Syftet med studien var att ta reda på om det finns några skillnader mellan elever i lågstadiets kunskapsutveckling utifrån varierade undervisningsmetoder i kemiämnet. Tidigare forskning visar på det praktiska arbetets många fördelar i samspel tillsammans med andra. Skolan behöver erbjuda en undersökande och utforskande miljö, samtidigt som eleven själv får uppleva, observera, beskriva, reflektera och jämföra världsliga ting. Det är när eleven får använda alla sina sinnen som förståelsen för naturvetenskapliga begrepp utvecklas. Dock menar tidigare forskning också på att den praktiska delen inte automatiskt leder till den teoretiska delen. Därav besitter läraren ett stort ansvar över att leda och stötta eleven att få förståelse för kopplingen mellan det praktiska görandet och uppgiftens syfte. Det har därför varit intressant att ta reda på om praktiskt arbete kan generera större förståelse och djupare kunskap för naturvetenskapliga begrepp, än om eleverna enbart få ta del av en film. Denna fråga har undersökts i en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer tillsammans med 20 elever. Dessa 20 elever har i enskilda intervjuer fått uttrycka sina kunskaper för utvalda naturvetenskapliga begrepp före och efter genomförd undervisning. Utifrån intervjuerna var det intressant att ta reda på samtliga elevers eventuella progression utifrån den undervisningsmetod som de erbjudits. Vidare delades eleverna in i två lika stora grupper, där den ena gruppen erbjöds praktiskt undervisning, medan den andra enbart fick se en film som bearbetade samma begrepp. De elever som erbjöds praktisk undervisning, grundades på de experiment som nämns i filmen. Som stöd att undersöka elevernas lärande utgick studien från ett pragmatiskt och sociokulturellt perspektiv. En intressant faktor som framkommit i studien är hur praktiskt arbete i samspel med andra individer kan stötta eleven att såväl tillägna sig kunskaper och förståelse, samtidigt som det också stöttar eleven att reda ut eventuella missförstånd gällande begreppen. Resultatet visar därav på att elever som undervisats praktiskt utvecklar djupare kunskaper. Dock tycks individens förutsättningar utifrån egna erfarenheter påverka hur väl förståelsen för naturvetenskapliga begrepp kan tillägnas. Då studiens resultat enbart baseras på en elevgrupp, kan resultatet inte generaliseras. Det skulle då behövts fler undersökningar med liknande undervisningsmetod, utifrån andra naturvetenskapliga begrepp, samt utifrån genus och skolor med andra inriktningar.

Den här studien ämnade att undersöka hur lärare beskriver att de arbetar med vattnets olika faser och begrepp i årskurserna F-3. Studien utgick ifrån anonyma enkäter med blandade öppna och slutna frågor. Frågorna fokuserade på undersökande arbetssätt, bedömning och stöttning av eleverna. Enkäterna lades ut i olika lärargrupper på en social plattform. Totalt erhölls 14 svar från datainsamlingen. Ur dessa resultat kunde utläsas att lärarna arbetade undersökande med alla delar av vattnets faser genom konkreta och elevnära experiment och genom estetiska arbetssätt. Resultaten visade även att lärarna stöttade eleverna i deras lärande genom att föra diskussioner, ställa frågor och finnas till hands. När det kom till bedömning av elevernas kunskaper om vattnets faser så framgick av svaren att lärarna arbetade på olika sätt. Vissa lärare testade inte elevernas kunskaper alls, medans andra testade vid enstaka tillfällen genom skriftliga test. De flesta lärare bedömde dock eleverna löpande (formativt) genom elevernas diskussioner och förslag. Studiens resultat indikerar att fortbildning för lärare i bedömning samt fler resurser till skolan kan hjälpa lärarna i deras arbetssituation och därmed även stödja elevers lärande om vattnets faser.