Bakgrund: Depression är ett psykiatriskt tillstånd som ökar över hela världen. Depression kan delas in i tre olika kategorier, mild, måttlig och svår. Fysisk aktivitet är en rörelse som inkluderar skelettmuskulaturen. Tidigare forskning visar att den dagliga rekommendationen för fysisk aktivitet vid depression ska pågå i minst 30 minuter. Under de senaste åren har fysisk aktivitet vid depression uppmärksammats internationellt och nationellt i större omfattning. Syfte: Studiens syfte var att beskriva fysisk aktivitet i omvårdnad vid depression. Metod: Systematiska sökningar gjordes i databaser för omvårdnadsforskning. Sökningarna resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades genom inspiration från innehållsanalys. Resultat: Analysen av de 11 resultatartiklarna gestaltade tre framträdande teman: Förutsättningar för fysisk aktivitet och Effekter av fysisk aktivitet, Erfarenheter av fysisk aktivitet. Det framkom i 10 av de 11 vetenskapliga artiklarna att fysisk aktivitet hade en positiv påverkan vid depression. Stöd i processen var en viktig del för patienter med depression. Slutsats: Studiens slutsats visar att det behövs ett starkare kunskapsstöd genom forskning om fysisk aktivitet vid depression. Kunskapsstödet kan främja mer evidens inom omvårdnadsprocessen och därmed minska patienters lidande vid depression. / Background: Depression is a psychiatric condition that increases all over the world. Depression can be diagnosed as mild, moderate and severe. Physical activity (pa) is a movement that concerns the skeletal muscles. Previous research shows that the daily recommendation for pa in depression should last at least 30 minutes. Lately it has been shown both international and national that pa is far more noted in the steps of treatment of depression. Aim: The purpose of the study was to describe physical activity in nursing in depression. Method: Systematic searches were made in databases for nursing research and resulted in 11 scientific articles analyzed by inspiration from content analysis. Results: The analysis of the 11 results articles identified three main themes: Prerequisites for physical activity, Effects of physical activity, Experience of physical activity. It was found in 10 of the 11 results articles that physical activity had a positive effect on depression. Support from another was an important part in the process for the patients with depression. Conclusion: The study's conclusion shows that stronger knowledge support is needed through research on pa in depression. Knowledge support can promote more evidence in the nursing process and thus reduce patient suffering in depression.

No description available.

Bakgrund: Exekutiva nedsättningar som koncentrationssvårigheter, problem medimpulskontroll och arbetsminne hos barn med ADHD kan innebära svårigheter medskolarbete och vardagssysslor på ett normativt sätt. Låg självkänsla, lägre skolprestationoch uppvisade symtom på depression är påvisat bland barn med ADHD. Långvarigtstillasittande och inaktivitet har negativ effekt på barns fysiska och psykiska hälsa,samtidigt säger evidens att fysisk aktivitet höjer skolprestation, förbättrar hjärnansstruktur, minne och samordning av exekutiva funktioner. Syfte: Var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på exekutiva funktioner hos barnmed ADHD. Även att ta reda på vilka dataanalysmetoder som de inkluderade artiklarnaanvänt. Metod: Var att sammanställa resultaten av tretton kvantitativa artiklar i en deskriptivlitteraturstudie. Huvudresultat: Effekten av fysisk aktivitet, oavsett form, förbättrar signifikantexekutiva funktionerna: koncentration, impulskontroll och arbetsminne hos barn medADHD. Resultatet pekar även på ett samband mellan förbättrar exekutiva funktioneroch effekten av måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet där en effektstorlek på n 2 > 0,1eller d > 0,60 har påvisats. Resultatet av den metodologiska frågeställningen påvisar attmajoriteten av valda artiklar använde ANOVA, Chi-square, Cohen´s d, Bonferroni,Shapiro Wilks och Leven´s test. Slutsats: Fysisk aktivitet, oavsett form, som höjer pulsen måttligt- till högintensivtförbättrar förmågan att fokusera, bibehålla- och rikta fokus, inleda- och avslutauppgifter, medvetandehålla och arbeta information under kortare tidsperioder hos barnmed ADHD. Genom Sjuksköterskan kan kunskapen om att måttlig- till högintensivfysisk aktivitet förbättrade exekutiva funktioner hjälpa barn med ADHD i deras dagligaliv och bidra till hälsa.

Introduktion/Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige, varje dag insjuknar 20 stycken kvinnor. Det är en livsomvälvande sjukdom som kan orsaka oro och ångest, vilket kan leda till svårigheter och rädsla att utföra fysisk aktivitet. Rekommendationen av fysisk aktivitet för vuxna är minst 150 minuter aktivitet per vecka. Sjuksköterskan har ett viktigt ansvar att motivera, främja hälsa och lindra lidande.  Syfte: Syftet var att belysa effekten av fysisk aktivitet på oro och ångest hos kvinnor med bröstcancer. Metod: Denna litteraturstudie utfördes genom en induktiv ansats vilken utgick från Polit och Beck (2017) nio steg. PubMed, CINAHL samt PsycInfo var databaser som användes för artikelsökning. Polit och Beck (2017) granskningsmall användes för kvalitetsgranskning av artiklarna. Det resulterade i 11 kvantitativa artiklar som inkluderades i litteraturstudiens resultat. Resultat: Resultatet baserades på 11 studier vilket presenterades i tre rubriker: “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest”, “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest relaterat till träningsform och intensitet”, “Effekt av fysisk aktivitet på oro och ångest relaterat till om kvinnorna tränat före, under och efter behandling” samt två underrubriker “Effekt beroende på träningsform” och “Effekt beroende på intensitet”.  Slutsats: I litteraturstudiens resultat visades att fysisk aktivitet minskar oro och ångest hos kvinnor med bröstcancer. Oavsett träningsform och intensitet av fysisk aktivitet är påverkan på oro och ångest likvärdig för kvinnor med bröstcancer.

Bakgrund: Depression är en sjukdom som blir alltmer vanlig och kännetecknas av långvarig nedstämdhet, trötthet och orkeslöshet. Enligt nationella riktlinjer ska depression behandlas utifrån depressionens svårighetsgrad. Det finns både farmakologiska och icke farmakologiska behandlingsalternativ. Fysisk aktivitet är en form av icke farmakologisk behandling som har en lindrande effekt vid depression. Likt andra behandlingar behöver fysisk aktivitet anpassas efter individen. För att sjuksköterskan ska få en ökad förståelse och kunna genomföra en god personcentrerad omvårdnad är det av betydelse att sjuksköterskan tar del av patientens upplevelser. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att utföra fysisk aktivitet vid depression. Metod: Allmän litteraturöversikt och analys av vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod enligt Friberg (2017b). Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier som beskrev patienters upplevelser av att utföra fysisk aktivitet vid depression. De fyra kategorierna var psykiska upplevelser, fysiska upplevelser, betydelse av stöd och upplevelser av gemenskap. Slutsats: Alla individer är unika och patienter med depression upplever fysisk aktivitet olika. Patienterna hade övervägande positiva upplevelser. De upplevde ett bättre psykiskt och fysiskt mående. Det individuella stödet visade sig vara betydelsefullt för patienterna vid utförandet av fysisk aktivitet. Genom att sjuksköterskan tar tillvara på patientens upplevelser kan sjuksköterskan stödja och anpassa den fysiska aktiviteten efter individen och arbeta personcentrerat.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Den mest förekommande cancersjukdomen hos kvinnor är bröstcancer. Cancer är en sjukdom som i flertalet fall begränsar livet för de drabbade. Sjukdomen kan vara utmanande på flera olika plan, vilket kan ha en negativ påverkan på livskvalitén. En minskning av fysisk aktivitet är vanligt under och efter behandling. Fysisk aktivitet vid rehabilitering kan utföras för varierande ändamål såsom minska trötthet eller stärka kroppen. Trots fördelarna och rekommendationerna om att utföra fysisk aktivitet visar tidigare forskning att kvinnor som överlevt bröstcancer inte uppnår rekommendationerna för detta.  Syfte: Syftet var att undersöka och beskriva hur fysisk aktivitet påverkar livskvalitén hos kvinnor med bröstcancer efter aktiv behandling.  Metod: Litteraturstudien innefattar tio vetenskapliga artiklar med kvantitativ metod. Artiklarna granskades av en granskningsmall från SBU och resultatanalysen genomfördes med hjälp niostegsmodellen av Polit och Beck (2017). Resultat: Studiernas resultat delades in i tre kategorier, lågintensiv fysisk aktivitet, måttligt ansträngande fysisk aktivitet samt styrketräning. Lågintensiv fysisk aktivitet innefattar fem forskningsprojekt, två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader där kvinnorna i interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än i kontrollgruppen. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar två forskningsprojekt, båda innehåller statistiskt signifikanta skillnader där interventionsgruppen skattade livskvalitén högre än kontrollgruppen. Styrketräning innefattar tre forskningsprojekt där två av dessa visar statistiskt signifikanta skillnader, interventionsgruppen skattade sin livskvalité högre än kvinnorna i kontrollgruppen. Slutsats: Statistiskt signifikant skillnad sågs inom flertal delskalor av livskvalité, vilket visar att fysisk aktivitet är en komponent för en förbättrad självskattad livskvalité hos kvinnor med bröstcancer efter avslutat aktiv behandling. Nyckelord: Fysisk aktivitet, livskvalité och bröstcancer. / ABSTRACT Background: Breast cancer is the most common cancer disease in women. Cancer limits the lives of those affected. The disease can be challenging on different levels, which in turn can negatively impact quality of life. Decreased physical activity is common during and after treatment. Physical activity during rehabilitation can be performed for various purposes like reducing fatigue or strengthening of the body. Despite benefits and recommendations of performing physical activity, previous research shows that women who have survived breast cancer do not reach the recommended activity goals.  Aim: The aim was to investigate and describe how physical activity affects the quality of life of women with breast cancer after active treatment. Method: The literature study included ten quantitative studies. The articles were reviewed by a review template from SBU and the results analysis was carried out using the nine-step model by Polit and Beck (2017). Result: The results of the studies were divided into three categories, low-intensity physical activity, moderately strenuous physical activity and strength training. Low-intensity physical activity includes five research projects, two of which show statistically significant differences where the women in the intervention group rated their quality of life higher than in the control group. Moderately strenuous physical activity includes two research projects, both of which contain statistically significant differences where the intervention group rated the quality of life higher than the control group. Strength training includes three research projects where two of these show statistically significant differences, the intervention group rated their quality of life higher than the women in the control group. Conclusion: A statistically significant difference was seen in several subscales of quality of life, which shows that physical activity is a component of an improved self-rated quality of life in women with breast cancer after completion of active treatment. Keyword: Physical activity, quality of life, breast cancer

Bakgrund: Depression ökar kraftigt världen över och är idag ett stort folkhälsoproblem som drabbar var femte svensk någon gång under individens livstid. Kostnaderna ökar för samhället. Vid tidig upptäckt kan medicinsk behandling ersättas med olika former av psykologisk behandling. Med sjuksköterskans hjälp kan individer som lider av depression få det stöd och den motivation som behövs för att utföra fysisk aktivitet. Vilket inte bara leder till bättre mående utan även ökar individens hälsa. Syfte: Att beskriva vad fysisk aktivitet har för inverkan på vuxna med depression, samt beskriva deras erfarenheter av fysisk aktivitet.  Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Studien baseras på tolv vetenskapliga artiklar, nio med kvantitativ ansats och tre med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes fram via Pubmed, Cinahl samt via en manuell sökning. Huvudresultat: Resultatet visar att fysisk aktivitet har många positiva effekter vid depression. Däremot har det framkommit att det är kontinuiteten av fysisk aktivitet som är det viktiga och inte vilken intensitet den utförs i. Genom att individen får stöd och motivation av sjuksköterskan att utföra egenvård och fysisk aktivitet kan klassiska symtom på depression såsom trötthet, utebliven glädje, ovilja att utföra vardagliga sysslor med flera minska.Slutsats: Fysisk aktivitet är bra för hälsan och förbättrar måendet för individer som drabbats av depression. Den fysiska aktiviteten leder till flertalet hälsofördelar. Sjuksköterskan spelar en viktig roll och besitter goda kunskaper i att motivera och stötta individen till ett friskare och mer aktivt liv. Nyckelord: Depression, fysisk aktivitet och vuxna

Background: Depression is a major social issue affecting 19% of Sweden’s population. The affected individuals can have a lowered mood, suicidal thoughts and concentration problems. Antidepressants and CBT are two different treatment methods. The definition of physical activity is any type of body movement that increases the body energy metabolism. The holistic perspective on health means seeing the individual with a holistic thinking that includes both the body and the soul. Dorothea Orem’s theory is a broad nursing theory that describes why and how individuals take care of themselves with the help of self-care. The nurse’s basic responsibility is to promote health, prevent illness, restore health and relieve suffering. Aim: The aim of this study was to describe the effect of physical activity in adults with depression.Method: A literature review which examined 12 quantitative articles. Searches for articles were made in databases CINAHL, PubMed och PsycINFO.Results: The result showed that physical activity decreased depression in the depressed individuals and could be seen as an effective treatment method, both individually and in combination with other treatments for depression. Physical activity with low, moderate and vigorous intensity reduced individuals' depression. Individuals felt that support from outside helped them find motivation to perform physical activity.Conclusion: The research showed that physical activity generated in a reduction of individuals' depression regardless of the intensity of physical activity. / Bakgrund: Depression är ett stort samhällsproblem som drabbar 19% av Sveriges befolkning. De drabbade individerna kan bland annat få en sänkt grundstämning, återkommande tankar på död och koncentrationsstörningar. Antidepressiva läkemedel och KBT är två olika behandlingsmetoder. Definitionen av fysisk aktivitet är alla typer av kroppsrörelser som ökar kroppens energiomsättning. Det holistiska perspektivet på hälsa innebär att se individen med ett helhetstänk som inkluderar både kroppen och själen. Dorothea Orem’s teori är en bred omvårdnadsteori som beskriver varför och hur individer tar hand om sig själva med hjälp av egenvård. Sjuksköterskans grundläggande ansvar är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av fysisk aktivitet för vuxna individer med depression. Metod: En litteraturstudie som undersökte 12 kvantitativa artiklar. Sökningar efter artiklar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Huvudresultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet minskade depression hos de deprimerade individerna och kunde ses som en effektiv behandlingsmetod, både enskilt och i kombination med andra behandlingar för depression. Fysisk aktivitet med låg, medel och hög intensitet minskade individers depression. Individer upplevde att stöd utifrån hjälpte dem att finna motivation till att utföra fysisk aktivitet.Slutsats: Forskningen visade att fysisk aktivitet genererade i en minskning av individers depression oavsett vilken intensitet den fysiska aktiviteten hade.

Många i vårt samhälle utsätts idag för långvarig stress som kan leda till ohälsa och sjukskrivningar. Det finns studier som visar att fysisk aktivitet och motion kan ha en skyddande effekt mot stress och stressreaktioner. Syftet med denna studie var att undersöka effekten av fysisk aktivitet och kön på upplevd stress men också undersöka om det fanns interaktionseffekt mellan upplevd fysisk aktivitet och kön med avseende på upplevd stress, samt om det var någon skillnad i upplevd stress mellan kvinnor i olika yrken (lärare, omvårdnad och hälsa och sjukvård). Genom en kvasiexperimentell studie användes en enkät där deltagarna skattade fysisk aktivitet och upplevd stress. Undersökningen visade att kvinnor skattade högre på upplevd stress än män och att deltagare som hade en hög fysisk aktivitet skattade något lägre på upplevd stress. Resultatet på Anova mellanpersonsdesign visade däremot ingen signifikant skillnad mellan kön på upplevd stress eller att fysisk aktivitet påverkade upplevd stress. Vidare fanns ingen interaktion mellan upplevd fysisk aktivitet och kön med avseende på upplevd stress, och det var inga skillnader i upplevd stress för kvinnor i de olika yrkena Skillnaden mellan kvinnor och män i upplevd stress diskuteras i termen av olika roller i hemmet.

Introduktion: Varje år diagnostiseras 4200 personer i Sverige med lungcancer. Patienter uppger i samband med sin diagnos ha en stillasittande livsstil och påfrestande symtomupplevelse. Vid behandling av lungcancer är god symtomlindring av betydelse och därav har sjuksköterskan en viktig del vid rehabiliteringen. Fysisk aktivitet har genom studier bevisats vara en viktig intervention samt minskar komplikationer. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att belysa betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Beck (2017) nio steg, sexton vetenskapliga artiklar kom fram efter systematiska sökningar i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo, samtliga artiklar presenteras i en artikelmatris (bilaga 1). Artiklarna som användes till studiens resultatdel var tio kvantitativa, fyra kvalitativa och två mixad-metod. Resultat: Utifrån insamlat material utarbetades två huvudkategorier med sex underrubriker som svarade på betydelsen av fysisk aktivitet som symtomlindring hos patienter med lungcancer. De två huvudkategorierna var fysisk samt psykisk symtomlindring med underrubriker fatigue, dyspné, smärta, mental hälsa, depression samt ångest. Konklusion: I studiens resultat framkom det att majoriteten av patienter med lungcancer upplevde att fysisk aktivitet påverkade deras fysiska och psykiska symtombörda positivt genom lindring. Fysisk aktivitet ökade patientens välbefinnande genom att sänka graden av negativ symtomupplevelse såsom exempelvis trötthet, smärta och ångest.