Syftet med arbetet är att undersöka om det i teknikundervisningen skulle vara någon skillnad om eleverna fick teoripasset först och laboration efteråt, eller tvärtom, d.v.s. laboration först och teoripass efteråt. Två år 7-klasser, på en förortsskola i Mälardalen, i elevens val teknik, valdes ut för undersökning. Dessa klasser (det fanns inga andra) bestod enbart utav pojkar, då inga flickor valt detta ämne. Teknikundervisning behandlade ämnet broar (konstruktion och hållfasthet). Laborationen bestod utav att elever delade in sig i par och skulle med hjälp av 100 glasspinnar samt två limpatroner, konstruera och bygga en bro som skulle överbrygga ett gap på 30 cm och dessutom tåla så hög belastning som möjligt. Genom tiderna i skolans värld så har alltid teori föregått en laboration. Varför är det på detta viset? Är man som lärare rädd för att eleverna kanske ”misslyckas” med sin laboration? Måste man som elev besitta all fakta innan man provar något praktiskt? Kan man fånga fler elevers intresse genom att utföra en laboration innan ett teoripass? Den viktigaste slutsatsen som jag har dragit av studien är att det ideala lektionsupplägget innebär att man börjar med en fri laboration, fortsätter med teorigenomgång och avslutar med ytterligare en laboration. Detta för att få med sig så många elever som möjligt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-603 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Persson, Michael |
| Publisher | Mälardalens högskola, Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling, Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds