Studien riktar in sig på att skapa en djupare förståelse för pedagogernas förhållningssätt till barns våldsamma lek i förskolan samt vilka olika faktorer som påverkar förhållningssättet till de olika lekarna. Vi belyser olika teorier om lek och våldsam lek i förskolan av teoretiker som Knutsdotter Olofsson, Hangaard Rasmussen, Almqvist med flera. Det empiriska materialet består av semistrukturerade intervjuer med pedagoger. Resultatet visar att pedagogernas förhållningssätt påverkas av den egna erfarenheten av lek samt av barnens ökade exponering av våld i underhållningssyfte. Resultatet visar även att våldsam lek är ett ämne som är svårt att förhålla sig till för pedagogerna.

Syftet med den här studien är att undersöka vad pedagoger, verksamma i förskolan, definierar som våldsam lek samt vilken professionell roll pedagogerna anser sig ha till det när barn leker av det som pedagogerna anser är våldsamma lekar. Tidigare forskning om barns lek visar att leken är en stor del av barnens vardag på förskolan och inslag av våldsamma lekar förekommer dagligen på olika sätt. Pedagoger måste därför förhålla sig även till våldsam lek. Pedagoger i förskolan har en viktig roll att vägleda barnen genom leken för att bidra till barnens fortsatta lärande och utveckling. Studien utgår ifrån ett relationellt perspektiv och empirin har analyserats utifrån det. Den metod som använts i denna studie är semistrukturerade intervjuer där sju stycken pedagoger har intervjuats. Vårt resultat visade att pedagogerna hade problem med att veta hur närvarande de behöver vara i relation till våldsam lek. Empirin diskuterades i förhållande till den tidigare forskning som valts ut vilket visade sig ha många likheter. Ofta valde pedagogerna att styra barnens lek i en riktning som för pedagogerna var mer acceptabel och positiv, ändå syftade pedagogerna på att barnen hade inflytande över leken då de förde en dialog med barnen.