La présente dissertation se propose d'étudier la problématique de l'unicité et de l'universalité de Jésus-Christ dans la christologie contemporaine. Le choix de ce thème a été motivé par le fait que pendant ces dernières années la confrontation avec le pluralisme culturel et religieux a conduit la théologie chrétienne à réfléchir de manière nouvelle sur cette question. Elle porte sur le christianisme en tant qu'il a pour spécificité de rendre témoignage à un homme confessé comme le Fils unique de Dieu et le Sauveur de tous les hommes. Dans ce sens, la finalité de notre recherche est de montrer la signification et la portée de l'affirmation de Jésus-Christ comme unique Médiateur de notre salut, et ce dans le cadre de la théologie fondamentale et en particulier de la christologie. Bien que cette doctrine ait été toujours et soit encore une pierre d'achoppement pour ceux qui ne partagent pas notre foi, elle représente pour la tradition chrétienne plus qu'une croyance centrale, elle est vue comme le fondement même de la foi. Pour montrer la pertinence du sujet traité, ainsi que les chemins à suivre afin de proposer de nouvelles perspectives pour la réflexion théologique, notre point de départ est l'analyse du phénomène de la multiplication des modèles interprétatifs concernant le rapport entre le christianisme et les autres religions. Les recherches menées par Peter Schineller, Joseph Gelot, Paul Knitter, Camil Ménard et Jacques Dupuis dans ce domaine, nous ont permis de nous familiariser avec le vocabulaire utilisé dans la discussion (exclusivisme, inclusivisme, pluralisme, etc.) et de percevoir les possibles relations entre les modèles proposés. Du point de vue de notre travail, ces analyses montrent d'une part que la question christologique se trouve au cœur du débat, et d'autre part que l'enjeu de celui-ci se situe dans la manière dont les théologiens cités comme représentants de chaque modèle, chacun à partir de ses propres présupposés, traitent la question de l'unicité et de l'universalité du Christ. C'est cette double constatation qui nous a amené à choisir d'étudier la pensée de cinq théologiens contemporains: Karl Barth, Hans Urs von Balthasar, Edward Schillebeeckx, Karl Rahner et John Hick. La partie conclusive de la thèse expose les perspectives christologiques qui se dégagent de la recherche. Elle offre une esquisse élaborée avec la conviction que la christologie ne se limite pas à offrir un répertoire d'opinions sur le Christ, mais qu'elle est une réflexion dynamique et attentive aux défis qui lui sont adressés. Notre étude conduit, d'une part, à une prise de distance critique vis-à-vis des modèles ou catégories qui sont proposés aujourd'hui pour expliquer la pluralité d'opinions concernant l'unicité et l'universalité de Jésus-Christ. Ils ont certainement une pertinence pédagogique, ensemble ils constituent une sorte de carte géographique qui offre des points de repères dans un terrain devenu assez complexe. Néanmoins cette «nouvelle vulgate», selon l'expression de G. Comeau, qui a fortement marqué les esprits, perd de sa pertinence lorsqu'elle est considérée comme l'exposé d'une «évolution naturelle» dans le débat. D'autre part, l'examen de la théologie des auteurs permet d'identifier les présupposés christologiques qui doivent être pris en compte pour traiter la question de l'unicité et de l'universalité du Christ. Premièrement, l'universel concret, parce que la christologie est appelée à réfléchir sur les polarités dialectiques qui caractérisent le mystère: l'Absolu et le fini, l'Universel et le concret, l'humanité et la divinité; deuxièmement le christocentrisme, qui permet une révalorisation de l'histoire du salut comme horizon théologique propre de la place du Christ dans le projet de Dieu; enfin la relation entre personne et mission de Jésus-Christ, qui témoigne du tournant sotériologique opéré dans la christologie contemporaine et qui met en évidence la manière dont l'homme participe à la vie divine. Nous avons identifié aussi deux éléments qui caractérisent le Christ comme unique et universel: l'affirmation de Jésus-Christ comme Médiateur de la volonté salvifique universel de Dieu, et l'incarnation par laquelle s'exprime l'identité personnelle de Jésus.

No description available.

No description available.

No description available.

I denna uppsats studeras den romersk-katolska teologen Hans Urs von Balthasars teologiska estetik. Mer specifikt utgör uppsatsen en analys av von Balthasars konceptualisering av skönhet, och hur denna förståelse av skönhet kan användas för att teologiskt belysa frågor som berör konst och estetiska uttryck. Detta görs i uppsatsen genom att ställa de teorier om inkarnationen, Kristi gestalt och skönhet som von Balthasar presenterar i bokserien The Glory of the Lord sida vid sida med den engelska konstkritikern Peter Fullers sekulära estetik. Målet med detta är att skapa en dialog mellan Fullers problematisering av modern sekulär estetik och von Balthasars teologiska förståelse av skönhet, uttryck och upplevelse. Båda Fullers sekuläraperspektiv och von Balthasars teologiska ingångspunkt behövs i denna studie, mycket eftersom von Balthasar sällan skrev om de sköna konsterna, vilket Fuller gör. Härigenom blir Fullers kritik av samtida konst och estetik relevant eftersom han skapar ett ramverk som kan nyttjas för att testa om von Balthasars teologiska estetik kan användas för att belysa de frågeställningar Fuller försöker besvara. Det är möjligt att se detta som att Fuller ställer frågorna medan von Balthasar ger ett teologiskt svar. Analysen utgör en rörelse från frågor som berör skönhet och dess grund, via en analys av upplevelsen av skönhet, till ett utforskande av hur von Balthasars teologisk estetik kan läggam grunden för en teologisk förståelse av konstnärliga uttryck. Därmed utgör en större del av uppsatsen en analys av det teoretiska ramverket som, åtminstone spekulativt, kan sägas möjliggöra användningen av von Balthasars teologiska idéer i en estetisk kontext som fokuserarpå konst. Anledningen till detta är enkel, i och med att von Balthasar skrivit så lite om konst behöver de relevanta delarna av hans teologiska estetik lyftas fram och placeras i en ny kontext, härigenom blir Fuller relevant för studien. Eftersom Fuller söker ett sekulärt svar på hur vi bör förstå konst i en ”postkristen” tid lyfter han fram frågor som kan besvaras teologiskt, vilket möjliggör en dialog mellan Fullers problematisering av samtidiga konst och von Balthasars konceptualisering av skönhet. Resultatet av denna dialog är att von Balthasars fokus på skönhetens relationalitet och okontrollerbarhet kan belysa de problem som uppstår när Fuller försöker skapa ett sekulärt estetiskt ramverk förankrat i metafysiska tankegångar. I uppsatsens slutsats presenteras två teoretiska resultat. Det första är en form av kritik av den sekulära estetiken och dess avsaknad av metafysisk grund, vilket tenderar att göra frågan om vad skönhet är till en fråga om individuell eller kollektiv smak. Det andra resultatet är att von Balthasars teologiska estetik bygger på en förståelse av inkarnationen där ”jag-Du”relationalitet spelar en viktig roll. Därmed är det möjligt att argumentera för att samspelet mellan ett ”jag” och ett ”Du” uppvisar potential som teoretisk grund för att utvidga användningen av balthasarisk teologisk estetik. Detta skulle emellertid kräva att von Balthasars teologiska estetik kopplas bort från von Balthasars egna kulturella och estetiska preferenser, detta med anledning av hans konservativa syn på konst försvårar dialogen med kontemporär konst och estetik. Denna separation mellan von Balthasars teologi och smak är dock möjlig på grund av att von Balthasar, åtminstone i bokserien The Glory of the Lord, sällan berör frågan om konst.

'Do not be conformed to this world, but be transformed by the renewing of your minds.' [Rom 12:2] Hans Urs von Balthasar and Eberhard Jungel are profound and imaginative thinkers who unreservedly ground their theologies in revelation as God�s self-disclosure. This thesis asks what resources such revelation-centred authors, from different traditions, may contribute to a theological understanding of the human imagination. Although theology has often been more interested in the constructive capacities of the imagination, it is the responsive quality of the imagination that is of particular interest to this thesis. Can the imagination contribute to a theological understanding which comprehends the action and speech of God as antecedent to human response? This thesis examines the epistemological issues that are related both to the imagination and to revelation as the self-communication and self-interpretation of God. The imagination is conceived of as essential to perception and understanding; it allows for both recognition and re-cognition. Through the imagination we can rethink the patterns or paradigms that shape our lives. The renewing of the mind can be said to involve the imagination. However, spiritual transformation requires more than a notion of the imagination as a spontaneous mental act which determines its own content. Balthasar and Jungel, while thinking in lively and narrative ways, are constrained by divine self-disclosure. God�s self-revelation provides the content of the paradigm or pattern by which the Christian believer is to live. The imagination can be said to act as the context or locus of revelation. This thesis demonstrates that the three days of Easter are central to Balthasar�s and Jungel�s respective understandings of God. For Balthasar and Jungel, the triduum mortis is where the self-revelation of God is most apparent; it is here that God is understood to be self-giving love as Father, Son, and Holy Spirit. While quite distinct in their approaches, both authors work within trinitarian, and therefore relational, frameworks. This thesis traces the motifs that not only express their understandings of the paschal mystery in relational terms but also ground their respective understandings of renewed existence; for Balthasar, the motifs of mission and kenosis, and for Jungel, those of identification and justification. For both Balthasar and Jungel, the events of the triduum mortis can be said to provide the content of, and act as a boundary to, our conception of God. Nonetheless, it is proposed that, within their respective understandings of divine prevenience, Balthasar and Jungel leave room for the exercise of the imagination. God is mystery; God is not a fixed or completed concept.

Dissertation. / Bibliogr. p. 295-314.

'Do not be conformed to this world, but be transformed by the renewing of your minds.' [Rom 12:2] Hans Urs von Balthasar and Eberhard Jungel are profound and imaginative thinkers who unreservedly ground their theologies in revelation as God�s self-disclosure. This thesis asks what resources such revelation-centred authors, from different traditions, may contribute to a theological understanding of the human imagination. Although theology has often been more interested in the constructive capacities of the imagination, it is the responsive quality of the imagination that is of particular interest to this thesis. Can the imagination contribute to a theological understanding which comprehends the action and speech of God as antecedent to human response? This thesis examines the epistemological issues that are related both to the imagination and to revelation as the self-communication and self-interpretation of God. The imagination is conceived of as essential to perception and understanding; it allows for both recognition and re-cognition. Through the imagination we can rethink the patterns or paradigms that shape our lives. The renewing of the mind can be said to involve the imagination. However, spiritual transformation requires more than a notion of the imagination as a spontaneous mental act which determines its own content. Balthasar and Jungel, while thinking in lively and narrative ways, are constrained by divine self-disclosure. God�s self-revelation provides the content of the paradigm or pattern by which the Christian believer is to live. The imagination can be said to act as the context or locus of revelation. This thesis demonstrates that the three days of Easter are central to Balthasar�s and Jungel�s respective understandings of God. For Balthasar and Jungel, the triduum mortis is where the self-revelation of God is most apparent; it is here that God is understood to be self-giving love as Father, Son, and Holy Spirit. While quite distinct in their approaches, both authors work within trinitarian, and therefore relational, frameworks. This thesis traces the motifs that not only express their understandings of the paschal mystery in relational terms but also ground their respective understandings of renewed existence; for Balthasar, the motifs of mission and kenosis, and for Jungel, those of identification and justification. For both Balthasar and Jungel, the events of the triduum mortis can be said to provide the content of, and act as a boundary to, our conception of God. Nonetheless, it is proposed that, within their respective understandings of divine prevenience, Balthasar and Jungel leave room for the exercise of the imagination. God is mystery; God is not a fixed or completed concept.

Thesis (doctoral)--Universität, Münster, 2006/07. / Includes bibliographical references (p. 215-231).

Denna uppsats definieras tydligt av sin undertitel, En komparativ studie av den moderna universalismen hos Hans Urs von Balthasar och David Bentley Hart.. Den utgör just en jämförelse mellan de universalistiska argumenten hos dessa två tänkare. Det angivna syftet är att klarlägga vad som teologiskt kan ligga till grund för ett universalistiskt synsätt på eskatologin, samt att evaluera dessa i relation till varandra, till kristen ortodoxi samt deras retoriska koherens. Frågan om vad som sker med människan efter döden och då framförallt vad som sker med dem som står utanför den egna religiösa traditionen har alltid varit en känslig fråga. Den har blivit så alltmer i modern tid där ett alltmer mångfacetterat samhälle innebär att en gemensam religiös tillhörighet inte kan förutsättas. Detta har i sin tur lett till ett ökat intresse för den kristna universalismen. Tanken om att alla i slutändan oavsett tro och gärningar i livet blir frälsta. Och då specifikt genom det kristnafrälsningsekonomiska narrativet. Det har därför varit av intresse att i denna uppsats undersöka vad som kan ligga till grund för ett sådant ställningstagande, och huruvida dessa argument kan kombineras med den rådande majoritetstolkningen i frågan. Det grundläggande perspektiv som förfäktas av både Balthasar och Hart är att det i såväl Bibeln som i den kristna traditionen finns en till synes omöjlig syntes mellan en Gud som är god, en Gud som dömer åtminstone vissa människor till ett evigt helvete. Balthasars tes är att människan trots detta inte bara kan utan bör känna ett hopp för att alla människor i slutändan blir frälsta. Att det är möjligt att känna hopp för att ingen döms till ett evigt helvete. Harts tes är mer konträr och gör snarare gällande att syntesen som sådan är omöjlig eftersom den är inkorrekt i sak. Hart argumenterar därför istället för en radikal omtolkning av kristna eskatologiska läror. Uppsatsen har därför dels klarlagt dessa tänkares respektive argumentation, kontrasterat dem medvarandra, och evaluerat dem utifrån ett antal kriterier. Fokus har lagts framförallt på deras kompatibilitet med den historiska såväl som nutida majoritetstolkningen av det eviga helvetet. Frågan om den dubbla utgången i allmänhet har också avhandlats. Därmed har i förlängningen hur representativt ett sådant synsätt kan sägas vara för kristendomen som religiös tradition i relation och dialog med andra traditioner också belysts. Slutsatsen blir att skillnaden utmynnar i två säregna påståenden. Utifrån en undersökning grundad i uppsatsens problemformulering framgår att Balthasars argument är potentiellt förenligt med kristen majoritetstolkning. Hoppet för universellfrälsning är det centrala, inte det faktiska utfallet. Hart menar att det eviga helvetet är teologiskt omöjligt utifrån Guds självuppenbarelse. Hart lyckas dock inte på ett övertygande sätt belägga denna tes i det att han inte lyckas vederlägga de infernalistiska argumenten.