Introduktion: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom och en av de vanligaste lungsjukdomarna. KOL är den fjärde ledande dödsorsaken i världen. Sjukdomen kräver olika typer av åtgärder och insatser från olika professioner inom primärvården. Syfte: Syftet var att beskriva vilka evidensbaserade omvårdnadsinterventioner som distriktssköterskan kan utföra för att förbättra livskvaliteten hos patienter med KOL inom primärvården. Metod: Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie, som utgår från Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) riktlinjer. Elva kvantitativa och tre kvalitativa studier inkluderades i resultatet. Resultat: I resultatet framkommer fyra huvudkategorier av omvårdnadsinterventioner som utbildning, fysisk aktivitet, samtal om rökning och individuella behandlingsplaner som förbättrar livskvaliteten hos patienter med KOL. I de kvantitativa studierna ses att livskvaliteten minskar sex månader efter utförd intervention. Konklusion: Flera evidensbaserade omvårdnadsinterventioner har betydelse för livskvaliteten hos patienter med KOL. Det är av vikt att delta i ett utbildningsprogram. Dessa omvårdnadsinterventioner kan implementeras till distriktssköterskan i primärvården. Om patienter med KOL kan lära sig hantera sin sjukdom på ett bra sätt kan detta på sikt minska antalet besök och sjukhusinläggningar. / Introduction: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is a complex and one of the most common lung disease. COPD is the fourth leading cause of death worldwide. The disease requires different types of actions and efforts from different professions in primary care. Aim: The aim of this study was to describe the evidence-based nursing interventions a district nurse can perform to improve the quality of life in patients with COPD in primary care. Method: The study was conducted as a systematic literature study, based on the Swedish Council for medical evaluation guidelines. Eleven quantitative and three qualitative studies were included in the results. Results: The result shows four main categories of nursing interventions such as education, physical activity, smoking cessation and individual treatment plans that improve the quality of life in patients with COPD. In the quantitative studies it was seen that the quality of life decreases six months after completion of the intervention. Conclusion: Several evidence-based nursing interventions are important for quality of life in patients with COPD. It is important to participate in a pulmonary rehabilitation program. These nursing interventions can be implemented at the district nurse in primary care. If patients with COPD can learn to manage their illness in a good way, this may ultimately reduce the number of visits and hospitalizations.

Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL) är en komplex sjukdom med flera symtom som tillsammans påverkar livskvaliteten. Fatigue är ett vanligt men ofta outtalat symtom som påverkar individen i olika livssammanhang, känsloliv och på djupare existentiell nivå. Trots detta är det ovanligt att trötthet och behovet att vila tas upp som ett problem både av personen själv, närstående eller av sjukvården. Vila är ett av människans grundläggande behov och har betydelse för välbefinnandet. Syftet med studien är att beskriva betydelsen av vila och återhämtning i det dagliga livet hos personer med medelsvår KOL som upplever fatigue. Studien har utförts som en kvalitativ intervjustudie med en fenomenologisk ansats och analyserats med en beskrivande innebördsanalys. Resultatet har strukturerats och presenteras med hjälp av van Manens livsvärldsexistentialer under fyra teman; vilan och kroppen, vilan och tiden, vilan och platsen och vilan och relationerna. Studien visar att för personer med medelsvår KOL som upplever fatigue har vila och återhämtning betydelse. Vilan har flera dimensioner, den kan vara tvingande men också frivillig och läkande vilket påverkar livsvärlden på olika sätt. Sjukdomen medför att kroppen kräver vila och det dagliga livet anpassas efter kroppens förmåga. Behovet av vila varierar och samsjuklighet har stor betydelse för hur stor trötthet personen upplever. Resultatet belyser att deltagarna använder olika sätt att vila eller hämta kraft. De vilar när kroppen känns trött, vid behov av avkoppling, värk eller då tiden är långsam. Att hämta kraft sker oftast i samband med något energigivande och lustfyllt som promenader, fritidsintressen och socialt umgänge. Att ha olika strategier för vila och återhämtning är effektivt och underlättar det dagliga livet. Distriktssköterskan kan bidra med verktyg om betydelsen av rytm och rutiner för vila och återhämtning för ett ökat välbefinnande.

Introduktion/bakgrund: I världen uppskattas 251 miljoner människor ha kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Uppskattningsvis har 400 000 - 700 000 människor kroniskt obstruktiv lungsjukdom i Sverige. Tobaksrökning är en avgörande riskfaktor som orsakar kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Symtom som hosta, dyspné, ökad slemproduktion, trånghetskänsla i bröstet, ångest, depression och sömnsvårigheter är symtom patienterna kan uppleva. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Metod: Litteraturstudien utgick från Polit och Beck (2017) nio steg. Artiklarna granskades i tre urval som resulterade i tio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Artiklarna analyserades med innehållsanalys. Databearbetningen skedde induktivt och processen resulterade i fyra teman. Huvudsakligt resultat: Resultatet delades in i fyra teman: Anpassa dagliga aktiviteter efter symtombörda, Påverkan på socialt liv och upplevelsen av att bli en börda, Att leva med känslomässiga reaktioner i samband med symtombörda, Att leva med skuld och skam. Slutsats: Patienterna upplevde att de behövde anpassa sina dagliga aktiviteter efter symtombördan vilket ledde till att de behövde ändra sin livsstil. De upplevde att deras sociala liv minskade och att de blev en börda för närstående. Patienterna upplevde känslor så som ångest, panik, stress, förlust, sorg, hopplöshet, frustration, ilska, rädsla samt acceptans. Patienterna beskrev även en upplevelse av att leva med skuld och skam förknippades till sjukdomens stigma.

No description available.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och Kronisk hjärtsvikt (KHS) tillhör de vanligaste folksjukdomarna i Sverige. Samsjukligheten av dessa två sjukdomar är stor och patienterna har en liknande symtombild som exempelvis andfåddhet och trötthet. Fysisk aktivitet är en viktig faktor vid hantering och behandling av dessa sjukdomstillstånd. Tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) har kommit att framstå som en påverkansfaktor för livsstilsförändring gällande fysisk aktivitet. Syftet var att jämföra utövad fysisk aktivitet och self-efficacy till fysisk aktivitet bland patienter med KOL och KHS i primärvården. Vidare var syftet att jämföra män och kvinnor med KOL respektive män och kvinnor med KHS. Metoden var en kvantitativ beskrivande komparativ studie med frågeformulär. Base-line data från den pågående studien ”Symtom And Function Study” har använts. Resultatet visade att KOL- patienterna i större utsträckning än patienterna med KHS var fysiskt inaktiva. Gällande self-efficacy till fysisk aktivitet framkom mestadels likheter mellan diagnosgrupperna och mellan könen. Endast ett påstående, att kunna vara fysiskt aktiv även vid nedstämdhet, påvisade att männen med KOL hade en signifikant lägre tilltro än kvinnorna med KOL. Slutsats: I det hälsofrämjande mötet borde betydelsen av self-efficacy delges mer uppmärksamhet. Därmed skulle sannolikt en framgångsfaktor för ökad fysisk aktivitet hos patienter med KOL och KHS skapas.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är idag en av världens största folksjukdomar och i Sverige har cirka en halv miljon människor diagnosen. KOL är en inflammatorisk process i lungor och luftvägar som kan resultera i dyspné vid ansträngningar, slemhosta och depression. Behandlingen kan vara både medicinskt och icke-medicinskt, som till exempel andningsövningar och andningstekniker. Livskvalitet, en subjektiv känsla av välbefinnande, försämras vid KOL. Personer med KOL får utbildning om hälsa och träning för att kunna klara sin egenvård.   Syfte: Var att beskriva effekten av andningsövningar och andningsteknikers inverkan på livskvalitet hos personer med KOL.   Metod: Metoden som användes vad en litteraturstudie med systematisk sökning.   Resultat: Elva artiklar användes till studien, varav sju hade studerat andningstekniker och sju hade studerat andningsövningar. Bland andningsteknikerna påvisades det att diafragmaandning, sluten läppandning och qigong i kombination förbättrade livskvaliteten. Enbart qigong och sång visade ingen signifikant förbättring. Samtliga av de undersökta andningsövningarna gav bättre livskvalitet. De som studerades var IMT, fysisk aktivitet i kombination med IMT och RMET.   Konklusion: Andningsövningar och andningstekniker påverkar livskvaliteten positivt hos personer med KOL, enligt de granskade artiklarna. Det var dock inte inom alla metoder som skillnaden var signifikant. Även i studier där träningsmetoder jämfördes med kontrollgrupper som utförde vanlig fysisk träning ökade livskvaliteten i båda grupperna. Resultatet visade även att inte bara andningsövningar och andningstekniker inverkade på livskvaliteten för personer med KOL. Andra interventioner eller att bara vara med i en studie påverkade livskvaliteten vilket påvisades av kontrollgrupper.

Abstrakt Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en obotlig sjukdom som utvecklas långsamt och som beräknas bli den tredje dödligast sjukdomen i världen 2030. Sjukdomen är komplex svårtolkad med stor risk att dö i förtid. I Sverige är det uppemot 700 000 personer som lever med KOL. Sjukdomen leder till sämre livskvalitet och ökat lidande som följd. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med kroniskt obstruktiv lungsjukdom i det dagliga livet. Metod: Studiedesignen var litteraturstudie. En strukturerad databassökning genomfördes i Cinahl och PubMed därefter en kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar som svarade upp mot syftet och avslutningsvis gjordes en integrerad analys av de valda artiklarna. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och åtta underrubriker. Livet i förändring: andningen i fokus, dagligen utmanande, socialt påfrestande och emotionellt utmanande. Välmående som strategi: fysiskt aktiv för välmående, egenvård som strategi, kunskapsutbyte och nätverk, livsstil och acceptans. Slutsats: Resultatet visade att upplevelsen av att leva med KOL innebar utmaningar dagligen på grund av dyspné. Aktiviteter behövde noga övervägas och socialt umgänge begränsades till de närmaste. Det fanns ett behov av att utveckla egenvården för att kunna hantera sjukdomen och förbättra den egna livskvaliteten. När sjukvårdspersonalen kunde möta upp med kunskap och stödjande omvårdnadsåtgärder gav det förutsättningar för ökat välmående.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom är en grupp av lungsjukdomar som långsamt progredierar. Tobaksrökning är vanligaste orsaken till sjukdomens uppkomst, men 20% av alla som drabbas är icke rökare. Det är inte alltid som patienter med sjukdomen känner fysisk smärta, men smärta i form av psykisk, social och existentiell. Ökad dyspné vid återkommande luftvägsinfektioner tyder på att sjukdomen övergått till en kronisk form. Det kan vara svårt för sjukvårdspersonal att avgöra när patienter befinner sig nära döden, då patienterna kan bli bättre under en tid för att sedan avlida oväntat.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka upplevelser av dyspné hos patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom.  Metod: Studien bygger på den teoretiska referensramen “total pain” och är en litteraturstudie med en integrerad analysmetod för uppsatsen genom att använda sig av forskning från sju vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade att patienter påverkas negativt av dyspnén, vilket resulterade i att de isolerade sig. Detta ledde till social, psykisk och existentiell smärta. Patienterna upplevde att om de som vårdade dem saktade ned sitt tempo i arbetet, så blev de mindre stressade, vilket hjälpte lite med deras dyspné. Vissa patienter var rädda för döden, medan andra var beredda på det och hade börjat planera sina begravningar.  Sammanfattning: Resultaten kan tänkas påverka sättet sjuksköterskor vårdar patienterna som lever med kroniskt obstruktiv lungsjukdom och har dessa symtom. Det kan resultera i att kvalitén på vårdandet förbättras och patienterna får en bättre livskvalité. Att använda sig av skattningsskala CAT kan hjälpa sjuksköterskan att identifiera patienters smärta i tidigt skede och på så sätt minska lidande hos patienterna.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en av de vanligaste folksjukdomarna. I nuläget förekommer det ingen botande behandling trots dess omfattande förekomst. Därmed syftar den nuvarande behandlingen till att upprätthålla kontroll av sjukdomen. Sjukdomen orsakar symtom som dyspné, hosta och ökad slemproduktion. Vid långt framskriden KOL kan symtom som fatigue, undernäring och viktförlust uppvisas.  Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa patienters erfarenheter av att leva med kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Metod: Studiens design var litteraturstudie. Data insamlades genom litteratursökningar i databaserna CINAHL och PubMed. De tio framtagna artiklarna kvalitetsgranskades och därefter analyserades utifrån en integrerad analys. Resultat: Litteraturstudiens resultat påvisade att patienterna erfor att KOL påverkade deras liv på olika sätt. Resultatet sammanställdes och presenterades i två kategorier: Ett liv styrt utifrån dyspné och Vårdkvaliténs betydelse för KOL-patienters liv. Det identifierades även sex underkategorier: Dyspnéns psykiska belastning, Bra dagar och dåliga dagar, En begränsad vardag, Anpassningar i vardagen, Erfarenheter av en fungerande vård och Erfarenheter av en icke fungerande vård.  Slutsats: Symtomet dyspné var den faktorn som påverkade patienternas liv i störst utsträckning. Dyspné orsakade fysiska begränsningar och tvingade patienterna till att utföra anpassningar i vardagen. Patienterna utvecklade även ett undvikande beteende för att förhindra uppkomst och försämring av dyspné. Vidare erfor patienterna en ovilja att kontakta sjukvården på grund av tidigare dåliga erfarenheter. Slutligen kunde sjukdomen medföra ett sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande hos patientgruppen. Det är sjuksköterskans ansvar att lindra lidandet då det är en del av sjuksköterskeprofessionens ansvarsområde.

Bakgrund: Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en allvarlig och progressiv sjukdom som påverkar individens livskvalité och förmågan att utföra vardagliga aktiviteter. KOL beräknas vara den tredje vanligaste dödsorsaken globalt år 2030. I Sverige drabbas 500 000 personer med KOL. Egenvård är en grundläggande komponent i hanteringen av KOL och är en nödvändig aspekt för att förbättra livskvaliteten och upprätthålla hälsan. Att kunna utföra egenvård innebär att själv ansvarar för och initierar för att bibehålla sin hälsa men även tillgodose sina personliga behov. Syfte: syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelsen av egenvård hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL). Metod: En litteraturstudie har genomförts efter en systematisk sökning i databasen PubMed och Cinahl, där tio kvalitativa artiklar kvalitégranskades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Dataanalysen resulterades i fem slutkategorier: att behöva stöd och förtroende från vårdpersonal vid egenvård, att distansvård underlättar hanteringen av egenvård, att behöva anpassa sig för att kunna utföra dagliga sysslor, att uppleva utmaningar vid hantering av egenvård och behöva stöd från familj, att syrgasbehandling har både positiva och negativa effekter vid egenvård. Slutsatser:  Litteraturstudien kan öka insikten och förståelse för hur egenvård för personer med KOL bör utföras. Detta kan ge sjuksköterskor en djupare förståelse av ämnet och bättre förbereda dem för att undervisa och stödja personer som lever med KOL. Vidare forskning behövs för att utvidga kunskapen inom detta område, och en viktig rekommendation är att inkludera utbildning om egenvård samt att kunna främja personcentrerad vård för sjuksköterskor.