Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören? Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna. Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång. Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-504 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Björk, Eva |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds