Syftet för denna uppsats är att utforska och belysa fördelarna kompositionsprocessen av västerländsk konstmusik kan ha för instrumentalister. Det genomförs med att studera referenser, så som Béla Beers masteruppsats Den komponerande musikern och Jessica Duchens artiklar i tidskrifterna Classical Piano och The International Piano baserade på intervjuer med prof. David Dolan, samt intervjuer med cellisten prof. Johannes Rostamo och tonsättaren och pianisten Arttu Ahovaara. Jag analyserar också mina egna kompositioner som skrivits som del av teorikurserna på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och reflekterar över min utveckling i mina instrumentstudier med huvudinstrumentet cello, samt kompositionsprocessens roll i denna utveckling. Utforskningen gav resultaten, att kompositionsprocessen i samband med strukturerad utövning av tekniska aspekter av instrumentspel kan utveckla och förstärka behärskningen av ens eget instrument, förståelse över struktur och harmonik i musikverk, samt de olika stilperiodernas estetiska och retoriska karaktärer och friheten att utrycka sig kreativt. Studiens resultat påvisar att det skulle vara ändamålsenligt att satsa på ökad integrering av kurser i komposition, som handläggs av musiker som specialiserar i det ämnet. / This paper aims to explore and highlight the benefits of composing Western art music can have for instrumentalists in their studies. This is done by studying references, such as Béla Beer's master thesis The Composing Musician and Jessica Duchen's articles in the journals Classical Piano and The International Piano based on interviews with prof. David Dolan, as well as interviews with prof. Johannes Rostamo and the composer and pianist Arttu Ahovaara. I am also analyzing my own compositions written as part of the theory courses at the Royal College of Music in Stockholm and reflecting on my development in my instrumental studies and the role the process of composing has had in it. The exploration yielded the results, that composition in conjunction with structured practice of the technical aspects of instrument playing can develop and strengthen the mastery of one's own instrument, understanding of structure and harmony in musical works, as well as the aesthetic and rhetorical characters of the different stylistic periods, and the freedom to express oneself creatively. The results of the study indicate that it would be useful to invest in greater integration of courses in composition, taught by musicians specializing in said subject.

Denna självstudie undersöker en lärprocess i improvisation med avstamp i historisk västerländsk konstmusikalisk repertoar och två sonater av Domenico Scarlatti. Syftet med projektet var att se hur min förmåga att improvisera påverkades av övning och att studera historisk improvisation. Under studiens övningsperiod utforskades improvisation med utgångspunkt i historiska improvisationstekniker och nutida forskning. Utforskningen ägde rum under tio veckor och dokumenterades med videoobservation och loggbok som sedan transkriberades och analyserades utifrån tematisk analys. I resultatet beskriver jag designen av min improvisationsövning och konsekvenserna av den designen. Utforskningen av improvisation gick från fri utforskning mot att begränsningar lades till under övningstidens gång. I resultatet kunde ett antal tecken på utveckling av improvisationsförmåga ses. Det framkom också att mina improvisationer blev mer stringenta, med stabilare flöde och med fler musikaliska idéer under projektets gång. I diskussionen diskuteras olika perspektiv på improvisation i relation till resultatet. / This study examines a learning process in improvisation based on historical western art music repertoire and two sonatas by Domenico Scarlatti. The purpose of this project was to see how my ability to improvise was affected by practice and study of historical improvisation. Improvisation was explored on basis of historical improvisation techniques and contemporary research during the practice period of this study. The practice period took place over ten weeks and was documented with video observation and a logbook, which then was transcribed and analyzed using thematic analysis. In the result section I describe my design of my improvisation practice and the consequences of that design. The exploration of improvisation went from free to exploration to a more restricted exploration by the end of the practice period. A number of signs of development of my ability to improvise could be observed by the end of the practice period. I also found that my improvisations became more stringent, with a more stable flow and with more musical ideas during the project. The discussion section discusses different perspectives of improvisation in relation to the result.

I detta arbete beskrivs samarbetet mellan en blockflöjtist och en kompositör i kompositionsprocessen av ett solostycke för blockflöjt. Studien tog sin bakgrund i en vilja att bidra till blockflöjtens utveckling inom samtida musik. Studien åsyftade att undersöka tidigare nämnda samarbetsprocess samt instuderingsprocessen av det resulterande stycket för instrumenttypen voiceflute, i synnerhet hur instuderingsprocessen påverkades av att stycket aldrig tidigare tolkats eller uppförts. För att uppnå detta hölls frekventa möten mellan musiker och kompositör och både samarbetsprocess och instuderingsprocess dokumenterades genom loggföring. Denna metod resulterade i ett tätt samarbete där både musiker och kompositör tillförde värdefulla kunskaper till både kompositions- och instuderingsprocessen. Samarbetet ledde till ett solostycke för voiceflute, Väntan i Nattavaara. Stycket är väl lämpat till voiceflutens egenskaper och utnyttjar många av blockflöjtens unika uttrycksmöjligheter och alternativa tekniker. Genom studien genererades således ett värdefullt tillskott till den moderna blockflöjtsrepertoaren. Särskilt värde ligger i att stycket skrevs till voiceflute, en sällan förekommande blockflöjtstyp i nutida musik. Studien har även lett till personlig och konstnärlig utveckling för kompositör såväl som musiker. Det finns dessutom vidare forskningsmöjligheter inom området. / This thesis describes the collaboration between a recorder player and a composer in the process of composing a solo piece for recorder. The study was born of a desire to contribute to the development of the recorder in contemporary music. The study aimed to investigate the previously mentioned collaboration process as well as the process of interpreting the resulting piece written for the instrument type voice flute, in particular how the interpretation process was affected by the piece never having been interpreted or performed before. To achieve this, frequent meetings were held between composer and musician, and both the collaboration process and the study process were documented through journaling. This method resulted in a close collaboration where both musician and composer contributed valuable knowledge to the composition and interpretation processes. The collaboration led to a solo piece for voice flute, Väntan i Nattavaara. The piece is well suited to the characteristics of the voice flute and utilizes many of the recorder’s unique methods of expression and extended techniques. The study thus generated a valuable addition to the modern recorder repertoire. Particular value lies in the fact that the piece was written for the voice flute, a type of recorder rarely found in contemporary music. The study has also led to personal and artistic development for both composer and musician. Additionally, there are further research opportunities in the area.