Syftet med min studie är att belysa elevers uppfattningar om användningen av musik som metod i matematikundervisningen. Ett annat syfte är att beskriva utvecklingen av området matematik och musik i ett lärandesammanhang samt att bidra till utvecklingen inom området. För att få en bild av elevers uppfattningar har jag att använt mig av en kvalitativ metod, där det viktiga är att tolka och förstå elevernas uppfattningar. För att eleverna skall kunna få en uppfattning har jag utformat två lektioner med bråkräkning och musik. Mot en teoretisk bakgrund har jag tolkat elevernas uppfattningar. För att allra bäst kunna fånga elevernas tankar har jag valt semi-strukturerade intervjuer. De elever jag intervjuat går i år 5 och matteboken dominerar deras vanliga matematikundervisning. Sammanlagt har jag intervjuat 18 elever. Resultatet är att musik kan bidra som intresseväckare i matematikundervisningen. Men det kan också avskräcka elever om läraren själv väljer all musik. Eleverna vill inte vara passiva mottagare av undervisning. Det är viktigt att utgå från elevernas livsvärld och beröra dem personligen. Musiken kan få eleverna att se matematik ur ett nytt perspektiv. Eleverna uppskattade variationen och de vill gärna jobba på andra sätt än matteboken. Musik kan även bidra med kommunikation och det uppskattades av eleverna samtidigt som andra elever tyckte att det blev rörigt med gruppövningar.

<p>Syftet med min studie är att belysa elevers uppfattningar om användningen av musik som metod i matematikundervisningen. Ett annat syfte är att beskriva utvecklingen av området matematik och musik i ett lärandesammanhang samt att bidra till utvecklingen inom området.</p><p>För att få en bild av elevers uppfattningar har jag att använt mig av en kvalitativ metod, där det viktiga är att tolka och förstå elevernas uppfattningar. För att eleverna skall kunna få en uppfattning har jag utformat två lektioner med bråkräkning och musik. Mot en teoretisk bakgrund har jag tolkat elevernas uppfattningar. För att allra bäst kunna fånga elevernas tankar har jag valt semi-strukturerade intervjuer. De elever jag intervjuat går i år 5 och matteboken dominerar deras vanliga matematikundervisning. Sammanlagt har jag intervjuat 18 elever.</p><p>Resultatet är att musik kan bidra som intresseväckare i matematikundervisningen. Men det kan också avskräcka elever om läraren själv väljer all musik. Eleverna vill inte vara passiva mottagare av undervisning. Det är viktigt att utgå från elevernas livsvärld och beröra dem personligen. Musiken kan få eleverna att se matematik ur ett nytt perspektiv. Eleverna uppskattade variationen och de vill gärna jobba på andra sätt än matteboken. Musik kan även bidra med kommunikation och det uppskattades av eleverna samtidigt som andra elever tyckte att det blev rörigt med gruppövningar.</p>

Syftet med denna undersökning är att se om det finns några skillnader mellan pojkars och flickors matematikkunskaper i år 5 samt hur lärare uppfattar könsskillnader inom matematiken. Med hjälp av observationer av det nationella ämnesprovet i matematik i år 5 från 2002 och intervjuer med verksamma matematiklärare, ville vi ta reda på om det fanns några könsskillnader i matematikområdena mätning och rumsuppfattning och textuppgifter. Även att få lärares perspektiv på könsskillnader i dessa matematikområden och ett socialt perspektiv på matematikkunskaper. I denna undersökning har en kvalitativ metod använts. Observationsresultaten av undersökningen visar att det inte finns någon skillnad mellan könen i området mätning och rumsuppfattning, men en viss skillnad finns till flickornas fördel i textuppgifter. Intervjuerna gav samma resultat som observationerna vad gäller de utvalda matematikområdena. De ger även en bild av hur lärare bemöter de olika könen och vad som kan vara orsakerna till likheter och skillnader inom matematiken t.ex. föräldrarnas påverkan och självskattning. Denna undersökning är avsedd till att väcka intresse och göra blivande och verksamma lärare observanta på eventuella könsskillnader inom matematiken.

<p>Syftet med denna undersökning är att se om det finns några skillnader mellan pojkars och flickors matematikkunskaper i år 5 samt hur lärare uppfattar könsskillnader inom matematiken. Med hjälp av observationer av det nationella ämnesprovet i matematik i år 5 från 2002 och intervjuer med verksamma matematiklärare, ville vi ta reda på om det fanns några könsskillnader i matematikområdena mätning och rumsuppfattning och textuppgifter. Även att få lärares perspektiv på könsskillnader i dessa matematikområden och ett socialt perspektiv på matematikkunskaper. I denna undersökning har en kvalitativ metod använts.</p><p>Observationsresultaten av undersökningen visar att det inte finns någon skillnad mellan könen i området mätning och rumsuppfattning, men en viss skillnad finns till flickornas fördel i textuppgifter. Intervjuerna gav samma resultat som observationerna vad gäller de utvalda matematikområdena. De ger även en bild av hur lärare bemöter de olika könen och vad som kan vara orsakerna till likheter och skillnader inom matematiken t.ex. föräldrarnas påverkan och självskattning. Denna undersökning är avsedd till att väcka intresse och göra blivande och verksamma lärare observanta på eventuella könsskillnader inom matematiken.</p>