Syftet med denna studie är att synliggöra hur bedömning kommer till uttryck på ett utvecklingssamtal i årskurs sju. Fyra frågeställningar har tagits fram för att undersöka syftet:  Hur samspelar formativ och summativ bedömning på utvecklingssamtalet? Vilket utrymme ges åt elevens självbedömning på utvecklingssamtalet? Hur informerar läraren om andra lärares bedömningar? Hur gör man för att eleven ska förstå bedömningens syfte? Metoden som används i studien är deltagande observation. Genom observation och ljudinspelning av ett utvecklingssamtal samlades material in för att sedan analyseras, vilket ledde fram till ett resultat. Resultatet visar att bedömning på utvecklingssamtal är ett komplext fenomen och att både formativa och summativa bedömningar behöver förmedlas för att bedömningarna ska nå sin fulla funktion på utvecklingssamtal. Resultatet visar också att lärare som håller i utvecklingssamtal hamnar i en svår situation då de ska informera om andra lärares bedömningar. Detta gäller i synnerhet ifall lärarnas bedömningar är korta och otydliga. Studien talar för betydelsen av ett samarbete mellan lärare inför utvecklingssamtal för att höja kvaliteten på bedömningsförmedlingar. Slutligen framgår det av resultatet att det är svårt att avgöra vad som är självbedömning på utvecklingssamtal och huruvida självbedömning är något som ges på utvecklingssamtal, eller om det är något som eleven själv behöver initiera.

<p>Att försöka stärka elevens roll i utvecklingssamtalet är ett sätt att hjälpa eleven till vuxenhet. </p><p>Att eleven tränas i att nå ett ”större språk” är angeläget inte minst för en svensklärare som </p><p>skall verka som elevhandledare. Språk ger eleven plats på arenan, det vill säga möjlighet att </p><p>bli ett subjekt. Aktionen har detta som sitt huvudsyfte, då jag upplevt att elever under </p><p>utvecklingssamtalen ofta är mottagare/ objekt för information från skolan och kommentarer </p><p>från föräldrar och inte är aktivt deltagande. </p><p>Gymnasieskolan har möjligheten att erbjuda elever något annorlunda i kraft av att skolformen </p><p>är ny för eleven och åtminstone på pappret frivillig. Att elever tränas i självvärdering och </p><p>reflektion är två ingångar till ett sådant utvecklingsarbete. Genom att starta detta i den klass </p><p>jag för närvarande är elevhandledare i tror jag mig om att upptäcka en del, som mitt arbetslag </p><p>kan diskutera och eventuellt vidareutveckla. Genom att välja videofilmning av gruppsamtal </p><p>ville jag inleda ett kollektivt reflektionsarbete . </p><p> Jag har också försökt ringa in upplevelser av utvecklingssamtal från årskurs 3 elever och </p><p>några kollegor, för att få stoff till mina samtal med eleverna i åk 1. De självskattningar som </p><p>mina elever gjort utgår från deras individuella studieplaner och det skoldokument som slår </p><p>fast vad vi handledare skall ta upp under samtalet. </p><p> Jag har använt mig av frågeformulär, skattnings/värderingsblanketter och videoinspelningar </p><p>Studien är kvalitativ och jag har utöver ovannämnda arbetsmetoder fört kontinuerliga </p><p>loggboksanteckningar. </p><p> Eleverna är positiva till samtalen, men förväntar sig i stor utsträckning att deras olika ämnes </p><p>lärare skall ha rapporterat studieresultaten till handledaren. De är färgade av tidigare </p><p>skoltraditioner och osäkra över var betygsribborna ligger, vilket försvårar deras försök att </p><p>sätta mål . Språket är knapphändigt och i huvudsak koncentrerat kring betygssteg. Det är de </p><p>som har de bästa studieresultaten som lyckas värdera sina studieinsatser på ett realistiskt sätt. </p><p>De elever som har svårt med studiemotivation och/eller valet av program har svårast att </p><p>värdera sin studiesituation . </p><p> Det reflektionsarbete som inletts genom aktionen behöver kopplas till lärarlagsarbetet för att </p><p>ge tydligare effekter på utvecklingssamtalet. Samtalet behöver också sättas i centrum för </p><p>lagets kvalitetsredovisning.</p>

Att försöka stärka elevens roll i utvecklingssamtalet är ett sätt att hjälpa eleven till vuxenhet. Att eleven tränas i att nå ett ”större språk” är angeläget inte minst för en svensklärare som skall verka som elevhandledare. Språk ger eleven plats på arenan, det vill säga möjlighet att bli ett subjekt. Aktionen har detta som sitt huvudsyfte, då jag upplevt att elever under utvecklingssamtalen ofta är mottagare/ objekt för information från skolan och kommentarer från föräldrar och inte är aktivt deltagande. Gymnasieskolan har möjligheten att erbjuda elever något annorlunda i kraft av att skolformen är ny för eleven och åtminstone på pappret frivillig. Att elever tränas i självvärdering och reflektion är två ingångar till ett sådant utvecklingsarbete. Genom att starta detta i den klass jag för närvarande är elevhandledare i tror jag mig om att upptäcka en del, som mitt arbetslag kan diskutera och eventuellt vidareutveckla. Genom att välja videofilmning av gruppsamtal ville jag inleda ett kollektivt reflektionsarbete . Jag har också försökt ringa in upplevelser av utvecklingssamtal från årskurs 3 elever och några kollegor, för att få stoff till mina samtal med eleverna i åk 1. De självskattningar som mina elever gjort utgår från deras individuella studieplaner och det skoldokument som slår fast vad vi handledare skall ta upp under samtalet. Jag har använt mig av frågeformulär, skattnings/värderingsblanketter och videoinspelningar Studien är kvalitativ och jag har utöver ovannämnda arbetsmetoder fört kontinuerliga loggboksanteckningar. Eleverna är positiva till samtalen, men förväntar sig i stor utsträckning att deras olika ämnes lärare skall ha rapporterat studieresultaten till handledaren. De är färgade av tidigare skoltraditioner och osäkra över var betygsribborna ligger, vilket försvårar deras försök att sätta mål . Språket är knapphändigt och i huvudsak koncentrerat kring betygssteg. Det är de som har de bästa studieresultaten som lyckas värdera sina studieinsatser på ett realistiskt sätt. De elever som har svårt med studiemotivation och/eller valet av program har svårast att värdera sin studiesituation . Det reflektionsarbete som inletts genom aktionen behöver kopplas till lärarlagsarbetet för att ge tydligare effekter på utvecklingssamtalet. Samtalet behöver också sättas i centrum för lagets kvalitetsredovisning.

Enligt Skolverket (1999) är utvecklingssamtalen något som både elev och förälder ser fram emot och längtar efter. År 2001-2002 gjordes en nationell kvalitetsgranskning där nära två tredjedelar av eleverna i grundskolan tyckte utvecklingssamtalen fungerade bra. Eleverna tyckte att du kunde tala fritt och lägga fram åsikter men att samtalsklimatet kunde bli bättre. Cirka en fjärdedel av eleverna är inte nöjda med utvecklingssamtalet, eleverna tycker att det inte finns någon att vända sig till om de var missnöjda med något men framförallt ingen so lyssnade på deras kritik. Enligt Skolverket (2005) ska varje skola ha en individuell utvecklingsplan som ska innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling, dels en planering av hur skolan ska verka för att eleven ska förbättras så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen därtill vad eleven och vårdnadshavaren kan gör och ansvara för. Läraren har ett stort ansvar och det gäller att använda kunskapen och styra utvecklingssamtalet på rätt sätt tillsammans med elever och föräldrar. Det är viktigt att relationen är så bra att alla parterna har känslan att man kan tycka till men även hur eleven mår psyksikt både i skolan och hemma. I undersökningens bakgrund lyft relationen lärare och elev men även hur pass viktig den är för at det ska kunna bedrivas ett professionellt samtal så som utvecklingssamtal. I undersökningen har fyra elever fått berätta från deras egna upplevelser utifrån tre viktiga faktorer så som betyg, socialt välbefinnande och innehållet/upplägg. Eleverna går sista året på gymnasiet. Tillvägagångssättet som jag har använt mig av är brevintervjuer och det menas med att eleverna får e-post av mig som undersökare där de sedan svarar i berättande form utifrån deras upplevelser.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur föräldrar till barn i förskolan beskriver föräldrainflytande genom utvecklingssamtalet.   Studien utgår från följande frågeställningar: Vad berättar föräldrar att de förväntar sig av utvecklingssamtalet? Vad beskriver föräldrarna att de vill ha inflytande över i förskolan? På vilket sätt beskriver föräldrarna att deras inflytande ser ut?   Vi har använt oss av kvalitativ metod och konstruerat data genom fokusgruppssamtal. Vi har valt att analysera materialet utifrån inspiration från fenomenografisk ansats. Någon sann bild av föräldrainflytande i samband med utvecklingssamtalet har vi inte sökt, utan vi har istället valt att lyssna på föräldrarnas berättelser av hur de upplever utvecklingssamtalet. Vi ville även höra om föräldrarna anser att det de talar om i interaktionen mellan dem och förskollärarna följs upp i verksamheten.   Resultatet visar att föräldrarna anser att utvecklingssamtalet ger dem möjlighet att påverka verksamheten. Slutsatsen är att föräldrarna talar om att de har föräldrainflytande genom utvecklingssamtalet, framförallt när det gäller delar av verksamheten som kan ändras för att gynna barnets utveckling och intressen.

<p>Enligt Skolverket (1999) är utvecklingssamtalen något som både elev och förälder ser fram emot och längtar efter. År 2001-2002 gjordes en nationell kvalitetsgranskning där nära två tredjedelar av eleverna i grundskolan tyckte utvecklingssamtalen fungerade bra. Eleverna tyckte att du kunde tala fritt och lägga fram åsikter men att samtalsklimatet kunde bli bättre. Cirka en fjärdedel av eleverna är inte nöjda med utvecklingssamtalet, eleverna tycker att det inte finns någon att vända sig till om de var missnöjda med något men framförallt ingen so lyssnade på deras kritik. Enligt Skolverket (2005) ska varje skola ha en individuell utvecklingsplan som ska innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling, dels en planering av hur skolan ska verka för att eleven ska förbättras så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen därtill vad eleven och vårdnadshavaren kan gör och ansvara för. Läraren har ett stort ansvar och det gäller att använda kunskapen och styra utvecklingssamtalet på rätt sätt tillsammans med elever och föräldrar. Det är viktigt att relationen är så bra att alla parterna har känslan att man kan tycka till men även hur eleven mår psyksikt både i skolan och hemma. I undersökningens bakgrund lyft relationen lärare och elev men även hur pass viktig den är för at det ska kunna bedrivas ett professionellt samtal så som utvecklingssamtal.</p><p>I undersökningen har fyra elever fått berätta från deras egna upplevelser utifrån tre viktiga faktorer så som betyg, socialt välbefinnande och innehållet/upplägg. Eleverna går sista året på gymnasiet. Tillvägagångssättet som jag har använt mig av är brevintervjuer och det menas med att eleverna får e-post av mig som undersökare där de sedan svarar i berättande form utifrån deras upplevelser.</p>

Syftet med uppsatsen är att få en inblick i och förstå hur lärare tänker kring valet av utvecklingssamtal. Materialet till studien har samlats in genom 8 intervjuer med totalt 10 legitimerade och yrkesverksamma lärare, där två av intervjuerna var dubbelintervjuer. Resultatet av denna studie visar att lärarna tycker att fördelarna med elevledda utvecklingssamtal är att eleverna blir mer engagerade och att de blir mer medvetna kring sitt eget lärande. Lärare anser att nackdelarna med elevledda utvecklingssamtal är att vissa elever kan ha svårt att reflektera kring sitt eget lärande och att föräldrarna ibland vill ha mer information än vad de får av eleverna. Vidare visar resultatet av studien att lärarna tycker att fördelarna med lärarledda utvecklingssamtal är att föräldrarna uppskattar den information de får från lärarna och att det finns en tydlig struktur på utvecklingssamtalet, medan de anser att nackdelarna är att eleverna blir mindre engagerade och att elev och lärare kan välja att fokusera på olika saker under utvecklingssamtalet. De flesta lärare tycker att arbetsbelastningen kring elevledda utvecklingssamtal är större än lärarledda utvecklingssamtal, men att arbetsbelastningen kring utvecklingssamtal generellt är stor, oavsett utvecklingssamtalsform. Lärarna ser att eleverna reflekterar kring sitt eget lärande genom att de blickar tillbaka på målen och genom samtal mellan lärare och elev. Slutligen tycker de flesta lärare att utvecklingssamtalen är en form av formativ bedömning.

I den här uppsatsen presenteras en mindre intervjustudie om hur elever på Barn och fritidsprogrammet i en medelstor kommun i mellersta Sverige upplever utvecklingssamtalen sedan de själva börjat ansvara och leda dem i så kallade elevledda utvecklingssamtal. Det övergripande syftet med undersökningen är att få mer kunskap om elevernas uppfattning över hur de upplever att själva ansvara för utvecklingssamtalets genomförande och hur detta tillvägagångssätt påverkat deras studiemotivation och studieresultat. I resultatet kan vi även ta del av förslag från eleverna hur samtalen kan förbättras i framtiden. I studien har totalt tolv elever från gymnasiets årskurs 1, 2 och 3 deltagit.  Grupperna som intervjuats har haft en jämn könsfördelning och bestått av både studiemotiverade elever och elever med mindre studiemotivation. Detta för att i största möjliga mån spegla utbildningens målgrupp. Majoriteten av de intervjuade är över 18 år. Resultaten visar att majoriteten av de intervjuade eleverna är väldigt positiva till att själv ansvara för och leda sitt utvecklingssamtal med sina vårdnadshavare. Flertalet av de intervjuade tycker även att de blivit mer medvetna om vad som förväntades av dem i skolan för att uppnå ett visst resultat. Utvecklingssamtalet uppfattas nu även som mer avslappnat där de berörda parterna kan koncentrera sig på att diskutera positiv utveckling och inte problem vilket de upplever att tidigare lärarledda utvecklingssamtal många gånger handlat om. Jag tolkar det som att elevledda utvecklingssamtal är något som kommit för att stanna på våra skolor oavsett stadium, både utifrån de elevintervjuer som jag genomfört och de lärare jag samtalat med. Min tolkning styrks även av de styrdokument som vi arbetar utifrån i svenska skolor och i den litteratur, både svensk och amerikansk, som jag tagit del av när studien genomfördes. / This study presents an analysis from interviews with students at the Barn och fritidsprogrammet (Children/Extra-curricular Activities Programme) in a medium-sized municipality in Sweden. The interviews were aimed at identifying how the students perceive developmental talks in school after the students themselves have begun to be responsible for these talks and also manage how the talks are conducted. This concept for development talks is called Student led Conferences. The main purpose of the study was to acquire information about how the students perceive the fact that they are themselves responsible for how the development talks are conducted and how this new method has influenced their motivation to study and their results. The results also present some proposals from the students on how the talks can be further improved in future. Twelve students from high school years 1, 2 and 3 have participated. The groups of students interviewed have been of mixed gender and both students motivated to study and those not so motivated were included. This was done to reflect the current mix of the target population of students for this particular educational programme. The majority of the students interviewed were more than 18 years of age. The results show that the majority of the students interviewed are very positive to be responsible for the development talks and to be in charge of how these talks are conducted together with their custodians. Most of the students interviewed also think that they have become more aware of what is expected from them in school in order to achieve a specific study result. The development talk is now also perceived as more relaxed where the affected parties can concentrate on discussing positive development rather than discussing problems. Before the introduction of student managed development talks the general perception among students was that these development talks tended to focus on problems to a greater extent. My interpretation of the results of this study is that student led conferences is a concept which will continue to be incorporated into our school programmes. My belief is based on conversations with both students and teachers. Furthermore, also the governing documentation that regulates the work in schools in Sweden and the literature, both Swedish and American, that I utilized for this study support the idea of student led conferences.

Den här studien syftar till att undersöka hur elever upplever elevledda utvecklingssamtal, utifrån följande frågeställningar: - Hur beskriver elever elevledda utvecklingssamtal? - Vad är syftet med elevledda utvecklingssamtal enligt elever? - Hur upplevs elevledda utvecklingssamtal av elever? För att få svar på dessa frågor genomfördes intervjuer med 20 elever i årskurs 4-9, på fyra olika skolor, som arbetar med elevledda utvecklingssamtal. Eleverna är i huvudsak positiva i sin uppfattning om elevledda utvecklingssamtal. Det är en god möjlighet för eleven att ha inflytande, känna delaktighet, äga sitt eget lärande och att förbereda sig för framtiden. Att avsätta tid för förberedelser och låta eleverna vara delaktiga i planering och innehåll är viktiga utgångspunkter för ett gott resultat. Begreppet elevlett utvecklingssamtal rymmer många olika typer av elevdeltagande, från att man leder vissa punkter eller delar av samtalet till att man håller i det helt själv.

Syftet med denna studie var att undersöka bedömningens roll i förskolan. Idag växer barn upp i ett granskningssamhälle där de ständigt dokumenteras och bedöms, inte ens i förskolan är barnen fria granskningar. Detta går emot förskolans läroplan som menar att bedömningar ska fokusera på verksamheten och inte på enskilda barn. Studien har genomförts med hjälp av tre empiriska insamlingsmetoder på två förskolor belägna i en liten kommun i Sverige. I vår studie har vi använt oss av en metodtriangulering. De två första metoderna innehöll kortare observationer som kombinerades med insamlande av olika bedömningsmaterial. Den tredje metoden var strukturerade gruppintervjuer med sammanlagt fem förskollärare. Resultatet visade att förskollärare har olika uppfattningar och inställningar till begreppet bedömning och dess roll i förskolan. Resultatet synliggjorde också att det råder olika typer av bedömningar ute i verksamheterna som görs utifrån olika syften och med olika verktyg. Bedömningar tycks vara ofrånkomliga i förskolans verksamhet. Resultatet visar att de undersökta förskolorna minst sagt ingår i denna komplexa bedömningspraktik där den transformativa bedömningen genomsyrar många av bedömningarna som råder i verksamheten. Även bedömningar av summativ karaktär kunde förekomma beroende på hur bedömningen genomförs. / <p>Godkännandedatum: 2016-06-05</p>