Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva långvarigt sjuka barns upplevelser av tröst samt vilka och vad som tröstar barn, föräldrar och en sjuksköterska. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Långvarigt sjuka barn, föräldrar och en sjuksköterska har intervjuats och barnen har ritat teckningar.I delstudie I var syftet att undersöka vad barn med långvariga sjukdomar berättar muntligt och i teckningar om sina upplevelser av att bli tröstade. Sju barn i åldern 4-10 år, med olika långvariga sjukdomar, beskrev under intervju sina upplevelser av tröst och ritade teckningar. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys, vilket utmynnade i fyra teman: att vara fysiskt nära sin familj, att känna sig trygg och säker, att sjuksköterskor finns till hands för barnen och att barnen finns till hands för sina föräldrar och syskon. Resultatet visar att barnen litade på sjuksköterskors kunskap och yrkeskunnande, vilket var en förutsättning för att kunna känna sig trygg och hemma på sjukhus. Att vara nära sin familj upplevdes än mer betydelsefullt för att uppleva tröst. I delstudie II var syftet att beskriva föräldrars upplevelser av vad som tröstar dem när deras barn insjuknat i cancersjukdom. Nio föräldrar till barn i åldern 3-9 år, som var inlagda på vårdavdelning och hade genomgått sin första behandling, intervjuades. Innehållsanalys utmynnade i fem teman: att uppleva tröst genom att vara nära sitt barn, att uppleva tröst genom barnets styrka, att uppleva tröst genom att känna sig hemma på vårdavdelningen, att uppleva tröst genom att vara en familj och genom att vara hemma samt att uppleva tröst genom stöd från sociala nätverk. I kommunion, en djup känsla av gemenskap med barnet och personer i sociala nätverk, upplevde föräldrarna en ny vardag som kännetecknades av att känna sig trygg i livet trots alla svårigheter och de upplevde stunder av hopp. I delstudie III var syftet att beskriva upplevelser av vad som tröstar ett allvarligt sjukt och senare döende barn, berättat av barnet, hans mamma och hans sjuksköterska. Barnet ritade teckningar. Fältanteckningar, teckningar och intervjuer analyserades med innehållsanalys, vilket utmynnade i fyra teman: att uttrycka känslor och bli redo för tröst, att vara i kommunion, att skifta perspektiv och att finna tröst genom att vara hemma. Resultatet visar att tröst för det svårt sjuka, senare döende barnet, innebar att barnet kunde uttrycka sina känslor som barnet ville, att familjen fanns nära och var involverade i omvårdnaden av barnet, att barnet kunde vårdas hemma och att barnet upplevde en förtroendefull relation med sin sjuksköterska. I delstudie IV var syftet att beskriva vem och vad som tröstar föräldrar, syskon, sjuksköterska och andra personer som tröstade ett svårt sjukt och senare döende barn, beskrivet av mamman och barnets sjuksköterska. Intervjuer från delstudie II analyserades med innehållsanalys och utmynnade i tio teman. Resultatet visar en bild av samverkande nätverk som kan finnas runt ett svårt sjukt barn. Den svåra situationen innebar att barnets familj bar en tung börda, men omgivna av ett tröstande nätverk som de kunde luta sig mot och dela lidande och ansvar med, kunde de finna tröst och trösta varandra. Resultatet i avhandlingen visar att de långvarigt sjuka barnen och föräldrarna fann tröst i att kunna dela lidande med varandra. Föräldrar och sjuksköterska fann tröst i att kunna dela lidandet och ansvaret med personer i sina sociala nätverk. Modellen om tröst (Norberg m fl, 2001) kunde användas för att ge struktur till diskussionen. / The overall aim of the thesis was to describe experiences of comfort for children with chronic illnesses, and who and what comforted children, parents and one nurse. The thesis comprises four studies and is based on interviews with sick children, parents and one nurse. The children also made drawings. In study I the aim was to examine how children with chronic illnesses narrate their experiences of being comforted in the hospital. Seven children 4-10 years old described in interviews their experiences of comfort and made drawings. Thematic content analysis revealed four themes: being physically close to one’s family, feeling safe and secure, staff being there for the children, and children being there for parents and siblings. The findings suggest that trusting the staff’s knowledge and professional skills is a prerequisite for children to feel "at home", and safe in hospital. Being close to one’s family was essential for feeling comforted. In study II the aim was to describe what parents narrate as comforting them when their child was suffering from cancer. Interviews were performed with nine parents, eight mothers and one father, of children aged 3-9 years, who were admitted to a pediatric oncology ward and had undergone their first treatment. Content analysis revealed five themes: experiencing comfort from being close to the child, deriving comfort from the child’s strength, from feeling at home on the ward, from being a family and being at home, and deriving comfort from support of social networks. In communion with the child and others, the parents built a new normality perceived as being at home in life, despite all their difficulties. Within the frame of communion the parents experienced moments of hope. In study III the aim was to describe what comforted a seriously ill and finally dying child, as revealed by the child, his mother and his nurse. Field notes, drawings and interviews were analyzed using content analysis that revealed four themes: expressing feelings and becoming ready for comfort, being in communion, shifting perspective and finding comfort in feeling at home. Based on the findings, comfort for an ill and finally dying child was interpreted as being about having opportunities to express feelings in the way the child chooses, the family being close and involved in care, and achieving feelings of being at home and having a trustful relationship with a special nurse. In study IV the aim was to describe who and what comforted the comforters of a seriously ill and ultimately dying child as described by the child’s mother and nurse. Interviews with a mother and a nurse from study III were analyzed by content analysis and a sociogram was outlined. The findings provided a picture of interacting social networks that can exist around a seriously ill child. The difficult situation meant that the child’s family carried a heavy burden. However, surrounded by a comforting network with which they could share both suffering and responsibility, they were able to find comfort and comfort each other. The findings from this thesis show that chronically ill children and parents found comfort from sharing suffering with one another. The parents and the nurse found comfort in sharing suffering and responsibility with persons in their social networks. The model of consolation (Norberg et al, 2001) could be used to give structure to the discussion.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-37735 |
| Date | January 2010 |
| Creators | Ångström-Brännström, Charlotte |
| Publisher | Umeå universitet, Institutionen för omvårdnad, Umeå : Umeå universitet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Umeå University medical dissertations, 0346-6612 ; 1387 |
Page generated in 0.0021 seconds