<p>Social fobi är en av de vanligaste ångestsjukdomarna. Rädsla och oro i sociala situationer och prestationsrelaterade dito är utmärkande för dessa individer. Social fobi tenderar, om den inte behandlas, att bli kronisk och det finns indikatorer på att tillståndet förvärras över tid. Idag finns behandlingar som ger goda utfall direkt efter avslut, men huruvida behandlingseffekterna håller i sig över längre tid är mer höljt i dunkel. Internetadministrerade självhjälpsbehandlingar har en möjlighet att öka tillgängligheten för denna klientgrupp och det är då av vikt att den är av god kvalitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekterna 30 månader efter avslutad Internetadministrerad KBT inom ramen för SOFIE (SOcial Fobi behandling via Internet i kombination med Exponering) projektet (n = 54), samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan att få tillägget telefonkontakt (n = 28) med sin terapeut eller ej (n = 26). Via internet genomfördes uppföljningsmätningar med SPSQ (Social Phobia Scale Questionnaire), SPS (Social Phobia Scale), SIAS (Social Interaction Anxiety Scale), LSAS-SR (Liebowitz Social Anxiety Scale - Self Rated), QOLI (Quality of Life Inventory), MADR-S (Montgomery Åsberg Depresssion Rating Scale), BAI (Beck Anxiety Inventory), samt att en telefonadministrerad SCID-intervju (Structured Clinical Interview for DSM-IV) för att fastställa diagnos och samtidig CGI-skattning (Clinical Global Improvment) genomfördes. Data beräknades med upprepade ANOVA och efterföljande t-test. Samtliga resultat baserades på intention-to-treat värden. Medelvärdet av inomgruppseffektstorlekarna för samtliga utfallsmått är stor, med telefonkontakt (SOFIE 2), d = 0.93, utan telefonkontakt (SOFIE 2.5), d = 1.52, vid jämförelsen mellan förmätning och 30-månadersmätning. Direkt efter avslutad behandling i SOFIE 2.5 uppfyllde, 31 % av deltagarna inte längre diagnosen social fobi, för SOFIE 2 var andelen 38 %. I föreliggande mätning uppfyller 56% inte längre diagnosen social fobi enligt DSM-IV, om beräkning sker konservativt (annars 84%). CGI visade att procentandelen som förbättrats stort sedan behandlingens påbörjande var 66.7% för SOFIE med telefonkontakt, respektive 70% för SOFIE utan telefonkontakt. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna, men SPSQ visade på en fördel för gruppen som inte erhöll telefonkontakt med sin terapeut. Slutsatsen blir att deltagarnas förbättring håller i sig över tid samt att de fortsatt att förbättras oavsett grupp.</p>

Social fobi är en av de vanligaste ångestsjukdomarna. Rädsla och oro i sociala situationer och prestationsrelaterade dito är utmärkande för dessa individer. Social fobi tenderar, om den inte behandlas, att bli kronisk och det finns indikatorer på att tillståndet förvärras över tid. Idag finns behandlingar som ger goda utfall direkt efter avslut, men huruvida behandlingseffekterna håller i sig över längre tid är mer höljt i dunkel. Internetadministrerade självhjälpsbehandlingar har en möjlighet att öka tillgängligheten för denna klientgrupp och det är då av vikt att den är av god kvalitet. Syftet med föreliggande studie var att undersöka behandlingseffekterna 30 månader efter avslutad Internetadministrerad KBT inom ramen för SOFIE (SOcial Fobi behandling via Internet i kombination med Exponering) projektet (n = 54), samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan att få tillägget telefonkontakt (n = 28) med sin terapeut eller ej (n = 26). Via internet genomfördes uppföljningsmätningar med SPSQ (Social Phobia Scale Questionnaire), SPS (Social Phobia Scale), SIAS (Social Interaction Anxiety Scale), LSAS-SR (Liebowitz Social Anxiety Scale - Self Rated), QOLI (Quality of Life Inventory), MADR-S (Montgomery Åsberg Depresssion Rating Scale), BAI (Beck Anxiety Inventory), samt att en telefonadministrerad SCID-intervju (Structured Clinical Interview for DSM-IV) för att fastställa diagnos och samtidig CGI-skattning (Clinical Global Improvment) genomfördes. Data beräknades med upprepade ANOVA och efterföljande t-test. Samtliga resultat baserades på intention-to-treat värden. Medelvärdet av inomgruppseffektstorlekarna för samtliga utfallsmått är stor, med telefonkontakt (SOFIE 2), d = 0.93, utan telefonkontakt (SOFIE 2.5), d = 1.52, vid jämförelsen mellan förmätning och 30-månadersmätning. Direkt efter avslutad behandling i SOFIE 2.5 uppfyllde, 31 % av deltagarna inte längre diagnosen social fobi, för SOFIE 2 var andelen 38 %. I föreliggande mätning uppfyller 56% inte längre diagnosen social fobi enligt DSM-IV, om beräkning sker konservativt (annars 84%). CGI visade att procentandelen som förbättrats stort sedan behandlingens påbörjande var 66.7% för SOFIE med telefonkontakt, respektive 70% för SOFIE utan telefonkontakt. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna, men SPSQ visade på en fördel för gruppen som inte erhöll telefonkontakt med sin terapeut. Slutsatsen blir att deltagarnas förbättring håller i sig över tid samt att de fortsatt att förbättras oavsett grupp.

Introduction The prevalence of depressive symptoms in persons with heart failure is higher than in age- and gender-matched populations not suffering from heart failure. Heart failure in itself is associated with an unpredictable trajectory of symptoms, a poor prognosis, high mortality and morbidity, and low health-related quality of life (HrQoL). With the addition of depressive symptoms to heart failure the negative health effects increase further. Though the negative consequences of depressive symptoms in heart failure are well known, there is a knowledge gap about the course of depressive symptoms in heart failure and about how to effectively manage these symptoms. Pharmacological treatment with serotonin reuptake inhibitors has not been able to demonstrate efficacy in persons with heart failure. In a few studies, cognitive behavioural therapy (CBT) delivered face-to-face, has demonstrated effects on depressive symptoms in persons with heart failure. However, currently there are barriers in delivering face-to-face CBT as there is a lack of therapists with the required training. As a solution to this, the use of Internet-based CBT (ICBT) has been proposed. ICBT has been shown to be effective in treatment of mild and moderate depression but has not been evaluated in persons with heart failure. Aim The overall aim of this thesis was to describe depressive symptoms over time and to develop and evaluate an ICBT intervention to treat depressive symptoms in persons with heart failure. Design and Methods The studies in this thesis employ both quantitative (Studies I, II and III) and qualitative (Studies II and IV) research methods. The sample in Study I (n=611) were recruited in the Netherlands. The participants (n=7) in Study II were recruited via advertisements in Swedish newspapers. Studies III and IV used the same cohort of participants (Study III n=50, Study IV n=13). These participants were recruited via an invitation letter sent to all persons who had made contact with healthcare services in relation to heart failure during the previous year, at the clinics of cardiology or medicine in four hospitals in southeast Sweden. Study I had a quantitative longitudinal design. Data on depressive symptoms was collected at baseline (discharge from hospital) and after 18 months. Data on mortality and hospitalisation was collected at 18 and 36 months after discharge from hospital. Study II employed three differentBehind the Screen2patterns of design, as follows: I) The development and context adaptation of the ICBT program was based on research, literature and clinical experience and performed within a multi-professional team. II) The feasibility of the program from the perspective of limited efficacy and function was investigated with a quantitative pre-post design. III) Participants’ experience of the ICBT program was investigated with a qualitative content analysis. Data on depressive symptoms was collected pre and post intervention. The time used for support and feedback was logged during the intervention, and qualitative interviews were performed with the participants after the end of the intervention. Study III was designed as a randomised controlled trial. A nine-week ICBT program adapted to persons with heart failure and depressive symptoms was tested against an online moderated discussion forum. Data on depressive symptoms, HrQoL and cardiac anxiety was collected at baseline (before the intervention started) and after the end of the intervention (approximately 10 weeks after the start of the intervention). Study IV had a qualitative design to explore and describe participants’ experiences of ICBT. The participants were recruited from within the sample in Study III and all had experience of ICBT. Data collection occurred after the ICBT program ended and was carried out using qualitative interviews by telephone. Results The mean age of the samples used in this thesis varied between 62 and 69 years of age. Concerning the symptom severity of heart failure, most persons reported New York Heart Association (NYHA) class II (40-57%) followed by NYHA class III (36-41%). Ischaemic heart disease was the most common comorbidity (36-43%). The vast majority had pharmacological treatment for their heart failure. Six percent of the persons in Study I used pharmacological antidepressants. In Studies II and III, the corresponding numbers were 43% and 18% respectively. Among persons hospitalised due to heart failure symptoms, 38% reported depressive symptoms. After 18 months, 26% reported depressive symptoms. Four different courses of depressive symptoms were identified: 1) Non-depressed 2) Remitted depressive symptoms. 3) Ongoing depressive symptoms. 4) New depressive symptoms. The highest risk for readmission to hospital and mortality was found among persons in the groups with ongoing and new depressive symptoms. A nine-week ICBT program consisting of seven modules including homework assignments on depressive symptoms for persons with heart failure was developed and tested. The RCT study (Study III) showed no significant difference in depressive symptoms between ICBT and a moderated discussion forum. Within-group analysis of depressive symptoms demonstrated a significant decrease of depressive symptoms in the ICBT group but not in the discussion forum group. The participants’ experience of ICBT was described in one theme: ICBT- an effective, but also challenging tool for self-management of health problems. This theme was constructed based on six categories: Something other than usual healthcare; Relevance and recognition; Flexible, understandable and safe; Technical problems; Improvements by live contact; Managing my life better. Conclusion After discharge from hospital, depressive symptoms decrease spontaneously among a large proportion of persons with heart failure, though depressive symptoms are still common in persons with heart failure that are community dwelling. Depressive symptoms in persons with heart failure are associated with increased risk of death and hospitalisation. The highest risks are found among persons with long-term ongoing depressive symptoms and those developing depressive symptoms while not hospitalised. ICBT for depressive symptoms in heart failure is feasible. An intervention with a nine-week guided self-help program with emphasis on behavioural activation and problem-solving skills appears to contribute to a decrease in depressive symptoms and improvement of HrQoL. When ICBT is delivered to persons with heart failure and depressive symptoms the participants requests that the ICBT is contextually adapted to health problems related to both heart failure and depressive symptoms. ICBT is experienced as a useful tool for self-care and something other than usual healthcare. ICBT also requires active participation by the persons receiving the intervention, something that was sometimes experienced as challenging.

Antenatal depression (depression under graviditeten) drabbar 10–20% av gravida och innebär risker för både den gravida och barnet. Forskning visar att internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) tycks vara effektivt jämfört med sedvanlig mödravård. Uppsatsen var en sambands- och prediktionsstudie som genomfördes inom den randomiserade DANA-studien för IKBT vid antenatal depression. En inomgruppsdesign med upprepade mätningar tillämpades där 40 kvinnor med antenatal depression deltog. Syftet var att undersöka (a) patientnöjdhet med bedömningssamtalet i relation till behandlingsföljsamhet, avhopp och minskning av depressionssymtom under IKBTbehandlingen, samt (b) jämföra förändring i depressionssymtom mot två tidigare studier. Resultatet visade att en högre patientnöjdhet med bedömningssamtalet signifikant predicerade en mindre minskning av depressionssymtom mellan screening och förmätning. Inga signifikanta samband hittades mellan patientnöjdhet med bedömningssamtalet och behandlingsföljsamhet eller avhopp. Slutsatser bör dras med stor försiktighet utifrån metodologiska begränsningar. Resultatet visade även att depressionssymtom jämfört med förmätningen signifikant minskade från andra veckomätningen i behandlingen till och med eftermätningen vecka tio. Detta bekräftade tidigare studiers resultat. Framtida randomiserade prövningar kan ge underlag till utvecklingen av bedömningssamtal och IKBT mot antenatal depression. / Antenatal depression (depression during pregnancy) affects 10–20% of pregnant women and involves risks for both the pregnant woman and the child. Research shows that internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) seems to be effective compared to conventional maternity care. The thesis was a correlational predictive study that was conducted within the randomized DANAstudy for ICBT during antenatal depression. An in-group design with repeated measurements was applied in which 40 women with antenatal depression participated. The purpose was to examine (a) patient-satisfaction with the assessment interview in relation to adherence, dropouts and remissionof depressive symptoms during ICBT treatment, and (b) compare changes in depressive symptoms against two previous studies. The result showed that a higher patient-satisfaction with the assessment interview significantly predicted a lesser reduction of depressive symptoms between screening and pre-measurement. No significant correlations were found between patient-satisfaction with the assessment interview and treatment adherence or dropouts. Conclusions should be drawn with great caution based on methodological limitations. The result also showed that depressive symptoms compared with the pre-measurement decreased significantly from the second weekly measurement in the treatment until the post-measurement week ten. This confirmed the results of previous studies. Future randomized trials may provide a basis for the development of assessment interviews and ICBT for antenatal depression.

Det råder frågetecken om hur följsamhet till behandlingens metoder inom internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för depression påverkar symtomreduktion. Syfte: undersöka sambandet mellan följsamhet till behandlingsmetoder inom IKBT och symtomreduktion, för depressionspatienter. Frågeställning: föreligger samband mellan följsamhet till behandlingens metoder och symtomreduktion. Metod: deltagarna var 90 patienter, vilka behandlats för depression vid Internetpsykiatrin i Stockholm. Antal moduler deltagarna genomfört registrerades, och mängd och kvalité utförande hemuppgifter skattades enligt en behandlingsspecifik följsamhetsskala. Symtomreduktion mättes genom förändring i depressionsnivå, från förmätning till eftermätning. Resultat: samband påvisades mellan antal genomförda moduler och symtomreduktion, men inte mellan mängd och kvalité utförande hemuppgifter och symtomreduktion. Mängd och kvalité tillförde ingen ytterligare förklaring av variansen för symtomreduktion än antal genomförda moduler. Slutsats: det förefaller viktigare att patienter kommer framåt i behandlingen, än hur behandlingsmetoderna utförs. / There are questions about how adherence to treatment methods in Internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) for depression affects symptom reduction. Purpose: explore the relationship between adherence to treatment methods within internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) and symptom reduction, for depressed patients. Research question: is there a relationship between adherence to treatment methods and symptom reduction. Method: the participants were 90 patients treated for depression at the Internetpsykiatri in Stockholm. The number of modules completed was registered, the amount and quality of homework was estimated by a treatment-specific adherence scale. Symptom reduction was measured by changes in level of depression, from pre-measurement to post-measurement. Results: correlation was demonstrated between number of completed modules and symptom reduction, but not between amount and quality of homework and symptom reduction. Amount and quality did not add more explanation of the variance in symptom reduction than the number of completed modules. Conclusions: it is more important that patients advance in the treatment, than how the treatment methods are performed.

Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan depressionssymtom och svårigheter i partnerrelationer. Forskning visar att deltagare efter parterapi har en ökad grad av relationsnöjdhet och en lägre grad av depressionssymtom. Uppsatsen genomfördes inom DANA-projektet (IKBT vid antenatal depression) och syftet var att analysera hur relationsnöjdhet hänger ihop med behandlingsutfall, följsamhet i behandling samt vilja att arbeta med relationer i behandling. Syftet var även att analysera vilka sociodemografiska och kliniska faktorer hos gravida med depression som har ett samband med relationsnöjdhet. I resultatet framkom inget signifikant samband mellan relationsnöjdhet och behandlingsutfall, följsamhet eller val att arbeta med relationer i behandlingen. I resultatet framkom ett signifikant samband mellan högre relationsnöjdhet och högre ekonomi, högre relationsnöjdhet och högre graviditetsönskan, samt högre relationsnöjdhet och lägre grad av depressionssymtom. För att kunna dra säkrare slutsatser över hur relationsnöjdhet och större fokus på relationer påverkar behandlingsutfall vid depressionsbehandling, behövs fortsatt forskning. Fortsatt forskning behövs även för att undersöka bakomliggande faktorer och hur dessa påverkar paret och deras mående. / Previous research shows a connection between symptoms of depression and difficulties in partner-relations. It also shows that the participants relationship satisfaction increased after couples-therapy and that their symptoms of depression decreased. This thesis was conducted in the DANA-project (ICBT during antenatal depression) and the intention was to examine the effect of relationship satisfaction on treatment outcome, adherence, and motivation to work with relationships in treatment. The intention was also to analyze the connection between relationship satisfaction and sociodemographic and clinical factors during pregnancy. The result presented no significant connection between relationship satisfaction and treatment outcome, adherence, or motivation to work with relationships in treatment. Furthermore, the result presented a significant connection between higher relationship satisfaction and higher economic status, higher relationship satisfaction and higher pregnancy desire and higher relationship satisfaction and lower symptoms of depression. Further research is needed to examine how more focus on relations in treatment and relationship satisfaction effects treatment outcome. Further research is also needed to examine underlying factors and how these effect the couple and their well-being.

Internet-based cognitive behavior therapy (ICBT) has the potential of providing many patients with an effective form of psychological treatment. However, despite helping to improve mental health and well-being, far from everyone seem to benefit. In some cases, negative effects may also emerge. The overall aim of the present thesis was to establish the occurrence and characteristics of such incidents in ICBT using a combination of quantitative and qualitative methods. Study I determined deterioration, non-response, and adverse and unwanted events in a sample of 133 patients undergoing ICBT for social anxiety disorder. The results indicated that up to 6.8% fared worse during the treatment period, depending on the self-report measure and time point, as determined using the Reliable Change Index (RCI), while the non-response rate was between 29.3 to 86.5% at post treatment assessment, and 12.9% experienced other negative effects. Study II investigated the responses to open-ended questions on adverse and unwanted events among 556 patients in four separate clinical trials of ICBT; social anxiety disorder, panic disorder, major depressive disorder, and procrastination. In total, 9.3% reported negative effects, with a qualitative content analysis revealing two categories and four subcategories; patient-related, i.e., gaining insight and experiencing new symptoms, and treatment-related, i.e., difficulties applying the treatment interventions and problems related to the treatment format. Study III explored the number of patients achieving reliable deterioration, as determined using the RCI on the individual raw scores of 2866 patients from 29 clinical trials of ICBT. The results showed that the deterioration rate was higher among patients in a control condition, 17.4%, in comparison to treatment, 5.8%. Predictors were related to decreased odds of deterioration for patients receiving treatment; clinical severity at pre treatment assessment, being in a relationship, having a university degree, and being older. As for the control condition, only clinical severity at pre treatment assessment was associated with decreased odds of deterioration. Study IV examined a newly developed self-report measure for monitoring and reporting adverse and unwanted events, the Negative Effects Questionnaire. The results suggested a six-factor solution with 32 items; symptoms, quality, dependency, stigma, hopelessness, and failure. One-third of the patients reported experiencing unpleasant memories, stress, and anxiety, with novel symptoms and a lack of quality in the treatment and therapeutic relationship having the greatest negative impact. The general finding of the present thesis is that negative effects do occur in ICBT and that they are characterized by deterioration, non-response, and adverse and unwanted events, similar to psychological treatments delivered face-to-face. Researchers and clinicians in ICBT are recommended to monitor and report negative effects to prevent a negative treatment trend and further the understanding of what might contribute to their incidents. Future research should investigate the relationship between negative effects and treatment outcome, especially at follow-up, to examine if they are transient or enduring. Also, interviews could be conducted with those achieving reliable deterioration to explore if and how it is experienced by the patients and to see if it is attributed to the treatment interventions or other circumstances. / Internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) har goda förutsättningar att kunna bli en form av psykologisk behandling som på ett effektivt sätt hjälper patienter med att hantera sin psykiska ohälsa och förbättra sitt välmående. Trots detta är det dock långtifrån alla som tycks bli bättre. För en del kan det till och med resultera i negativa effekter. Det övergripande syftet med denna avhandling har således varit att undersöka förekomsten av sådana fall och hur dessa uttrycks, såväl med kvantitativa som kvalitativa metoder. Studie I fastställde andelen försämrade, oförändrade samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser bland 133 personer som behandlades med IKBT för social ångest. Resultatet visade att uppemot 6,8 % försämrades under sin behandlingsperiod beroende på vilket självskattningsformulär respektive tidpunkt som studerades, beräknat enligt metoden Reliable Change Index (RCI). Likaså var 29,3 % till 86,5 % oförändrade vid eftermätningen samt att 12,9 % rapporterade andra former av negativa effekter. Studie II undersökte svaren på öppna frågor som gällde ogynnsamma eller oönskade händelser bland 556 patienter i fyra olika kliniska studier med IKBT; social ångest, paniksyndrom, egentlig depressionsepisod och prokrastinering. Totalt sett rapporterade 9,3 % att de hade erfarit negativa effekter, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Två övergripande kategorier och fyra subkategorier framkom; patientrelaterade, som ökad insikt respektive nya symptom, samt behandlingsrelaterade, som svårigheter att implementera behandlingsinterventionerna respektive problem med behandlingsformatet. Studie III utrönte andelen patienter som försämrades i enlighet med RCI, baserat på insamlad rådata från 2866 personer i 29 olika kliniska studier med IKBT. Resultatet visade att försämring var mer förekommande hos de som var i en kontrollgrupp, 17,4 %, jämfört med de som fick behandling, 5,8 %. Bland de som genomgick behandling existerade det även ett par prediktorer som innebar lägre odds för försämring; större svårigheter vid förmätningen, att befinna sig i en relation, att ha en universitetsutbildning respektive att vara äldre. För de som var i en kontrollgrupp var enbart större svårigheter vid förmätningen relaterat till lägre odds för försämring. Studie IV testade ett nykonstruerat självskattningsformulär; Negative Effects Questionnaire. Resultatet visade på en faktorlösning med sex faktorer och 32 påståenden; symptom, kvalitet, beroende, stigma, hopplöshet respektive misslyckande. En tredjedel av personerna svarade att de hade upplevt obehagliga minnen, stress och ångest, samtidigt som nya symptom och bristande kvalitet i både behandlingen respektive den terapeutiska relationen hade haft störst negativ inverkan på dem. Den generella slutsatsen av denna avhandling är således att negativa effekter förekommer i IKBT och att de kännetecknas av försämring, ett oförändrat tillstånd samt andra ogynnsamma eller oönskade händelser, något som liknar tidigare forskning av psykologisk behandling som bedrivs ansikte-mot-ansikte. Forskare och behandlare i IKBT rekommenderas att övervaka och rapportera negativa effekter i syfte att förhindra en negativ utveckling i behandlingen samt för att öka kunskapen om vad som kan bidra till deras förekomst. Framtida forskning bör undersöka relationen mellan negativa effekter och behandlingsutfall utifrån längre tidsperspektiv för att se om dess påverkan är övergående eller ihållande. Vidare kan till exempel intervjuer utföras med de patienter som har försämrats för att ta reda på om och hur det uppfattas samt huruvida det har förorsakats av behandlingen eller andra omständigheter. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 4: In press.</p>

Depression drabbar 10–20% av gravida kvinnor och kan leda till konsekvenser för bådebarnet, modern och samhället. IKBT för depression är en effektiv behandling, däremot har patientersom genomgått IKBT uttryckt behov av ytterligare stöd. Syftet med studien var att undersökaupplevelser av att erhålla extrastödsamtal under IKBT inom DANA-studien. Genom en kvalitativansats genomfördes intervjuer med nio deltagare med depression under graviditeten. Tematisk analysanvändes vilket resulterade i två huvudteman; Individanpassning efter behov och Integrering avbehandling. Resultatet visade att extrastödet utgjorde en möjlighet till flexibel individanpassningsamt ett stöd utifrån att IKBT upplevdes som en krävande behandling. Kommunikation upplevdessom avgörande för helhetsupplevelsen av behandlingen och extrastöd utgjorde en möjlighet till flerperspektiv utifrån tillgång till olika yrkeskompetenser. Resultatet ger en ökad förståelse avupplevelsen av extrastödet och dess funktion, samt vad deltagarna upplever som viktigt för att kunnagenomföra behandlingen. / Depression affects 10-20% of pregnant women and can cause consequences for the child,mother, and society. ICBT for depression is an effective treatment, however, patients that haveundergone ICBT have expressed a need for additional support. The purpose of this study was toexamine experiences of receiving extra-counseling during ICBT within the DANA-study. Through aqualitative approach, interviews were conducted with nine participants with depression duringpregnancy. Thematic analysis was used and resulted in two main themes: Adaptation to individualneeds and Integration of treatment. The result shows that extra-counseling provided an opportunityto adapt the treatment to specific needs, while functioning as a support to the ICBT which wasexperienced demanding. Communication was crucial to the overall experience, and extra-counselingwas a possibility to gain perspective from different professions. This provides increasedunderstanding of experiences of extra-counseling, its function, and what is experienced as importantto accomplish the treatment.