<p>Syftet med examensarbetet är att undersöka hur kunskaperna i matematik har förändrats under de senaste decennierna samt vilka orsaker som ligger till grund för detta. För att få en bild över vad som har hänt under de senaste decennierna i skolan och för att försöka få svar på vilka orsakerna till problemen kan tänkas vara, valde vi att göra en kvalitativ undersökning i form av halvstrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua fem matematiklärare med vardera 35-40 års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare var överens om att kunskaperna i matematik har försämrats. Det enda området i matematik som eleverna idag inte har tappat kunskaper i är statistik. De slutsatser som kunde dras angående orsakerna till kunskapsförsämringarna kunde delas i tre kategorier: <em>skolan, läraren</em> och<em> eleven</em>. <em>Skolan</em> på ett sådant sätt att nivågrupperingar vilket gynnar starka elever utan att missgynna de svaga idag är något näst intill förbjudet. <em>Lärarna</em> är idag mer benägna att använda sig av en undervisningsform där eleverna arbetar självständigt med läraren som stöd vid behov vilket minimerar tid till diskussion av matematik. Idag fokuserar lärarna mer på förståelse vilket har medfört att man helt verkar ha tappat förtroendet för färdighetsinlärning. I grundskolans tidigare år finns problemet med lärare med avsaknad av ämnesdidaktik. Hos eleven idag är utbildning inte lika förknippat med framgång. Matematikkunskaper ses inte som förr som en nyckel till utbildning och karriär. I och med miniräknarens intrång i skolan har eleverna tappat huvudräkning och rimlighetsuppfattning. Något annat som de intervjuade lärarna pekar på är det försämrade klassrumsklimatet. En klassrumssituation av idag skiljer sig markant mot tidigare generationer. Till sist kan vi se att eleverna har förändrat sina prioriteringsordningar. Förr gick skolan först, idag prioriteras andra saker som tv, tv-spel och fritidsaktiviteter högre.</p>

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur kunskaperna i matematik har förändrats under de senaste decennierna samt vilka orsaker som ligger till grund för detta. För att få en bild över vad som har hänt under de senaste decennierna i skolan och för att försöka få svar på vilka orsakerna till problemen kan tänkas vara, valde vi att göra en kvalitativ undersökning i form av halvstrukturerade intervjuer. Vi valde att intervjua fem matematiklärare med vardera 35-40 års yrkeserfarenhet. Samtliga lärare var överens om att kunskaperna i matematik har försämrats. Det enda området i matematik som eleverna idag inte har tappat kunskaper i är statistik. De slutsatser som kunde dras angående orsakerna till kunskapsförsämringarna kunde delas i tre kategorier: skolan, läraren och eleven. Skolan på ett sådant sätt att nivågrupperingar vilket gynnar starka elever utan att missgynna de svaga idag är något näst intill förbjudet. Lärarna är idag mer benägna att använda sig av en undervisningsform där eleverna arbetar självständigt med läraren som stöd vid behov vilket minimerar tid till diskussion av matematik. Idag fokuserar lärarna mer på förståelse vilket har medfört att man helt verkar ha tappat förtroendet för färdighetsinlärning. I grundskolans tidigare år finns problemet med lärare med avsaknad av ämnesdidaktik. Hos eleven idag är utbildning inte lika förknippat med framgång. Matematikkunskaper ses inte som förr som en nyckel till utbildning och karriär. I och med miniräknarens intrång i skolan har eleverna tappat huvudräkning och rimlighetsuppfattning. Något annat som de intervjuade lärarna pekar på är det försämrade klassrumsklimatet. En klassrumssituation av idag skiljer sig markant mot tidigare generationer. Till sist kan vi se att eleverna har förändrat sina prioriteringsordningar. Förr gick skolan först, idag prioriteras andra saker som tv, tv-spel och fritidsaktiviteter högre.

Bakgrund: Patienter riskerar att försämras i sitt tillstånd på grund av olika faktorer. Sjuksköterskan har en viktig roll i att upptäcka, bedöma och initiera åtgärder för en patient som försämras i sitt tillstånd. Sjuksköterskans kompetens består av kunskap, färdigheter och erfarenheter. Sjuksköterskan ska arbeta för att säkerställa patientsäkerheten inom vården. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskans kompetens kan påverka patientsäkerheten vid försämring av patientens tillstånd. Metod: En litteraturstudie genomfördes genom att söka i relevanta databaser. Elva artiklar valdes ut och bearbetades med inspiration från innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier med tillhörande underkategorier framkom. Huvudkategorierna var: Från sjuksköterskestudent till nyutbildad sjuksköterska, Den yrkeskompetenta sjuksköterskan, Samverkan i vårdteam och Arbetsmiljöns betydelse. Nyutbildade sjuksköterskor upplevde att de hade brist på erfarenhet i att hantera patienter som försämras i sitt tillstånd. Erfarenhet och kontinuitet framkom som betydande för att upptäcka och hantera försämring i patientens tillstånd. Samarbete ökade patientsäkerheten men det förekom brister i kommunikationen mellan läkare och sjuksköterska. Slutsats: Litteraturstudien påvisade att sjuksköterskans kompetens påverkar patientsäkerheten vid försämring av patientens tillstånd. Mer forskning behövs för att undersöka hur detta kan tillämpas inom vården. / Background: Nurses have an important role in recognizing and responding to patient deterioration. Nursing competence includes knowledge, skills and experience. The nurse must work to ensure patient safety in healthcare. Aim: The aim of this study was to illustrate how nursing competence affects patient safety during patient deterioration. Method: A literature study was undertaken by searching relevant databases. Eleven articles were selected and analyzed with inspiration from content analysis. Results: Four main categories with associated subcategories emerged. The main categories were From nursing student to newly graduated nurse, The professional and competent nurse, Teamwork and The importance of the working environment. Newly graduated nurses felt they lacked experience when dealing with patient deterioration. Experience and continuity played an important role for nurses when dealing with deterioration. Team collaboration increased patient safety, but there were shortcomings in communication between nurses and doctors. Conclusion: The literary study showed that nursing competence affects patient safety when a patient deteriorates. Further research is needed to establish how this information can be applied in healthcare.

Bakgrund: Klinisk försämring av patienter kan ske när som helst under vårdtiden på sjukhus. Obemärkt kan det leda till att patienter hamnar i ett kritiskt eller livshotande tillstånd. Tidig upptäckt av försämring innebär bättre utgång för patienter. Detta leder vidare till bättre patienthälsa, färre vårdskador, kortare sjukhusinläggningar och andra effekter på samhället i stort. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om faktorer som påverkar sjuksköterskors tidiga upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Metod: Studiens design var i form av en integrerad litteraturöversikt. Litteraturöversikten utgick från 11 artiklar där 3 hade kvalitativ metod, 7 kvantitativ metod och en mixad metod. Vetenskaplig litteratur hittades via databaserna PubMed och CINAHL. Dataanalysen skedde stegvis genom datareduktion, datadisplay och datajämförelse. Resultat: I resultatet framkom fem stycken områden som innefattade flera faktorer vilka påverkade sjuksköterskors tidiga upptäckt av försämrat tillstånd hos patienter. De områden som framkom i studien var; kliniska fynd, klinisk kompetens, samarbete inom vårdteamet, kontinuitet i omvårdnaden och sjukhusets organisation. Slutsats: Det fanns flera olika områden och faktorer som påverkade tidig upptäckt av akut försämring hos patienter på vårdavdelning. Områdena sträckte sig från allt mellan sjuksköterskans kliniska utförande av arbete till större organisatoriska faktorer. Bemanningen inom vården var en ständigt återkommande faktor i studier. Därför krävs mer kunskap bland annat för att få fler att vilja utbilda sig till sjuksköterskor och stanna kvar inom yrket.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns cirka 148 000 människor i Sverige som har diagnosen demens. Demenssjukdom innebär förlust av intellektuella funktioner med försämrat minne, personlighetsförändringar och svårigheter att kommunicera. Många vårdas på särskilda boenden och kommunsjuksköterskan har ofta ansvar för dessa patienter. Syftet: Syftet med studien var att beskriva kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att hantera akuta ohälsoproblem hos demenssjuka personer som bor på särskilt boende. Metod: Studien genomfördes med halvstrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor valdes ut med minst tre års erfarenhet inom den kommunala hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier. Resultat: Sjuksköterskan upplevde svårigheter att bedöma akuta ohälsotillstånd hos demenssjuka men vissa fall var solklara. De hade stöd av främst läkare och undersköterskor vid bedömningen. Sjuksköterskan hade rutiner när det gällde att skicka in patienten till sjukhuset. Även anhöriga involverades och deras önskemål respekterades. Slutsats: Resultatet visade att kommunsjuksköterskorna ansåg att erfarenhet underlättade bedömningen och att de helst ville behandla patienten på det särskilda boendet.

Inledning: Myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) kännetecknas som en inflammation i hjärna och ryggmärg och karakteriseras framför allt av ihållande utmattning. Sjukdomen är ingen kultursjukdom eller lokal företeelse utan den förekommer i diverse åldrar, länder och sociala grupper. Ansträngningsutlöst försämring (PEM) är ett kardinalsymtom för sjukdomen. PEM kännetecknas av en förvärring av symtom efter rörelse, ortostatisk eller neuromuskulär stress och/eller kognitiv aktivitet. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen och erfarenheten av ansträngningsutlöst försämring (PEM) hos personer med ME/CFS. Metod: En kvalitativ empirisk studie baserad på bloggar med deduktiv ansats. Livsvärldsteorin användes som en teoretisk referensram. Resultat: Resultatet visade att personer med ME/CFS beskrev PEM som en påfrestande och dramatisk upplevelse och att det krävdes ständiga anpassningar för att undvika försämringen. Situationen förvärrades ytterligare av ett bristfälligt och empatilöst bemötande inom sjukvården. Slutsats: På grund av känslighet för stimuli behöver varje handling gentemot personer med diagnosen ME/CFS reflekteras över huruvida den är till nytta eller till skada. För att förhindra PEM måste vården anpassas utifrån individuella ansträngningströsklar hos varje enskild person. Vidare forskning behövs om vilka förändringar som krävs för att säkerställa högkvalitativ omvårdnad. / Introduction: Myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS) is characterized as inflammation of the brain and spinal cord and is characterized above all by persistent fatigue. The disease ME/CFS is not a cultural disease or a local phenomenon and It occurs in various ages, countries and social groups. PEM is characterized by an exacerbation of symptoms after movement, orthostatic or neuromuscular stress and / or cognitive activity. Purpose: The aim of this study was to describe the experiences and the perceptions of post-exertional malaise (PEM) in people with ME/CFS. Method: The study was a qualitative empirical study with a deductive approach based on blogs. Lifeworld was used as a theoretical framework. Result: The results showed that people with ME / CFS described PEM as a stressful and dramatic experience and that constant adjustments were required to avoid this deterioration. The situation was further aggravated by a deficient and unempathetic response in healthcare. Conclusion: Due to abnormal sensitivity to stimuli, each intervention for persons diagnosed with ME / CFS needs to be reflected on whether it is beneficial or harmful. To prevent PEM, healthcare must be adjusted based on the individual effort thresholds of each person. Further research is needed on what improvements are required to ensure high-quality nursing.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) orsakar inflammerade celler i luftrör och lungvävnad. Personer med KOL upplever att kroppen inte orkar och känner sig begränsade i vardagen. Syfte: Belysa anhörigas upplevelser att vårda en närstående med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Metod: Kvalitativa literaturstudier baserade på intervjuer av anhöriga till personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Resultat: Tolv artiklar användes, 183 personer deltog, 25 till 90 år. Artiklar från Sverige, Kanada, Portugal, Danmark, USA, Norge, Island, Nordirland England. Anhöriga till personer med KOL upplever stress, hopplöshet, oro och trötthet. Oron är kopplad till den närstående med KOL och deras försämring av sjukdom. Både anhöriga och närstående upplever brist på utbildning och kunskap från sjukvården. Slutsats: Att vårda en närstående tar mycket energi, för att hushållssysslor och omvårdnadsysslor tar långt tid och tar mycket kraft i vardagen. Vid försämring av den närståendes tillstånd upplever anhöriga en kraftig oro vilket ger en nedsatt omvårdnad till den närstående. Bristen av kontakt till sjukvården gör att anhöriga inte kan få tips och råd om den närståendes sjukdomsutveckling. Det framkommer även att anhöriga behöver stöd från sjukvården för att bibehålla en positiv roll som informell vårdare. / Background: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) causes inflamed cells in the trachea and lung tissue. People with COPD experience less body strength and feel limited in everyday life. Purpose: To shed light on relatives’ experiences of caring for related parties with chronic obstructive pulmonary disease. Method: Quantitative interview-based literature study of relatives experiences. Results: Includes twelve articles, 183 participants in age 25-90. Articles originate from Sweden, Canada, Portugal, Denmark, USA, Norway, Iceland, and Northern Ireland England. Relatives caring for related parties with COPD experience stress, hopelessness, anxiety, and fatigue. Anxiety is linked to worsening of the related parties COPD condition. Both parties experience lack of education from healthcare services. Conclusion: Caring for a close relative takes a lot of energy, because household chores and nursing chores take a long time. Furthermore, it takes a lot of energy in everyday life. In the event that the close relative condition deteriorates, experience the related caretaker severe anxiety, which results in reduced care of the close relative. Lack of healthcare contact can limit advice of the close relatives' illness development. It also emerged that relatives’ need support from healthcare services to maintain a positive role as an informal caretaker.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances. / Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.</p>

Habitat degradation, fragmentation and loss are important factors causing loss in biodiversity and red listed species, and restoring habitats is essential in preventing this. However, there is a limited knowledge of the long term effects of restoration measures. This study focuses on analysing the long term restoration success of restoration measures carried out in a restoration program between the 1980's and early 2000's in locations of acidic fen, buffered fen, dry heather, wet heather, and wet grassland. The aim of the restoration program was to diminish the effects on ecosystems that were influenced by eutrophication, acidification, and dehydration. The locality species composition and Ellenberg values of nitrogen (EVN), moisture (EVM) and pH levels (EVpH) are analysed, by using previous and current restoration success scores from 54 locations in the province of Drenthe in the Netherlands. The dependence of restoration success score and Ellenberg values on change over time, habitat type, restoration method and EVN, EVM and EVpH are analysed. Restoration success depended on habitat type, with wet heather having significantly higher success compared to wet grasslands. The change in score over time, however, did not vary among habitats. Restoration success did not depend on restoration method(s), nor did change in restoration success. Ellenberg values varied among habitat types, and EVM changed significantly over time in dry heather, but was not significantly related to restoration success score. In conclusion, wet heather was shown to be doing quite well, but could benefit from additional restoration. Acidic fen, buffered fen, dry heather, and wet grassland have all shown poor long term restoration effects, indicating an overall need for further restoration measures. The results also highlight the importance of further studies into the effect of long term restorations, especially focused on finding successful restoration methods, and the importance of detailed data gathered in the field.