KBS-3 är den svenska modellen för hantering och förvaring av utbränt kärnbränsle. Tanken är att det utbrända bränslet kommer att förvaras i kopparkapslar 500 meter ner i berggrunden i minst 100 000 år. Valet av koppar beror på att koppar har ett högt motstånd mot korrosion. I framtiden kommer grundvattnet att stå i direkt kontakt med kopparkapseln med det starkt radioaktiva bränslet och en process kallad radiolys av vatten kommer att ske. Delar av gammastrålningen från det utbrända kärnbränslet kommer att gå rakt igenom kapseln och sönderdela vattnet och bilda bland annat väteperoxid. Väteperoxiden kommer i sin tur att sönderfalla på kopparytan och bilda syrgas. Syrgasen föreslogs nyligen vara den aktiva oxidanten för bildandet av kopparoxid. Processen har undersökts genom användandet av en radikalinfångare för att förhindra bildandet av syre och därmed även korrosionen av koppar.  Kopparbitar har exponerats i väteperoxid under en veckas tid och metanol har använts som radikalinfångare. Tjockleken på oxidskiktet bestämdes genom katodisk reduktion där kopparoxiden reducerades tillbaka till metallisk koppar. Det syntes tydligt att väteperoxid inducerar korrosion av koppar. Från användning av radikalinfångare syntes en liten trend där tjockleken på oxidskiktet ökade något under koncentrationer av 200 mM metanol och minskade vid högre koncentrationer. Försök gjordes endast upp till koncentrationer på 500mM, försök vid ännu högre koncentrationer behövs för att säkerställa att oxidskiktet fortsätter att minska. / KBS-3 is the Swedish model for processing and storage of spent nuclear fuel. The idea is that the spent fuel will be store in copper canisters 500 meters down in the bedrock for at least 100,000 years. The choice of copper is due to the fact that copper has a high resistance to corrosion. In the future the ground water will be in direct contact with the copper canister that contains the highly radioactive fuel and a process called radiolysis of water will occur. Part of the gamma radiation from the spent fuel will go straight trough the cannister, decomposing the water and forming hydrogen peroxide for example. The hydrogen peroxide is going to decompose on the copper surface and form oxygen. The oxygen was recently suggested to be the active oxidant for the formation of copper oxide. The process has been investigated using a radical scavenger to prevent the formation of oxygen and thus also the corrosion of copper.  Copper pieces have been exposed in hydrogen peroxide for a week and methanol has been used as a radical scavenger. The thickness of the oxide layer was determined by cathodic reduction where the copper oxide was reduced back to metallic copper. It was clear that hydrogen peroxide induces corrosion on copper. From the use of radical scavenger, a small trend was observed in which the thickness of the oxide layer increased slightly under concentrations of 200 mM methanol and decreased at higher concentrations. Experiments were only performed up to concentrations of 500 mM, experiments with higher concentrations are needed to ensure that the oxide layer continues to decrease.

I avloppsreningen på Hallsta pappersbruk i Hallstavik reduceras dagligen tonvis med organiskt material innan avloppsvattnet släpps ut i den intilliggande Edeboviken. Bruket är ett så kallat integrerat pappersbruk vilket innebär att man tillverkar både pappersmassan och pappret på plats. Det är främst vid framställningen av massa som det organiska materialet löses ut ur veden och hamnar i processvattnet som så småningom når brukets avloppsreningsverk. På bruket tillverkas papper i olika ljusheter, vilket kräver olika stora insatser i form av blekkemikalier så som väteperoxid och hydrosulfit (även känt som ditionit). Blekningen varierar över tid i produktionscykler och det är sedan tidigare känt att en ökad blekning av massan löser ut mer organiska föreningar. I framtiden förväntas andelen högblekta produkter öka, vilket sannolikt leder till ökad belastning på reningsverket. Det finns även planer på att öka andelen papper av sådan kvalitet som kräver att massan raffineras hårdare (så att den blir finare mald) och frågan har lyfts huruvida denna behandling leder till mer organiskt material till avloppet. Ökad kunskap om hur flödet av organiskt material till avloppet varierar är då detta skrivs (2012) värdefull i minst två tillämpningar på Hallsta pappersbruk. Den ena tillämpningen är vid utredningen av potentialen för en biogasanläggning på bruket, där det organiska materialet utgör en begränsande resurs vid framställningen av biogas, varför det vore värdefullt att veta hur stora mängder organiskt material som kan förväntas vid olika produktionsfall. Den andra tillämpningen är vid doseringen av kväve och fosfor i reningsanläggningen som görs för att mikroorganismerna som används för att rena vattnet ska kunna arbeta optimalt. Huvudsyftet med detta arbete var att skapa en modell för hur mängden organiskt material i olika avloppsströmmar beror på graden av blekning, samt i viss mån raffineringen. Det organiska materialet analyserades som TOC (Total Organic Carbon) och COD (Chemical Oxygen Demand). Ett tydligt samband mellan blekning med väteperoxid och mängden organiskt material i avloppet observerades i en av delströmmarna. Hydrosulfitblekning sågs inte öka mängden organiskt material i avloppsvattnet. En modell för den totala belastningen på avloppsreningsanläggning sattes också ihop, som utifrån planerad dosering av väteperoxid ger en uppskattning av halten TOC i inflödet till anläggningen. Modellen fångar upp den cykliska variation i TOC som observerades över tid, men lämnar lite att önska i fråga om absoluta nivåer.

Mikroplaster har hittills studerats nästan exklusivt i marin miljö och kunskapen om den ekologiska effekten av plast i våra landbaserade ekosystem är begränsad. Detta trots att det är sannolikt att landmiljöer är de primära utsläppskällorna av plastavfall, och att plastavfall ackumuleras i marina miljöer i anslutning till urbana miljöer och jordbruk. Av den totala mängden avfall som släpps ut eller dumpas i miljön kan plast vara upp till 54% av den totala viktmassan. I jordbruk och deponier i Europa har det i det översta lagret jord ner till ett djup av 10 cm uppmäts så mycket som 607 plastpartiklar per kilo jord. De huvudsakliga källorna till plastpartiklar i jord är slam från avloppsvatten och plastpartiklar avsatta från markdukar och plastöverdrag använda i jordbruksprodukter och trädgårdsprodukter. Det beräknas vara ca 63 000 - 430 000 ton mikroplast som tillförs jordbruket i Europa årligen via gödsel. Hästgödsel står för 10% av den totala mängden gödsel från boskap som används i jordbruk i Sverige, och den totala mängden hästgödsel är uppskattad till 2,7 miljoner ton per år. Hästar utfodras med stråfoder paketerat i sträckfilm tillverkat av polyeten, och hö paketerat med bindgarn tillverkat av polypropen. Utfodring sker även delvis ur fodernät tillverkade av polymerer som polypropen, nylon och terylen (PET; polyester). Syftet med denna studie är att undersöka om mikroplaster förekommer i hästträck genom att reducera organiskt material i 30% väteperoxid och analysera proverna med ljusmikroskop. Resultatet av studien visade flertalet partiklar i form av små mikroplaster identifierade i primär och sekundär form i samtliga undersökta prover. Kvantifieringen av partiklar i proverna visade signifikant skillnad i medelvärde mellan två fodertyper. Förekomsten av mikroplast i alla undersökta prover i denna studie indikerar att det finns ett behov av ytterligare forskning om mikroplast i djurgödsel för att förstå effekten av olika gödselmedel som används i jordbruk. / Microplastics have been studied almost exclusively in marine environments, and knowledge about ecological impacts of microplastics in land-based ecosystems is limited. This is despite the fact, that marine environments are likely to accumulate plastic waste from land environments, and that the land environments are the primary sources of global plastic contamination. Of the total amount of waste that is discharged or dumped into the environment, plastic account for up to 54% of the total mass. In agriculture land and landfills in Europe, the top layer of soil down to a depth of 10 cm it has been measured as much as 607 plastic particles per kilo soil. The main sources of plastic particles in our soil are sludge from wastewater deposits and mulching films and plastic coatings used in agricultural and garden products. 63 000 – 430 000 tonnes of microplastics is deposited on agriculture land in Europe annually via fertilizers. Horse manure accounts for 10% of the total amount of livestock manure used in agriculture in Sweden. The estimated total amount of horse manure is 2.7 million tonnes per year. Horses are fed with coarse fodder packaged in plastic film made of polyethylene, and hay packed with twine made of polypropylene. Feeding also takes place partly from slow feeding nets made of polymers such as polypropylene, nylon and terylene (PET; polyester). The aim of this study is to investigate whether microplastics are present in horse manure. Manure from horses with different fodder combinations is analysed for presence of microplastic. Organic matter was degraded with 30% hydrogen peroxide and all the samples were examined with light microscopy. The results of the study showed several particles in the form of small microplastics identified in primary and secondary form in all samples. The quantification of particles in the samples showed a significant difference in mean values between two fodder types. The presence of microplastic in all samples in this study indicate that there is a need for further research on microplastics in animal manure, in order to understand the effect of different fertilizers used in agriculture.

På pappersmaskin 11 i Hallsta pappersbruk tillverkas högglansigt papper som bleks med väteperoxid. Om väteperoxiden som finns kvar efter blekningen, kallat restperoxid, kommer ut på pappersmaskinen sliter detta på termovalsarna, vilket påverkar slutprodukten. Det finns en bakteriekultur på bruket, bestående av släktet Tepidiphilus som bryter ner väteperoxiden med hjälp av katalas och hindrar den från att komma ut på maskinen. Om bakterierna slås ut, av exempelvis ogynnsamma förhållanden, märks detta genom att restperoxiden ökar. Målet med detta arbete är att försöka identifiera vilka faktorer som påverkar bakterierna och lägga fram ett förslag för hur man kan förhindra uppkomsten av restperoxid. För att utföra detta användes i första hand principalkomponentanalys, samt så studerades hur olika faktorer förändrades i förhållanden till uppkomsten av restperoxid. Ett antal parametrar kunde identifieras baserat på tillgängliga data. Dock kan inga absoluta slutsatser dras då det inte går att bekräfta några teorier med labbförsök eller genom att manipulera processen. De parametrar som tros ha störst påverkan är mek. renat färg, rest-aluminium, grumlighet, manganhalten i vatten, pH för kar K0203, returmälden samt inloppslådan och klorhalterna som uppmätts för mek. renat total klor, RVV1 fri klor, varmvatten total klor och mek. renat fri klor. Dessa parametrar bör därför övervakas framåt, och kan i det fall att restperoxid återigen uppkommer antingen bekräftas eller dementeras deras faktiska påverkan och samspel för bakteriernas välmående. / Paper machine 11 in Hallsta paper mill produces high-gloss paper that is bleached with hydrogen peroxide. If the hydrogen peroxide that remains after the bleaching, called residual peroxide, gets out on the paper machine, this wears down the thermal rollers, which affects the final product.  There is a bacterial culture at the mill, consisting of the genus Tepidiphilus, which breaks down the hydrogen peroxide with the help of catalase and prevents it from getting out to the machine. If the bacteria are killed, for example by unfavourable conditions, this is noticeable by an increase in residual peroxide. The goal of this project is to try to identify which factors affect the bacteria and put forward a proposal for how to prevent the occurrence of residual peroxide. To carry this out, principal component analysis was primarily used, and how different factors changed in relation to the appearance of residual peroxide was studied. Several parameters could be identified based on the available data. However, no conclusive conclusions could be drawn as it is not possible to confirm any theories with lab tests or by manipulating the process. The parameters believed to have the greatest influence are coloration of mechanically cleaned water (mech. water), residual aluminium, turbidity, manganese content of the water, pH for tank K0203, the returning pulp suspension as well as the headbox and the chlorine levels for mech. water total chlorine, RVV1 free chlorine, hot water total chlorine and mech. water free chlorine. These parameters should therefore be monitored going forward, and if residual peroxide occurs again, their possible interactions and actual impact on the well-being of the bacteria can either be confirmed or denied