The ability to generate deoxyribonucleic acid (DNA) profiles from genetic material is a powerful tool commonly used by forensic scientists. The first major step of this process is the collection of DNA from a crime scene. DNA may be deposited in many ways, including in biological fluids and by touch DNA deposition. Techniques such as swabbing are commonly used, but often pose problems when used on rough, porous surfaces. The M-Vac® is a wet-vacuum designed to spray and recollect a buffer solution from a surface to allow for the collection of DNA from these porous objects. Dilute saliva samples and touch DNA via handling were deposited on assorted items and collected using both traditional swabbing and wet vacuum methods. Further, M-Vac® filters containing collected material were extracted using the EZ1 Biorobot either in a single tube or divided into approximately quarters and extracted in four separate tubes to assess DNA yields from both methods. The M-Vac® was shown to collect equal or greater amounts of DNA compared to swabbing from various porous surfaces, and the samples collected with the M-Vac® were shown to produce more complete DNA profiles. Use of the M-Vac® on surfaces following swab collection resulted in the recovery of additional DNA, often exceeding the amount initially recovered from the swab. It was also observed that in nearly all profiles generated from touch DNA sources, alleles were detected that originated from a non-donor source. In some cases, extraction from filters in quarters resulted in a higher total amount of DNA than whole filters when all four quarters were added together. However, quarters from a single filter had a high amount of variation in the level of DNA, indicating that the DNA may not be distributed evenly on the filter.

Introduktion: Sjuksköterskor idag står inför en växande patientgrupp med diabetes, som har svårläkta fotsår. Patienterna finns i alla vårdformer som primärvård, specialistvård och kommunal hälso- och sjukvård. För att patienten ska kunna upprätthålla en god livskvalitet och ett bra socialt liv krävs det en säker och snabb sårläkning. Syfte: Arbetets syfte var att beskriva vad som påverkar sårläkning hos patienter med diabetes och svårläkt fotsår, vid undertrycksbehandling. Metod: Denna litteraturstudie har utgått ifrån Polit och Becks (2012) niostegsmodell. Sökningarna har gjorts i CINAHL och PubMed. Kvalitetsgranskning gjordes som resulterade i tio kvantitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultatdel analyserades och grupperades utifrån syftet och efter gemensamma områden.  Resultat: Resultatet i litteraturstudien delades in i två kategorier: sårstatus och behandlingstid. I resultatet framkom att undertrycksbehandling sågs som mer effektiv behandlingsmetod än konventionell fuktighetsbevarande sårbehandling. Volym och sårdjup minskade mer effektivt vid undertrycksbehandling än med konventionell fuktig sårbehandling. Slutsats: Litteraturstudien visar att undertrycksbehandling kan bidra till snabbare sårläkning hos diabetiker med svårläkt fotsår. Alla studier valde mätvärden som storlek, djup och typ av vävnad för att beskriva sårstatus. Behandlingstiden varierade i studierna. Det visade sig även att det vetenskapliga underlaget var begränsat.

Background: Vacuum assisted closure, VAC, is a method which can benefit wound closure. There are not many reliable studies about the effects of VAC in different types of wounds. Previous studies have shown that patients have experienced pain during dressing changes. Aim: The aim of the study was to survey in what kind of wounds the vascular surgery ward have been using VAC, to study the treatment process of VAC and how it has been documented and also to investigate if patients with VAC experienced pain during dressing changes. Method: The patients were chosen from a ledger, which contained 77 patients that had been treated with VAC on the vascular surgery ward. Data were collected with a journal survey protocol. Results: The result is based on 67 patients with a total of 79 wounds. VAC was shown to have a good effect on wound healing and infected surgical wounds were the most commonly wound category undergoing treatment with VAC. There was a lack of documentation concerning VAC and the number of wounds, which were not being measured or photographed, before, during and after VAC was 41, 44 and 56. The complications that occurred was bleeding, the suction cup came off or that the patient experienced great pain. The number of days the wound was treated with VAC differed from one to 70 days. The average of numbers of days treated with VAC was 18,5 days. The dressings were changed most commonly two to three times a week. In 18 wounds (23 %), the patients reported pain during dressing changes. Due to lack of documentation, it was impossible, in 45 cases (57 %) to see if the patient had experienced pain during dressing change. Conclusion: Despite the lack in the documentation about the VAC treatment the study shows good results in the majority of the wounds treated with VAC. Some patients experienced pain during dressing changes and therefore it is important to recognize, treat, evaluate and document this. / Bakgrund: Vacuumassisterad sårbehandling, VAC, är en metod vilken kan underlätta sårläkning. Det har utförts alldeles för få studier med hög kvalitet som har studerat effekterna av behandlingen på olika typer av sår. Tidigare studier har visat att patienter upplever smärta vid omläggning av VAC-svamp. Syfte: Studiens syften var att kartlägga vilka typer av sår den kärlkirurgiska avdelningen behandlar med VAC, studera behandlingsprocessen vid VAC och hur den dokumenteras samt undersöka om patienter upplever smärta i samband med byte av VAC-svamp. Metod: Patienterna valdes ut från en liggare på den kärlkirurgiska avdelningen vilken innehöll 77 patienter. Data samlades in med hjälp av ett journalgranskningsprotokoll. Resultat: Resultatet baseras på 67 patienter vilket innefattar 79 sår. VAC som behandlingsmetod visade sig ha bra effekt på sårläkning av de flesta sår och infekterade operationssår var den sårkategori som genomgick flest behandlingar med VAC. Dokumentationen om VAC var sparsam och de antal sår som varken var mätta eller fotograferade innan, under och efter behandling med VAC upp gick till 41 respektive 44 och 56 sår. De komplikationer som uppstod var blödning, att sugproppen lossnade eller att patienten upplevde stor smärta. Omläggning skedde vanligen två till tre gånger per vecka. Medelvärdet på antalet dagar såret behandlades med VAC uppgick till 18,5 dagar. Antalet dagar såret behandlades med VAC varierade från en till 70 dagar. I 18 fall (23 %) har patienten rapporterat smärta vid omläggning av VAC. I 45 fall (57 %) gick det inte att se om patienten hade känt någon smärta vid omläggning. Slutsats: Trots att dokumentationen om behandlingen var bristfällig på flera plan visar studien ett gott resultat av VAC-behandlingen i majoriteten av de sår som behandlades. Vissa patienter upplevde smärta vid omläggning och därför är det viktigt att uppmärksamma, behandla, utvärdera och dokumentera denna.

Syftet för denna studie var att studera förekomsten av postoperativa sårinfektioner hos patienter som genomgått kärloperation med inguinal incision under åren 2008 till och med mars månad 2013. Undersöka skillnader gällande riskfaktorer inom studerad patientgrupp för förekomst av postoperativ sårinfektion samt studera om patienter som utfört endovaskulär metod under samma vårdtillfälle oftare drabbades av postoperativ sårinfektion än de patienter som inte genomgått endovaskulär metod under samma vårdtillfälle. Metoden som användes var granskning av patientjournaler efter utifrån studien utvalda specifika operationskoder. Granskningen av de 54 patientjournalerna skedde med hjälp av egenmodifierad tidigare använd granskningsmall. Studieresultatet visar att förekomsten av postoperativa sårinfektioner hos den studerade patientgruppen uppgår till 22,2 %. Skillnader mellan infektion och utförd endovaskulär metod kunde ses men inte påvisas med statistisk signifikans. Studien visade också att kvinnor oftare än män drabbas av postoperativ sårinfektion. Slutsatsen är att ungefär var femte patient i studien, som genomgått denna typ av kirurgi, ådrog sig en postoperativ sårinfektion och att många av dessa ledde till en kostsam postoperativ sårbehandling med Vacuum assisted closure, (VAC). / The purpose of this study was to investigate the incidence of postoperative wound infections in patients undergoing vascular surgery with inguinal incision in the years 2008 until March 2013. Examining differences in the risk factors in the studied group of patients occurrence of postoperative wound infection and to study whether patients who performed endovascular method during the same hospitalization more often suffered postoperative wound infection than patients who did not undergo endovascular method during the same hospitalization. The method used was the examination of patient records for the study, based on selected specific audit template. Study results show that the incidence of postoperative wound infections in the studied patient population amounts to 22,2 %. Differences between infection and performed endovascular method could be seen but not detected with statistical significance. The study also showed that women more often than men suffer from postoperative wound infection. The conclusion is that approximately one in five patients in the study who have undergone this type of surgery, suffered a postoperative wound infection and that many of these led to a costly postoperative wound Vacuum Assisted Closure (VAC).

Cette étude pilote évalue le coût et des éléments d'efficacité du traitement conventionnel d'un ulcère du pied diabétique et de la combinaison de la thérapie par pression négative combiné à un pansement d'argent nanocristallin, de manière rétrospective, à partir des dossiers archivés. Cette étude coût-conséquence s'effectue selon la perspective du système public de soins de santé durant la période d'hospitalisation. Des analyses de survie pour des événements récurrents ont également été effectuées afin d'évaluer l'efficacité du traitement combiné par rapport au traitement conventionnel concernant le risque d'amputation. Seize personnes présentant un ulcère du pied diabétique sévère se détériorant, admises dans un même hôpital de la Montérégie ont été incluses dans l'étude. Tous les patients identifiés entre 2003 et 2007, traités par la combinaison de la thérapie par pression négative et du pansement d'argent nanocristallin ont été inclus (n = 5). Les autres patients ont été traités de façon conventionnelle (n = 5). Un troisième groupe a fait l'objet d'une évaluation au moyen de la combinaison, mais après une amputation (n = 6). Tous les frais hospitaliers disponibles ont été inclus dans les calculs à un niveau de précision le plus élevé possible. Les résultats de notre recherche dévoilent que, sur un suivi moyen d'environ trois ans, le coût moyen du traitement d'un ulcère du pied diabétique sévère s'élève à 71 420,98 $ pour le groupe des patients traités de façon conventionnelle et à 78 771,10 \$ pour le groupe traité par la combinaison. Pour tous les groupes confondus, le coût du traitement local de la plaie représente environ 4 % du coût total alors que les frais reliés à l'hospitalisation en représentent 60 %. De plus, les résultats des analyses de survie montrent un risque significatif six fois moins élevé de subir une amputation lorsque le patient reçoit le traitement combiné par rapport au traitement conventionnel. Nos résultats se démarquent de ceux publiés jusqu'à maintenant, par une méthode de calcul la plus précise possible. Les résultats nous permettent de conclure que le traitement combiné représente une minime partie du coût total du traitement par rapport aux frais hospitaliers et permet d'éviter des amputations.

Ingeniero Civil de Minas / El objetivo de la memoria es encontrar una alternativa para el sistema de transporte de sulfuros a planta, de un yacimiento que será explotado mediante rajo abierto desde el año 2019, el cual hasta el mismo año seguirá siendo explotado mediante métodos subterráneos de hundimiento. Dicho proyecto se encuentra en la fase de pre-factibilidad. El dueño del yacimiento, luego de una serie de estudios previos, maneja como opción el envío de sulfuros hasta la planta concentradora de mineral mediante camiones de alto tonelaje por superficie, y solicitó a JRI Ingeniería S.A. el diseño y la evaluación económica de una nueva alternativa que aproveche la infraestructura existente, con el fin de abaratar costos. La comparación entre las alternativas diseñadas y evaluadas, fue realizada en términos de costos, debido a que se debía mantener fijo el plan minero a petición del dueño, por lo que la evaluación económica fue realizada mediante el valor actualizado de costos o VAC. El VAC de la primera alternativa para el sistema de transporte, o caso base, que considera la utilización de camiones de 320 toneladas llevando el mineral por superficie a la planta concentradora, fue 196,9 millones USD, calculado con una tasa de descuento de 8%. La segunda alternativa consideró la descarga de los mismos camiones de 320 toneladas en un sistema de piques de traspaso ubicados dentro del rajo, que alimentan camiones de 60 toneladas de bajo tonelaje transportando el mineral a la planta concentradora a través del nivel de transporte utilizado actualmente por la mina subterránea. Esta alternativa toma interés debido al contrato acordado con una empresa contratista (de terceros), encargada del transporte subterráneo, con un precio de 88 $CLP/(t*km). El VAC calculado fue 182,2 millones USD, es decir un 7,5 % más barato que el caso base. Adicionalmente se estudió utilizar una tercera alternativa de transporte, que considera utilizar en una primera etapa el sistema de transporte correspondiente al caso base, para cambiar en algún período conveniente al sistema de transporte correspondiente a la segunda alternativa. Las evaluaciones económicas de la tercera alternativa, llamada alternativa mixta, no fueron fructíferas para ningún año en que ocurriera el cambio, resultando en VAC mayores que al correspondiente a la segunda alternativa. Finalmente, en un análisis de sensibilidad se concluye que la segunda alternativa sigue siendo económicamente más atractiva que el caso base hasta un precio del contrato con la empresa contratista igual a 100 $CLP/(t*km). Se recomendó al dueño la utilización de la segunda alternativa de transporte mediante camiones de contratistas por el nivel de transporte de la mina subterránea, para ser re-estudiada en próxima fase de ingeniería, incluyendo mayor detalle de información disponible durante la factibilidad del proyecto.

No description available.

Our objective was to compare cefazolin concentrations in biopsied tissue samples collected from surgically created wounds treated with negative pressure wound therapy to those collected from surgically created wounds treated with nonadherent dressings. The study design was a prospective, controlled, experimental study. The animal population included 12 female spayed beagles. We hypothesized there would be a difference between the cefazolin concentrations of wounds treated with negative pressure wound therapy when compared to the cefazolin concentrations of wounds treated with nonadherent dressings. Surgical methods were as follows: Full thickness cutaneous wounds were created on each antebrachium (n=24). Following surgery, cefazolin (22 mg/kg) was administered intravenously to each of the dogs and continued every 8 hours during the study. The right wound was randomly assigned to group I or group II while the wound on the contralateral antebrachium was assigned to the other group. Group I wounds were treated with negative pressure wound therapy (NPWT) and group II wounds were treated with nonadherent dressings for 3 days. Dressings were changed and tissue biopsies obtained from wound beds at 24-hour intervals for both groups. Cefazolin wound tissue and plasma concentrations were measured by liquid chromatography mass spectrometry (LC-MS/MS). Blood samples for measuring plasma cefazolin concentrations were collected prior to biopsy sampling. At the time of surgery and at each bandage change, wound beds were swabbed and submitted for aerobic and anaerobic culture. Our results revealed that after initiating cefazolin treatment, wound tissue antibiotic concentrations between treatment groups were not significantly different at any sampling time. Similarly, after initiating cefazolin treatment, plasma cefazolin concentrations were not significantly different at any sampling time for individual dogs. We concluded that using a canine experimental model, NPWT treatment of surgically created wounds does not statistically impact cefazolin tissue concentrations when compared to conventional nonadherent bandage therapy / Master of Science

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal