Introduktion/bakgrund: Globalt drabbar kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) 329 miljoner människor. I Sverige uppskattas 400 000 – 700 000 människor leva med sjukdomen. Prevalensen förutspås att öka på grund av exponering för riskfaktorer och en ökad livslängd. Dyspné är det vanligaste och mest problematiska symtomet för individer med KOL och påverkar flertalet dimensioner av deras liv. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i vården av patienter med KOL. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner vid dyspné hos patienter med KOL. Metod: Litteraturstudien baserades på Polit och Becks (2016) niostegsmodell. Insamling av artiklar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt elva artiklar, tio kvantitativa och en mixed method, återstod efter kvalitetsgranskning Databearbetning: Med en induktiv ansats granskades och diskuterades artiklarnas innehåll vilket resulterade i fyra huvudrubriker. Resultat: Resultatet visade omvårdnadsinterventioner en sjuksköterska kan tillämpa för dyspné hos patienter med KOL. Huvudrubrikerna var omvårdnadsinterventioner med inriktning på sjuksköterskans roll som konsult, omvårdnadsinterventioner med inriktning på utbildning, omvårdnadsinterventioner med inriktning på fysisk aktivitet och komplementär omvårdnadsinterventioner. Slutsats: Omvårdnadsinterventioner som en sjuksköterska utförde för dyspné hos patienter med KOL påvisade förbättrad upplevelse av dyspné, livskvalitet och andra symtom.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Ett av människans mest grundläggande fysiologiska behov är att tillförskaffa sig syre och göra sig av med koldioxid. När människors behov av syre är större än vad andningsarbetet kan tillfredställa uppstår andnöd. Gemensamt för andnöd är att detta tillstånd vanligen innebär obehagliga och ångestfyllda upplevelser. <strong>Syfte: </strong>Syftet var med denna studie att belysa människors upplevelser av att leva med andnöd. <strong>Metod: </strong>Systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna Cinahl, PsychINFO och PubMed. De studier vi fann analyserades med hjälp utav Erikssons tre lidandeformer. <strong>Resultat: </strong>Människor med andnöd upplevde kroppsligt och själslig lidande, särbehandling, begränsningar i livet, social skam och i vissa fall kan andra människor förvärra andnöden. <strong>Slutsats: </strong>Människors upplevelser av andnöd var subjektiva. Det vi såg som gemensamt hos människorna var att andnöd medför lidande i olika former och oförståelse hos vårdpersonal för detta tillstånd kunde medföra ett ökat lidande.</p>

Bakgrund: KOL är en sjukdom som karakteriseras av en irreversibel luftflödesbegränsning. Symtom vid KOL kan vara dyspné, hosta, sekret, ångest, oro och cyanos. Enligt WHO kommer dödligheten i KOL att stiga och beräknas år 2030 vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Främsta orsaken till KOL är rökning och sjukdomen anses vara en folksjukdom. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att leva med KOL. Metod: Systematisk litteraturstudie har genomförts enligt kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Sökningar efter artiklar skedde i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. Tolv artiklar som överensstämde med uppsatt syfte inkluderades. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; begränsad aktivitet, beroende, isolering och emotionell påverkan. Andfåddhet och rädslan över att bli andfådd var bidragande orsaker till fysiska begränsningar i det dagliga livet. Patienterna upplevde svårigheter i att vara beroende av andra människor men var medvetna om att de behövde hjälp. Sjukdomen påverkade möjligheten att medverka i sociala sammanhang vilket kunde bidra till isolering och försämrad livskvalitet. Många kände skuld inför att ha orsakat sjukdomen själva genom rökning. Slutsats: Att leva med KOL är något som inverkar på det dagliga livet för den drabbade. Vara beroende av andra och samtidigt försöka behålla självständigheten upplevdes problematiskt. Att inte orka utföra olika aktiviteter kunde leda till begränsning och resulterade i isolering. Många kände skuld till att ha orsakat sjukdomen själv men även rädsla och ångest över att inte kunna andas. Kunskap och insikt hos sjukvårdspersonal kring patienternas upplevelse är nödvändigt för att kunna bemöta och förstå dennes situation.

Bakgrund: Ett av människans mest grundläggande fysiologiska behov är att tillförskaffa sig syre och göra sig av med koldioxid. När människors behov av syre är större än vad andningsarbetet kan tillfredställa uppstår andnöd. Gemensamt för andnöd är att detta tillstånd vanligen innebär obehagliga och ångestfyllda upplevelser. Syfte: Syftet var med denna studie att belysa människors upplevelser av att leva med andnöd. Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning i databaserna Cinahl, PsychINFO och PubMed. De studier vi fann analyserades med hjälp utav Erikssons tre lidandeformer. Resultat: Människor med andnöd upplevde kroppsligt och själslig lidande, särbehandling, begränsningar i livet, social skam och i vissa fall kan andra människor förvärra andnöden. Slutsats: Människors upplevelser av andnöd var subjektiva. Det vi såg som gemensamt hos människorna var att andnöd medför lidande i olika former och oförståelse hos vårdpersonal för detta tillstånd kunde medföra ett ökat lidande.

En bakomliggande orsak till dyspné är många gånger lunginsufficiens. Lunginsufficiens beräknas bli den tredje främsta dödsorsaken i världen år 2030. Dyspné kan även uppstå på grund av andra sjukdomar som vårdpersonal möter dagligen. Dyspné är en subjektiv upplevelse av andfåddhet som normaliseras eller förbises då det uppfattas som en naturlig del i sjukdom och åldrande. För att kunna erbjuda en adekvat vård till dessa personer behöver vi förstå deras subjektiva upplevelser, syftet med denna litteraturstudie var därför att beskriva personers upplevelse av att leva med dyspné. I analysen användes kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Totalt 13 artiklar analyserades för att sammanställa och få en djupare förståelse av personers upplevelser av detta fenomen. Analysen resulterade i fem huvudkategorier som i synnerhet beskriver negativa känslor i form av ångest, rädsla och oro. Studier visade att personer upplevde begränsningar i det dagliga livet som påverkade funktionella, psykiska och sociala aspekter. Personer upplevde att stöd var viktigt på grund av deras nedsatta kapacitet. Aktiviteter hjälpte personer att glömma problem samt motiverade dem till att uppnå en acceptabel livskvalité. Resultatet belyser även olika strategier som personer använde sig av i syfte att undvika dyspné eller förbättra sin andning. Diskussionen tar upp psykiska aspekter och existentiella frågor som dyspné kan orsaka. Den betonar vikten av att sjuksköterskan har kunskap inom dessa områden samt mod att ställa känsliga frågor för att kunna möta personer med dyspné och anpassa vården efter behov. Vidare forskning är därför viktigt för att få fördjupade kunskaper om ämnet.

Dyspné som uppstår vid Chronic Obstructive Pulmonary Disease, COPD, påverkar patienter fysiskt, psykiskt och socialt på ett negativt sätt. Att som sjuksköterska stödja patienten i copingstrategier där patienten lär sig hantera sin dyspné, anpassa sig till sjukdomen och kompensera för begränsningar kan tänkas hjälpa dem att hantera sjukdomen och dess symtom. Syftet med studien var att identifiera och sammanställa patienters erfarenheter av verksamma copingstrategier vid dyspné vid COPD. I denna beskrivande litteraturstudie som utgår från Fribergs analysprocess, granskas och analyseras tolv kvalitativa artiklar. Analysen resulterar i tre identifierade huvudteman, med tillhörande fem subteman som tillsammans sammanfattar patienters erfarenheter av verksamma copingstrategier vid dyspné vid COPD. Identifierade huvudteman i arbetet är fysiska copingstrategier, psykiska copingstrategier och sociala copingstrategier. I den fysiologiska delen upplevde patienterna andningsövningar och handhållen fläkt avlastande. I den psykiska delen ses ett samband mellan upplevelsen av dyspnén i relation till sjukdoms acceptans. I den sociala delen sågs närstående och vården vara av betydelse såsom beröring av närstående och att ta emot hjälp av närstående och vården i det dagliga livet. En tillförlitlig nåbar vård sågs också som en verksam copingstrategi.

Introduktion och bakgrund: Dyspné definieras som en subjektiv obehaglig upplevelse vid andning och är ett vanligt förekommande flerdimensionellt symtom som orsakar många sjukhusinläggningar årligen. Symtomet kan ha flera olika orsaker, exempelvis akut sjukdom eller försämring av befintlig kronisk sjukdom. Sjuksköterskan har genom sitt ansvarsområde en skyldighet att försöka lindra symtomet. Syfte: Att beskriva omvårdnadsinterventioner för patienter med dyspné inom slutenvården. Metod: Arbetet är utformat utifrån Roséns (2017) process för en litteraturstudie. Data samlades in från databaserna CINAHL och PubMed. Sökord valdes för att besvara syftet. En urvalsprocess genomfördes som innefattade en relevansbedömning. Denna innefattade granskning av titel och abstract samt fulltextläsning i relation till syftet. Därefter gjordes en kvalitetsgranskning enligt Forsbergs och Wengströms (2015) granskningsmallar vilket gav 11 artiklar. Resultat: Under dataanalysen formulerades fem rubriker av omvårdnadsinterventioner. Dessa rubriker var träning och rehabilitering, andningsövningar, kognitiva beteendemässiga interventioner, musikterapi samt fläktterapi. Under varje rubrik beskrevs identifierade omvårdnadsinterventioner. Slutsats: Omvårdnadsinterventionerna under de fem rubrikerna har bevisats vara effektiva för att lindra dyspné. Samtliga interventioner kan användas som ett verktyg för sjuksköterskan att symtomlindra patienter med dyspné. Fortsatt forskning behövs för att klargöra under vilka omständigheter omvårdnadsinterventionerna har effekt eller ej.

Bakgrund: Dyspné är en subjektiv upplevelse av att inte kunna få luft och är en av de vanligaste sökorsakerna inom akutsjukvård i Sverige. Dyspné är ett symtom på en mängd olika diagnoser såsom hjärtsjukdom, lungsjukdom, Sepsis etc. För att bedöma och prioritera patientens grad av vårdbehov prehospitalt används triagesystemet; Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS). RETTS är uppbyggt av två bedömningssystem, Emergency Signs and Symtoms (ESS) och vitalparametrar (VP). I vårdmötet med  patienten ansvarar  sjuksköterskan inom ambulanssjukvården för  att utföra bedömningsåtgärder enligt RETTS. För att identifiera symtom och tecken (ESS) på dyspné ingår elektrokardiogram (EKG) i bedömningen enligt RETTS. Det finns idag kunskapsluckor vad gäller följsamheten till RETTS bland ambulans sjuksköterskor. Syfte: Att undersöka vilken grad av följsamhet sjuksköterskor inom ambulanssjukvård har till bedömningsåtgärder enligt RETTS i vårdmöte med patienter som drabbats av dyspné. Metod: Kvantitativ design med ett slumpmässigt retrospektivt urval. Resultat: Etthundrasextioen patienter bedömda som dyspné granskades, medianåldern var 79 år och cirka hälften var män. Fullständiga VP togs i 92% av fallen och EKG i 43% av fallen. Vi fann inga statistiska skillnader i följsamhet beroende på kön, prio eller tid på dygnet. Patienter med tidigare hjärtsjukdom (N=58) fick oftare EKG (53%) än patienter med enbart lungsjukdom (20%, N=41) p= &lt;0.001. Konklusion: RETTS består av två samanlagda bedömningar; VP och ESS (där EKG ingår vid dyspné). Följsamheten till VP var hög men låg till ESS p.g.a. få tagna EKG. Även bland patienter med en historia av hjärt/kärl sjukdom var följsamheten till EKG låg. Fler och större studier behövs för att fånga orsaken till fynden.

Bakgrund: Symtomet dyspné kan vara tecken på en mängd olika sjukdomstillstånd av olika allvarlighetsgrad såsom lungsjukdom, hjärtsjukdom, sepsis etcetera. Upplevelsen av dyspné är subjektiv och känslan av att inte få luft skapar ett obehag och ett lidande hos patienten. En strukturerad och väl utförd bedömning av ambulanssjuksköterskan är grunden för en adekvat behandling. Till ambulanssjuksköterskans hjälp finns riktlinjer för omhändertagande av patienter med dyspné, i dessa riktlinjer ingår primär- och sekundär bedömning med riktade undersökningar elektrokardiogram (EKG), lungauskultation och vitala parametrar (VP).   Det finns idag kunskapsluckor gällande ambulanssjuksköterskors följsamhet till de riktlinjer som tillhandahålls, samt i vilken utsträckning den prehospitala bedömningen av patientens sjukdomstillstånd överensstämmer med den hospitala slutbedömningen. Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskans följsamhet till verksamhetens riktlinjer, samt hur väl bedömd prehospital arbetsdiagnos överensstämmer med bedömd hospital slutdiagnos.  Metod: Kvantitativ ansats med ett slumpmässigt retrospektivt urval. Resultat: Fyrahundratolv patientjournaler kodade med ESS 4, dyspné granskades. Medianåldern var 78 år och cirka hälften var män. Resultatet visade att bedömningen av patienter med dyspné var bristfällig. Det fanns en skillnad mellan könen gällande bedömning av neurologi (D), där kvinnor bedömdes i högre grad. Det fanns en skillnad mellan könen i bedömningen av besvärets karaktär (Q) med en ökad bedömning på manliga patienter. Det framkom också en skillnad i bedömningen mellan vuxna och äldre där besvärets karaktär (Q), besvärets utstrålning (R) och vad som föregick insjuknandet (E) bedömdes i högre grad hos äldre. Saturation bedömdes i högre grad hos vuxna än hos äldre. EKG tas i högre grad på äldre än på vuxna. Prehospital diagnos anges i 36,1% av fallen. Av de fallen överensstämmer den prehospitala arbetsdiagnosen med hospital slutdiagnos i 45,3%. Slutsats: ambulanssjuksköterskor brister i bedömningen av patienter med dyspné och följer inte de riktlinjer som finns. Ytterligare forskning behövs för att svara på varför det brister samt om utbildningsnivå korrelerar med följsamhet till behandlingsriktlinjer.

No description available.