Studiens övergripande mål är att utifrån ett antal lärares och speciallärares upplevelser och erfarenheter bidra med kunskap om elever med språkstörning kopplat till matematikundervisning i årskurs 3–6. Studiens syfte är att identifiera vilka svårigheter elever med språkstörning kan möta i matematikämnet enligt lärare och speciallärare. Syftet är även att beskriva vilka framgångsfaktorer och utmaningar som enligt lärare och speciallärare kan finnas i utformandet av en gynnsam matematikundervisning för elever med språkstörning. Metoden för denna studie är personliga semistrukturerade intervjuer med sju lärare och fem speciallärare. Studien tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och tolkas utifrån hermeneutisk ansats. Resultatet visar att språket beskrivs ha en central roll i matematikämnet och att elever med språkstörning möter flera språkliga svårigheter i ämnet, samt svårigheter inom taluppfattning. En slutsats är därmed att det är av stor betydelse att tidigt arbeta med matematiskt språk och innehåll parallellt. Ytterligare en slutsats är att lärares och speciallärares kunskap och kompetens om språkstörning kopplat till matematik, elevers delaktighet och samarbete mellan pedagoger, elevhälsa och vårdnadshavare, upplevs spela en avgörande roll för hur elever med språkstörning lyckas i skolan. Resultatet visar på betydelsen av kartläggning, utredning, utvärdering och formativ bedömning, samt upplevda framgångsfaktorer utifrån stöttande, multimodala och elevaktiva arbetsmetoder och anpassningar. Slutligen är en av studiens slutsatser att de främsta utmaningarna upplevs vara av kunskapsmässig, organisatorisk och materialmässig art. Eftersom samtliga informanter önskar mer kunskap inom området ses det som betydelsefullt att språkstörning tas upp i lärar- och speciallärarutbildningar med inriktning matematik och i kompetensutvecklingsinsatser i skolan.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur fritidslärare uppfattar och tolkar delaktighet och dess betydelse för elevernas vistelsetid på fritidshemmet i årskurserna 3-6. Ett begrepp som är centralt i studien är delaktighet. Grunden för studien är syftet och dessa frågeställningar: “Hur beskriver fritidslärare sitt sätt att utforma verksamheten för att skapa utrymme för elevers delaktighet?” samt “Hur beskriver fritidslärarna sitt egna förhållningssätt till delaktigheten i fritidshemmet?”. Vi har använt oss utav en kvalitativ forskningsmetod där empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer och indelade i olika delar i relation till vårt syfte och frågeställning, där begreppet delaktighet och nyckelorden förhållningssätt och utformning är utgångspunkterna. Detta redogörs i resultat och analys där vi har tagit stöd av en Foucaultinspirerad maktanalys, med fokus på pastoral makt. Intervjuerna genomfördes på två olika fritidshem med fyra olika informanter. Studien resulterar i att båda fritidshemmen värderar elevers delaktighet högt men att förståelsen för utformningen och förhållningssättet skiljer sig åt. Det ena fritidshemmet har lyckats bättre med elevernas delaktighet då de inkluderar mer än ett medbestämmande i begreppet delaktighet. Medandet andra har uppfyllt målkriterierna mer tillfredsställande och i enlighet med styrdokument och läroplan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur formativ bedömning kan stödja elevers lärande och intresseutveckling i den naturorienterande undervisningen. Hur beskriver lärare den formativa bedömningens roll för att stödja elevers lärande i och intresse för de naturorienterande ämnena? Hur använder lärare medierande redskap för att genom formativ bedömning stödja elever i den naturorienterande undervisningen? Studien har en kvalitativ ansats och metoden utgörs av intervjuer och observationer. Resultatet visar att formativ bedömning kan stödja elevers lärande genom att aktivera dem i deras individuella inlärningsprocess och främja utvecklingen av deras självbedömningsförmåga. Studien visar också att lärarna blir stimulerade till att utforma en varierande undervisning som inkluderar samtliga elever och ger dem möjligheten att bli stöttade i sin proximala utvecklingszon av andra mer kompetenta personer i klassrummet. Studien antyder att formativ bedömning kan stödja elevernas intresseutveckling för de naturorienterande ämnena, men resultatet är inte övertygande. Samtliga observerade lärare stödjer eleverna formativt i den naturorienterande undervisningen genom medierande redskap. Språkliga redskap tillämpas för att aktivera eleverna i inlärningsprocessen och för att aktivera dem som resurser för andra elever i undervisningen, medan artefakter främst används för att synliggöra lämpliga strategier i arbetsprocesser samt låta eleverna uppvisa förmågor. Avslutningsvis visar denna studie också att formativ bedömning kan stödja elevernas lärande i naturvetenskap eftersom den formativa bedömningskulturen i kombination med ett tillåtande klassrumsklimat tillåter att eleverna använder varandra som resurser i inlärningsprocessen. / <p>NO</p>