Den här studien har ett tudelat syfte där huvuddelen utreder vilka behov och syften två svenska möbelföretag har i att kommunicera produkters miljöprestanda idag. Delsyftet i studien var att se om de studerade företagen har användning för miljödeklarationer för sina syften och behov i produktkommunikationen. För att samla in empiri användes kvalitativa intervjuer. Utifrån en kategorisering av resultatet kunde materialet diskuteras tillsammans med utvalda kommunikativa begrepp samt rådande forskning som behandlar miljödeklarationen och relaterade ämnens koppling till kommunikation. Av diskussionen framgick att företagen kommunicerar produkter främst utefter krav som ställs från kunden. Syftena med produktkommunikationen är att sändarna i kommunikationsprocessen förmedlar budskapet om bra produkter som framställs ur ett helhetsperspektiv på miljöarbetet. Idag kommuniceras produkterna främst genom den allmänna marknadsföringen såsom hemsida och försäljare, men även reaktivt via miljödeklarationer. Om möbelföretagen definierar målgrupperna och kundernas kompetens i kommunikationsprocessen kan framtida användning av miljödeklarationen bli effektiv. Studien visar slutligen att miljödeklarationen, som kommunikationsverktyg för produkters miljöprestanda, skulle kunna fungera kompletterande till möbelföretagens rådande marknadsföring och således infria de krav som ställs.

Diverting urine from faeces or mixed wastewater and reusing it to fertilize crops, is a traditional method used in Asia. It is also a contemporary approach to sustainable nutrient and water management in Scandinavia and other parts of Europe. Urine diversion and reuse is a proven socio-technical system that has significant potential benefits on both a local and global scale, such as recirculating scarce plant nutrients like phosphorus back to agriculture, reducing eutrophication of waterways and improving water and sanitation systems. This thesis explores the nature of these benefits in Australia and the global context and what barriers would need to be overcome if a urine diversion and reuse system were implemented in Australia to achieve significant environmental benefits. These questions are investigated through stakeholder interviews in Sweden, to identify the ‘lessons learnt’ from the Swedish experience with urine diversion and reuse, and, through interviews with relevant stakeholders in Australia to identify possible barriers and opportunities, costs and benefits, and roles and responsibilities in the Australian context. Findings from both the stakeholder interviews are triangulated with other sources of knowledge, such as the literature, personal communications and a qualitative assessment of costs and benefits. This thesis found that while urine diversion is likely to benefit the Australia situation and warrants further research, these benefits are fragmented and spread across a range of discourses and separate institutions. Its acceptance and effective introduction into Australia might therefore be challenged by its lack of a single obvious organisational home. To overcome this and other identified challenges, several recommendations are made. For example, an Australian demonstration trial of urine diversion and reuse is recommended where clear drivers and opportunities exist, such as: in new developments adjacent to agricultural land; in regions where algal blooms are a critical problem and are predominantly caused by municipal sewage discharges; and where synergies with waterless urinals are being considered for water conservation value. This thesis does not promote urine diversion and reuse as the ‘silver bullet’ to Australia’s water and nutrient problems, however it does recommend that it be considered on an equal basis next to other possible options. For example, if reducing nutrient loads on receiving water bodies is a key objective, then a cost-effective analysis of urine diversion and reuse, compared to other options to reduce nutrient loads, could be undertaken, ensuring all relevant costs and benefits to the whole of society are included in the analysis.

The Hull Street Integrated Housing Project, in Kimberley, is one of the projects supported by the Swedish International Development Cooperation Agency, Sida, in South Africa. The vision of the project is to provide low cost housing for the people of Kimberley. As a way of ensuring sustainability, the project adopts the Ecological sanitation (Ecosan) approach where urine and faeces are separated from the source. The concept of Ecosan is new to many people around the world. To make the concept workable and acceptable effective implementation strategies are required. At the Hull Street, after the first of the four phases 144 unit houses have been completed all fitted with the UDS. Urine from the UDS as well as the greywater from the kitchen and bathroom are connected to infiltrate into the ground. This arrangement is called the “quick-fix”. The faeces from the houses are sent to the compost yard for composting so that the residents could use the compost in their gardens. This study which involves interview with some selected workers and residents in Hull Street focuses on the modus operandi of the Ecosan unit of the Hull Street project with special emphasis on the methods of human excreta disposal and education strategies.

Urbanization causes changes in the water balance. Focusing on runoff, the aim of this report was to determine how both the magnitude and the form of this component change with urbanization. Also, solutions for decreasing the possible problems related to an increase in surface runoff were examined. Solutions were studied for both a general European situation and for the specific case of the Netherlands. Already after converting a forested area into agriculture, the runoff becomes more prominent, at the expense of evaporation and infiltration. When developing further into an urban area, its importance increases even more. In the last few years, various scientists have come up with suggestions of reducing the risks caused by increased runoff. Some examples are increasing the infiltration capacity or storing the excess water in cities. Considering the predicted future climate scenarios, water storage seems to be the best option. In the Netherlands, expanding the areas for water storage is the main subject of governmental research at the moment. On top of that, researchers advice to cooperate more between different stakeholders when considering water management. The main findings are thus that runoff increases with an increasing imperviousness of the surface, and the best solution to avoid problems caused by this enhanced amount of runoff seems to be the storage of excess water in cities. This solution is valid for both a general situation and in the Netherlands.

Historically humans have settled in river valleys, which has made flooding a natural hazard for human communities. This is also the situation in the valley of Cochabamba, which is frequently affected by floods. Therefore it is of high relevance to assess and manage the flood risk in order to reduce the impact in the affected areas. For this purpose hydraulic simulations were performed with the two-dimensional model Iber. The study area includes 17 kilometers of the main river, Rio Rocha, and its tributaries. The data used in the project was elevation data of high resolution and computed hydrographs. Field work and sensitivity analysis were performed to evaluate the result. The model was used to describe the dynamics of the Rio Rocha and its tributaries during flooding, such as flow path and water levels. The simulations showed that flooding mainly occurs in the tributaries and at eleven other sites without a clear riverbank. Most of the area affected by flooding is agricultural land, but also residential areas and infrastructure were also at risk. The flood duration shown to be longest for agricultural land, which can lead to major crop damage due to anoxic condition. Even though a smaller part of the affected area is residential land, the urbanization in this area is predicted to increase and more land may be settled in the near future.This thesis, along with other studies, highlights the importance of high resolution mesh to perform a hydraulic simulation with a two-dimensional model and the need of data to validate the result.

Vattenkvaliteten i svenska yt, - och grundvatten riskerar att försämras i framtiden på grund av klimatförändringar (Svenskt Vatten, 2007). Bland annat förväntas halten organiskt material i vattnet öka, medeltemperaturen stiga samt förekomsten av virus och bakterier i ytvatten öka (Svenskt Vatten, 2011). Förändrade förutsättningar i svenska sjöar har redan upptäckts, bland annat har halten organiskt material ökat i ytvattnet i södra Sverige sedan 1990-talet (Löfgren, Forsius, & Anderson, 2002). Dessutom hade 20 av totalt 33 tillfrågade dricksvattenproducenter sett försämrad råvattenkvalitet i sina verksamheter med avseende på bland annat organiskt material (Svenskt Vatten, 2007). Varje år sker ett antal sjukdomsutbrott relaterat till bristfällig dricksvattenkvalitet i Sverige och i de flesta fall har detta skett på grund av att otillräcklig kontroll av vattenkvaliteten eller att vattenverket inte haft tillräckliga skyddsbarriärer mot mikrobiella föroreningar (Lindberg & Lindqvist, 2005). Bristfällig råvattenkontroll har identifierats som en svag länk i svensk dricksvattenproduktion och kommer att behöva förbättras i framtiden (Statens offentliga utredningar, 2016). Syftet med detta arbete var att visa hur god råvattenkontroll kan användas för att minska risker för försämrad dricksvattenkvalitet samt att ge förslag på innehåll i verksamhetsutövares egenkontrollprogram för förbättrad råvattenkontroll. I huvudsak har råvattenkvaliteten i vattenverket från det inducerade ytvattnet vid Rökebo utvärderats genom att studera provtagningsdata från området. Provtagning i observationsrör i grundvattentäkten har utförts för att undersöka hur avskiljningen av främst organiskt material påverkas av avståndet från ytvattnet. Råvattnet i Rökebo har jämförts med råvattnet i Årsunda och Wifsta för att undersöka om liknande trender återfinns vid dessa eller om vattnets egenskaper är lokalt betingade. Åtta stycken vattenverk har studerats för att utvärdera utsträckningen av råvattenkontrollen vid dessa. Utifrån resultatet av detta arbete framkom att råvattenkvaliteten i Rökebo har försämrats över tid med avseende på bland annat organiskt material, mangan och vattnets turbiditet samt färgtal. Den huvudsakliga avskiljningen av organiskt material i grundvattentäkten sker vid strandkanten, vilken identifierats som en känslig punkt i produktionskedjan. Råvattnets järnhalt minskar vid ökat uttagsflöde och det är möjligt att halten organiskt material har börjat sjunka men längre tidsserier krävs för att kunna säkerhetsställa detta. Råvattnet i Årsunda och Wifstas vattentäkter visar däremot ingen tydlig förändring över tid, vilket tyder på att råvattnets beskaffenhet är områdesspecifik. Vid de studerade vattenverken skiljer sig dessa åt, både i storlek och hur pass omfattande råvattenkontrollen är. Generellt tar de större vattenverken fler råvattenprov än de små men antalet provtagningstillfällen varierar kraftigt. För ett av vattenverken togs inga råvattenprov alls. Råvattenkontroll varierar kraftigt mellan verksamhetsutövare och områden men behöver i många fall förbättras. Som förslag ges här att råvattenprover ska tas med liknande frekvens som dricksvattenprover. Förslag på råvattenkontroll är att verksamhetsutövarna ska utföra en uppströms mikrobiologisk riskanalys för att utvärdera om skyddsbarriärerna är tillräckliga för att undvika eventuell smitta vid vattenverket. Utöver detta bör uppföljning av insamlade data ske i större utsträckning samt att samarbete med tillsynsmyndigheter förbättras. Förslag och exempel på metoder för datautvärdering har getts i rapporten (tidsserieanalyser, PCA-analyser och korrelationsanalyser). Provtagning och övervakning bör ske i vattentäkten, inte bara vid vattenverket. Som ett verktyg för detta förslås att en hydrogeologisk modell upprättas över vattentäkten då denna kan användas bland annat för att identifiera lämpliga provtagningspunkter, utvärdera influensområdets utsträckning och för att ge verksamhetsutövaren bättre insyn över flödessituationen i området.

Surface gravity waves play a vital role in the air-sea interaction. They can alter the turbulence ofthe bottom atmospheric layer as well as the upper-ocean layer. Accordingly, they can affect themomentum flux, heat fluxes, as well as the upper-ocean mixing. In most numerical models, waveinfluences are not considered or not fully considered. The wave influences on the atmosphereand the ocean are important for weather forecasts and climate studies. Here, different aspects ofwave impact on the atmosphere and the ocean are introduced into numerical models.In the first study, a wave-state-dependent sea spray generation function and Charnock co-efficient were applied to a wind stress parameterization under high wind speeds. The newlyproposed wind stress parameterization and a sea spray influenced heat flux parameterizationwere applied to an atmosphere-wave coupled model to study their influence on the simulationof mid-latitude storms. The new wind stress parameterization reduces wind speed simulationerror during high wind speed ranges and intensifies the storms. Adding the sea spray impacton heat fluxes improves the model performance concerning the air temperature. Adding the seaspray impact both on the wind stress and heat fluxes results in best model performance in allexperiments for wind speed, and air temperature.In the second study, the influence of surface waves on upper-ocean mixing was parameter-ized into a 1D k − ε ocean turbulence model though four processes (wave breaking, Stokes driftinteraction with the Coriolis force, Langmuir circulation, and stirring by non-breaking waves)based mainly on existing investigations. Considering all the effects of surface gravity waves,rather than just one effect, significantly improves model performance. The non-breaking-wave-induced mixing and Langmuir turbulence are the most important terms when considering theimpact of waves on upper-ocean mixing. Sensitivity experiments demonstrate that vertical pro-files of the Stokes drift calculated from 2D wave spectrum improve the model performancesignificantly compared with other methods of calculating the vertical profiles of the Stokes drift.Introducing the wave influences in modelling systems, the results verified against measure-ments. Concluding from these studies for the further model development, the wave influencesshould be taken into account to improve the model performance.

Naturvårdsverket rankar övergödningen som det allvarligaste hotet mot Östersjön. Strategin för att bekämpa övergödningen i Östersjön har varit att reducera antropogena utsläpp av fosfor och kväve från punktkällor och diffusa källor. Många forskare anser att primärproduktionen i egentliga Östersjön huvudsakligen är begränsad av kväve varför Sverige har infört ett ambitiöst och kostsamt program för avancerad kväverening på reningsverk. Andra experter hävdar istället att reducerade kväveutsläpp är meningslösa eller rent av skadliga. I ljuset av dessa fundamentalt olika åsikter och de helt motsatta strategier de innebär syftar denna studie till att försöka klargöra vilka åtgärder som borde vidtas för att minska övergödningen genom att undersöka området Himmerfjärden som ofta används som ett exempel på lyckad kväverening. Området har också studerats intensivt sedan 1970-talet. Detta arbete har använt en processbaserad dynamisk massbalansmodell för salt för att beräkna vattenutbytestider i Himmerfjärden. Flöden av vatten och näringsämnen till och från fjärden har beräknats och det har visats att bidraget av kväve och fosfor till Himmerfjärden från reningsverket är mycket marginellt jämfört med bidraget från Östersjön. Denna studie har också genom att granska litteratur och mätdata från Himmerfjärden visat att det finns goda skäl att ifrågasätta hypotesen om att primärproduktionen i Himmerfjärden skulle vara långsiktigt begränsad av kväve. Resultaten av denna studie kommer att användas i framtida massbalansmodelleringar av fosfor, kväve och cyanobakterier i Himmerfjärden. / The Swedish Environmental Protection Agency has ranked eutrophication as the most severe threat to the Baltic Sea. The strategy to combat the eutrophication in the Baltic has been to reduce antrophogenous emissions of phosphorus and nitrogen from point and diffuse sources. Many scientists argue that the primary production in the Baltic proper is primarily limited by nitrogen which is why Sweden and other countries have implemented an ambitious and expensive program of advanced nitrogen removal in sewage treatment plants. Other experts argue that reduced nitrogen load to the Baltic Sea is either pointless or even harmful. In the light of these fundamentally different views and the very opposite management strategies they imply, this study aims to more bring clarity to which measures should be taken to reduce eutrophiction by investigating the area of Himmerfjärden. Himmerfjärden is often used as an example of successful removal of nitrogen and the area has been intensively monitored since the 1970’s. This work used a process-based dynamic mass balance model for salt to calculate water retention times in Himmerfjärden. Water and nutrient flows to and from the bay have been calculated. It was shown that the contribution of nutrients to Himmerfjärden from the treatment plant is small compared to the contribution from the Baltic Sea. This study showed by reviewing literature on Himmerfjärden that there are good reasons to question the hypothesis of Himmerfjärden being nitrogen limited in the long-run. The findings of this study will be used in future mass balance modelling of phosphorus, nitrogen and cyanobacteria in Himmerfjärden.

Chlorinated solvents are common contaminants in soil and water. Under anaerobic conditions microbes are capable of transforming chlorinated solvents into ethylene which would result in a remediation of the contaminated area. In order to use natural attenuation as a remediation method evidence of continuous degradation is required. Furthermore, the degradation must occur at a sufficient rate and continuous monitoring of the site is needed until the demanded levels are achieved. A field study was performed on the basis of data from a dry-cleaning facility contaminated mainly by perchloroethylene. The purpose of the study was to define the existing situation regarding distribution and transformation of contaminant in order to evaluate the possibilities of using natural attenuation as a method of remediation. Degradation of perchloroethylene proceeds through successive removal of chlorine, with the formation of trichloroethylene, dichloroethylene, vinyl chloride and ethylene. There exists evidence of degradation as far as vinyl chloride on the site but whether transformation continues to ethylene is not established. The computer model Biochlor was used to simulate distribution and degradation of the contaminants. The site possesses a complex hydrogeology and the existing data are not sufficient to distinguish the effect of degradation from other factors such as spreading of contaminant between different layers of soil. Since degradation failed to be quantified, natural attenuation can not be recommended as a safe remediation method at the considered site without further investigations. / Klorerade lösningsmedel är vanligt förekommande föroreningar i mark och vatten. Under anaeroba förhållanden kan mikrober omvandla klorerade kolväten till eten vilket leder till rening av det förorenade området. För att kunna använda denna naturliga nedbrytning som saneringsmetod krävs bevis för att nedbrytning fortskrider i tillräcklig utsträckning för att rena området och därefter krävs kontinuerlig provtagning till dess målen för saneringen har uppnåtts. En fallstudie utfördes utifrån data från en kemtvättsfastighet förorenad av i första hand perkloreten. Syftet var att kartlägga föroreningssituationen med avseende på spridning och nedbrytning av de klorerade föreningarna för att undersöka om naturlig nedbrytning var en möjlig framtida saneringsmetod. Nedbrytning av perkloreten sker stegvis genom att klor avspjälkas, under bildande av produkterna trikloreten, dikloreten, vinylklorid och etengas. Nedbrytning av förorening har konstaterats ske på fastigheten fram till vinylklorid men huruvida nedbrytning avstannat där eller fullföljts till etengas är ej klarlagt. Datormodellen Biochlor användes för att simulera spridning och nedbrytning av utsläppet. Fältplatsen har en komplex hydrogeologi och befintliga fältdata var inte tillräckliga för att särskilja nedbrytningens effekt från faktorer såsom spridning av förorening mellan olika jordlager. Eftersom nedbrytningen inte kunde kvantifieras kan naturlig nedbrytning inte rekommenderas som säker saneringsmetod på denna fältplats utan kompletterande analyser.

A distributed hydrological rainfall-runoff model has been developed using a GIS integrated with a dynamic programming module (PCRaster). The model has been developed within the framework of the EU-project TWINBAS at IVL Swedish Environmental Research Institute, and is intended for use in WATSHMAN – a tool for watershed management developed at IVL. The model simulates runoff from a catchment based on daily mean values of temperature and precipitation. The GIS input data consist of maps with soil type, land-use, lakes, rivers and a digital elevation model. The model is a hybrid between a conceptual and a physical model. The snow routine uses the degree-day method, the evapotranspiration routine uses the Blainey-Criddle equation, the infiltration routine is based on Green-Ampt, groundwater is modelled assuming a linear reservoir and the flow routing is done with the kinematic wave equation combined with Manning’s equation. The GIS and the hydrologic model are embedded in one another, allowing calculation of each parameter in each grid cell. The output from the model consists of raster maps for each time step for a pre-defined parameter, or a time series for a parameter at a specified grid cell. The flow network is generated from the digital elevation model and determines the water flow on the grid scale. The smallest possible grid size is thus obtained from the resolution of the digital elevation model. In this implementation the grid size was 50 m x 50 m. The raster structure of the model allows for easy use of data from climate models or remotely sensed data. The model was evaluated using the River Kölstaån catchment, a part (110 km2) of the Lake Mälaren catchment, which has its outflow in central Stockholm, Sweden. The integration of the GIS and the hydrologic model worked well, giving significant advantages with respect to taking lakes and land-use into account. The evaluation data consisted of observed run-off for the period 1981 to 1991. The result from the calibration period shows a great variation in Reff (Nash & Sutcliffe) between the years, the three best years having Reff-values of 0.70 – 0.80. The Reff-value for the entire calibration period was 0.55 and 0.48 for the validation period, where again there was great variation between different years. The volume error was 0.1 % for the calibration period and -21 % for the validation period. The evapotranspiration was overestimated during the validation period, which is probably a result of excess rain during the calibration period. The results are promising and the model has many advantages – especially the integrated GIS-system – compared to the present WATSHMAN model. It could be further developed by introducing a second groundwater storage and refining the evapotranspiration and infiltration routine. Given the promising results, the model should be evaluated in other larger and hillier areas and preferably against more distributed data. / En helt distribuerad GIS-baserad hydrologisk modell för modellering i avrinningsområden på lokal/regional skala har byggts upp i PCRaster. Arbetet utfördes på IVL Svenska Miljöinstitutet AB inom ramen för EU-projektet TWINBAS, som har som mål att identifiera kunskapsluckor inför implementeringen av EU:s ramdirektiv för vatten. Modellen är tänkt att användas i WATSHMAN (Watershed Management System), IVLs verktyg för vattenplanering i avrinningsområden där bland annat källfördelningsberäkningar och åtgärdsanalyser ingår. Den uppbyggda modellen är en hybrid mellan en fysikalisk och en konceptuell hydrologisk modell och predikterar vattenföring på pixelnivå i avrinningsområden. Simuleringen drivs av dygnsmedelvärden för temperatur och nederbörd och modellen tar hänsyn till markanvändning, jordart, topografi och sjöar. De modellekvationer som används är grad-dagsmetoden för snö, Blainey-Criddle för evapotranspiration, Green-Ampt för infiltration, linjärt magasin för grundvatten och Mannings ekvation för flödesrouting. Det geografiska informationssystemet och den hydrologiska modellen är helt integrerade, vilket gör att alla parametervärden beräknas för varje enskild pixel. Som utdata ger modellen en rasterkarta för varje tidssteg för en i förväg bestämd parameter, eller tidsserier över parametervärden i definierade punkter. Vattnet transporteras i ett utifrån höjdmodellen genererat flödesnätverk och vattnets flödesväg bestäms därmed på pixelnivå. Minsta möjliga pixelstorlek bestäms således utifrån höjdmodellens upplösning, och var vid denna tillämpning 50 m gånger 50 m. Modellens uppbyggnad med raster gör det enkelt att använda data från klimatmodeller eller fjärranalys. Avrinningsområdet för Kölstaån, ett biflöde till Köpingsån i Mälardalen, har använts för att utvärdera modellen. Integreringen av GIS och hydrologisk modell fungerade mycket väl och gav stora fördelar t ex vad gäller att ta hänsyn till sjöar och markanvändning. Modellen kalibrerades med data från åren 1981 till 1986 och det erhållna volymfelet var då 0,1 % och Reff-värdet (Nash & Sutcliffe) 0,55. Stora variationer erhölls dock mellan åren; för de tre bästa åren låg Reff-värdet mellan 0,70 och 0,80. Ett mycket kraftigt nederbördstillfälle samt regleringar i huvudfåran av vattendraget ligger troligtvis bakom de mindre väl beskrivna åren. Även under valideringsperioden (1987 till 1991) fungerade modellen väl, så när som på att avdunstningen överskattades på vårarna (antagligen beroende av det stora regnet under kalibreringen), och Reff-värde och volymfel hamnade på 0,48 respektive -21 %, även här med stora variationer mellan åren. Resultaten är lovande och modellen har många fördelar jämfört med den nuvarande WATSHMAN-modellen. Den skulle kunna förbättras ytterligare genom att dela upp grundvattnet i två magasin samt förfina evapotranspirations- och infiltrationsrutinerna. Den höjdmodellsbaserade modellen bör utvärderas även i andra mer kuperade områden samt mot mer distibuerade data.