Introduktion: Ätstörning är ett samlingsnamn för flertalet psykiatriska diagnoser som är kopplade till mat, vikt och uppfattningen av sin kropp. Kvinnor är dem som drabbas främst, då de anses utgöra 90% av fallen. Behandlingen består av en teambaserad insats av b.la läkare, psykologer, dietister och fysioterapeuter. Fysioterapeutens roll och behandling utgår från att främja individens självkänsla, hantering av ångest och återskapa en normaliserad kroppsbild med hjälp av fysioterapeutiska behandlingsmetoder. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysioterapeutens upplevelse av sitt arbete inom ätstörningsvården, samt eventuella behov av framtida forskning. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie utformades för att besvara studiens syfte. Tre fysioterapeuter med minst ett år inom ätstörningsvården intervjuades. Författarna tolkade sedan materialet systematiskt utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen bildades två huvudkategorier: Upplevelser av frustration i arbetet som fysioterapeut, och Samspelet mellan kropp och själ, det fysioterapeutiska perspektivet som bestod av två stycken underkategorier: Fysisk aktivitet i rätt händer samt Balans mellan förbud och uppmuntran till fysisk träning. Ytterligare forskning gällande ätstörningens verkningsmekanismer och fysioterapeutiska behandlingsmetoder var något som önskades av deltagarna. Konklusion: Fysioterapeuterna upplevde frustration i sitt arbete inom ätstörningsvården. De upplevde att fysioterapi kunde ha inverkan på patienter med ätstörning men önskade mer forskning, samt tydligare roll inom ätstörningsvården. Detta för att stärka professionen samt för att kunna erbjuda en så evidensbaserad och god vård som möjligt. Fysioterapeuterna ville belysa det fysioterapeutiska perspektivet och arbetssätt som de ansåg innefattade att återskapa en normaliserad kroppsbild genom individanpassad vård med fokus på samspelet mellan kropp och själ.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för hur sjuksköterskor på barn och ungdomspsykiatrin inom ätstörningsvården i Västra Götaland upplever det sociala stödet i sitt arbete. Syftet är vidare att få förståelse för hur sjuksköterskorna upplever att det sociala stödet från kollegor och patienter inverkar på dem i det dagliga arbetet. Metoden i uppsatsen var en kvalitativ intervju som utfördes på sammanlagt sju deltagare, samt en enkätundersökning som utgjorde studiens bakgrund. Studiens resultat delas in i tre kategorier, varav dessa är: Socialt stöd från kollegor, Socialt stöd från tredje part och Kommunikation. Resultatet visade att sjuksköterskepersonalen upplevde ett socialt stöd från arbetskollegor, samt att det fanns ett socialt stöd att hämta hos chefer. Sjuksköterskepersonalen upplevde även ett socialt stöd med tredje part (patienterna). Avslutningsvis framkommer det att personalen har en rak och frekvent kommunikation. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning.

<p>Denna uppsats är en intervjustudie där Carol Lee Bacchis ”What´s the problem”-modell fungerar som inspiration för hur materialet begripliggörs och analyseras. Syftet är att undersöka synsättet på anorexi inom den specialiserade ätstörningsvården med utgångspunkt i ett feministiskt teoretiserande kring detta. Specifikt undersöks när- och frånvaro av genusperspektiv och i vilken utsträckning de fyra intervjuade företrädarna för den specialiserade vården uppfattar problematiken som individuell kontra strukturell. Författaren har en förståelse av kön som konstruerad kategori och i analysen berörs genuskonstruktionens betydelse för förekomsten av anorexi. Bland andra Karin Johannisson har bidragit med ett historiserat synsätt på det konstruerade även i sjukdomsdiagnoser. Analysen lutar sig på socialt och strukturellt inriktade teoretiker och mycket inspiration hämtas från Susan Bordos feministiska perspektiv. Liknande tankegångar återfinns även hos bland andra Helen Malson och Nina Björk vilka bidragit till att skapa en teoretisk analysram. Vad som framkommer i analysen är en svårighet att både formulera och enas kring vad anorexi konstitueras av. Medicinska referensramar är frekvent återkommande men outvecklade och problematiken beskrivs vid en närmare analys som snarast strukturell – även om detta inte artikuleras direkt. En framträdande slutsats är förekomsten av en ”omedveten medvetenhet” hos respondenterna. Med detta avses små och partikulära genusanalyser hos respondenterna som inte direkt sätts i samband med förekomsten av anorexi. Om diskussionen kring anorexi kan komma att utvidgas till att kombinera individualpsykologiska perspektiv med en strukturell förståelsemodell, vilket författaren föreslår som en fruktbar utveckling, avgörs enligt resonemanget som förs av om motsägelserna artikuleras eller förblir skymda.</p>

Denna uppsats är en intervjustudie där Carol Lee Bacchis ”What´s the problem”-modell fungerar som inspiration för hur materialet begripliggörs och analyseras. Syftet är att undersöka synsättet på anorexi inom den specialiserade ätstörningsvården med utgångspunkt i ett feministiskt teoretiserande kring detta. Specifikt undersöks när- och frånvaro av genusperspektiv och i vilken utsträckning de fyra intervjuade företrädarna för den specialiserade vården uppfattar problematiken som individuell kontra strukturell. Författaren har en förståelse av kön som konstruerad kategori och i analysen berörs genuskonstruktionens betydelse för förekomsten av anorexi. Bland andra Karin Johannisson har bidragit med ett historiserat synsätt på det konstruerade även i sjukdomsdiagnoser. Analysen lutar sig på socialt och strukturellt inriktade teoretiker och mycket inspiration hämtas från Susan Bordos feministiska perspektiv. Liknande tankegångar återfinns även hos bland andra Helen Malson och Nina Björk vilka bidragit till att skapa en teoretisk analysram. Vad som framkommer i analysen är en svårighet att både formulera och enas kring vad anorexi konstitueras av. Medicinska referensramar är frekvent återkommande men outvecklade och problematiken beskrivs vid en närmare analys som snarast strukturell – även om detta inte artikuleras direkt. En framträdande slutsats är förekomsten av en ”omedveten medvetenhet” hos respondenterna. Med detta avses små och partikulära genusanalyser hos respondenterna som inte direkt sätts i samband med förekomsten av anorexi. Om diskussionen kring anorexi kan komma att utvidgas till att kombinera individualpsykologiska perspektiv med en strukturell förståelsemodell, vilket författaren föreslår som en fruktbar utveckling, avgörs enligt resonemanget som förs av om motsägelserna artikuleras eller förblir skymda.

Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som definierar sig som ickeheterosexuella och som tidigare behandlats för ätstörning beskriver en eventuell heteronorm samt andra normer inom den behandling de genomgått. Uppsatsen syftar vidare till att undersöka hur tidigare patienter med en normbrytande sexuell identitet beskriver vårdpersonals bemötande kopplat till sexuell läggning. Materialinsamlingen genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med personer som definierar sig som icke-heterosexuella och som har behandlats för ätstörning. Materialet har analyserats med hjälp av Grounded theory. Studien belyser situationer där heteronormen har synliggjorts samt tillfällen där andra normativa förväntningar varit märkbara under ätstörningsbehandling. I studien behandlas även behovet hos intervjupersonerna att i efterhand förstå sin egen situation och placera in sig själv i ett större sammanhang utifrån normer och samhälleliga förväntningar. Resultatet visar att heteronormativa antaganden kan identifieras och påverkar behandlingssituationen. Hur vårdpersonal förhåller sig till normer och i synnerhet heteronormen kan påverka hur patienten upplever behandlingssituationen och patientens val av att vara öppen kring sin sexualitet. Resultatet visar även en tendens att sätta den sexuella läggningen i relation till ätstörningen i reflektioner kring den egna sjukdomshistorien.