Antalet avhysningar där barn berörs har ökat de senaste åren, trots att det i tidigare utredningar konstaterats att lagstiftningen är tillräcklig för att skydda barn från att bli avhysta.Barnkonventionen är sedan 1 januari 2020 svensk lag, men vid en avhysning finns det en risk för att barnet påverkas på ett sätt som innebär att flera av dess rättigheter går förlorade. Ur socialtjänstlagen går det att utläsa ett ansvar för socialnämnden att arbeta avhysningsförebyggande. Däremot är de rättsliga möjligheterna att skydda barn från avhysningar begränsade. Det är enbart när hyresavtalet sägs upp att gälla i förtid på grund av hyresskulder som det finns en möjlighet att genom ekonomiskt bistånd garantera att barnets bostad skyddas. På grund av hur gällande rätt är utformad och hur ansökningar om ekonomiskt bistånd handläggs i socialtjänstpraktiken innebär dock inte alltid rätten till ekonomiskt bistånd att barn skyddas från avhysning till följd av hyresskulder. Vårdnadshavarens möjlighet att tacka nej till bistånd och de höga krav som ställs på föräldrarna för att de ska ha rätt till bistånd, i kombination med att barn saknar en självständig rätt till bistånd, medför att alla barn inte får det bistånd de har behov av för att behålla sin bostad. Det konstateras i uppsatsen att gällande rätt och socialtjänstpraktiken är i strid med barnsrättigheter enligt barnkonventionen i flera avseenden. Ett antal lagändringar föreslås för att stärka barnets skydd för sina rättigheter. Bland annat behöver principen om barnets bästa ges sådan genomslagskraft att den inte regelmässigt och utan bedömning i det enskilda fallet får stå tillbaka för andra intressen. Dessutom krävs ett tydligare mandat för socialtjänsten att arbeta med att förebygga avhysningar av barnfamiljer samt större rättsliga befogenheter för socialtjänsten att stoppa avhysningar.

Studien har undersökt hur socialsekreteraren upplever sitt handlingsutrymme i det vräkningsförebyggande arbetet med barnfamiljer. Studien belyser faktorer som både begränsar och möjliggör handlingsutrymmet för socialsekreteraren i arbetet med barnfamiljerna samt hur detta i sig påverkar barnfamiljerna. Syftet med studien är att öka kunskapen om socialsekreterares upplevelser av sitt handlingsutrymme kopplat till det vräkningsförebyggande arbetet när det kommer till barnfamiljer. För att göra detta har vi utgått från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där vi mött socialsekreterare som arbetar vräkningsförebyggande med barnfamiljer inom Socialtjänsten på enheten för ekonomiskt bistånd. Vårt empiriska material består av sju stycken intervjuer med socialsekreterare som arbetar inom olika stadsdelsförvaltningar i Stockholm stad. Vi har utgått från Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater i analyserandet av den empiriska data, en teori som berör det handlingsutrymme som gräsrotsbyråkrater besitter i sin position mellan organisation och klient. Studiens resultat visar att socialsekreteraren upplever ett splittrat handlingsutrymme i deras vräkningsförebyggande arbete med barnfamiljer som innebär en balansgång mellan känslan av ett stort handlingsutrymme och påverkan, samtidigt som det är starkt bundet till organisation och chef samt yttre och inre faktorer i organisationen. Här lyfts att arbetserfarenhet är starkt kopplat till upplevelsen av ett större handlingsutrymme och därmed möjlighet till påverkan för barnfamiljerna. Studien belyser även frågor från socialsekreteraren om handlingsutrymmets eventuella personbundenhet samt svårigheter i att navigera huruvida handlingsutrymmet ska användas gentemot barnfamiljen eller gentemot Socialtjänsten. / The aim of this study is to examine how social workers understand and experience their discretion in the daily work with eviction prevention when it comes to children’s families. The study was conducted through qualitative semi-structured interviews with social secretaries. Our empirical data is based on seven interviews with social secretaries from different district administrations in Stockholm stad. Drawing on Michael Lipsky’s theory on street level bureaucracy, we have analysed their reflections and examined how social workers view their position and level of discretion. Lipsky’s theory is based on the role that street level bureaucrats possesses and how the position of being in between the organization and the clients affect their daily work. The outcome of the study shows experiences of a partly fragmented discretion in daily work with eviction prevention for families with children. The experienced discretion is dual: there is both a feeling of a rather big discretion with the possibility to affect, but also a strong experience of discretion being bound to organization and their closest boss, including inner and outer factors. Among other things, work experience was highlighted as a direct connection to the experience of a bigger discretion and a possibility to effect. The study also highlights a question raised by the social secretaries concerning what direction their discretion should be used in, pointing to the different loyalties concerning if discretion is used with either the families or the organization itself in mind.