Sammanfattning Bakgrund: Varje dag används vitala parametrar inom vården för att bedöma en patients tillstånd. Användingen och tolkningen av de vitala parametrarna påverkas av kunskapen och erfarenheten hos sjukvårdspersonalen. Patientens säkerhet och lidande påverkas av användningen av vitala parametrarinom vården. Syftet var att beskriva användningen av vitala parametrar inom vården. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Sex kvalitativa artiklar och en mixed method granskades med Willman et al. (2011) granskningmall. Analysförfarandet utgick ifrån Forsberg och Wengströms (2013) anvisningar. Resultat: Analysen genererade fem kategorier: Kunskapens och erfarenheters inverkan på vitala parametrars mätning, Att känna patienten, Hjälpmedel att tolka vitala parametrar, Tiden och arbetsbelastningen påverkar mätningen och Variation i användandet av parametrar. Resultatet diskuterades gentemot Eriksson (2001) lidandeteori, innefattande vårdlidande, sjukdomslidande och livslidande. Slutsats: Tidigare erfarenheter och kunskaper visade sig ha en stor betydelse vid sjuksköterskans bedömning och tolkning av vitala parametrar. Tid och arbetsbelastning var exempel på faktorer som spelade in på hur noggrant sjuksköterskans undersökning och bedömning av patienten genomfördes. När sjuksköterskorna glömde att mäta en parameter eller medvetet valde att utesluta vissa parametrar gjorde detta att bedömningen av patienten inte blev fullständig, vilket riskerade påverka patientens säkerhet och lidande. Med ytterliggare kvalitativ forskning inom området kan en större förståele kring patientsäkerheten uppnås och på så sätt skapa en säkrare vård i framtiden.

Traumatiska skallskador som kräver akut behandling förekommer ofta i samband med alkoholpåverkan. Det är mycket svårt, näst intill omöjligt, att genom enbart en klinisk bedömning diagnostisera en skallskada dåalkoholär inblandad. Syftet är att genom journalgranskning undersöka om ambulanspersonal arbetar efter gällande behandlingsriktlinjer vid handläggandet av patienter med skalltrauma där det samtidigt finns misstanke om alkoholpåverkan. Metoden utgörs av en deskriptiv journalgranskningsstudie med kvantitativ ansats. Urvalet består av 30 ambulansjournaler. Journalerna söktes från årsskiftet 2014-2015 och bakåt i tiden och inkluderades utifrån inklusionskriterierna; patient som utsatts för skalltrauma, hade ett positivt värde på alkohol i blod eller utandningsluft samt inkommit med ambulans till akutmottagningen.  Resultatet visar att det i ett fåtal av fallen görs kontroller av samtliga vitalparametrar. I endast 20 % av de granskade journalerna har samtliga vitalparametrar kontrollerats och dokumenterats. Resultatet från studien visar att det inte finns någon statistisk signifikans för att yttre faktorer såsom tiden dåambulans begärs, patientens ålder och kön, patientens medgörlighet samt ambulanspersonalens utbildningsnivåpåverkar i vilken utsträckning vitala parametrar kontrolleras och dokumenteras. Resultatet från studien visar ocksåatt ambulanspersonalens bedömningar var likvärdiga i samtliga journaler. Gemensamt för samtliga journaler var att man valt att transportera patienten till ett mindre sjukhus med avsaknad av neurokirurgisk kapacitet. Sammanfattningsvis är det av stor vikt att bedöma och behandla patienten utifrån behandlingsriktlinjer för att därigenom uppnå ett korrekt handläggande av dessa patienter.

Bakgrund: Modified Early Warning Score (MEWS) är ett bedömningsinstrument för utvärdering av patienters vitalparametrar. Verktygets funktion är att genom strukturerade observationer identifiera patienter med sviktande vitala funktioner, och således kunna vidta åtgärder innan patienten avlider eller kräver intensivvård. Nyttan av MEWS inom onkologisk heldygnsvård är än så länge dokumenterat i mycket liten utsträckning. En studie från 2012 indikerar att MEWS inte är ett effektivt verktyg för att förutse försämringar hos onkologiska patienter.   Syfte: Att undersöka om patienter inom onkologisk vård uppvisar MEWS 0-17 poäng veckan innan dödsfall. Vidare ämnar författarna vilka specifika parametrar inom MEWS som orsakade förhöjda totalpoäng, samt om några skillnader föreligger mellan män och kvinnor. Metod: Retrospektiv journalgranskningsstudie där dokumentation av MEWS-bedömningar granskades i 70 patientjournaler. Resultat: Undersökningsgruppen hade ett genomsnittligt MEWS på 2,99 under den sista levnadsveckan. Av de enskilda variablerna inom MEWS var andningsfrekvens den som oftast gav poäng ≥1. Det genomsnittliga värdet av MEWS steg från 3,13 poäng det sjunde sista till 8 poäng det sista levnadsdygnet, men på grund av den låga frekvensen av mätningar under det sista levnadsdygnet kan inga slutsatser dras från resultatet. Inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor har identifierats. Låg förekomst av registrerade MEWS hos avlidna onkologpatienter orsakade ett stort initialt bortfall.   Slutsats: Studien indikerar att MEWS används i liten utsträckning på onkologiska patienter innan dödsfall. Det är dock inte möjligt att med detta underlag uttala sig om huruvida MEWS är ett relevant verktyg inom den onkologiska vården, och vidare forskning måste därför göras. / Background: Modified Early Warning Score, MEWS, is a scoring system (0-17 points) for assessment of patients’ vital signs. The function of MEWS is to detect deteriating patients at an early stage, and being able to put in adequate treatment before their physical condition worsens. The benefits from using MEWS on oncology patients have so far been researched to small extent. A study from 2012 indicates that MEWS is not an effective tool for detecting deteriation in oncology patients.   Objective: To research if oncology patients have scores 0-17 on MEWS measurements the week before they are deceased. The writers also intend to research which certain parameters within MEWS caused higher overall scores, and lastly whether there are any differences in scores between men and women.   Methods: A retrospective review of medical records was performed on a total of 104 MEWS measurements belonging to 70 deceased patients. Results: The main results show an average MEWS of 2,99 points during the last week of the patients’ lives. Respiratory rate was the variable within MEWS to cause elevated scores (≥1) most often. The average MEWS increased from 3,13 points the seventh day before death to 8 points the last day before death, but due to the low frequency of measurements from the last day of the patients’ lives, it is not possible to make any assumptions based on these results. Furthermore, the initial loss of patients meeting the inclusion criteria was substantial due to low prevalence of registered MEWS.   Conclusion: The results indicate that MEWS is not used on oncology patients to a great extent. It is not, however, possible to determine whether MEWS is a relevant assessment tool in care of oncology patients, and further research is therefore needed.

Bakgrund: Patienter med bröstsmärta tillhör en av de vanligaste patienterna ambulanssjuksköterskan möter i sin profession. Smärta i bröstet skapar ofta stor oro och lidande för patienten. Att ge patienten erforderlig smärtlindring är något som alltid bör eftersträvas. En del patienter kan inte kommunicera verbalt av olika orsaker. Vid dessa tillfällen kan ej bedömning utföras med numeriska, verbala och visuella smärtskattningsinstrument. Forskningsresultaten är delade gällande smärta i förhållande till vitala kliniska fynd så som andningsfrekvens, pulsfrekvens, systoliskt blodtryck och symtombild.  Syfte: Att undersöka om det föreligger något samband mellan vitala parametrar eller symtom i förhållande till hög självskattad smärta hos prehospitala patienter med bröstsmärta. Metod: Studien är en retrospektiv kohortstudie med konsekutivt urval där ambulansuppdrag rörande patienter med bröstsmärta inkluderades. Samband mellan hög självskattad smärta och vitala parametrar/symtom undersöktes med logistisk regressionsanalys. Resultat: Studien inkluderar 2502 ambulansuppdrag kodade som bröstsmärta. Fördelning var jämn mellan kvinnor och män. Patienterna delades in i ålder under 65 år samt 65 år och över, fördelat som 860 yngre patienter och 1642 äldre patienter. Hög puls, andningsfrekvens, systoliskt blodtryck samt illamående och kallsvettighet var alla associerade med högt självskattad smärtintensitet. Dessa samband var till viss del kön- och åldersberoende. Diskussion: Studien ser samband mellan hög skattad smärta och andra kliniska fynd främst andningsfrekvens, kallsvettighet och illamående. Även om signifikanta samband kan ses för vissa parametrar, försvåras den kliniska tillämpningen då de varierar med ålder samt kön.

Bakgrund: Årligen genomförs cirka 740 000 kirurgiska ingrepp inom slutenvården i Sverige som resulterar i postoperativ smärta. Postoperativ smärta är en typ av akut vävnadsskadesmärta som upplevs till följd av kirurgiskt ingrepp. Om obehandlad kan postoperativ smärta resultera sig i kronisk smärta, försämrad livskvalitet och ökad mortalitet. Musikterapi är en biverkningsfri och icke farmakologisk metod som kan implementeras i vården som ett komplement till traditionell behandling för att lindra postoperativ smärta samt öka patienternas välbefinnande.   Syfte: Att undersöka vilken påverkan musik har på postoperativ smärta och de fysiologiska reaktioner som uppstår vid postoperativ smärta.   Metod: Denna studie är en beskrivande allmän litteraturstudie med kvantativ ansats. Artikelsökningarna genomfördes i PubMeds– och CINAHLs databas med hjälp av MeSH genererade söktermer, där elva originalartiklar valdes att inkluderas i studien. Utav dessa var det en artikel som efter kvalitetsgranskning exkluderades, då dess kvalité inte var av medel eller högre kvalité. Resultat: Sju av tio studier visade att musik sänkte smärtintensiteten hos patienter som genomgått thorax- eller abdominal kirurgi. Ingen tydlig påverkan på fysiologiska reaktioner postoperativt kunde ses hos samtliga studier. Slutsats: Musik kan användas som en komplementär behandling till sedvanlig vård för att sänka smärtintensiteten hos postoperativa patienter och öka delaktigheten och självbestämmandet hos patienten. Musikterapi är varken kostsamt eller innehåller biverkningar och kan därför implementeras ute i samhället såväl som inom vården. Mer forskning behövs däremot för att se om musik har en påverkan på de fysiologiska reaktionerna som uppstår vid smärta. / Background: Approximately 740,000 surgical procedures are performed every year in Sweden, resulting in postoperative pain. Postoperative pain is a type of acute tissue injury that is experienced as a result of a surgical procedure. If not treated properly, postoperative pain can result in chronic pain, worsened quality of life and increased mortality. Music therapy is a cheap non-pharmacological method without side-effects that could be implemented in healthcare as a complement to traditional treatment, to alleviate postoperative pain and increase the well-being of patients.   Purpose: To investigate the impact music has on post-operative pain and the physiological reactions that arise from postoperative pain.   Method: A descriptive literature study using quantitative methods. The search for articles was done in the database of PubMed and CINAHL with the help of MeSH generated terms. Eleven original articles were included in this study, whereas one of them were excluded later on by not passing the criteria of the quality control.   Results: Seven out of ten studies showed that music reduced the pain intensity in patients that had undergone either thoracic- or abdominal surgery. No clear influence on physiological reactions could be seen postoperatively.   Conclusion: Music can be used as a complementary treatment to conventional care, to reduce the pain intensity of postoperative patients, and to have patients partake more in their treatment. Since music is cheap och does not involve any side-effect, it can be involved as a analgesic complementary method in society as well as in hospitals. Though more research is needed to see if music has an impact on the physiological responses resulting from pain.