Regeringen överlämnade nyligen propositionen (prop. 2020/21:131) ”Privat initiativrätt – planintressentens medverkan vid detaljplaneläggning” till riksdagen med ambitionen att förenkla och förkorta planprocessen. Förslaget kommer från Januariöverenskommelsen där en av punkterna har detta som mål och förhoppning att bidra till snabbare och billigare byggande. Förslaget innebär att efter kommunen har lämnat ett positivt planbesked enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) ska kommunen även redovisa vilket planeringsunderlag som sannolikt kan behövas vid detaljplaneläggningen, om planintressenten begär det. Effekterna av lagförslaget har undersökts genom metoderna multipel fallstudie samt dokument- och litteraturstudie. Projektutvecklare och kommuner har intervjuats för att höra marknadens åsikter och tankar om förslaget och hur de tror lagförslaget kommer påverka detaljplaneprocessen och arbetssättet. Som bakgrund till lagförslaget finns flera års arbete med utredningar där startpunkten handlade om översiktsplaner, som sedan vidareutvecklades till nya frågeställningar, bland annat om privat initiativrätt. Under utredningsarbetet valde utredaren att genomföra en omvärldsanalys för att se hur andra länder applicerar privat initiativrätt och utredaren kom fram till att Norges system var mest relevant för ett införande i svensk lagstiftning. Det slutliga lagförslaget från regeringen påminner lite om den norska modellen för privat initiativrätt, men det finns några väsentliga skillnader mellan ländernas lagstiftning. Det märktes att begreppet privat initiativrätt är vilseledande under intervjuerna då respondenterna hade olika uppfattning om vad begreppet betyder. Det syns också i utredningsarbeten att de haft svårt att sätta en exakt definition av begreppet. Det är många som tolkar begreppet ordagrant och då är det lätt att få uppfattningen att privat initiativrätt innebär en rätt för den enskilde att initiera ett planärende, men så är inte fallet med det lagförslag som regeringen lägger fram till riksdagen. Det handlar endast om att den enskilde har rätt att ta fram planeringsunderlag i form av utredningar till detaljplanen. Kommunen är fortfarande den som formellt initierar ett detaljplaneärende, driver processen framåt och har sista ordet om en detaljplan ska antas eller inte. Att de privata aktörerna bidrar med underlag kommer att underlätta arbetet för kommunen, däremot används detta arbetssätt hos de flesta kommuner och projektutvecklare redan idag, vilket innebär att lagförslaget blir ett förtydligande av gällande praxis. Resultatet av studien påvisar att lagförslaget om privat initiativrätt är ett förslag som inte räcker hela vägen - då det inte innebär någon direkt privat initiativrätt utan en möjlighet att bidra med planeringsunderlag och eventuellt snabba på processen en aning. I andra länder såsom Norge är privat initiativrätt betydligt mer långtgående då kommunerna är tvungna att ta ställning till ett framtaget material som förväntas antas om de uppfyller lagkraven. Någon garanti för en framtagen detaljplan med godkända utredningar finns inte, vilket kan anses få en hämmande effekt på lagförslaget. Lagförslaget är inte så ambitiöst, men är ett steg i rätt riktning. / The Government recently submitted the bill (prop. 2020/21:131) "Private initiative - the stakeholder's participation in detailed planning" to the riksdag with the ambition of simplifying and shortening the planning process. The proposal comes from the January agreement, where one of the points has this as a goal, and it is also hoped to make construction faster and cheaper. The proposal means that after the municipality has submitted a positive planning decision in accordance with the Planning and Building Act (SFS 2010: 900), the municipality must also report which planning documentation may probably be needed for the detailed planning, if the stakeholder so requests. The impact of the bill has been investigated through the methods of multiple case study and document and literature study. Project developers and municipalities have been interviewed to get the market's views and thoughts on the proposal and how they believe the proposal will affect the detailed planning process and working methods. As a background to the bill, there are several years of work with investigations where the starting point was about general plans, which then further developed into new issues, including private initiative. During the investigation, they chose to carry out an external analysis of the business environment to see how other countries apply private initiative and the investigator came to the conclusion that Norway's system was most relevant for its introduction into Swedish legislation. The final proposal from the government is somewhat reminiscent of the Norwegian model for private initiative, but there are some significant differences between the countries' legislation. It was noticed that the term private initiative is misleading during the interviews as the respondents had different views on what the term means. It can also be seen in investigative work that it has been difficult to set an exact definition of the term. There are many who interpret the term verbatim and then it is easy to get the impression that private initiative means a right for the individual to initiate a detailed plan, but this is not the case with the bill that the government submits to the riksdag. It is only a matter of the individual having the right to produce planning documentation in the form of investigations into the detailed plan. The municipality is still the one that formally initiates a detailed plan, drives the process forward and has the last word on whether a detailed plan should be adopted or not. The fact that the private actors contribute with data will facilitate the work for the municipality, however, this way of working is used by most municipalities and project developers already today, which means that the bill will be a clarification of current practice. The results of the study show that the bill on private initiative is a proposal that is not far enough - as it does not involve any direct private initiative but an opportunity to contribute with planning documents and possibly speed up the process a bit. In other countries such as Norway, private initiative is much more far-reaching as the municipalities are forced to take a position on a material produced that is expected to be adopted if they meet the legal requirements. There is no guarantee for a detailed plan with approved investigations, which can be considered to have an inhibiting effect on the bill. The bill is not so ambitious, but is a step in the right direction
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-298344 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Fornaeus, Mikael, Wahlberg, Emil |
| Publisher | KTH, Fastigheter och byggande |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 21407 |
Page generated in 0.0029 seconds