Mångbesökare är en heterogen grupp med stora komplexa vårdbehov som kräver personcentrerad vård med skräddarsydda lösningar av personal med tvärvetenskaplig kunskap för att ge rätt interventioner. Sjukdomsproblematik som inte anses vara av somatiskt slag kräver stor kunskap om psykosociala symtom och orsaker som troligtvis kräver en omfattande utredning och samverkan för att tillgodose patientens psykosociala behov. En del av dessa behov kan anses vara förebyggande insatser genom att skapa ett tryggt säkerhetsnät där individer med samsjuklighet inte hamnar mellan stolarna samt tryggare boendeformer. Detta kräver ett stort fokus på de sociala aspekterna av mångbesökares liv och villkor där kuratorer anses ha en nyckelroll för att bistå med rätt hjälp och vägledning. Bristande vård- och kommunikationskompetens samt erfarenhet tycks påverka möjligheterna till att diagnostisera rätt. Ett behov av underkategorier för denna heterogena grupp har uppmärksammats. Även behovet av ett stort handlingsutrymme för vårdsamordnaren betonas, någon som anses ha en nyckelroll i det omfattande interventionsarbetet som ofta inkluderar att ansvara för samordning med fokus på social omsorg. På det stora hela krävs vidare forskning angående många aspekter av mångbesökare och deras psykosociala miljö men det är tydligt att vård- och omsorgsvillkor påverkar denna grupp och att långsiktiga lösningar troligen kräver ett omfattande förändringsarbete inom social omsorg. Framför allt tryggt boende för äldre med samsjuklighet men även stöd för att skapa stabila ekonomiska och psykiska förhållanden.

Bakgrund: Vårdsamordningsprocessen ligger till grund för att säkerställa en trygg och säker hemgång från slutenvård för patienter som är i behov av insatser från socialtjänst, kommun eller öppenvård. För att underlätta samarbetet mellan de olika aktörerna används sedan 2017 ärendehanteringssystemet Cosmic LINK som kommunikationsverktyg. Vid implementeringen av systemet inkom det avvikelser och klagomål om handhavandefel, okunskap och oförståelse för varandras verksamheter. Under de workshops som hölls för att få en gemensam förståelse framkom att all personal inte hade nödvändig kunskap och kompetens för att kunna följa vårdsamordningsprocessen på ett patientsäkert sätt. Syfte: Syftet med studien är att kartlägga i vilken utsträckning vårdpersonalen har utbildning och kompetens i ärendehanteringssystemet Cosmic LINK samt undersöka behovet av utbildningsinsatser. Metod: Studien har genomförts med hjälp av både kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa metoden för datainsamling består av en enkät med fasta frågor och kvalitativa inslag skickades ut till berörd vårdpersonal. De två kvalitativa metoderna, fokusgrupp och semistrukturerade intervjuer, användes för att samla in data från vårdpersonal och enhetschefer. Slutsats: Vårt resultat visar att det finns ett omfattande behov av utbildning och kompetensutveckling för vårdpersonalen som handhar Cosmic LINK. För att säkerställa att vårdsamordningen fungerar behövs en förbättring av kommunikation och samarbete mellan de olika nivåerna inom psykiatriska kliniken samt en tydliggjord struktur som gynnar en lärande miljö. / <p>Examen i vårdadministration, YH-utbildning: 20 Yh-poäng</p>

Bakgrund: Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård trädde i kraft 1 januari 2018 med syftet att skapa en trygg, säker och smidig övergång från slutenvård till öppen vård och omsorg. I flera regioner har därför en vårdsamordnarfunktion införts i primärvården. I den region i sydöstra Sverige som författarna valt att studera ska vårdsamordnare, som ofta är en distriktssköterska, med ett personcentrerat förhållningssätt finnas till stöd för de allra mest sjuka, äldre och personer med samordningsbehov. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av rollen som vårdsamordnare på hälsocentral. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med nio distriktssköterskor med rollen som vårdsamordnare på hälsocentral i en region i sydöstra Sverige. Data analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier och tolv subkategorier. I vårdsamordnarens personliga förutsättningar framkommer betydelsen av yrkeserfarenhet, formell kompetens och att vara bekväm i rollen. Till organisatoriska förutsättningar hörde betydelsen av tid, styrning och personalresurser. Vårdsamordning innebar att arbeta personcentrerat med patienten i fokus där patientkännedom var en fördel. Samverkan var betydelsefullt där kommunikationen hade en central roll. Vårdsamordnaren samverkade internt på hälsocentralen men var även länken mellan andra aktörer. Slutsats: Rollen som vårdsamordnare är mångfacetterad, omfattande och tidskrävande. Förutsättningar och arbetssätt skiljer sig åt. Vårdsamordnarens arbete påverkas av personalresurser och andra aktörers förutsättningar. Fungerande samverkan är en förutsättning för vårdsamordning med patientens behov som utgångspunkt. / Background: The Law on Collaboration in the discharge from healthcare entered into force 2018 with the aim of creating a safe, secure and smooth transition from inpatient care to outpatient care. In several regions a care coordination function has been introduced into primary health care. In the Swedish region the authors have studied, care coordinators, who are often district nurses, with a person-centered approach must be there to support the sickest, elderly and people with coordination needs. Aim: To describe the district nurses experience of the role as care coordinator in a healthcare center. Method: Qualitative method with inductive approach was used. The data collection was conducted with semi-structured interviews with nine district nurses with the role of care coordinator in a healthcare center in a region in Sweden. The data was analyzed by qualitative manifest content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: The results revealed four categories and twelve subcategories. In the care coordinators’s personal conditions, the importance of professional experience, competence and being comfortable in the role emerges. Organizational prerequisites included the importance of time, management and personnel resources. Care coordination meant working in a person-centered way with the patient in focus, where patient knowledge was an advantage. Collaboration was significant where communication played a central role. The care coordinator collaborated internally and externally. Conclusion: The role of care coordinator is multifaceted, comprehensive and time-consuming. Prerequisites and working methods differ. Functioning collaboration is the prerequisite for care coordination with the patient’s needs as a starting point.