Denna intervju gav oss önskad information inför intervjuerna med personalen på skolorna, där vi har intervjuat två lärare och två klassassistenter för att primärt undersöka vilka förändrade tecken man kan se i verksamheten utifrån fortbildningen i lågaffektivt bemötande. Resultatet visar att ledning och personal har uppfattat ett behov i verksamheten som kräver ett förändrat arbetssätt i att möta elevernas problemskapande beteenden. Utifrån fortbildningen i lågaffektivt bemötande visar resultatet att personalen har blivit mer trygga i sin undervisningssituation men även i sin yrkesrelation kollegor emellan. Personalen upplever att de har utvecklat ett gemensamt språk och en gemensam metod som även leder till möjlighet till ökat lärande hos eleverna. De har anpassat miljön och förhållningssättet efter elevernas behov. Som framgångsfaktorer kan man se motiverad personal som ser direkta effekter av fortbildningen, men också det faktum att fortbildningen omfattar all personal. Personalen har en önskan om långsiktighet i fortbildningen med mer tid för reflektion. Ledningen har för avsikt att utifrån personalens skilda behov i fortsättningen differentiera fortbildningen. I vår analys har vi i huvudsak utgått från Timperleys (2013) cirkulära femstegsmodell för skolutveckling. Denna går kort ut på att (1) elevernas behov av kunskaper och färdigheter identifieras för att uppnå viktiga mål. Därefter (2) kartläggs personalens behov av kunskap i att handleda eleverna till ökad måluppfyllelse. Den professionella förmågan (3) fördjupas hos berörd personal och (4) utifrån detta får eleverna uppleva lärande på ett nytt sätt. Det sista steget (5): Elevernas nya behov av kunskaper identifieras, vilket är identiskt med steg ett (1). Vi tycker oss ha sett tecken på att alla stegen finns representerade vid tillfället för vår studie, dels utifrån ledningens organiserade plan för fortbildningen, men också utifrån att tecken på ett cirkulärt tänkande som nu riktar fokus på elevernas behov mer än före fortbildningen. Timperley menar att utgångspunkten för en positiv skolutveckling är just elevernas behov (a.a).

Sveriges storstäder och många kommuner i större regioner tampas alltmer med bostadsbrist, där platsen inte räcker till för invånarna. På Sveriges landsbygder är problemet tvärtom, på platsen finns inte en fördelaktig befolkningsmängd. I Filipstads kommun är avfolkningen ett stort problem, inte minst när den unga befolkningen väljer att flytta, vilket leder till en hög medelålder och en minskad arbetskraft som bidrar med låga skatteintäkter. Att många unga väljer att flytta från landsbygden är ingen hemlighet, men i denna uppsats är syftet att förstå varför unga personer faktiskt väljer att bo kvar på landsbygden, med fokus på Filipstads kommun. Uppsatsens syfte är att förstå varför unga i Filipstads kommun väljer att gå mot den rådande urbaniseringsnormen som finns och faktiskt bo kvar på landsbygden. Utifrån detta är även syftet att studera om det finns skillnader i inställningen bland unga kvinnor och män. För att uppfylla syftet har elever på Spångbergsgymnasiet i Filipstads kommun tagits till hjälp genom en webbaserad enkät, för att få inblick i deras inställning till sin hemkommun. För att få förståelse för hur kommunen arbetar strategiskt i att bibehålla den unga befolkningen, har intervjuer utförts med tjänstepersoner på Filipstads kommun. I arbetet har tidigare forskning och teorier använts såsom push- and pullteorin, migration i förhållande till genus samt nyckelbegreppet plats som även inkluderat aspekter av platsbundenhet och bruksanda. Detta har gett oss stor förståelse till varför situationen ser ut som den gör i denna kommun. Resultatet visade att inställningen mellan unga kvinnor och män skiljer sig åt, då det framförallt är kvinnor som har en negativ inställning till Filipstads kommun. Den största skillnaden fanns dock inte mellan könen, utan mellan högskoleförberedande- och yrkesprogram. Detta då det främst var elever inom yrkesprogram som uttryckte en vilja av att bo kvar inom kommunen. Orsakerna till varför dessa unga människor i gymnasieålder vill bo kvar, grundade sig i en typ av platsbundenhet till familj och vänner samt även hopp och löfte om framtida arbete. Tjänstepersonerna på kommunen redogjorde i sin tur att kommunen inte har en övergripande strategi eller ett arbete för att bibehålla den unga befolkningen. Det är istället upp till varje förvaltning att göra det de kan i sitt arbete. Fokus inom Filipstads kommun ligger istället i att vara attraktiva för barnfamiljer, med hopp om att de utflyttande ska återvända när det är dags att bilda familj.