No description available.

Bakgrund: Självskadebeteende innefattar bl.a. att skära, bränna eller att slå sig själv och den vanligaste definitionen avser; ett avsiktligt beteende för att kroppsligt skada sig själv utan intention att begå självmord. Det är ett fenomen som enligt flera professioner anses öka, något som kanske beror på den tilltagna medvetenheten om problemet. Självskadebeteende är i dagsläget inget eget diagnostiskt tillstånd. Syftet: var att kartlägga vad forskningen kunnat fastställa kring självskadebeteende vad gäller orsaker, funktioner och behandlingsmetoder. Metod: studien genomfördes utifrån en kvalitativ metod, genom en litteraturöversikt med ett urval av totalt 13 artiklar. Resultat: orsaker till att en person utvecklar självskadebeteende kan bl. a. vara traumatiska barndomsupplevelser, fysiska -, psykiska - och sexuella övergrepp liksom missbruk och psykisk störning. Funktionerna med beteendet kan vara känsloreglering, självbestraffning och att erhålla uppmärksamhet etc. Forskningen kring behandlingsmetoder är bristfällig, dock ges förslag vad gäller; EFT - Emotion Focused Therapy, MI - Motiverande samtal samt betydelsen av socialt stöd och bekräftelse för att förebygga utvecklandet av ett självskadebeteende. Diskussion: För att kunna bedriva mer effektiv forskning krävs en enhetig och allmänt erkänd definition. Det är viktigt att fortsätta bedriva forskning vad gäller evidensbaserade behandlingsmetoder då det är ett område där forskningen varit bristfällig.

No description available.

No description available.

Studiens syfte var att belysa några professionellas inom skola, socialtjänst och sjukvård erfarenheter i möte med personer med självskadebeteende. Metoden var kvalitativ med hermeneutisk inriktning och vi använde oss av semistrukturerade intervjuer. Våra frågeställningar var, hur beskriver de professionella självskadebeteende, vilka erfarenheter har de professionella av möte med personer med självskadebeteende, vilka tankar och känslor väcker självskadebeteende och hur hanteras det. De professionella vi mött har erfarenheter av personer i alla åldrar med självskadebeteende, både tjejer och killar. Resultatet visade att det vanligaste formen av självskadebeteende är cutting och att personer med självskadebeteende ofta har upplevt något traumatiskt i sin barndom, ofta har de även dålig självbild och låg självkänsla.  Slutsatserna är att det behövs mer forsking kring ämnet och att det är viktigt att upptäcka ett självskadebeteende i tid

No description available.

Bakgrund: Ett självskadebeteende kan förekomma i många olika former som att skära sig, förgifta sig och ha destruktivt sex. Självdestruktivitet är en stigande trend bland flickor. Vården är en viktig del av flickornas liv och att bli tagen på allvar och sedd av vårdpersonalen är en förutsättning för god vård. Syfte: Syftet med studien var att få kunskap om flickors upplevelser av att leva med ett självskadebeteende. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Studien baserades på fem självbiografier som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Att leva med ett självskadebeteende innebar ångest, lidande och tankar på döden blandat med en vilja att överleva. Genom att skada sig själva skapades ett lugn då fysisk smärta beskrevs vara enklare att hantera än psykisk. Till följd av beteendet kom flickorna i kontakt med vården som hade både för- och nackdelar. Slutsats: Den smärta som det innebär att leva med ett självskadebeteende kräver att allmänheten och vården får en ökad kunskap om beteendet. Detta för att de drabbade ska känna sig accepterade och förstådda samt få en god vård.

Syftet med studien var att beskriva självskadebeteende hos ungdomar i åldrarna 13-18 år, samt vad sjuksköterskan kan uppmärksamma för att bemöta ungdomarna på ett professionellt tillvägagångssätt. Syftet var även att granska kvalitén av datainsamlingsmetoden hos de inkluderade artiklarna. Metoden var en deskriptiv litteraturstudie med artiklar publicerade mellan år 2009 och 2014. Resultatet till föreliggande studie baserades på 15 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultatet belyste att självskadebeteende inte är något nytt fenomen. Studier visade att självskadebeteende kunde uppstå utan någon specifik bakomliggande orsak men vanligt förkommande orsaker till beteendet kunde vara historia av trauma eller psykiska problem. Dessa bakomliggande faktorer måste uppmärksammas av sjuksköterskan. Att vårda en individ med självskadebeteende bör ske i en anda av tro, hopp och kärlek. Det var viktigt att sjuksköterskan såg hela individen och att bemötandet skedde på ett respektfullt, personligt och medmänskligt sätt. Datainsamlingsmetoden beskrevs tydligt i majoriteten av artiklarna. Slutsatsen Självskadebeteende är ett komplext och vanligt förkommande problem bland ungdomar i dagens samhälle. Vanligt förekommande bakomliggande faktorer till självskadebeteende kunde vara psykiska, fysiska och sexuella övergrepp. Att sjuksköterskan fick ökad förståelse till självskadebeteendet med fokus på bakomliggande orsaker samt vad sjuksköterskan kunde uppmärksamma för signaler var av stor vikt. Att bemöta ungdomar med självskadebeteende innebar att sjuksköterskan borde ha ett professionellt medmänskligt bemötande samt utgå från ett holistiskt synsätt.

Bakgrund: Självskadebeteende betyder att den egna kroppen uppsåtligen skadas. I Sverige är det vanligast förekommande bland kvinnor strax före 20-års ålder. Självskadebeteende kan vara en följd av psykisk ohälsa eller en traumatisk barndom. Vårdpersonal ska lyssna på, vara närvarande i mötet samt acceptera kvinnor som självskadar. Det finns en önskan hos vårdpersonal om att öka sina kunskaper i bemötandet med patienter som skadar sig själva. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med självskadebeteende upplever bemötandet i vården. Metod: Studien gjordes utifrån en induktiv kvalitativ ansats, baserad på sju bloggar som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Kvinnorna beskrev möten med vården som både positiva och negativa. Det framkom att de kände sig negativt bemötta i form av skrik, skäll och förolämpande kommentarer. De beskrev också möten där de blivit positivt bemötta, när vårdpersonal lyssnat, brytt sig och sett kvinnorna som människor bakom deras självskadebeteende och psykiska diagnoser. Slutsats: Kvinnor med självskadebeteende är unika individer och alla vill bli behandlade olika utifrån vilka vårdsituationer de befinner sig i. Det som ska finnas i åtanke vid bemötande av denna patientgrupp är att ett för kvinnan negativt bemötande kan orsaka ytterligare självskador.

No description available.