Viruset Covid-19 spred sig snabbt världen över och i mars 2020 var coronapandemin, som härjar än, ett faktum. Föreliggande studie syftar till att ta reda på pedagogers upplevelser av barns möjligheter till anknytning vid inskolning under coronapandemin. Inom studien har semistrukturerade intervjuer utförts med fem pedagoger på fem olika förskolor. Utgångspunkten för studien har vi funnit i tre forskningsområden vilka är anknytning, inskolning och pandemins påverkan på förskolan. Studien utgår från ett anknytningsteoretiskt perspektiv och begreppen trygg och otrygg anknytning, trygg bas och säker hamn, primär och sekundär anknytning samt relationer, interaktion och delaktighet. Vår intervjudata har analyserats genom tematisk analys i växelverkan mellan pedagogernas berättelser, tidigare forskning och teori. I studiens resultat har vi sett att förutsättningar för barns möjligheter att knyta an har förändrats, men det går inte att säga om det har lett till ökade, minskade eller likvärdiga möjligheter. Det vi kan se är att pedagogerna har ansträngt sig utöver det vanliga för att hitta lösningar för inskolning trots rådande restriktioner med barnets bästa i fokus.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-201810 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Andersson, Emmie, Johansson, Klara |
| Publisher | Stockholms universitet, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds