Det står i läroplanen och styrdokument att olika typer av undervisningsmetoder och uppgifter som kan användas vid matematikundervisning för att öka intresset för matematikämnet och elevernas inlärning. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka lärares erfarenhet av verklighetsanknuten matematikundervisning och lärarnas åsikter om elevernas attityd och inlärning. Studien genomfördes genom intervjuer med lärare och analyserades utifrån en teori om tillämpningar av samspelet mellan matematik och vardagslivet. Resultaten visar att verklighetsanknutna uppgifter och laborativ samt interaktiv undervisning väcker elevernas intresse för matematik och kan hjälpa eleverna att förstå matematiska begrepp och använda detta i vardagslivet.

Införandet av kontextrika problem (KP) i fysikundervisning förväntas öka elevers intresse för ämnet. Ett kontextrikt problem innefattar en anknytning till elevers vardagliga upplevelser och bör/måste även formuleras som en berättelse där eleverna är huvudpersonen och motiveras att själva ta reda på svaret. I och med detta kan införandet av KP vara arbetskrävande för lärare. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning fysikläroböcker på gymnasienivå kan fungera som möjliga källor till kontextrika problem, särskilt inom området modern fysik. Resultaten visar att samtliga fysikläroböcker i denna studie endast innehåller ett fåtal problem som i någon mån uppfyller kravet för att vara kontextrika. Till exempel innehåller bara 4 procent av problemen situationer där eleverna är huvudpersonen. Något större andel, nästan 10 procent, av problemen utgår från elevernas verklighet. Det finns dock endast 12 problem i samtliga fysikläroböcker som både anknyter till elevers verklighet och där eleverna är huvudpersonen.