The present diploma thesis is engaged in the education of patients prior to the application of anaesthesia. The theoretical part studies the area of education. For a comprehensive overview of the problems at issue, the theoretical part delves in the area of anaesthesia. The thesis examines the contribution of education provided to patients prior to the application of anaesthesia. The target group of respondents is composed by patients who underwent a procedure requiring an anaesthesiology care. Patients suitable for data collection were selected using the purposeful sampling method on the basis of collaboration with head nurses of the given hospital wards. The research was conducted by a quantitative method, using the author's own questionnaire. The total of 69 questionnaires was distributed. The results of the research investigation conducted that patients are provided advice as to anaesthesiology care in more than one half of all cases. The greatest share in providing advice and education to patients in anaesthesiology care is taken up by physicians - anaesthesiologists. Most often, advice is provided in form of an informed consent, including oral advice. A vast majority of the patients questioned observe the recommendations and measures that they have been informed of. The results further imply...

Bakgrund: I anestesisjuksköterskans ansvar ingår att extubera patienten på ett säkert sätt. I anestesisjuksköterskans arbete fodras ett tvärprofessionellt omhändertagande av patienten inom ett team. Det är ett varierande arbetstempo i en komplex och högteknologisk miljö. Extuberingsprocessen kan medföra många komplikationer som kan ge obehag för patienten som har varit sövd i generell anestesi med endotrachealtub. Extubation ställer därmed höga krav på anestesisjuksköterskan som skall ha fördjupande medicinska och omvårdnadskunskaper vid omhändertagandet av patient. Det saknas forskning kring extubationsprocessen ur en anestesisjuksköterskas perspektiv även om det är ett riskfyllt moment. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av svårigheter i samband med extubation av patient. Metod: Studien innefattade semistrukturerade intervjuer med nio anestesisjuksköterskor från två sjukhus i Västra Götalandsregionen i Sverige. Datamaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade betydande trygghet i att ha utbildning, erfarenhet och kunskap om extubationsprocessen då arbetssättet bygger på erfarenhet. Förmåga att förhålla sig till utmaningar bygger på att anestesisjuksköterskorna upplever en stor respekt för extubationsprocessen eftersom det kan innefatta många risker. Trygghet av att se patientens individuella behov var en betydande faktor för ett komplikationsfritt omhändertagande av patienter. För att främja ett systematiskt och patientsäkert sätt kring patienten, beskrev anestesisjuksköterskorna vikten av utbildning inom extubationsprocessen. Diskussion: I diskussionen jämförs det aktuella resultatet med tidigare forskning. Vidare diskuteras kunskapsbristen och forskning kring fenomenet. Slutsats: Anestesisjuksköterskornas arbete kring extubationsprocessen kräver god kunskap och erfarenhet inom anestesisjukvård. Förmåga till kommunikation och teamarbete är viktiga faktorer för en lyckad extubation.

Bakgrund: Kommunikation är en essentiell del av hälso- och sjukvården, särskilt i mötet mellan anestesisjuksköterskan och barnet i den perioperativa miljön. Sjukhusmiljön, vårdpersonalen och själva sjukdomen kan upplevas som en krissituation av barn och dess anhöriga. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vad anestesisjuksköterskan på en operationsklinik kan använda för metoder perioperativt för att påverka oro hos barn. Metod: En deskriptiv systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar valdes som design för att få en större översikt över problemområdet som studerades. Databaser som användes i studien var PubMed och Cinahl. Resultat: Information och kommunikation – både direkt och indirekt – var en bidragande del av den preoperativa dialogen. Direkt kommunikation handlade om Den perioperativa dialogen, där anestesisjuksköterskan och barnet sågs ansikte mot ansikte och talade direkt med och till varandra, medan de inte gjorde det i den Indirekta kommunikationen. Oron hos de barn och föräldrar som fick grundlig information reducerades signifikant. Tretton av femton studier visade att distraktioner och olika strategier via direkt och indirekt kommunikation hade en positiv effekt på den perioperativa oron hos barn. Resultaten av dessa artiklar visade också att minskad oro kan bidra till minskad smärta postoperativt. Slutsats: Både direkt och indirekt kommunikation kan ha en positiv effekt på barns perioperativa oro, vilket därmed indirekt kan förebygga eller reducera deras oro. För att kunna påverka barnens oro måste man dessutom vända sig direkt till barnen och inte bara till föräldrarna. / Background: Communication is an essential part of health care, especially in the meeting between the nurse anaesthetist and the child in the perioperative environment. The hospital environment, healthcare staff and the disease itself can be perceived as a crisis situation by children and their relatives. Aim: The aim of the literature study was to investigate the methods that the nurse anaesthetist at a surgical department can use perioperatively to affect the anxiety in children. Method: A descriptive systematic literature review based on 15 original scientific articles was chosen as design in order to get a larger view of the studied field. Databases used in the study were PubMed and Cinahl. Results: Information and communication - both direct and indirect - was a contributing part of the preoperative dialogue. Direct communication was about the perioperative dialogue, where the nurse anaesthetist and the child saw each other face to face and spoke directly to and with each other, while they did not do so during the indirect communication. Children and parents with preoperative anxiety who received thorough information had significantly reduced levels of anxiety. Thirteen of fifteen studies showed that distractions and different strategies via direct and indirect communication had a positive effect on the perioperative anxiety of children. The results of the articles also showed that reduced anxiety can contribute to reduced postoperative pain. Conclusion: Both direct and indirect communication can have a positive effect on children's perioperative anxiety, thereby indirectly preventing or reducing their anxiety. In order to be able to influence the children's anxiety, the nurse anaesthetist must also turn directly to the children and not just to the parents.

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Sammanfattning  Bakgrund: Sjukhusvården förändras och kraven på specialistsjuksköterskor ändras. Transporter med patienter från små sjukhus blir fler och sträckorna längre. Upplevelsen av sin arbetsmiljö har visat sig viktig, inte minst vad gäller upplevelsen av patientsäkerheten.   Syfte: Syftet var att, ur ett arbetsmiljöperspektiv, beskriva intensivvårds- och anestesisjuksköterskors upplevelse av att arbeta på ett sjukhus utan akutkirurgi. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. 11 semistrukturerade intervjuer utfördes med intensivvårdssjuksköterskor (n=6) och anestesisjuksköterskor (n=5). Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Under analysen av intervjuerna framträdde sex kategorier. 1. Att uppleva vikten av att rutiner följs 2. Att samverkan och personkännedom inom sjukhuset underlättar arbetet 3. Upplevelse av nuvarande uppdrag 4. Att se vikten av närliggande vård 5. Att samverka med andra sjukhus och 6. Upplevelse av tillgång till resurser och kompetens. Anestesi- och intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att följa rutiner. Att samverkan och personkännedom inom sjukhuset kan underlätta arbetet var ytterligare en upplevelse som beskrevs. De upplevde en tillfredställelse med det nuvarande uppdraget, även om en önskan att få ett utökat uppdrag beskrevs. Vikten av att ha närliggande vård beskrevs och avståndet till närmaste akutsjukhus upplevdes som ett problem. Samarbetet med andra sjukhus beskrevs ibland fungera bra och ibland fick en kamp föregå samarbetet. Upplevelsen av tillgång till resurser och kompetens beskrevs där det framkom att resursbristen kunde skapa frustration. Slutsats: Positiv upplevelse av nuvarande uppdrag. Vid akuta tillstånd där svårt skadade eller sjuka patienter kom in till sjukhuset upplevdes frustration med de resursbrister som fanns. Nyckelord: Anestesisjuksköterska, Arbetsmiljö, Intensivvårdssjuksköterska / Abstract Background: Hospital care is changing and the requirements for specialist nurses are changing. The amount of patient transports from smaller hospitals are increasing and the routes are longer. The experience of the nurses work environment has proved to be important, not least with regard to the experience of patient safety.  Aim: To describe how intensive care and anesthesia nurses experience working in a hospital without emergency surgery, from a work environment perspective.  Method: The study had a qualitative approach with descriptive design. 11 semi-structured interviews were conducted with intensive care nurses (n = 6) and anesthetic nurses (n = 5). The interviews were analyzed with qualitative content analysis.  Main results: Through the analysis six categories emerged. 1. To experience the importance of following guidelines 2. That collaboration and personal knowledge within the hospital facilitates the workload 3. Experience of the current assignment 4. To see the importance of nearby care 5. The cooperation with other hospitals and 6. Experience of access to resources and competence. The anesthetic and intensive care nurses experienced that it was important to follow guidelines. The fact that collaboration and personal knowledge within the hospital can facilitate the workload was another experience that was described. They experienced a satisfaction with the current assignment, although a desire to get extended assignments was described. The importance of having nearby care was described and the distance to the nearest emergency hospital was described as a problem. The collaboration with other hospitals was sometimes described to work well and sometimes a struggle preceded the collaboration. The experience of access to resources and skills was described and it emerged that the lack of resources could create frustration.  Conclusion: Positive experience of current assignments. In emergency situations where severely injured or sick patients entered the hospital, frustration was experienced with the lack of resources that existed. Keywords: Intensive Care Nurse, Nurse anesthetist, Work Environment

For several decades, the field of nursing has focused on the integration of cultural competence content into its prelicensure educational programs. Despite this focus, little is known about the cultural competence of nurses extending their education past initial licensure into an advanced practice nursing specialty, such as nurse anesthesia. Researchers in other fields have found that provider race and previous cultural competence training are associated with higher levels of cultural competence. This research, guided by the culture care diversity and universality theory, sought to determine the relationship between the two subscales, Cultural Awareness and Sensitivity (CAS) and the Cultural Competence Behavior (CCB) of the Cultural Competence Assessment (CCA) tool, and describe the relationships that exist between selected demographic variables and the total cultural competence scores for nurse anesthetists. One hundred and fifty-eight members of the American Association of Nurse Anesthetists participated in the study. The total CCA score for the population was 4.98 out of a potential total score of 7 (SD = .79). Mean scores were 5.64 (SD = .73) and 4.38 (SD = 1.19) for the CAS and CCB subscales, respectively. Hierarchical multiple regression analysis confirmed a positive relationship between post graduate diversity training and total CCA score (B = .28, p < .05). Identifying the cultural competence of this population and the characteristics that are associated with high levels of cultural competence could lead to better provider awareness of their own interactions and perceptions of patients and improved patient-centered care for patients in minority populations who are served by certified registered nurse anesthetists, resulting in positive social change.

Bakgrund: Dagkirurgi, att opereras och gå hem samma dag, är en vårdform som har ökat markant i Sverige senaste åren. Tidigare studier har visat att många patienter som genomgår dagkirurgi upplever oro inför operation, vilket orsakar lidande för individen men också ökat behov av sömnmedel och ökad risk för postoperativ smärta och oro. För att kunna genomföra omvårdnadsåtgärder för att minska oro måste den först identifieras, vilket framförallt är anestesisjuksköterskans uppgift i mötet med patienten. Syfte: Att undersöka patienters skattning av sin oro vid ankomst till operationsavdelningen vid dagkirurgi samt hur väl anestesisjuksköterskans skattning av patientens oro överensstämmer med patientens egen skattning. Metod: En kvantitativ enkätstudie som genomfördes på två operationsavdelningar i Uppsala län under en veckas tid, totalt inkluderades 88 patienter och 60 anestesisjuksköterskebedömningar. Enkäten bestod av en skattningsskala för oro enligt NRS samt grundläggande demografisk information. Resultat: En stor andel patienter skattade ingen eller mild oro (n=52, 59 %) vid ankomst till operationsavdelningen. Hos 70 % av de parvisa jämförelserna bedömdes anestesisjuksköterskans förmåga att bedöma patientens oro som god. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna var generellt bra på att bedöma patientens oro, men vid några fall missbedömdes patienter som skattade hög oro. Denna studie visar att det finns ett behov av mer studier för framtagande av rutiner och vetenskapligt beprövade och användbara instrument för att kunna identifiera dessa patienter. / Background: Ambulatory surgery, to receive surgery and go home the same day, is a form of care which has increased markedly in Sweden in recent years. Previous studies have showed that many patients undergoing ambulatory surgery experience anxiety before surgery, which causes suffering for the individual but also increases the need for hypnotics and increases risk of postoperative pain and anxiety. To be able to carry out nursing interventions aimed at reducing anxiety,  it must first be identified, which is mainly the  nurse anesthetist’s role in the encounter with the patient. Objective: To investigate patients' estimation of their anxiety upon arrival at the ambulatory surgery department, and how well the anesthesia nurses' estimation of the patients' anxiety are consistent with the patients' own estimation. Method: A quantitative survey conducted in two ambulatory surgery departments in Uppsala County during one week, a total of 88 patients were enrolled, and a total of 60 anesthesia nurses' assessments. The survey consisted of a scale for estimating anxiety using NRS and basic demographic information. Results: A large proportion of patients estimated no or mild anxiety (n=52, 59 %) on arrival at the surgical department. In 70 % of the pairwise comparisons the anesthesia nurses' ability to assess the patients' anxiety were good. Conclusion: Anesthesia nurses were generally good at assessing the patients’ anxiety, however it was showed that in some cases patients that reported high levels of anxiety were not identified. There is a need for more studies about routines and  useful and scientifically tested instruments for the identification of patients’ anxiety.

No description available.

Bakgrund. I Sverige utgör trauma den vanligaste dödsorsaken för vuxna, 18-45 år. Traumateamets utbildning och kompetens är av stor betydelse för den skadade patientens överlevnad. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll som medlem i traumateamet i det initiala omhändertagandet av traumapatienter. Syfte. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattning av den egna kompetensen inom traumavård. Metod. Studien var empirisk med kvantitativ data där en enkät delades ut till 45 anestesisjuksköterskor på en operationsavdelning på ett sjukhus i Sverige. Deltagarna skattade sin kompetens och svaren ställdes mot Benners kompetensstege och Svensk sjuksköterskeförenings sex kärnkompetenser. Resultat. Tjugo anestesisjuksköterskor deltog i studien varav tolv skattade sig som experter, en som kompetent och sju som noviser eller avancerad nybörjare. Samtliga deltagare skattade "stämmer helt" eller "stämmer delvis" vad gäller kompetens inom de sex kärnkompetenserna oberoende av arbetad tid på operationsavdelningen. Några expertsjuksköterskor arbetade inte med handledning, undervisning, kvalitetsutveckling och arbetsledning, medan några noviser och avancerade nybörjare arbetade med dessa expertuppgifter. Majoriteten av deltagarna hade fortbildning inom trauma. Slutsats. Lång arbetserfarenhet och utbildning inom traumavård var två orsaker som bidrog till den höga självskattade kompetensen bland deltagarna. Mer forskning behövs för att undersöka varför en del anestesisjuksköterskor på expertnivå inte arbetar med handledning, undervisning, kvalitetsutveckling och arbetsledning. / Background. In Sweden trauma is the leading cause of death of adults between 18 and 45 years of age. Therefore the education and competence of trauma teams is of vital importance. As members of trauma teams, nurse anesthetists have an important role to play in the initial care of trauma patients. Aim. The aim was to describe Swedish nurse anesthetists’s self-evaluations of their own competence in trauma care. Method. The study was an empirical study using quantitative data. A questionnaire was handed out to 45 nurse anesthetists working in a perioperative department in a Swedish hospital. The participants estimated their competence and the answers were compared to Benner’s stages of clinical competence and the six core competencies of the Swedish Nurses Association. Results. Twenty nurse anesthetists participated and of those twelve classified as experts, one as competent and seven as either novices or advanced beginners. All the participants answered either "agree" or "partly agree" in response to questions concerning the six core competencies regardless of how long they had worked in the perioperative department. Some experts did not work with tutoring, education, quality development or staff management, on the other hand, some of the novices and advanced beginners had been given such important responsibilities. The majority of the participants had continued education in trauma. Conclusion. Long work experience and high participation in trauma education were two important causes of the high competence of the participants. More research is needed to determine why some experts were not involved in tutoring, education, quality development or staff management.

Bakgrund: Tidigare studier har visat på risker för patienterna under de interhospitala transporterna samt att kravet på medföljande vårdpersonal är stort. Antalet interhospitala transporter är något som har ökat i antal då patienter måste transporteras till sjukhus med specialiserad diagnostik och specifik behandling, så kallad rikssjukvård. Syfte: Studiens syfte var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av arbetet med interhospitala transporter. Metod: Studien är en kvalitativ studie där åtta anestesisjuksköterskor deltog i semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav sex kategorier och fjorton underkategorier som beskriver anestesisjuksköterskans upplevelser av att arbeta med interhospitala transporter. Kategorierna är: Att vara förberedd och få rätt information vid hämtning av patient; Att samarbeta med andra yrkesgrupper; Att ha eller inte ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter; Att arbetet väcker känslor; Att arbeta i en miljö som medför dålig ergonomi och störningar; Anestesisjuksköterskans upplevelser av arbetstider och rutiner. Anestesisjuksköterskorna i föreliggande studie upplevde att förberedelserna av patienten innan avtransport påverkades negativt av bristande kommunikation och en rörig miljö. Slutsats: När svårt sjuka eller kritiskt sjuka patienter hämtas av anestesisjuksköterskan för transport till annan behandling på annat sjukhus är det mycket viktigt att förbereda transporten och patienten noga. En väl genomförd förberedelse ansågs av anestesisjuksköterskorna ge en lugnare transport och minskar på problem samt ger en bättre patientsäkerhet. Kommunikationen ansågs ibland som bristfällig och den rutin som fanns som stöd fungerade dåligt. Genom att följa befintliga rutiner skulle eventuella brister i förberedelserna kunna lindras för anestesisjuksköterskan.