Sammanfattning Syftet med denna studie är att få en kunskap om hur män och kvinnor inom detaljhandeln förenar yrkeslivet med familjelivet. Mina frågeställningar till respondenterna handlar om hur männen och kvinnorna ser på sitt yrke och om de upplever en stress när de är på arbetet och i hemmet. För att kunna ställa öppna frågor och en del följdfrågor till respondenterna, användes semistrukturerade intervjuer. Detta för att få tillgång till så mycket empiri som möjligt. Därefter analyserades svaren och kopplades till Goffmans och Hochschilds teorier. Resultatet från samtliga intervjuer visade att både männen och kvinnorna hade partners hemma som tog hand om barnen och hushållet, när de arbetade sena kvällar och helger. Ibland kunde männen och kvinnorna få hjälp ifrån någon anhörig förälder med barnpassningen. Det fanns en viktig skillnad att kvinnorna hade anställning på deltid och männen på heltid. Av intervjuerna framgick det också att det fanns en inre stress på arbetsplatsen och i hemmet. En kvinna kunde känna av den stressen när det var mycket att göra i butiken och ibland i hemmet när hon var ensam med barnen. Två manliga respondenter blev lite stressade när de tänkte på sin partner som var ensam hemma med allt ansvar. Slutsatsen blev; för att kunna kombinera arbete i detaljhandeln på oregelbundna tider och med barn i skolan/förskolan, är det viktigt att ha en partner eller andra personer som tar hand om barnen.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka om det finns några skillnader i fysisk aktivitet beroende på upplevd stress. Undersökningen avser att jämföra en tidsmässigt lugn respektive stressig vecka. För att besvara syftet undersöks om deltagarna når upp i rekommendationerna för fysisk aktivitet samt om det finns en skillnad i aktivitetsgrad mellan domänerna.  Metod Studien är en tvärsnittsstudie där enkäter används för att besvara syftet. Enkäten är egenkonstruerad och uppdelad i två delar, där delarna representerar en vanlig lugn vecka och en vanlig stressig vecka. Den upplevda stressen är utgångspunkt, den fysiska aktiviteten undersöks genom frågor som berör intensitet, duration och frekvens. Detta omvandlas sedan till motsvarande MET-minuter. Domänerna som undersöks är ”hem- och hushållsarbete”, ”aktiv transport”, ”motion och träning på fritiden”, ”yrkesarbete eller studie” samt ”motion och träning på betald arbetstid”. Urvalet utgörs av personer som tränar på tre gymanläggningar i Stockholms stad. Resultat Resultatet baseras på 65 deltagare. 63 av dessa uppnår rekommendationerna för fysisk aktivitet under en lugn vecka, motsvarande siffra för en stressig vecka är 59. Totalt minskade aktiviteten med 910,3 MET-minuter i den stressiga veckan, detta i jämförelse med en lugn vecka. Signifikanta skillnader i fysisk aktivitet ses i domänerna ”hem- och hushållsarbete” samt ”motion och träning på fritiden”. Vidare ses en stor spridning i aktivitetsgrad inom domänerna ”yrkesarbete eller studier” och ”aktiv transport”, skillnaderna mellan veckorna är inte signifikanta.”Motion och träning på betald arbetstid” utnyttjas av ett fåtal deltagare, signifikanta skillnader går inte att påvisa. Slutsats Majoriteten av deltagarna når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet vilket är positivt, men det finns en skillnad i aktivitetsgrad beroende på den upplevda stressen i vardagen. Utmärkande är domänerna ”hem- och hushållsarbete” samt ”motion och träning på fritiden” där aktiviteten sänks under stressiga veckor. Det är av stor vikt att utforska området kring domäner och en kartläggning på samhällsnivå kan i framtiden möjliggöra punktinsatser för ökad fysisk aktivitet, och på så vis öka välmåendet hos befolkningen.

Diss. Uppsala : Univ., 2001.