Ofrivillig ensamhet är en riskfaktor till psykisk ohälsa och har negativa effekter på människors hälsa. Den äldre människan tillhör en grupp i samhället som växer och i takt med åldrandet förändras livssituationen och det finns en större benägenhet att uppleva ofrivillig ensamhet. Sjuksköterskan kan möta många äldre människor som upplever ofrivillig ensamhet och har en möjlighet att främja hälsa. Det är av vikt att få insikt och förståelse av den äldre människans unika upplevelse av hälsa för att kunna lindra lidandet som den ofrivilliga ensamheten kan bidra med. Syftet med studien är att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet. Genom en litteraturöversikt sammanställs sju kvalitativa och två studier med mixad metod till ett resultat. Resultatet visas i fyra huvudteman: Den åldrande kroppen, Brist på sammanhang, Existentiellt lidande och Ensamheten som hanterbar. Under dessa fyra huvudteman följer tio underteman: När kroppen sviker, Förlust av autonomi, Förlust av relationer, Förlust av en meningsfull tillvaro, Hemlös i livet, Hopplöshet, Negativ självbild, Acceptans, Självkänsla och Aktiviteter. Studiens slutsatser framhäver vikten av att sjuksköterskan kan behöva stötta den äldre människan till nya sammanhang, stärka och stödja den äldres hälsoprocesser och våga möta det existentiella lidandet. Framtida forskning behöver rikta uppmärksamheten på hur sjuksköterskan kan identifiera äldre människor som lider av ofrivillig ensamhet.

Bakgrund: Att vara äldre förknippas och beskrivs med olika begränsningar så som olika sjukdomar och funktionsnedsättningar men även ensamhet och ett beroende av hjälp från andra. Det är omvårdnadspersonalens uppgift att se till att kompensera den äldres förluster och funktionsnedsättningar. Genom att inkludera sällskapsdjur till sjuka personer kan det bidra till en känsla av samhörighet, mildra ensamheten och öka det sociala nätverket.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva djurs betydelse för den äldre människans hälsa.  Metod: En allmän kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Studien baseras på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet grundade sig i fem olika kategorier som speglar djurs betydelse för den äldre människans hälsa: Fysiska faktorer för hälsan, sociala faktorer för hälsan, existentiella faktorer för hälsan, psykiska faktorer för hälsan och utmaningar med djur i vården.  Slutsats: En ökad kunskap och förståelse för djur som ett komplement i vården behövs hos allmänsjuksköterskan och övrig hälso-och sjukvårdpersonal för att skapa en trygg och hälsofrämjande vård för den äldre människans hälsa.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig del i relationen mellan människor. Inom vården är kommunikationen en av nycklarna för att vårdgivare och vårdtagare ska förstå varandra. Kommunikationen kan vara både verbal och icke verbal. För en äldre människa kan just kommunikationen vara en svårighet, då de kan ha svårt att förmedla det de vill och känner. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa kommunikationen med den äldre människan. Utifrån omvårdnadspersonal och den äldre människans perspektiv. Metod: Till denna litteraturöversikt har 12 vetenskapliga original artiklar använts, 11 kvalitativa och 1 mixad. Resultat: Resultatet bygger på en huvudkategori Kommunikation mellan omvårdnadspersonal och den äldre människan. Den delas upp i två underkategorier som handlar om omvårdnadspersonalens och den äldres möjligheter och hinder i kommunikationen. Diskussion: Både den verbala och icke – verbala kommunikationen lyfts fram som lika viktiga nycklar i kommunikationen. Kognitiv nedsättning hos den äldre och omvårdnadspersonalens bristande kunskaper leder till brister i kommunikationen som påverka omvårdnaden. Slutsats: Omvårdnadspersonal kan genom mer utbildning utveckla en bättre kommunikation med och kring den äldre. / <p>Godkännande datum: 2018-05-18</p>

Bakgrund: Personcentrerad vård är ett globalt känt begrepp inom hälso- och sjukvård. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningssätt som innebär att se människans behov och önskemål och bortse från diagnos och sjukdom. Personcentrerad vård ses öka välbefinnande och hälsa hos den äldre individen. Det finns studier som beskriver hur personcentrerad vård används och dess fördelar och utmaningar inom vård- och omsorgsboenden, dock finns det få studier genomförda inom slutenvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av användandet av personcentrerad vård hos personer 65 år och äldre inom slutenvården samt beskriva om det fanns skillnad i skattning av användandet mellan grund- och specialistutbildad sjuksköterska, examensår och antal verksamma år i yrket. Metod: Beskrivande och jämförande enkätstudie med kvantitativ ansats. Enkätundersökningen utfördes med det validerade mätinstrumentet mP-CAT. Deltagare var 75 sjuksköterskor från olika slutenvårdsavdelningar i ett län i Mellansverige. Huvudresultat: Studiens resultat visar att sjuksköterskor erfar att de till stor del tillämpar personcentrerad vård av äldre inom slutenvård. Deltagarna beskriver att de ofta diskuterar hur de ska ge en vård som utgår från den enskildes behov och att de tar hänsyn till den enskildes önskningar i den vård som ges. Miljöfaktorer och organisatoriska strukturer var faktorer som identifierades försvåra eller hindra användningen av personcentrerad vård. Det framkommer ingen signifikant skillnad gällande tillämpningen av personcentrerad vård beroende på examensår, specialistutbildning och antal verksamma år. Slutsats: Sammanfattningsvis visar studien att en hög grad av personcentrerad vård av äldre inom slutenvård ges. För att ge medarbetare ytterligare förutsättningar att tillämpa en högre grad personcentrerad vård kan miljöfaktorer och organisatoriska strukturer utvecklas och förfinas. / Background: Person-centred care is a globally known concept in healthcare. Person-centered care is an ethical approach that means seeing the person's needs and wishes and disregarding diagnosis and illness. Person-centred care is seen to increase the well-being and health of the elderly person. There are studies that describe how person-centred care is used and its benefits and challenges within nursing homes, however, there are few studies conducted within inpatient care. Aim: To describe the nurse's experiences of the use of person-centred care for people aged 65 and older in inpatient care, and to describe whether there was a difference in the estimation of the use between basic and specialist trained nurses, year of graduation and number of active years in the profession. Method: Descriptive and comparative survey study with a quantitative approach. The survey was carried out with the validated measuring instrument mP-CAT. Participants were 75 nurses from different inpatient care departments in a county in central Sweden. Main results: The results of the study show that nurses experience that they use person-centred care for the elderly in inpatient care. The nurses describe that they often discuss how to provide care based on the individual's needs and that they take the individual's wishes into account in the care provided. Environmental factors and organizational structures were factors identified as obstacle or aggravate the use of person-centred care. There is no significant difference regarding the application of person-centred care depending on the year of graduation, specialist training and number of working years. Conclusion: The study shows a high degree of person-centred care for the elderly in inpatient care. In order to give employees additional conditions to apply a higher degree of person-centered care, environmental factors and organizational structures can be developed and refined.

För att personer med behov av vård och omsorg ska få den bästa vården krävs att olika professioner samverkar. I den kommunala vården har sjuksköterskan en central roll, samtidigt som det ofta är hemtjänstpersonalen som har den bästa kännedomen om personen/patienten. För att personens individuella behov ska synliggöras behövs en fungerande samverkan mellan dessa yrkesgrupper. Syftet med denna studie var att belysa hemtjänstpersonalens upplevelse av samarbetet med sjuksköterskan och om detta kan främja den äldres delaktighet och välbefinnande i kommunal äldreomsorg. Åtta intervjuer genomfördes med hemtjänstpersonal. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet utkristalliserades till tre huvudkategorier och sex subkategorier. Kommunikationen sågs viktig för att samverkan ska fungera och förbättrades när hemtjänstpersonalen lärt känna sjuksköterskan. Hemtjänstpersonalen önskade en närmare kommunikation och samarbete med sjuksköterskan. En fungerande samverkan med sjuksköterskan ansågs gynna den äldres mående och att stärka den äldres välbefinnande och delaktigheten sågs av informanterna som ett av den kommunala vårdens mål. Hinder för en god samverkan uppkom vid kommunikationsbrist och bristande förståelse mellan yrkesgrupperna. Det fanns även andra utmaningar då den äldres önskningar kan gå emot patientsäkerheten eller vårdens resurser. Diskussionen av resultatet visar att det behövs ett organisatoriskt stöd för att främja samverkan. Utan samverkan är den kommunala vården sårbar och den äldres möjlighet till delaktighet och välbefinnande minskar. / In order for people in need to recieve the best possible care, different professions need to collaborate. In the municipal care, the nurse plays a central role, while it's often the home care staff who have the best knowledge of the person. In order for the individual needs to be made visible, these two professions need the above mentioned collaboration. The purpose of this study was to illustrate the home care staff's experience of collaboration with the nurse and whether this can promote the elderly's participation and well-being in municipal elderly care. Eight interviews were conducted with home service staff. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. The results was then separated into three main categories and six subcategories. An important factor for a working collaboration was communication, which would improve when personal relations were delevopled between home care staff and the nurse. Results conducted that the home care staff wanted closer communication and collaboration with the nurse. An effective collaboration with the nurse was considered to benefit and strengthen the elderly's well-being and participation was seen by the respondents as one of the main goals of the municipal care. When trying to achieve a functional cooperation two main aggravations emerged, firstly a lack of clear communication and secondly an insufficient understanding between the professions. There were also other challenges as the elderly's wishes can go against patient safety or care resources. The discussion of the results shows that improved organizational support is needed to promote collaboration. Without proper collaboration, municipal care is vulnerable and the elderly's opportunity for participation and well-being is reduced