SAMMANFATTNING Bakgrund Arbetsplatser som bedriver hälso- och sjukvård är de verksamheter där flest arbetsskador och sjukdomar anmäls till följd av hot och våld. Sjuksköterskors arbetsmiljö påverkas av hot och våld då våldshandlingar sker i samband med det patientnära arbetet. Personcentrerad omvårdnad är en del av omvårdnaden som kan leda till vårdrelationer baserade på tillit och trygghet. Vårdrelationer kan skapa möjlighet för sjuksköterskor att få förståelse för patienters behov och resurser. Syfte Att beskriva hur hot och våld kan påverka sjuksköterskan i vårdrelationen med patienter inom hälso- och sjukvård. Metod Metoden som valdes var litteraturöversikt. Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna PubMed, Medline och CINAHL. Resultatet baseras på 20 vetenskapliga artiklar som klassificerades, värderades och sammanställdes i en matris. Resultat Sjuksköterskor påverkades psykiskt och fysiskt av hot och våld. Konsekvenserna manifesterades genom att sjuksköterskor agerade utifrån ett undvikande beteende där försämrad kommunikation var ett återkommande problem. Strategier för att etablera och upprätthålla vårdrelationer med patienter visade sig vara sjuksköterskors förmåga att ge uttryck för lyhördhet och förståelse. Slutsats Kunskap kring hur vårdrelationen mellan sjuksköterskor och patienter kunde påverka förutsättningar för personcentrerad omvårdnad var nödvändig vid omvårdnad av hotfulla och våldsamma patienter. Otrygga arbetsplatser försämrade förutsättningarna för sjuksköterskor att erbjuda personcentrerad omvårdnad och vårdrelationer baserat på tillit och trygghet.

Patienter som har diagnosen schizofreni är inte unikt samlade inom den psykiatriska vården utan finns inom alla vårdspecialiteter. En viktig del av omvårdnadsarbetet hos de sjuksköterskor vilka möter dessa patienter är etablerandet av en vårdande relation med dem. Det är i denna relation som omvårdnaden tillämpas. Syftet med studien var att sammanställa och belysa forskning som beskriver sjuksköterskans vårdrelation med en patient som har diagnosen schizofreni. I en systematisk litteraturstudie granskades och analyserades åtta vetenskapliga artiklar vilket resulterade i tre huvudteman relaterade till vårdrelationen: ´etablera en vårdande relation´, ´främjar utvecklingen av vårdrelationen´ samt ´hämmar utvecklingen av vårdrelationen´. Innehållet i dessa teman framhäver att vårdrelationen är ett komplex fenomen bestående av många aspekter. Genom en förståelse utav dessa aspekters proportioner samt påverkan kan de utav sjuksköterskor ägnas medvetna åtgärder i syfte att stärka relationen till patienten och öka kvaliteten på omvårdnaden.

<p>Patienter som har diagnosen schizofreni är inte unikt samlade inom den psykiatriska vården utan finns inom alla vårdspecialiteter. En viktig del av omvårdnadsarbetet hos de sjuksköterskor vilka möter dessa patienter är etablerandet av en vårdande relation med dem. Det är i denna relation som omvårdnaden tillämpas. Syftet med studien var att sammanställa och belysa forskning som beskriver sjuksköterskans vårdrelation med en patient som har diagnosen schizofreni. I en systematisk litteraturstudie granskades och analyserades åtta vetenskapliga artiklar vilket resulterade i tre huvudteman relaterade till vårdrelationen: ´etablera en vårdande relation´, ´främjar utvecklingen av vårdrelationen´ samt ´hämmar utvecklingen av vårdrelationen´. Innehållet i dessa teman framhäver att vårdrelationen är ett komplex fenomen bestående av många aspekter. Genom en förståelse utav dessa aspekters proportioner samt påverkan kan de utav sjuksköterskor ägnas medvetna åtgärder i syfte att stärka relationen till patienten och öka kvaliteten på omvårdnaden.</p>

Bakgrund: År 2020 drabbades världen av en ny pandemi, coronaviruset SARS-CoV-2 [COVID-19]. Då COVID-19 främst sprids via droppsmitta ökade användandet av skyddsutrustning samtidigt som distanseringen mellan ambulanssköterskan och patienten ökade i syfte att minska smittspridningen. Hur patienter som smittats av COVID-19 upplever sin vårdrelation i det prehospitala omhändertagandet utifrån de psykosociala behoven såsom delaktighet, kommunikation och information är inte kartlagt. Syftet: Syftet med studien är att undersöka hur patienter med COVID-19 upplever vårdrelationen utifrån de psykosociala behoven i det prehospitala omhändertagandet. Metodbeskrivning: En kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats genomfördes under mars 2021 där resultatet testats mot “Psykosociala behov” i det teoretiska ramverket Fundamentals Of Care [FOC]. Nio informanter (varav sex män) från ett universitetssjukhus i Mellansverige deltog. Huvudresultat: Informanterna upplevde ett positivt omhändertagande genom att ambulanspersonalen involverade, informerade samt gav ett tryggt bemötande. Informanterna upplevde också att de blev sedda och lyssnade på och att de fick tillfredställande information kring omhändertagandet. Även social kompetens hos ambulanspersonalen upplevdes som extra viktigt. Några informanter upplevde minskade möjligheter att påverka sin delaktighet kring sin vårdsituation. Brister inom kommunikation kunde i vissa fall härledas till ambulanspersonalens skyddsutrustning. Slutsats: Trots ökade skyddsbarriärer mellan ambulanspersonalen och patienten upplevde majoriteten av informanterna en god vårdrelation utifrån de psykosociala behoven i FOC. Fler studier krävs för att kartlägga detta fenomen ytterligare.

Andelen helammade barn har minskat i Sverige de senaste åren trots ökad medvetenhet och kunskap om att en god start på BB har stor betydelse för den fortsatta amningen. Forskning visar att det är flera faktorer som både främjar och hindrar amningsstarten. De nyblivna mammorna tvivlar ofta på sin egen förmåga och stöd från personal och familj är viktig. Barnmorskans stärkande roll är viktig för att lyfta och stärka patientens egna resurser. Tidigare forskning berör aspekter av vård och stöd men det saknas forskning som specifikt belyser det som är stärkande i vårdrelationen vid amningens början. Syftet med studien är att beskriva vad nyblivna mammor upplever som stärkande i vårdrelationen vid uppstarten av amningen. Studien är en kvalitativ intervjustudie och grundar sig på åtta livsvärldsintervjuer med nyblivna mammor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Under analysprocessen framkom fem kategorier: Information ger tillit och stärker till att tro på sig själv, Praktisk hjälp ger trygghet, Närheten till vårdare stärker och inger lugn, Närvaro av vårdare ger en känsla av att vara bekräftad och sedd och Vårdares förmåga att vara personliga och kompetenta i bemötandet. Ett genomgående tema identifierades som En omsorgsfull vårdrelation stärker de nyblivna ammande mammorna. Resultatet visar att när vårdaren visar omsorg och ser till de nyblivna mammornas individuella behov känner de sig sedda och blir lugna och trygga. En omsorgsfull vårdrelation som präglas av varsamhet och kompetenta vårdare som fångar upp, stöttar och ser mammorna efterfrågas. Konklusionen av studien är att det är många bitar som ska falla på plats för att ett gott möte ska kunna ske och en god vårdrelation präglad av omsorg skapas. / Program: Barnmorskeutbildning

Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.

<p>Fram till 1993 var sjuksköterskeutbildningen en utbildning som endast gav yrkesexamen och ingen akademisk examen. Efter -93 blev dock sjuksköterskeutbildningen en treårig högskoleutbildning som kunde ge både en generell akademiskexamen samt en yrkesexamen. Detta medförde att halva utbildningen skulle ske inom huvudämnet vilket kom att bli vårdvetenskap/omvårdnad. Syftet med studien är att undersöka om sjuksköterskor utbildade före 1993, har ett vårdande med utgångspunkt från ett vårdvetenskapligt synsätt. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Fem sjuksköterskor utbildade innan -93 intervjuades utifrån vinjetter. Efter genomförd analys framkom fyra subkategorier som bildade en kategori. De fyra subkategorierna var patientrelation, livssituation, kommunikation och motivation. Tillsammans bildade dessa subkategorierna kategorin Omvårdnad. Det framkom att i ett möte med en patient är relationen viktig. Två aspekter för att skapa en bra relation till patienten uppgavs vara tid och empati. Informanterna ansåg också att det var viktigt att få en bred uppfattning om patientens livssituation och att ha en god kommunikation med denne. Informanterna ansåg vidare att motivering av patienter är en nödvändighet men att det fanns svårigheter med hur det gjordes. Vidare forskning inom ämnet skulle kunna användas för att utveckla utbildningen av sjuksköterskor.</p>

Bakgrund: Personer med psykisk funktionsnedsättning har svårt att komma igång pga. sjukdomens natur de har ett antal studier slagit fast. De atypiska medicinerna som nu används inom den moderna psykiatrin tenderar att förstärka dessa negativa symtom. Personer med psykisk funktionsnedsättning har i högre utsträckning fetma och har högre mortalitet som relateras till de metabola effekter t.ex. hjärtinfarkt, stroke samt följd sjukdomar av diabetes. Tillsammans med de sociala handikapp detta ger har man mer och mer börjat intressera sig för fysisk aktivitet som ett sätt att lindra dessa symtom och höja livskvaliteten.  Syfte: Att beskriva fysisk aktivitet och dess betydelse för personer med psykisk funktionsnedsättning. Metod: Litteraturstudie, med mixed method som analys metod  Resultat: Fysisk aktivitet för personer med psykisk funktionsnedsättning har en positiv påverkan på olika plan, både fysiska och psykiska inom de fysiska ser man förbättringar på konditionen, viktminskning samt förbättringar på kroppsfunktioner. De största förbättringarna som visade sig i resultatet var på det psykiska de handla om att känna sig delaktig, sociala behållningar och att de ger en av stressande effekt. Det som var överraskande var att fysisk aktivitet hade en sådan märkbar effekt på den vårdande miljön och det i sin tur främjade vårdrelationen mellan vårdare och patient detta beskrevs i ett antal studier. Diskussion: De fyra teman som resultatet visade, ger en klar bild av vad fysisk aktivitet  kan innebära för personer med psykisk funktionsnedsättning och överensstämmer med vad annan vetenskapliga studier har kommit fram till. De som mer kom fram resultatet var att vårdmiljön på avdelning blev lugnare och tryggare de kommer inte fram lika tydligt i den litteratur som författaren gått igenom i diskussionen. Vårdrelationen har används som teoretisk referensram och den har varit återkommande och så tydlig att den har en egen rubrik i resultatet vilket är till glädje för författaren, då denne anser att det är en av de viktigaste nycklarna till att motivera och hitta lusten för den enskilda att börja träna och skapa en livsavgörande förändring i tillvaron. / Background: A number of studies have stated that people with mental disabilities, due to the nature of their disorders, have difficulties to get started with physical activities. The atypical drugs that are commonly used in modern psychiatry tend to enhance symptoms of inactivity. People with mental disabilities have a higher degree of obesity and a higher mortality rate related to metabolic effects such as myocardial infarction, stroke and complications from diabetes. Along with the social handicaps that this provides an increasing interest for physical activity, as a way to decrease these symptoms and to improve quality of life, has occurred. Aim: To describe physical activity and its impact on people with mental disabilities. Method: Literary study using a mixed method approach. Result: Physical activity for people with mental disabilities has a positive influence on various levels, both physiological and psychological. Among the physiological gains there are condition improvement, weight loss and improvement of body functions. The main improvements that were shown in the result were the ones on psychological aspects, such as feelings of being involved, social gains and anti stressing effects. Surprising was that physical activity had such a noticeable effect on the caring environment and that in its turn gained the carer-patient relationship. This was described in a number of studies. Discussion: The four themes that are presented in the result, give a clear picture of what physical activity can mean to people with mental disabilities. This is consistent with what other scientific studies have shown. It was also shown in the result that the caring environment at the department became calmer and safer. This is something that was not that obvious in the literature that the author went through in the discussion part. The carer-patient relationship has been used as a theoretical framework and it has been recurring and so clear that it has its own headline in the result part. This is to great joy of the author, since he believes that one of the main keys for a person to find motivation is to start training and to create a vital change in life.

No description available.

Background: Patients who are going through a surgical intervention, almost always have some form of anxiety related to this. Pharmacological interventions are routinely used for treatment of preoperative anxiety. Although there are different forms of strategies and nursing interventions that can be used by the nurse anaesthesia to meet patients with preoperative anxiety. Purpose: To describe non-pharmacological nursing interventions utilized by nurse anesthetist to alleviate patients’ pre-operative anxiety. Design/Method: A literature review was performed. 23 studies with quantative method met the inclusion criteria and was included in the review. Result: A number of non-pharmacological nursing interventions reduces the preoperative anxiety in patients undergoing surgical intervention. The findings display interventions that all have a significant effect on preoperative anxiety: acupuncture, massage, aromatherapy, relaxation exercises, music therapy, supporting conversation, pre-recorded information, oral information and written information and education. Common for all these interventions is that they are all performed when the care-relationship according to Fundamentals of Care is established.  No research was found to illustrate any difference between men and women in how the preoperative anxiety is affected by these nursing interventions. Conclusion: Non-pharmacological nursing interventions prior to surgery alleviate the pre-operative anxiety in patients. By using relatively simple and inexpensive measures, individually adapted to the patient’s requirements, the preoperative anxiety can be relieved. There is a lack in knowledge regarding differences between how nursing interventions affects the pre-operative anxiety in men versus in women. / Bakgrund: Patienter som ska genomgå ett kirurgiskt ingrepp känner nästan alltid oro inför detta. Rutinmässigt används oftast farmakologisk behandling för att dämpa preoperativ oro. Det finns olika strategier och omvårdnadsåtgärder som anestesisjuksköterskan kan använda för att bemöta patienter med preoperativ oro.  Syfte: Syftet är att beskriva vilka icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som används av anestesisjuksköterskor för att lindra patienters preoperativa oro.  Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats användes. 23 studier med kvantitativ metod mötte urvalskriterierna och inkluderades i studien. Huvudresultat: Ett flertal icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar den preoperativa oron hos patienter som ska genomgå kirurgi. Resultatet visar interventioner som alla har signifikant effekt på den preoperativa oron; akupunktur, massage, aromterapi, avslappningsövningar, musikterapi, stödjande samtal, inspelad information, muntlig respektive skriftlig information och undervisning. Gemensamt för dessa interventioner är att de alla utförs när vårdrelationen enligt Fundamentals of Care är etablerad. Ingen forskning hittades som belyser eventuella skillnader mellan kvinnor respektive män i hur den preoperativa oron påverkas av omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder i anslutning till operation lindrar patienters preoperativa oro. Genom relativt enkla och billiga åtgärder anpassade efter individens önskemål kan den preoperativa oron minskas. Det saknas aktuell kunskap om skillnader i hur omvårdnadsåtgärder påverkar kvinnor respektive mäns preoperativa oro.