<p>Syftet med examensarbetet är att undersöka hur kunskaperna i matematik har förändrats under de senaste decennierna samt vilka orsaker som ligger till grund för detta. För att få en bild över vad som har hänt under de senaste decennierna i skolan och för att försöka få svar på vilka orsakerna till problemen kan tänkas vara, valde vi att göra en kvalitativ undersökning i form av halvstrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua fem matematiklärare med vardera 35-40 års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare var överens om att kunskaperna i matematik har försämrats. Det enda området i matematik som eleverna idag inte har tappat kunskaper i är statistik. De slutsatser som kunde dras angående orsakerna till kunskapsförsämringarna kunde delas i tre kategorier: <em>skolan, läraren</em> och<em> eleven</em>. <em>Skolan</em> på ett sådant sätt att nivågrupperingar vilket gynnar starka elever utan att missgynna de svaga idag är något näst intill förbjudet. <em>Lärarna</em> är idag mer benägna att använda sig av en undervisningsform där eleverna arbetar självständigt med läraren som stöd vid behov vilket minimerar tid till diskussion av matematik. Idag fokuserar lärarna mer på förståelse vilket har medfört att man helt verkar ha tappat förtroendet för färdighetsinlärning. I grundskolans tidigare år finns problemet med lärare med avsaknad av ämnesdidaktik. Hos eleven idag är utbildning inte lika förknippat med framgång. Matematikkunskaper ses inte som förr som en nyckel till utbildning och karriär. I och med miniräknarens intrång i skolan har eleverna tappat huvudräkning och rimlighetsuppfattning. Något annat som de intervjuade lärarna pekar på är det försämrade klassrumsklimatet. En klassrumssituation av idag skiljer sig markant mot tidigare generationer. Till sist kan vi se att eleverna har förändrat sina prioriteringsordningar. Förr gick skolan först, idag prioriteras andra saker som tv, tv-spel och fritidsaktiviteter högre.</p>

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur kunskaperna i matematik har förändrats under de senaste decennierna samt vilka orsaker som ligger till grund för detta. För att få en bild över vad som har hänt under de senaste decennierna i skolan och för att försöka få svar på vilka orsakerna till problemen kan tänkas vara, valde vi att göra en kvalitativ undersökning i form av halvstrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua fem matematiklärare med vardera 35-40 års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare var överens om att kunskaperna i matematik har försämrats. Det enda området i matematik som eleverna idag inte har tappat kunskaper i är statistik. De slutsatser som kunde dras angående orsakerna till kunskapsförsämringarna kunde delas i tre kategorier: skolan, läraren och eleven. Skolan på ett sådant sätt att nivågrupperingar vilket gynnar starka elever utan att missgynna de svaga idag är något näst intill förbjudet. Lärarna är idag mer benägna att använda sig av en undervisningsform där eleverna arbetar självständigt med läraren som stöd vid behov vilket minimerar tid till diskussion av matematik. Idag fokuserar lärarna mer på förståelse vilket har medfört att man helt verkar ha tappat förtroendet för färdighetsinlärning. I grundskolans tidigare år finns problemet med lärare med avsaknad av ämnesdidaktik. Hos eleven idag är utbildning inte lika förknippat med framgång. Matematikkunskaper ses inte som förr som en nyckel till utbildning och karriär. I och med miniräknarens intrång i skolan har eleverna tappat huvudräkning och rimlighetsuppfattning. Något annat som de intervjuade lärarna pekar på är det försämrade klassrumsklimatet. En klassrumssituation av idag skiljer sig markant mot tidigare generationer. Till sist kan vi se att eleverna har förändrat sina prioriteringsordningar. Förr gick skolan först, idag prioriteras andra saker som tv, tv-spel och fritidsaktiviteter högre.

Syftet med examensarbetet är att se om eleverna när de slutar år 6 har de kunskaper i geometri som de förväntas ha när de börjar år 7 och att se om resultatet kan kopplas till de arbetsmetoder eleverna har använt i grundskolans tidigare år. Mina frågeställningar förväntas ge svar på vad eleverna kan, vad lärarna anser att eleverna kan, vad lärarna förväntar sig att eleverna ska kunna när de börjar år 7 och hur lärarna i de tidigare skolåren har arbetat med matematik För att ta reda på svaren höll jag intervjuer med matematiklärarna på skolan som har grundskolans senare år, ett diagnostiskt test med alla elever i år 7 och korta intervjuer med lärarna som eleverna hade i grundskolans tidigare år. Dessutom studerades både nationella och lokala styrdokument för att ta reda på om lärarnas förväntningar stämmer med dessa styrdokument. Resultatet visar att eleverna har brister i sina geometrikunskaper. Det är inget område inom geometri som eleverna kan riktigt bra men det finns några som eleverna kan relativt bra, namnet på de enkla geometriska figurerna, mäta sträckor och att uppskatta längder och areor. Lärarnas förväntningar av vad eleverna bör kunna stämmer relativt bra överens med vad styrdokumenten säger att de ska kunna men vad eleverna kan är lärarna inte överens om. En skola i undersökningen utmärker sig genom att resultatet från denna skola ligger mycket högre än för de andra skolorna. Vad detta beror på kan ha många förklaringar. Någon koppling mellan resultatet och arbetsmetoderna eleverna använt i grundskolans tidigare år har dock inte kunnat hittas.

<p>Syftet med examensarbetet är att se om eleverna när de slutar år 6 har de kunskaper i geometri som de förväntas ha när de börjar år 7 och att se om resultatet kan kopplas till de arbetsmetoder eleverna har använt i grundskolans tidigare år. Mina frågeställningar förväntas ge svar på vad eleverna kan, vad lärarna anser att eleverna kan, vad lärarna förväntar sig att eleverna ska kunna när de börjar år 7 och hur lärarna i de tidigare skolåren har arbetat med matematik</p><p>För att ta reda på svaren höll jag intervjuer med matematiklärarna på skolan som har grundskolans senare år, ett diagnostiskt test med alla elever i år 7 och korta intervjuer med lärarna som eleverna hade i grundskolans tidigare år. Dessutom studerades både nationella och lokala styrdokument för att ta reda på om lärarnas förväntningar stämmer med dessa styrdokument.</p><p>Resultatet visar att eleverna har brister i sina geometrikunskaper. Det är inget område inom geometri som eleverna kan riktigt bra men det finns några som eleverna kan relativt bra, namnet på de enkla geometriska figurerna, mäta sträckor och att uppskatta längder och areor. Lärarnas förväntningar av vad eleverna bör kunna stämmer relativt bra överens med vad styrdokumenten säger att de ska kunna men vad eleverna kan är lärarna inte överens om.</p><p>En skola i undersökningen utmärker sig genom att resultatet från denna skola ligger mycket högre än för de andra skolorna. Vad detta beror på kan ha många förklaringar. Någon koppling mellan resultatet och arbetsmetoderna eleverna använt i grundskolans tidigare år har dock inte kunnat hittas.</p>

Forskning visar att användningen av digitala verktyg inte följt med i den samhälleliga teknikutveckling som beräknat. Syftet med studien är att undersöka tre F-3-lärares aspekter på digitala verktyg i matematikundervisningen och hur det här tar sig i uttryck för de lägre årskurserna. Metoden för den här kvalitativa studien och insamlade data var med semikonstruerade intervjuer. Elevernas matematiska förståelser, inlärning och kunskaper påverkas av lärarens undervisningsmetoder, aspekter och val av läromedel men hur tar det här sig i uttryck för digitala verktyg? Utifrån ett sociokulturellt perspektiv har empirin tolkats och hanterat fram svar. Resultatet i den här studien är att: Digitala verktyg används som ett kompletterande verktyg och för individuellt arbete. Det ger elever motivation för matematiklektioner vilket utvecklar IT-och matematikkunskaper. Det här har hanterat fram en slutsats att: F-3-lärare adderar digitala verktyg som ett komplement i matematikundervisningen vilket förstärker, anpassar och stimulerar elever till motivation för matematiklektion och därav utvecklar de både IT- och matematikkunskaper.

BAKGRUND:Problemlösningen ska ha en central roll i skolan enligt våra styrdokument. Trots detta har viupplevt att det sällan är så då läroboken oftast styr matematikundervisningen. Barn lär sigtidigt i livet att lösa problem och deras diskussioner kring problemet är oerhört fascinerandeatt få lyssna till. Vi blev nyfikna på vad vi som pedagoger kunde få ut kunskap om våra elevergenom att sitta med under en problemlösningsprocess och observera dem.SYFTE:Syftet med undersökningen är att studera problemlösningsprocessen i situationer där elever igrupper om två ställs inför ett matematiskt problem. Vi vill utifrån dennaproblemlösningssituation diskutera om den enskilde elevens kunskap synliggörs förpedagogen.METOD:Vi har i undersökningen använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat och observeratelever i par då de arbetat med två matematiska problemlösningsuppgifter. Studien har totaltomfattats av åtta par elever i årskurs fyra på två olika skolor. Vi har analyserat detranskriberade intervjuerna och observationsanteckningarna utifrån Polyas steg iproblemlösningsprocessen.RESULTAT:Utifrån resultatet anser vi att problemlösning i grupp ger möjlighet för pedagogen att upptäckaden enskilde individens kunskaper. Vi har dock kommit fram till att det krävs vissaförutsättningar. Av betydelse är gruppsammansättningen, valet av problemlösningsuppgiftsamt att pedagogen är närvarande och ställer frågor. / Uppsatsnivå: C

<p>Jag har genomfört en undersökning i två olika klasser i årskurs tre. Matematikundervisningens utformning och dess konsekvenser för eleverna har studerats. Syftet har varit att se om det finns några större skillnader mellan de två undersökta lärarnas undervisningsmetoder, och om dessa kan ha haft någon inverkan på elevernas utveckling i ämnet. Datainsamlingsmetoder har varit:</p><p> </p><p>·  lärarintervjuer</p><p>·  observationer</p><p>·  matematiktest</p><p>·  enkäter</p><p> </p><p>Resultatet påvisar betydande skillnader mellan de undersökta lärarnas undervisningsmetoder. I klass A har eleverna mycket stort inflytande över undervisningen och mycket praktiskt material används. Det praktiska material som används tränar enligt mig inte elevernas matematiska färdigheter i någon större utsträckning. I klass B är elevinflytandet något lägre och de praktiska inslagen i undervisningen är färre, och dessa syftar till att utveckla elevernas matematiska färdigheter.</p><p>         Även markanta skillnader mellan klassernas matematikkunskaper visade sig, där klass B ligger före klass A. Dessa skillnader tror jag till stor del beror på skillnaderna i undervisningsmetoder.</p>

Jag har genomfört en undersökning i två olika klasser i årskurs tre. Matematikundervisningens utformning och dess konsekvenser för eleverna har studerats. Syftet har varit att se om det finns några större skillnader mellan de två undersökta lärarnas undervisningsmetoder, och om dessa kan ha haft någon inverkan på elevernas utveckling i ämnet. Datainsamlingsmetoder har varit:   ·  lärarintervjuer ·  observationer ·  matematiktest ·  enkäter   Resultatet påvisar betydande skillnader mellan de undersökta lärarnas undervisningsmetoder. I klass A har eleverna mycket stort inflytande över undervisningen och mycket praktiskt material används. Det praktiska material som används tränar enligt mig inte elevernas matematiska färdigheter i någon större utsträckning. I klass B är elevinflytandet något lägre och de praktiska inslagen i undervisningen är färre, och dessa syftar till att utveckla elevernas matematiska färdigheter.          Även markanta skillnader mellan klassernas matematikkunskaper visade sig, där klass B ligger före klass A. Dessa skillnader tror jag till stor del beror på skillnaderna i undervisningsmetoder.

Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om och förståelse av speciallärarens roll vid identifieringen, uppföljningen och insatser avseende elever i matematiksvårigheter. I denna kvalitativa studie har det genomförts 14 semistrukturerade intervjuer med speciallärare/specialpedagoger på skolor i tre olika kommuner. Resultatet har analyserats utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell (Bronfenbrenner, 2009) samt ur ett specialpedagogiskt perspektiv (Sjöberg, 2006). I resultatet framkom det att vid kartläggning av elevers matematikkunskaper har bedömarstödet gett lärarna en bild av vad som bör kartläggas för att identifiera grundläggande matematiska kunskaper. Studien visar att respondenterna likställer grundläggande matematiska kunskaper med de kunskaper som kartläggs i Skolverkets bedömarstöd. Insatser som sker utifrån den identifiering som skett varierade, samt att specialläraren hade varierad grad av delaktighet vid uppföljning av resultat. Slutsatsen i denna studie var att klassläraren har ett stort ansvar vid identifiering och uppföljning av elevers matematiska kunskaper samt en stor del i de insatser som genomförs. Utifrån resultatet framkom ett behov av att speciallärare och klasslärare samspelar gällande såväl identifiering som uppföljning för att kunna säkerställa att alla elever får det stöd som de behöver för i matematik samt att kartläggningsprocessen behöver vara en naturlig del i speciallärarens verksamhet.

No description available.