Bakgrund: Många vuxna med ADHD avbryter sin behandling av okända orsaker. Därför är det viktigt att undersöka hur vuxna med ADHD upplever sina möjligheter att vara delaktiga i behandlingen och på vilket sätt sjuksköterskan kan vara till stöd för dem. Syfte: Att beskriva vuxna ADHD patienters upplevelse av delaktighet och behov av sjuksköterskans stöd vid behandling inom öppenvårdspsykiatrin. Metod: Kvalitativ studie som baseras på åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjumaterialet analyserades med innehållsanalys. Resultat: Många upplevde att de saknade information om diagnos och behandling och att de därför inte kunde vara med och påverka. Sjuksköterskan upplevdes vara lättare att nå än läkaren och kunde erbjuda tätare uppföljningar. Sjuksköterskan upplevdes också ha en samordnande funktion mellan olika yrkeskategorier. Att bli sedd som person och inte bli reducerad till en patient med ADHD var viktigt. Slutligen framkom betydelsen av att även involvera närstående i behandlingen. Slutsats: En del av sjuksköterskans arbete är att föra ut kunskap och information till patienterna på ett sätt som patienterna förstår utifrån varje persons specifika behov för att öka patienternas möjlighet till delaktighet. Specialistsjuksköterskan kan också utgöra ett stöd genom möjligheten att erbjuda tätare kontakt och mer uppföljning, samordning med andra yrkesgrupper och samhällsinstanser. Stöd kan också handla om att se människan bakom diagnosen. / Background: Many adults with ADHD drop out of treatment for unknown reasons. Therefore it is important to investigate how adults with ADHD experience their possibilities to be involved in their treatment and the way in which the nurse can be supportive to them. Objective: Describe the experience by adult ADHD patients of their participation and the need of support by the nurse in outpatient psychiatry treatment. Method: Qualitative study based on eight semi-structured interviews. The interview material was analyzed with the use of content analysis. Results: Many of the participants felt that they lack information about their diagnosis and treatment, and that they therefore could not participate and influence their treatment. The nurse was perceived easier to reach than the doctor and also to offer more frequent follow-up. Their experience was also that the nurse can play a coordinating role between the different professions. To be seen as a person and not be reduced to a patient with ADHD was considered important. Finally, the interviews revealed the importance of involving relatives in treatment. Conclusion: The specialist nurse can bring knowledge and information to patients in a way that makes it possible for patients to understand on the basis of each person's specific needs in order to increase the possibilities for patients to participate. The specialist nurse can also provide support through the ability to offer more frequent contact and more follow-up and coordination with other professionals and social organization community agencies. Support may also be about seeing the person behind the diagnosis.

ADHD är en vanligt förekommande neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som kan leda till stigmatisering på arbetsplatsen. Syftet med föreliggande studie var att genom en kvalitativ intervjustudie studera hur en grupp personer med ADHD upplever denna stigmatisering på arbetsplatsen utifrån ett inifrånperspektiv. Studien syftade även till att undersöka vilka faktorer i arbetslivet som kan vara faciliterande och hindrande för personer med ADHD. Tio personer med ADHD intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades därefter utifrån ett hermeneutiskt synsätt. Analysen resulterade i fem teman; Upplevelser av och förhållningssätt till sin ADHD diagnos på arbetsplatsen, Identitet och självbild på arbetsplatsen, Deltagarnas uppfattning av allmänhetens uppfattning- stigmatisering, Öppet eller dolt stigma och Faciliterande och hindrande faktorer i arbetsmiljön. Deltagarna hade både individuella och gemensamma upplevelser av stigmatisering på arbetsplatsen kopplat till ADHD. I intervjuerna framkommer bland annat en önskan om ökad kunskap och förståelse, och det framkommer en oro bland deltagarna över hur diagnosen ska tas emot av andra. Det fanns en koppling mellan att vilja berätta om sin diagnos och tilliten till den man ska berätta det för. Deltagarna önskar också stöd kring rutiner och arbetsmiljö för att kunna vara så effektiva som möjligt.  Studier som undersöker ADHD hos vuxna är få och denna studie bidrar till att öka kunskapen kring gruppen.