The purpose of this study was to investigate womens experience of yoga. The study applied a qualitative approach with thematical analysis. Six women in varying ages was interviewed and during the beginning of this study they participated in a yoga course. The analysis led to four themes: A different view of life, Demands and increased self-esteem, Body and emotion and Resistance and demands. The results showed that the women experience several positive effects of yoga like increased strength, calm, harmony and increased self-esteem. They also experience transpersonal experiences and altered states of consciousness to some degree. The results also show that the women feel some kind of resistance to yoga but this resistance overcomes because of motivational factors. The conlcusions are that the participants experiences agrees with previous research but other factors may affect the the experiences that are stated. More research in how altered states of conssciousness can affect self-esteem is proposed and also research in what motivates people to do yoga.

Syftet med denna studie är att undersöka ifall självhypnos som förändrat medvetandetillstånd påverkar upplevelsen och utfallet av flow i kreativt skapande. Att erfara flow i musik är för många något eftersträvansvärt och har flera positiva effekter på musicerande och framför allt på upplevelsen i stunden för individen. Känslan av att tid och rum förvrängs och att sinnet helt uppehålls av handlingen i nuet har beröringspunkter med det som kallas för förändrade/alternativa medvetandetillstånd. Erfarenhet och forskning av alternativa medvetandetillstånd tyder på många likheter mellan upplevelsen av dessa och upplevelsen av flow. Mätningar av flownivå och dokumentationer av upplevelsen efter sessioner av musikskapande har jämförts ur ett flowteoretiskt perspektiv för att synliggöra kvalitativa skillnader mellan flow i ett normalt och ett förändrat medvetandetillstånd. Resultaten visar att självhypnos påverkar utfallet av flownivå positivt och att upplevelsen och verklighetsuppfattningen förändras. Dessutom tyder resultaten på att skapandet i ett förändrat medvetandetillstånd präglas mer av intuition än annars då kognition och problemlösande metoder är mer påtagliga. Resultaten visar inte vilken del av hypnosen som åstadkommer denna förändring och ifall utfallet är unikt för hypnos som metod eller ifall andra förändrade medvetandetillstånd kan åstadkomma samma förändring. Flow som teoretisk utgångspunkt visades även ha begränsningar i att synliggöra delar i den kreativa processen.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna. Det finns bara någon enstaka som blev upptecknad som lurendrejare. Det är ett projekt i Finnerödja som hjälpt till att locka fram lusten hos mig att studera dem lite djupare. Projektet använder olika beteckningar på händelser med roparna såsom ”religionskriget i Kvistbro”, ”skottet i Långbron i Finnerödja”, ”stormöte i Slottsbol” och detta ökade mitt intresse för fenomenet. Varför de inte kunde tiga har jag funnit vara beroende av tidpunkten. När de ropade mot spriten har det att göra med en stor dryckenskap som rådde. Jag har funnit att det framförallt är ungdomar och kvinnor som var ropare och att det handlade om olärda och fattiga personer. De betraktades som sjuka och man kallade dem också för "de predikosjuka". Jag har funnit olika sätt man behandlat dem på. De kom ibland i fängelse och ibland kom de under psykvård.</p>

<p>Syftet med den här uppsatsen är att göra en jämförelse mellan två olika healingmetoder som förekommer inom den så kallade neoshamanismen och i New Age sammanhang. I min undersökning som handlar om shamansk healing och reikihealing i dagens Gästrikland har jag intervjuat två utövare av dessa metoder.</p><p>Mina   frågeställningar är:</p><ul><li>Vad menas med healing för de båda informanterna?</li><li>Vilka kan utöva dessa metoder enligt dem?</li><li>Vilka hjälpmedel använder man sig av och finns det någon form av andekontakt?</li><li>Vilka är i behov av healing enligt dem?</li><li>Varför uppstår sjukdom och kan man bota med hjälp av healing?</li><li>Vilken världsbild och människosyn har man?</li><li>Vilka skillnader och likheter finns det mellan de båda personernas syn på healing?</li></ul>

<p>Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören?</p><p>Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna.</p><p>Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång.</p><p>Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka varför roparna inte kunde tiga. De uppträdde på 1840-talet och några få år framåt. Deras ropartid finns nedtecknad i en del böcker och skrifter. Det går inte att få en helt rättvis bild av dem eftersom det inte finns några nu levande ropare att intervjua. Deras bild är till stor del positivt tecknad i texterna. Det finns bara någon enstaka som blev upptecknad som lurendrejare. Det är ett projekt i Finnerödja som hjälpt till att locka fram lusten hos mig att studera dem lite djupare. Projektet använder olika beteckningar på händelser med roparna såsom ”religionskriget i Kvistbro”, ”skottet i Långbron i Finnerödja”, ”stormöte i Slottsbol” och detta ökade mitt intresse för fenomenet. Varför de inte kunde tiga har jag funnit vara beroende av tidpunkten. När de ropade mot spriten har det att göra med en stor dryckenskap som rådde. Jag har funnit att det framförallt är ungdomar och kvinnor som var ropare och att det handlade om olärda och fattiga personer. De betraktades som sjuka och man kallade dem också för "de predikosjuka". Jag har funnit olika sätt man behandlat dem på. De kom ibland i fängelse och ibland kom de under psykvård.

Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören? Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna. Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång. Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?

Syftet med den här uppsatsen är att göra en jämförelse mellan två olika healingmetoder som förekommer inom den så kallade neoshamanismen och i New Age sammanhang. I min undersökning som handlar om shamansk healing och reikihealing i dagens Gästrikland har jag intervjuat två utövare av dessa metoder. Mina   frågeställningar är: Vad menas med healing för de båda informanterna? Vilka kan utöva dessa metoder enligt dem? Vilka hjälpmedel använder man sig av och finns det någon form av andekontakt? Vilka är i behov av healing enligt dem? Varför uppstår sjukdom och kan man bota med hjälp av healing? Vilken världsbild och människosyn har man? Vilka skillnader och likheter finns det mellan de båda personernas syn på healing?

<p>Mitt syfte har varit att skaffa mig grundläggande kunskap om vad mystik är och vad som kännetecknar mystik erfarenhet. Jag har undersökt mystika riktningar inom hinduismen, judendomen, buddhismen, kristendomen och islam. Tekniker och livshållningar som kan leda till mystika erfarenheter har jag också tittat närmare på. Min frågeställning har varit: <strong><em>Vad har den kristna mystiken att erbjuda nutidsmänniskan?</em></strong> Utifrån min frågeställning så har jag fördjupat mig inom den kristna mystiken. Som metod har jag använt mig av litteraturstudier och två stycken intervjuer. Jag har gjort jämförande studier av den information som jag erhållit genom böckerna och intervjuerna. Vid intervjuerna ställde jag öppna intervjufrågor. Jag har sökt efter det som är väsentligt inom mystiken, inte bara i vår tid utan även från tidigare generationers mystik. Genom att använda mig av material från olika tider och från många källor tror jag att det ska gå att få fram det som är mystikens gemensamma arv, då med fördjupning inom kristen mystik. Det jag har kommit fram till i min uppsats är att den kristna mystiken har något att ge nutidsmänniskan. I den stillhet som mystikern har som bas för ett möte med sitt eget inre och ett möte med Gud uppfylls flera grundläggande behov: Tid till vila och eftertanke, en träning i att leva i nuet, en träning i koncentration och en möjlighet till att lära känna sig själv. Nästa steg är att släppa kontrollen över sitt liv och genom tillit till Gud låta hans kärlek få göra en människa hel. Gud formar människan efter sitt eget sätt att vara. Och Guds sätt att vara är kärlek och relation. I Guds närhet blir människan mer kärleksfull och gemenskapssökande. Jag har också funnit att det finns mycket som liknar varandra i de olika religionernas mystik. Inte bara tekniker utan också inre skeenden i människan. Behovet att få ett personligt möte med det transcendenta är lika. Jagets begränsningar minskar och en osjälvisk kärlek växer fram. Människans sammansmältning eller uppgående i det transcendenta är kanske mer lika än vad de olika religiösa språkens möjligheter tillåter. Kärleken är i alla mystika riktningar viktig. Utan att ge avkall på sin egen religions särprägel är det viktigt att i respekt för andras religionsutövning fråga efter den djupare betydelse som finns bakom olika religiösa uttryckssätt.</p>

<p>Den frågeställning som denna uppsats ska besvara är följande: Vad har bönen för innebörd bland medlemmar inom Missionskyrkan i Gävle, privat och i gudstjänsten, och vad menas egentligen med bön enligt dem?</p><p>Mitt mål med uppsatsen är att på ett beskrivande sätt försöka ta reda på om bönens innebörd bland aktiva, troende människor inom Missionskyrkan idag. Jag kommer att redogöra för vad bönen används till, hur den används och vad som egentligen menas med begreppet bön. Jag har försökt att göra det på ett enkelt sätt för att få det förståeligt även för den som inte har en djupare insikt i religionsvetenskap eller i teologi. Men också så att den som har det ska få ut något av uppsatsen.</p>