Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Denna studie syftar till att bidra till det omfattande arbete som pågår med att rädda hotade arter världen över. I Sverige sker det framförallt genom arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och tillämpande av dessa ute i landets län. I den här studien ställer jag frågan hur man landskapsekologiskt kan planera för att bevara och främja hotade arter i ett aktuellt fall för Haftahedarna i västra Dalarna. För att besvara denna fråga användes tre av områdets hotade arter: mosippa(Pulsatilla vernalis), bombmurkla(Sarcosoma globosum) och silversandbi(Andrena argentata) som paraplyarter. Dessutom gjordes en naturtypsindelning för hela området och de olika arternas åtgärdsprogram studerades. Huvudresultatet för studien är att det, för de tre paraplyarterna, utpekats områden för åtgärder samt förslag på vilka åtgärder som är lämpliga. För mosippan föreslås ett antal naturvårdsbränningar för att skapa nya habitat samt en utveckling av skötseln av de habitat där mosippan redan finns. I arbetet med bombmurklan som ganska nyligen hittades i Haftahedarna är den primära åtgärden att inventera omkringliggande områden för att veta i vilken omfattning den förekommer. Förslag ges på vilka områden en sådan inventering bör inrikta sig på. För silversandbiet pekas lokaler ut som är lämpliga för åtgärder. Den åtgärd som i första hand föreslås är skrapning av mindre ytor på södervända sanddyner. Slutligen diskuteras i viken utsträckning åtgärderna kan gynna de andra paraplyarterna samt andra hotade arter i området. / The challenge to save species from extinction has resulted in a large work all over the world. In Sweden this is primarily made by creating and running programs for threatened species(Action plans, ÅGP). This study can be seen as a small part of this work. The question in this study is: how can threatened species be conserved and supported in an action plan based on landscape ecology theories in the current case Haftahedarna in Dalarna, Sweden? To answer this question three red listed species –Pulsatilla vernalis, Sarcosoma globosum and Andrena argentata-were used as umbrella species for several threatened species in the area. A classification of nature types was made in the process to define which areas best fitted for the suggested operations. When suggesting operations the Action plan(ÅGP) for to each of the umbrella species are mainly used. The result shows recommended areas and operations for each umbrella species. For Pulsatilla vernalis the suggested operations mainly consist of making controlled forest fires to create new habitats and to develop existing habitats. Sarcosoma globosum was recently found in Haftahedarna and its presence in areas next to where it is found is still rather unknown. For this reason the suggested operation is to make an inventory in the marked areas along the river Västerdalälven. For Andrena argentata the suggested operation is to expose sand areas at sand- dunes in south facing aspects. Finally I discuss how the operations for each umbrella species can contribute to each other and how they will support other threatened species.

Människan har påverkat landskapet i över 1500 år. Mellan 1870 och 2010 har 99,7% av seminaturella höängar förlorats i Sverige. Detta påverkar många arter som idag kategoriseras som hotade. Även faktorer så som förändrad markanvändning och det industriella jordbruket har påverkat arter negativt. Människans markanvändning resulterar i skapandet av nya nischer som gynnar vissa arter och missgynnar andra. Strandpaddan (Epidalea calamita) är en av arterna som missgynnas av nya nischer. År 2000 och 2005 kategoriserades arten som starkt hotad (EN). Naturvårdsverket införde åtgärdsprogram med syfte att vända på den negativa trenden i strandpadde populationerna. Sedan det första åtgärdsprogrammet trädde i kraft år 2000 har en rad åtgärder vidtagits för att bevara arten i de aktuella utbredningsområden som omfattar Blekinge, Blekinge, Skåne och Västra Götaland. Åtgärderna som ansågs ha högst verkan var ny grävning av småvatten eller fördjupning av befintliga småvatten och växthävd genom bete eller röjning. Populationerna i de två undersökta länen, Skåne och Blekinge, visar positiva trender och verkar ha ökat något sedan år 2004. År 2020 har statusen för arten därför ändrats till nära hotad (NT). Dessa förändringar i populationer sker tack vare de nya nischerna som är speciellt anpassade för strandpaddan då den inte kunde själv kunde anpassa sig efter förändringarna av människans markanvändning.

En stor andel av Sveriges hotade växt- och djurarter är beroende av skogen som livsmiljö, och har under en lång tid påverkats negativt av skogsbrukets framfart i skogslandskapet. Skogsbruksåtgärder såsom avverkning, gallring och röjning kan förstöra både livsmiljöer och påverka interaktionerna mellan populationer om miljöhänsynen är bristande, vilket kan hota den långsiktiga överlevnaden på platsen och därigenom även artens bevarandestatus. Artskyddsförordningen är det huvudsakliga regelverket i svensk lagstiftning som reglerar skyddet av växter och djur, och är en viktig del i arbetet för att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för arter. Syftet med mitt projekt är att analysera hur fem skogslevande nationellt hotade arter och deras livsmiljö påverkas av skogsbruket, samt hur en skogsbruksåtgärd kan genomföras på ett sådant sätt så att den inte bryter mot förbuden inom artskyddsförordningen och därmed hotar arternas bevarandestatus. Åtta fältbesök gjordes till skogsbestånd där arterna observerats, där den omgivande miljön och viktiga strukturer såsom mängd död ved, vegetationssammansättning och ljusinsläpp noterades. Specifika fallstudier för varje art och dess förekomstlokal kunde sedan konstrueras utefter den insamlade informationen för att besvara den aktuella frågeställningen. Ett hållbart skogsbruk i linje med artskyddsförordningen har framförallt visat sig innebära avsättande av större sammanhängande områden och tillämpning av hyggesfria metoder vid avverkning, men även ökad miljöhänsyn är en viktig faktor. Grunden till ett hållbart skogsbruk bygger på medvetenhet, vilket endast kan uppnås genom satsningar på utbildning inom branschen.

Population studies have become important tools in conservation biology and genetic analyses are used to investigate genetic diversity within and among populations. Genetic variation can help improve fitness and ecological resilience. However, knowledge about genetic diversity is scarce for most wild species in Sweden. Insight in genetic population structure, can help us understand a species ́ ecological traits and improve species conservation. Fungi are fundamental components in terrestrial ecosystems, yet they have gotten little attention in conservatory work in Europe. In my bachelor thesis, by a short literature review and GIS- analysis of species occurrence data, I have developed a sampling scheme for a conservatory, genetic population study of the threatened pig’s ear mushroom, Gomphus clavatus. The population study aims to investigate genetic structures of the pig’s ear mushroom, in Sweden and surrounding countries. I collected occurrence data from nine countries and processed a total of 3232 findings, which were all compiled in Arcmap. A preliminary selection of localities in Sweden was made through identifying around twenty localities with recent findings, in protected areas. Eight localities of particular interest were included in the selection, one location with findings of morphologically divergent specimens were among those localities. For the surrounding countries, the preliminary selection included localities with findings reported between years 2015–2020. In my literature review, previous studies were not comparable in a way that could guide the design of a sampling scheme for the pig ́s ear mushroom. For clonal species, one should prioritize the total number of localities rather than the number of samples per site, and vice versa for sexually reproducing species. Since the pig ́s ear mushroom belongs in both groups, I suggest a combination of higher density sampling efforts at two localities, together with single sampling at a greater number of geographically distributed localities.

Abstract I hela Europa har idegranen problem med återväxten. Olika återväxthämmande faktorer påverkar föryngringen i olika stadier, och det är aldrig bara en anledning till att föryngringen inte lyckas. Idegranen är skuggtålig men behöver ljus. Den gynnas av lövfällande bestånd då den drar nytta av vårens öppna krontak. I bristen på ljus stannar de yngre plantorna av i utvecklingen, dessa dör eller äts upp och föryngringen uteblir. Nästan alla naturligt förekommande äldre plantor (> 2 år) betas. Bete av idegran är idag ett stort problem för föryngringen då rådjurens matsmältning klarar av idegran. I Stockholms norra skärgård är det framför allt betet som hämmar plantornas utveckling. Idegranen har problem med sin återväxt och detta sägs vara ett karaktärsdrag för arten.

During the past century the Swedish otter (Lutra lutra) population showed a rapid decline in abundance and genetic diversity. Among the most affected areas was the southern province of Skåne. After prohibiting hunting of otters and banning harmful pollutants like PCB, Swedish populations slowly recovered. To some areas the otter returned late, like Kristianstad in north-eastern Skåne. Here, the River Helge å enters Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve and forms a biodiverse wetland. By 2011, otters had established once more along the river. In recent years, a female otter with cubs have appeared outside Vattenriket visitor’s centre “naturum”, to the joy of inhabitants and visitors. In Kristianstad, otters have become a recurring winter attraction. However, not much is known about this new population. For assessment of abundance and genetic diversity, microsatellite variation was investigated among now-living individuals from eleven sites in the Biosphere reserve, and stored museum samples from ten otters with origins in North-eastern Skåne. Using a non-invasive methodology, investigated DNA was extracted from faeces and muscle tissue from dead individuals. Multiple replicate screening was performed to detect errors in genotyping procedures. Results show the presence of three now-living individuals (two males and one female). Now-living otters and museum specimens from north-eastern Skåne were not closely related. Sampled individuals show Hardy-Weinberg Equilibrium, but their heterozygosity is very low. Results suggest that, even though some individuals may remain undetected, low admixture of new genes may be a cause for concern. For long-term protection and management in Kristianstad’s Vattenrike, Biosphere Reserve, further knowledge is needed about our new and precious otter population. / Den svenska utterstammen (Lutra lutra) genomgick drastiska populationsminskningar under mitten av 1900-talet. Minskningen ledde till en förlust av genetisk diversitet i många områden, och bland de värst drabbade var Skåne. Uttern blev fredad från jakt och ett förbud mot det skadliga miljögiftet PCB infördes, vilket skapade förutsättningar för utterpopulationen i Sverige att långsamt återhämta sig i antal. Men uttern återvände sent till vissa områden, som Kristianstad i Nordöstra Skåne. Genom staden Kristianstad rinner Helge å, som formar vidsträckta, artrika våtmarker i Biosfärområde Kristianstads Vattenrike. Uttern visade inga tecken på återkomst till området förrän 2011. De senaste åren har en utterhona med ungar regelbundet visat sig vid besökscentret ”naturum”, till glädje för stadens invånare och besökare. Uttrarna har blivit en återkommande vinterattraktion i Kristianstad. Men kunskapen om den nya populationen är begränsad. För uppskattning av antal och genetisk diversitet, undersöktes mikrosatellitvariationer hos nu levande individer från elva lokaler i Vattenriket. För jämförelse inkluderades arkiverade prover från Naturhistoriska Riksmuseets ”Miljöprovbank”, från tio döda uttrar med ursprung i Nordöstra Skåne. Med icke-invasiva metoder undersöktes DNA som extraherats från avföring- och muskelvävnad. Multipel replikatanalys gjordes för detektering av eventuella fel i genotypningsproceduren. Resultaten visar förekomsten av tre nu levande individer i Vattenriket (två hanar och en hona). Det är dock troligt att en- eller flera nu levande individer kan ha undkommit identifiering. Individerna var inte nära släkt med museiexemplaren från Nordöstra Skåne. Studerade individer är i Hardy-Weinberg jämvikt, men heterozygositeten är låg. Låg heterozygositet kan bero på en låg genomblandning i populationen, vilket kan vara en anledning till oro och bör undersökas närmre. Det behövs ytterligare kunskap och studier för att långsiktigt skydda och förvalta den nya, värdefulla utterpopulationen i Kristianstads Vattenrike.

Användningen av sökhundar som hjälpmedel och verktyg inom naturvården är i Sverige hittills ett litet område med några få verksamma aktörer. Men precis som hos tull, polis och försvarsmakt kan hundarna implementeras i naturvårdsverksamheten som ett standardverktyg. Hunden har en unik förmåga att selektera dofter och vilja att samarbeta med människan. Dessa egenskaper kan utnyttjas för att effektivisera arbetet inom naturvården. Vi har gjort en sammanställning av aktörer i Sverige samt en litteraturstudie över forskningsområdet och jämfört dessa för att ge förslag till vidare användning av naturvårdssökhundar i Sverige. För flera av användningsområdena finns forskning som stödjer hundarnas effektivitet. Inom några användningsområden finns däremot ingen forskning, därför hade dessa behövt studeras närmare för att bekräfta hudarnas effektivitet. Flera potentiella nationella användningsområden för naturvårdssökhundar har identifierats, som spillningsinventering av fladdermöss, skadegörare som almsjuka, hotade arter, invasiva växter och däggdjur, läckor på avloppsledningar, nedlagda deponier och laboratorieanalyser. Vårt förslag för att underlätta framtida arbete både för kunder och aktörer, är en samlad databas där alla operativa aktörer inom naturvårdssökhund är inkluderade. / In Sweden the use of detection dogs as a tool in nature conservation has until now been a small field, with few practitioners. In the daily operations of customs, police and the armed forces, detection dogs are a natural part of the organization and the same could be possible in conservation work. The dog’s ability to select between scents and their willingness to work with humans make them unique, utilizing these traits can make conservation work more efficient. The Swedish practitioners are compiled, and the available research is reviewed, the practitioners are then compared to the international research, to suggest further implication in Sweden. There are some practitioners working with conservation detection dogs today, research supports the dog’s efficiency in some areas, but in some areas research is absent. These areas would need studies to confirm the dog’s efficiency. We suggest potential areas for implantation in Sweden, such as scat detection of bats, pests like elm decease, threatened species, invasive species, sewage leaks, disused landfills, and laboratory analyses. Our suggestion is a national database for all conservation detection dogs, to aid future work for both practitioners and customers.

Amphibians globally are declining with roughly a third facing extinction due primarily to threats linked to human impacts. One way in which this is being combated is by captive breeding programs. Nordens Ark in Sweden, in collaboration with other organizations, is attempting to breed one of the most threatened frogs for future reintroduction to the wild. The mountain chicken (Leptodactylus fallax) has unique characteristics related to its reproduction which make it challenging to breed successful offspring. Using Nordens Ark’s data on environmental conditions within breeding enclosures, this study attempts to determine which extrinsic factors are having the most influence on reproduction, in order to increase the success of the captive breeding program. Multiple linear regression analysis and model simplification using Stepwise regression and Akaike information criterion (AIC) were performed in order to determine which explanatory variables had the most influence in relation to foam nests. A reduced model with significant values for explanatory variables was deemed the best model based on the dataset. Of the 14 environmental variables tested, minimum temperature after nest construction had the most influence on foam nest length. When compared to wild habitats, temperatures within enclosures may be too high or lack seasonal cyclical patterns. Barometric pressure and humidity also had influence on foam nests, but the relationships between these environmental conditions is difficult to parse. Food supplements were also a significant factor and suggest that lack of vitamins or nutrients can have a negative effect on reproductive success. Ensuring the optimal conditions can be difficult for captive breeding programs, especially as amphibians are under-represented and face biases in conservation and research.

Habitat degradation, fragmentation and loss are important factors causing loss in biodiversity and red listed species, and restoring habitats is essential in preventing this. However, there is a limited knowledge of the long term effects of restoration measures. This study focuses on analysing the long term restoration success of restoration measures carried out in a restoration program between the 1980's and early 2000's in locations of acidic fen, buffered fen, dry heather, wet heather, and wet grassland. The aim of the restoration program was to diminish the effects on ecosystems that were influenced by eutrophication, acidification, and dehydration. The locality species composition and Ellenberg values of nitrogen (EVN), moisture (EVM) and pH levels (EVpH) are analysed, by using previous and current restoration success scores from 54 locations in the province of Drenthe in the Netherlands. The dependence of restoration success score and Ellenberg values on change over time, habitat type, restoration method and EVN, EVM and EVpH are analysed. Restoration success depended on habitat type, with wet heather having significantly higher success compared to wet grasslands. The change in score over time, however, did not vary among habitats. Restoration success did not depend on restoration method(s), nor did change in restoration success. Ellenberg values varied among habitat types, and EVM changed significantly over time in dry heather, but was not significantly related to restoration success score. In conclusion, wet heather was shown to be doing quite well, but could benefit from additional restoration. Acidic fen, buffered fen, dry heather, and wet grassland have all shown poor long term restoration effects, indicating an overall need for further restoration measures. The results also highlight the importance of further studies into the effect of long term restorations, especially focused on finding successful restoration methods, and the importance of detailed data gathered in the field.