Bakgrund: År 2012 beräknades ca 200 000 svenskar leva med symtomgivande hjärtsvikt. Hjärtsvikt är en av de vanligaste orsakerna till inläggning på sjukhus hos personer över 65 år och tillståndet ökar väsentligt risken för att dö i förtid. Patienter med hjärtsvikt kräver en kontinuerlig utbildning för att kunna utföra en god egenvård. Genom att sjuksköterskan uppmärksammar individens upplevda situation erhålls viktig information för hur omvårdnaden ska utformas. Syfte: Belysa människors upplevelse av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: En litteraturöversikt genomfördes baserad på tolv kvalitativa studier. Studierna sammanställdes och analyserades för att besvara syftet. Begreppet hälsa valdes som vårdvetenskaplig utgångspunkt. Resultat: Resultatet visade att upplevelserna av sjukdomen präglades av negativa känslor såsom rädsla för döden, ångest och känslor av att bli socialt isolerad. Trots detta förekom positiva känslor som hopp inför framtiden samt att uppskatta det nuvarande livet och det tidigare. Sjukdomen innebar en förändring av självbilden samt en process av att lära sig leva med den. I denna process fann många stöd av sina närstående och genom hoppet. Vården kunde också vara ett stöd men upplevdes av många som negativ. Diskussion: I resultatdiskussionen diskuteras hur människornas upplevelser kan tolkas i relation till hälsa och resultatet jämförs även med annan forskning. Sjuksköterskan behöver se till att patienten upplever kontroll över sin situation och sina mediciner samt identifiera vad denne känner hopp inför så att hälsan hos patienten kan stärkas. I metoddiskussionen diskuteras styrkor och svagheter med den valda metoden.

BAKGRUND:Kronisk hjärtsvikt orsakar funktionsnedsättning och nedsatt livskvalitet. Sjuksköterskeledda multidisciplinära hjärtsviktsmottagningar [HSM] i primärvården rekommenderas i nationella riktlinjer för ett mer effektivt omhändertagande av kroniskt hjärtsviktssjuka individer, men få regioner och landsting erbjuder detta i dagsläget. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor upplever att arbetet på etablerade hjärtsviktsmottagningar i primärvården fungerar, samt vilken betydelse de anser att verksamheten har för hjärtsviktspatienters hälsorelaterade livssituation. METOD: Studien var av kvalitativ deskriptiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och transkriberades ordagrant. Därefter bearbetades data genom manifest innehållsanalys. RESULTAT: Totalt identifierades 74 koder och 8 huvudkategorier: Struktur och upplägg för HSM, Patienternas hälsorelaterade situation, Sjuksköterskans praktiska arbete, Hälsofrämjande stöd, HSM betydelse för patienterna, Hinder för sjuksköterskan i arbetet med HSM, Stöd och riktlinjer för arbetet med HSM samt Utvärdering och feedback. Slutsats: Det multidisciplinära samarbetet vid HSM tycks främst ske mellan sjuksköterska och läkare, medan det föreligger en avsaknad av kontinuerligt samarbete med fysioterapeut, dietist och psykolog/ kurator. Sjuksköterskornas viktigaste uppgift tycks vara att utbilda och informera patienterna om deras sjukdomstillstånd och behandling, i syfte att främja patienternas följsamhet och livskvalitet. Vidare tycks sjuksköterskorna på HSM ha stor möjlighet att förhindra sjukdomsförsämring och därmed reducera slutenvårdsbehov och lidande för individer som lider av kronisk hjärtsvikt. / BACKGROUND: Chronic heart failure causes disability and decreased quality of life. To improve the care of these patients Swedish national guidelines recommend nurse-led multidisciplinary heart failure clinics [HFC] in primary health care. In spite of this, few Swedish counties are currently providing this service.   AIM: To investigate how nurses experience the function of established HFC in primary health care and their impact on the lives of patients with heart failure, health related-wise.   METHOD: The study had a qualitative descriptive onset. Semi-structured interviews were executed and transcribed verbatim. The data was then analyzed through manifest content analysis. RESULT: A total of 74 codes and 8 main categories were identified: The structure and setup of  HFC, The patients’ health related situation, The nurses’ practical work, Health promotion support, The significance of HFC to patients, Obstacles in the nurses’ work with HFC, Support and guidelines in working with HFC and Evaluation and feedback.   CONCLUSION: The participating nurses described the nurse-doctor contact as the main interaction, while several described the collaboration with physiotherapists, dieticians and psychologist as lacking. The nurses’ main priority was described as the information and education of the patients regarding their health problem and its treatment in order to promote adherence and quality of life. Furthermore, the nurses’ felt that they had the capability to prevent deterioration and thus decrease the need for inpatient care in individuals suffering from chronic heart failure.

Abstrakt Bakgrund: Årligen drabbas 30 000 människor av symtom på hjärtsvikt i Sverige. Hjärtsvikt är den vanligaste anledningen till att människor över 65 år läggs in på sjukhus. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: Systematisk litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar, var av sju kvalitativa och en kvantitativ. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna granskades utifrån checklistor och en induktiv ansats användes under innehållsanalysen. Resultat: Tre olika kategorier hittades: Känslor, påverkan på livet och hantera sin livssituation. Under varje kategori beskrivs patienters upplevelser av att leva med kronisk hjärtsvikt. Slutsats: Att drabbas av hjärtsvikt påverkar hela patientens liv, både fysiskt och psykiskt. Sjuksköterskan bör få ökad kunskap om patienters upplevelser av sin sjukdom och hur de upplever sitt liv med sjukdomen för att kunna utföra den omvårdnad den enskilde patienten behöver.

Examensarbete  vårdvetenskap 15 hp TITEL: Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioners påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård  Författare: Julia Halt och Anna Jonsson SAMMANFATTNING: Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre. En stor och viktig del av behandlingen utgörs av egenvård och då patienterna är införstådda med vikten av denna. Syfte: Att belysa sjuksköterskans påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård, med fokus på patientundervisning.   Metod: Systematisk litteraturstudie där åtta artiklar valdes ut, kvalitetsgranskades och sedan analyserades till ett resultat. Resultat: Det huvudsakliga resultatet visar att de viktigaste interventionerna för att påverka hjärtsviktspatienters egenvård är kontinuerlig utbildning där patient och sjuksköterska närvarar. En viktig del efter att ha informerat patienterna är att kontrollera deras förståelse för egenvården. Centralt är även sjuksköterskans bemötande och patientens medverkan. Stor vikt läggs vid att patienterna ska motiveras till egenvården och därmed öka följsamheten. Resultatet ger ny kunskap om hur viktig sjuksköterskans påverkan är för egenvården och har hjälpt oss att förstå vilka delar som är väsentligast för att stötta patienter i egenvården. Slutsatser: Sjuksköterskan har en stor påverkan på patientens egenvård. Relationen mellan sjuksköterska och patient bör grundas på en ömsesidig kommunikation, förtroende och engagemang. Patientundervisningen kan med fördel individanpassas för att öka förståelse och förmåga till egenvård.  Nyckelord: Kronisk hjärtsvikt, egenvård, omvårdnad, patientutbildning, compliance

Kronisk hjärtsvikt är ett permanent tillstånd där hjärtat har svårigheter att upprätthålla en tillräcklig slagvolym. I Sverige är det ungefär 250 000 personer som lever med sjukdomen och antalet personer med sjukdomen förmodas öka i framtiden. Målsättningen för behandlingen är att lindra symtom, reducera symtomens bakomliggande orsaker och förbättra livskvaliteten. Om sjuksköterskan ger patienten en god patientutbildning får denne goda förutsättningar för att kunna utföra en bra egenvård. En bra egenvård kan resultera i reducerad risk för en försämring av sjukdomen samt ökad livskvalitet. Tidigare forskning har framförallt handlat om egenvård i förhållande till följsamheten till den ordinerade läkemedelsbehandlingen. Därför är syftet med denna studie att belysa faktorer som påverkar egenvården hos personer som lever med kronisk hjärtsvikt. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod och resultatet byggdes upp utav tio vårdvetenskapliga artiklar. Resultatet visar att det finns många faktorer som påverkar egenvården vid kronisk hjärtsvikt. Faktorer som visade sig främja en god egenvård var en god patientundervisning, en god relation och kontinuitet i vården, att lära känna sin ”nya” kropp, att finna strategier i vardagen, att acceptera sina förluster och stöd från närstående. Faktorer som hindrade en god egenvård var en bristande patientundervisning, bristande kommunikation, att känna sig ignorerad av sjukvården, svårigheter till följsamhet, att vara multisjuk, förändrad livsvärld och existentiell ångest. I den avslutande diskussionen diskuteras först valet av metod och sedan följer en resultatdiskussion. I resultatdiskussionen diskuteras patientundervisning, egenvård och en förändrad kropp och livsvärld. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Ungefär 26 miljoner personer i världen lever med diagnosen hjärtsvikt. Antalet som lever med hjärtsvikt ökar vilket främst beror på att människan blir äldre men också på förbättrad vård. Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med hög mortalitet som påverkar livskvaliteten då den både ger fysiska symtom och har inverkan på den mentala hälsan. Därför krävs stort stöd av sjukvården, framförallt primärvården som kan arbeta profylaktiskt. Ett sämre stöd ger inte bara ett ökat lidande utan kan även ge försämrad hållbar utveckling ekonomiskt och socialt för både samhället och individen med bland annat fler sjukhusvistelser. Syftet är att beskriva och jämföra livskvalitet hos äldre personer med kronisk hjärtsvikt hos de som möter och inte möter hjärtsviktssköterska på vårdcentral. Studien är en kvantitativ enkätstudie med deduktiv ansats. Två grupper med äldre personer med kronisk hjärtsvikt jämfördes, en som följdes av hjärtsviktssköterska (n = 8) och en som inte följdes av hjärtsviktssköterska (n = 15). Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Mann-Whitney U-test och Chi-square test utfördes då det var en jämförande analys mellan två oberoende grupper med signifikansnivå p =.05. Slutsatser av resultatet måste göras med stor försiktighet då bortfallet var högt. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande livskvalitet förutom i frågan om deltagaren varit hindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. Där fanns en signifikant högre begränsning i gruppen som inte följs av hjärtsviktssköterska (p=.034). Även om studien inte visade någon större effekt av hjärtsviktssköterskans betydelse för livskvalitet hos äldre med kronisk hjärtsvikt så har flera andra studier visat på det motsatta. Då hjärtsviktssköterskan kan ha en betydelse, både för personer med hjärtsvikt och för hållbar utveckling både ekonomiskt och socialt. Fler studier borde göras inom detta område för att utöka antalet hjärtsviktssköterskor inom primärvården i Sverige.

<p>Examensarbete  vårdvetenskap 15 hp</p><p>TITEL: Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioners påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård</p><p> Författare: Julia Halt och Anna Jonsson</p><p>SAMMANFATTNING:<strong> </strong></p><p>Bakgrund:<strong> </strong>Kronisk hjärtsvikt är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre. En stor och viktig del av behandlingen utgörs av egenvård och då patienterna är införstådda med vikten av denna.<strong> </strong></p><p>Syfte:<strong> </strong>Att belysa sjuksköterskans påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård, med fokus på patientundervisning.  </p><p>Metod:<strong> </strong>Systematisk<strong> </strong>litteraturstudie där åtta artiklar valdes ut, kvalitetsgranskades och sedan analyserades till ett resultat.<strong> </strong></p><p>Resultat:<strong> </strong>Det huvudsakliga resultatet visar att de viktigaste interventionerna för att påverka hjärtsviktspatienters egenvård är kontinuerlig utbildning där patient och sjuksköterska närvarar. En viktig del efter att ha informerat patienterna är att kontrollera deras förståelse för egenvården. Centralt är även sjuksköterskans bemötande och patientens medverkan. Stor vikt läggs vid att patienterna ska motiveras till egenvården och därmed öka följsamheten. Resultatet ger ny kunskap om hur viktig sjuksköterskans påverkan är för egenvården och har hjälpt oss att förstå vilka delar som är väsentligast för att stötta patienter i egenvården.</p><p>Slutsatser: Sjuksköterskan har en stor påverkan på patientens egenvård. Relationen mellan sjuksköterska och patient bör grundas på en ömsesidig kommunikation, förtroende och engagemang. Patientundervisningen kan med fördel individanpassas för att öka förståelse och förmåga till egenvård.</p><p><strong> </strong>Nyckelord:<strong> </strong>Kronisk hjärtsvikt, egenvård, omvårdnad, patientutbildning, compliance<strong></strong></p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Kronisk hjärtsvikt är ett ökande sjukdomstillstånd bland befolkningen och påverkar det dagliga livet för de drabbade.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien är att beskriva fysisk aktivitet samt dess betydelse för livskvalitet för vuxna personer med kronisk hjärtsvikt.</p><p><strong>Metod</strong>: En systematisk litteraturstudie valdes som metod. Sökning av artiklar gjordes via databaserna PubMed, Cinahl och ELIN@kalmar.</p><p><strong>Resultat: </strong>Fysisk aktivitet i form av specialutvecklade träningsprogram är en betydelsefull faktor för patienter som lider av kronisk hjärtsvikt. Fysisk aktivitet har en positiv effekt på samtliga dimensioner av livskvalitet (global, fysisk, mental och social) hos de personer som lider av kronisk hjärtsvikt.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Det är viktigt att vårdpersonal, däribland sjusköterskor, möjliggör att fysisk aktivitet blir lättillgänglig och genomförd för alla patienter som drabbas av kronisk hjärtsvikt och detta så tidigt som möjligt för att undvika en snabb försämring av deras livskvalitet.</p><p><strong>Nyckelord:</strong> kronisk hjärtsvikt, livskvalitet, fysisk aktivitet, omvårdnad.</p>

The overall purpose was to explore the experience of living with chronic heart failure among patients in primary healthcare. Comparisons were made between patients with confirmed heart failure (HF, n=49), patients with symptoms indicating HF but with no HF (NHF, n=59), and a reference group (n=40). The mean age was 77 years. Patients in the HF and NHF groups had more general and physical fatigue, more reduced activity, worse physical quality of life and higher degree of depression compared with the reference group. The HF group had also higher degree of physical fatigue and worse physical quality of life than the NHF group. When comparing degrees of depression between the three groups and adjusting for fatigue, the physical dimension of fatigue was of greater importance in explaining group differences. In the HF group general fatigue was more closely related to limitations in role functioning for physical reasons than to reduced physical function per se. Women experienced more fatigue than men. Narrative interviews were conducted with ten women with confirmed heart failure, aged 73-89 years, with special reference to fatigue. The findings were presented in two themes, ‘living with the loss of physical energy’, and ‘striving for independence while being aware of deteriorating health’. The conclusion in study IV was in accordance with the results in the quantitative studies, indicating that the experience of HF or symptoms similar to HF had the greatest impact on the physical dimensions of fatigue and health-related quality of life. From a clinical perspective the findings in this thesis emphasize the importance of careful investigation of each patients experienced problems. In particular symptoms of depression and different dimensions of fatigue need to be analysed. Interventions aimed at reducing fatigue needs to be developed, and its further impact on health-related quality of life should be investigated.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva och jämföra livskvalitet hos närstående till patienter med kronisk hjärtsvikt (CHF) respektive multipel skleros (MS) samt hur demografiska bakgrundsvariabler är relaterade till livskvalitet i undersökningsgruppen. Detta är en delstudie ur ett större forskningsprojekt.Metod: Frågeformuläret SF-36 användes för att mäta livskvalitet hos närstående till patienter med CHF (n = 28) samt närstående till patienter med MS (n = 19). De närstående valdes ut av patienter.Resultat: Det fanns signifikanta skillnader mellan närstående till patienter med CHF respektive MS gällande fysisk hälsa, där närstående till patienter med MS har skattat högre fysisk hälsa. Närstående till patienter med CHF skattade lägst på Vitalitet och högst på Social funktion och närstående till patienter med MS skattade lägst på Vitalitet och högst på Social funktion och Emotionell rollfunktion. Slutsats: Närstående till patienter med CHF skattade signifikant lägre än närstående till patienter med MS gällande fysisk hälsa. Resultatet av studien indikerar att andra faktorer än sjukdom inverkar på närståendes livskvalitet.