<p>Sammanfattning</p><p>Den här studiens syfte var att studera lek och kommunikation hos en barngrupp i två olika typer av utomhusmiljöer. Platsens betydelse har lyfts fram genom att samma barngrupp studerats i två olika miljöer, parklek respektive skogsmiljö. Resultatet visade dessa platsers påverkan på just denna barngrupps lekar. Miljöerna var kända och trygga för barngruppen och gruppen var van att vistas utomhus cirka 4 – 5 timmar varje dag, alla veckans dagar.</p><p>Frågeställningarna behandlade frågor om hur barngruppen lekte och kommunicerade i byggd parkleks- respektive naturlig skogsmiljö. Undersökningen gjordes genom videoobservationer som analyserades med hjälp av ett protokoll med frågor om lek, kommunikation och plats samt kompletterande intervju och samtal med personalen.</p><p>Resultatet visade på en skillnad i barnens lekar och kommunikation i de olika miljöerna. I den byggda parkleksmiljön låg koncentrationen på de motoriska lekarna medan skogsmiljön visade att fantasileken dominerade och förekom i alla observerade situationer. Samlek och parallellek förekom i båda miljöerna, medan ensamlek förekom i parkleken men inte i skogsmiljön.</p><p>Kommunikationen skilde sig markant, på så sätt att barnen i skogsmiljön upprätthöll kommunikationen genom längre talspråksdialoger i fantasi- och rollekar, medan det i parkleken användes kommunikation genom talet endast i kortare ordväxlingar. Samspelet handlade i parkleken till största delen om att svara eller påbörja kommunikation, inte att upprätthålla längre dialoger. Lekredskapen var i parkleken viktiga och upptog barnens koncentration. Båda miljöerna visade på gott samspel och fysiskt aktiva barn.</p><p>Personalen upplevde att skogsmiljön sätter igång fantasin och den fria leken. Där finns många ”rum” som ger frihet och fler val där barnen utvecklar många sinnen och leker lugnare. I skogen får barnen möjlighet att springa långt och vara undanskymda och ostörda i lekarna, menade personalen. I parkleken blev det ofta fler konflikter kring cyklar och andra lekredskap, vilket ledde till fler förmaningar och mer vuxenstyrning. Vissa parklekar var spännande och roliga miljöer och barnen uppskattade att komma tillbaka till samma platser, såväl till skogen som till parklekar. Personalen upplevde att det var språkutvecklande att vara utomhus. Många språkliga begrepp kan barnen uppleva med hela kroppen, som till exempel begreppen uppför och nedför. De såg också barn som vågade prata mer utomhus än när de var inomhus på sin förskola. Personalen framhöll också den motoriska utvecklingen och träningen barnen får utomhus, de ansåg att bra motorik gav barnen större självkänsla och språkutveckling.</p><p>I ett specialpedagogiskt perspektiv kan man genom studiens resultat av en typisk barngrupps lek och kommunikation i uterummet, se vinster även för barn med olika funktionshinder och särskilda behov. Pedagoger och specialpedagoger behöver göras medvetna om den fysiska miljöns betydelse för lek och kommunikation, att olika platser ger olika stimulans. Studien ger förutsättningar för fortsatta studier i hur barn med särskilda behov använder olika miljöer.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:su-8187 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Eriksson, Eva |
| Publisher | Stockholm University, Department of Special Education, Stockholm : Specialpedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0032 seconds