No description available.

No description available.

The purpose of the research work outlined in this thesis is to determine what impact the new test for exclusion developed in Grant and Harrison has had on exclusionary trends in Canada, to assess this new three-factor approach and to provide recommendations for improvement. To this end, I conducted an empirical survey of section 24(2) cases rendered in 2012 across Canada. Based on the results of this survey, I describe the current trends for exclusion in relation to the three lines of inquiry and the Charter right at issue. I also examine the application of the test to varying types of evidence. The survey found a high rate of exclusion in the 73% range. The survey results show that developing trends do not match the predictions made by the SCC in Grant about how exclusion would operate in relation to different types of evidence. For example, there was a higher than expected rate of exclusion for breath sample results. Moreover, there was a low exclusion rate for guns as compared to the high exclusion rate for other types of non-bodily physical evidence. The rate of exclusion for section 10(b) breaches was lower than expected given the importance of the Charter interests that section 10(b) protects. The Grant rationale and the discretionary approach to exclusion are, in my view, generally satisfactory. However the test could be improved. As regards the first Grant factor, there was considerable variation in the assessment of the seriousness of the violation given the fact-specific nature of the inquiry. For greater consistency and transparency, the test, in future, should not incorporate the good faith doctrine. Police conduct should be assessed on the basis on a scale of intentionality ranging from negligent to deliberate conduct, rather than the current process of labeling police conduct as good or bad faith. Moreover, the doctrine of discoverability should be abandoned. The focus should be placed on the events that actually occurred rather than on whether police could have obtained the evidence by legal means. / Thesis (Master, Law) -- Queen's University, 2013-08-30 20:10:02.008

I Sverige är cirka 350000 personer drabbade av diabetes typ 2, vilket är en växande sjukdom. Förloppet vid diabetes typ 2 påverkas i hög grad av hur vi lever och att utföra vissa livsstilsförändringar är en viktig del i behandlingen av sjukdomen. Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelser av livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Metoden som användes var en litteraturstudie, där författarna utgick från de nio stegen av Polit och Beck (2012). Det framkom 14 vetenskapliga artiklar efter sökningar i databaserna CINAHL och PubMed.  Författarna läste artiklarna ett flertal gånger, bedömde artiklarnas kvalitet samt utförde en analys. I resultatet framkom fyra olika kategorier som beskriver patienternas upplevelser av sina livsstilsförändringar; Upplevelsen relaterat till kost, Upplevelsen relaterat till fysisk aktivitet, Upplevelsen relaterat till omgivningen och Upplevelsen relaterat till kunskap. Slutsats: Det är viktigt att ha kunskap om patienternas upplevelser av livsstilsförändringar både för sjuksköterskan och för övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Detta eftersom diabetes typ 2 är en vanligt förekommande sjukdom, som påträffas inom i stort sett alla områden i vården. Resultatet visade på en bred repertoar av känslor kring livsstilsförändringar och hur dessa kunde påverka individens egenvård. Omgivningen hade en central betydelse för individerna och här anser författarna att sjuksköterskan har en viktig funktion då hon ska möta individen och dess närstående och försöka skapa en meningsfull dialog utifrån individens situation. Här såg författarna att en fördjupad förståelse hos sjuksköterskan för individens upplevelse av sin sjukdom och dess påverkan på livet antagligen kan underlätta för individen med diabetes typ 2 att uppleva livsstilsförändringar på ett meningsfullt sätt.

No description available.

Verocytotoxin-producing Escherichia coli (VTEC) are important human pathogens that may cause diarrhoea, haemorrhagic colitis and haemolytic uremic syndrome (HUS). Worldwide, non-sorbitol-fermenting (NSF) VTEC O157:H7 is the most common serogroup associated with HUS but several non-O157:H7 serogroups have emerged as causes of this disease. This research investigated the pathogenic potential of two non-O157:H7 serogroups: O26 and sorbitol-fermenting (SF) O157:NM. While VTEC O26 have emerged as a significant cause of HUS in continental Europe, human infections associated with this pathogen are uncommon in Scotland and generally only result in simple diarrhoea. The study characterised E. coli O26 isolates recovered from human infections in Europe and Scotland and isolates collected from Scottish cattle with the objectives to identify factors which may allow strains to cause more serious clinical disease and to investigate the potential of bovine VTEC O26 in Scotland to cause human infection. MLST analysis of housekeeping genes found little genetic variation in the genomic ‘backbone’ among the vast majority of E. coli O26 isolates. The gene for verocytotoxin 2 (vtx2) alone was carried by VTEC O26 isolates recovered from patients in continental Europe but was found in no Scottish human isolate, where the majority of isolates did not harbour a vtx gene. It was demonstrated that among the European VTEC O26 human isolates, 67% carried a specific allele within the promoter region for LEE1 and 87% harboured the tccP2 gene. In contrast, no Scottish VTEC O26 human isolate carried this allele or the tccP2 gene. The impact these genotypic characteristics have on the pathogenic potential of a strain remains uncertain. There were no clear differences in verocytotoxin titres, levels of LEEencoded protein secretion or levels of adherence to Caco-2 cells between VTEC O26 isolates recovered from human infections of varying severity. However, levels of LEE-encoded protein secretion from cattle isolates were generally higher than those from many of the human isolates. The differences in pathogenic potential between isolates are likely to be due to horizontally acquired DNA, including vtx2 carriage and the O-island-phage-associated effector protein repertoire. Further work is required to determine if the differences identified may also impact on shedding levels from cattle and therefore the likelihood of transmission to humans. Since 1988, SF VTEC O157:NM strains have emerged and have been associated with a higher incidence of progression to HUS than NSF VTEC O157:H7. This study investigated bacterial factors that may account for the increased pathogenic potential of SF VTEC O157:NM. While no evidence of toxin or toxin expression differences between the two VTEC O157 groups was found, the SF VTEC O157:NM strains adhered at significantly higher levels to a human colonic cell line. Under the conditions tested, curli were shown to be the main factor responsible for the increased adherence to Caco-2 cells. The capacity of SF VTEC O157:NM strains to express curli at 37C may have relevance to the epidemiology of human infections as curliated strains could promote higher levels of colonization and inflammation in the human intestine. In turn this could lead to increased toxin exposure and an increased likelihood of progression to HUS.

Objetivo: Determinar el nivel de conocimientos en la prevención del pie diabético en personas con Diabetes Mellitus tipo 2. Materiales y métodos: El presente estudio es de tipo cuantitativo, de nivel aplicativo método descriptivo de corte transversal. La muestra estuvo conformada por 44 personas con Diabetes Mellitus tipo 2 que asisten al Programa de Diabetes del Hospital Nacional Dos de mayo. Se empleó como técnica la entrevista estructurada y como instrumento un cuestionario. Los datos fueron procesados en el programa de Excel, con la finalidad de determinar si existen diferencias significativas entre las proporciones de la variable central y sus dimensiones expresadas en niveles alto, medio y bajo. Resultados: Los hallazgos indican que el nivel de conocimientos en la prevención del pie diabético en personas con Diabetes Mellitus tipo 2, de un total de 100% (44) pacientes encuestados, 41%(18) presentaron un nivel conocimientos bajo, mientras que 34% (15) presentaron un nivel de conocimientos medio y finalmente un 25%(11) presentaron un nivel de conocimientos alto. Conclusiones: El nivel de conocimiento en la prevención del pie diabético en personas con Diabetes Mellitus tipo 2 predomina el nivel de conocimiento bajo, seguido por el nivel de conocimiento medio, referido principalmente a la poca información sobre la técnica y materiales adecuados en el corte de uñas, la pérdida de sensibilidad de los nervios; el reconocimiento de una inadecuada circulación sanguínea en los pies.

Les eicosanoïdes sont des médiateurs importants qui encadrent et régulent les fonctions osseuses. Leur production est sous la tutelle des phospholipases A[indice inférieur 2] qui permettent la relâche d’acide arachidonique et de lysophospholipides puis de leur métabolisme subséquent des membranes cellulaires. Les PLA[indice inférieur 2] sécrétées ont également comme particularité de pouvoir exercer leurs effets directement via leurs récepteurs membranaires comme ligand. Malgré l’implication connue des prostaglandines sur les fonctions ostéoclastiques et dans plusieurs processus pathologiques résultants en érosion osseuse, les phospholipases A[indice inférieur 2] ostéoclastiques restent inconnues et leurs rôles, spéculatifs. Les études présentées démontrent la présence de la cPLA[indice inférieur 2]-α et de la sPLA[indice inférieur 2] IIA chez les ostéoclastes humains. Par contre, leur expression semble différer selon l’état de l’os. En effet, la cPLA[indice inférieur 2]-α semble exprimée ubiquitairement, mais la sPLA[indice inférieur 2] IIA n’est détectable que dans l’os fœtal ou atteint de la maladie de Paget et n’est pas exprimée dans l’os sain, ostéoporotique ou arthrosique. La sPLA[indice inférieur 2] IIA semble donc exprimée en condition de fort remodelage osseux. Dans notre modèle, la cPLA[indice inférieur 2]-α revêt un rôle anti-ostéoclastogénique. En effet, la cPLA[indice inférieur 2]- α produit des écosanoïdes qui inhibent l’ostéoclastogenèse. Ces derniers sensibilisent les ostéoclastes à l’apoptose. En revanche, un certain degré d’activation de la cPLA[indice inférieur 2]-α est requis pour la résorption osseuse, car son inhibition bloque la résorption osseuse en désorganisant les anneaux d’actine requis pour la résorption, et ce, de façon dépendante de la production d’acide arachidonique. En ce qui a trait à la sPLA[indice inférieur 2] IIA, elle stimule l’ostéoclastogenèse indépendamment de son activité catalytique, probablement via l’un de ses récepteurs membranaires. D’autre part, elle confère une résistance à l’apoptose autant chez les ostéoclastes matures que chez leurs précurseurs CD14+. Par contre, l’inhibition de la sPLA[indice inférieur 2] IIA bloque la résorption osseuse indépendamment du remodelage du cytosquelette d’actine, probablement via leur apoptose. Les résultats inclus dans cette thèse semblent donc démontrer la présence de deux PLA[indice inférieur 2]s chez les ostéoclastes humains ainsi que leur attribuer des rôles en physiologie et pathologie osseuse. Ces évidences pourraient faire des PLA[indice inférieur 2] de nouvelles cibles thérapeutiques pour le traitement de pathologies ostéo-articulaires, dont la maladie osseuse de Paget. // Abstract : Eicosanoïds are important mediators of bone biology. The first regulated enzymes in the biosynthetic pathway of eicosanoids are the PLA[subscript 2]s, which release arachidonic acid and lysophospholipids from membrane phospholipids. Further metabolism of arachidonic acid will lead, among other things, to the synthesis of prostaglandins, which deeply influence bone metabolism. Secreted PLA[subscript 2]s (sPL[subscript 2]) may also act independently of their catalytic activity, as a ligand to their membrane bound receptors. Even though PLA[subscript 2]s have been associated with joint and bone pathologies, their presence and functions were never investigated in osteoclasts (OCs), the principal cell responsible for bone destruction. Our study established the presence of cPLA[subscript 2] and sPLA[subscript 2] in human OCs, but demonstrated a contrast in their expression. cPLA[subscript 2] seems to be expressed ubiquitously, contrary to sPLA[subscript 2] whose expression is restricted to OCs from foetal bone and bone suffering from Paget disease. There is no trace of sPLA[subscript 2] in healthy bone or bone suffering from osteoarthrosis or osteoporosis, thus sPLA[subscript 2] seems tightly linked to high bone turnover. In our model, cPLA[subscript 2] exerted an anti-osteoclastogenic effect. Indeed, cPLA[subscript 2] produces eicosanoïds that inhibit osteoclastogenesis and sensitize OCs to apoptosis. Nevertheless, a minimum cPLA[subscript 2] activity is required since complete cPLA[subscript 2] inhibition blocks osteoclast mediated bone resorption. Its inhibition leads to disorganization of the OC cytoskeleton and inhibits the actin ring formation required for bone resorption in an arachidonic acid dependent fashion. On the other hand, sPLA[subscript 2] stimulates osteoclastogenesis independently of its catalytic activity; probably via interaction with one of its membrane bound receptors. sPLA[subscript 2] decreases OC and their CD14+ precursors’ sensibility to apoptosis. Moreover, sPLA[subscript 2] inhibition inhibits bone resorption independently of actin cytoskeleton remodeling, probably by inducing mature OC apoptosis. Together, these results demonstrate the presence of two PLA[subscript 2]s in human OCs and highlight their important roles in bone physiology and pathophysiology. Highlighting those functions could eventually lead to the elaboration of new strategies to control hyperosteoclastic states by targeting PL[subscript 2]s.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet personer med diabetes Mellitus typ 2 växer snabbt i världen. Egenvård krävs för att bromsa progressionen av DMT2 och förhindra eller fördröja komplikationer. Många personer med DMT2 sköter emellertid inte sin egenvård enligt rekommendationer. Syftet: Att beskriva erfarenheter av egenvård hos personer med DMT2. Metod: Med hjälp av Fribergs femstegsmodell gjordes en litteraturöversikt av elva kvalitativa studier om erfarenheter av egenvård hos personer med DMT2. Resultat: Att integrera egenvården i vardagen är en utmaning. Familjen och vårdpersonalen har en nyckelroll och kan utgöra såväl ett hinder som ett stöd för egenvården. Andra personer med diabetes upplevs som ett entydigt positivt stöd. Att acceptera sjukdomen är en förutsättning för att kunna bedriva egenvården. Brist på förståelse och okunskap kring DMT2 utgör ett hinder mot egenvård. Personliga mål och feedback är avgörande för motivationen. Slutsatser: Socialt stöd, acceptans av sjukdomen, positiv feedback och individualiserad information upplevs underlätta egenvård.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en metabolisk sjukdom som beräknas öka framöver. Den som drabbas av diabetes typ 2 kan behöva ändra sin livsstil för att kunna hantera sin sjukdom och undvika att drabbas av framtida komplikationer. Förändringar som kan behöva göras är framförallt att ändra kostvanor och öka den fysiska aktiviteten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att genomföra livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Metod: En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Artiklarna analyserades med Graneheim och Lundmans tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna: Inte kunna leva som innan, meningslöshet, motivation och kroppsligt välbefinnande. Underkategorierna som framkom var: svårigheter med egenvården, att inte vara som andra, social påverkan, behov av stöd och behov av kunskap. Slutsats: Personerna upplevde svårigheter och känslor som förlust och meningslöshet över att göra livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Det fanns en bristande kunskap kring sjukdomen och personerna upplevde att ökad kunskap hade hjälpt dem att förändra sin livsstil. Det visade sig även att stöd och motivation var en viktig faktor för att kunna upprätthålla livsstilsförändringarna. Flera av personerna upplevde att livsstilsförändringarna hade positiv effekt då de nu kände sig friskare än innan sjukdomen. Denna kunskap kan vara betydande för sjuksköterskan som genom stöd och motivation kan hjälpa dessa personer att förändra sin livsstil.