I Sverige idag satsas det allt mer på att bygga hållbara städer, det vill säga mer hållbar stadsutveckling. Hållbarhet har historiskt delats in i tre olika delar: ekonomi, miljö och sociala aspekter. Det finns inte någon allmänt erkänd definition av begreppet social hållbarhet och därför behöver det utforskas. Det finns också en juridisk rättviseaspekt i att skapa klarhet i begreppet, för att minska risken för att det i senare skeden ska råda tvist om vad avtalen innebär. I och med oklarheten runt begreppet kan det uppstå informationsasymmetri dels mellan kommunerna och byggherrarna dels mellan byggherrarna. I sammanhanget markanvisningar behövs tydlighet för att parterna tillsammans ska kunna sträva mot det gemensamma målet – hållbar stadsutveckling.Det övergripande syftet med denna studie är att tydliggöra för kommun och byggherre hur de genom rättvisa markanvisningstävlingar kan bidra till social hållbarhet i stadsutveckling. Målet är att, genom analys av markanvisningstävlingar, redogöra för hur kommuner uttryckt och använt begreppet social hållbarhet samt hur urval av inkomna bidrag i markanvisningstävlingar inom stadsutvecklingsprojekt har gjorts.Denna studie utfördes med deskriptiv metod med tre olika tillvägagångssätt: dokumentgranskning av handlingar, djupdykande semistrukturerad intervju samt textintervjuer med kommuner. Stadsutvecklingsprojekten som undersöktes var Skeppsbron i Göteborg, Kolkajen del 2 i Stockholm, Nya gatan i Nacka och Vallastaden i Linköping.Resultatet från denna studie tyder på att inga betydande insatser har gjorts för att tydliggöra vad begreppet innebär, även i de undersökta kommunerna som gjort tydliga satsningar på social hållbarhet. Istället arbetar kommunerna idag med unika lösningar för varje projekt. De har ingen enhetlig hantering eller definition av begreppet social hållbarhet i stadsutveckling. En slutsats som kan dras är att tydligt utformade modeller som är flexibla och lämnar utrymme för innovation och kreativitet skulle troligtvis underlätta kommunernas arbete. Modellerna skulle möjliggöra för kommunerna att hålla tydliga, rättvisa och transparenta markanvisningstävlingar där byggherrar tävlar under samma förutsättningar. / The Swedish planning and construction market have been investing more in developing sustainable cities, that is, more sustainable urban development. Sustainability has historically been divided into three different parts: economical, environmental and social aspects. Today, there is no generally accepted definition of the concept of social sustainability and therefore the concept needs to be further explored. There is also a legal justice aspect in creating clarity of the concept, in order to reduce the risks that there will be disputes about what the agreements entail. With the ambiguity around the concept, information asymmetry can arise between municipalities and the property developers, and between the property developers. In the context of municipal land allocations, clarity is needed for the parties to be able to work together towards the common goal – sustainable urban development.The overall purpose of this study is to clarify to municipalities and property developers how they can contribute to social sustainability in urban development, through fair land allocation competitions. The aim of this study is to, through analysis of land allocation competitions, describe how municipalities express and use the concept of social sustainability, as well as describe how they make selections and assesses entries in land allocation competitions in urban development projects.The study was carried out with a descriptive method with three different approaches: documentary review, in-depth semi-structured interview and text interviews with municipalities. The urban development projects examined were Skeppsbron in Gothenburg, Kolkajen part 2 in Stockholm, Nya gatan in Nacka and Vallastaden in Linköping. The result of this study indicates that no significant efforts have been made to clarify the concept social sustainability in urban development projects, even in the investigated municipalities that have made expressed attempts to achieve socially sustainable development projects. Instead, the municipalities work with unique conditions and solutions in each of their projects. They have no uniform management or definition of the concept social sustainability in urban development. One conclusion that can be drawn is also that clearly designed models that are dynamic and leave room for innovation and creativity would probably ease the management and incorporation of sustainability in the municipalities. These proposed models would enable the municipalities to host clear, fair and transparent land allocation competitions where property developers can compete within the same conditions.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-254726 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Ingelmark, Emelie, Nettelbladt, Susanna |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 19147 |
Page generated in 0.0028 seconds