Abstrakt Uppsatsen stödjer sig på en kvalitativ undersökning som har sin utgångspunkt i två skilda läroböcker i religion, avsedda för gymnasieskolan. Uppsatsens syfte är att jämföra hur islam och muslimer framställs i läroböckerna, samt om ett maktperspektiv går att urskilja. Som metod används diskursanalys där läroböckernas text är utgångspunkt för analysen. Begreppet orientalism har för uppsatsen en central betydelse för huruvida bilden av islam och muslimer framställs i text. Vidare förs en diskussion runt huruvida Läroplan för de frivilliga skolformerna, (Lpf 94) samt gymnasieskolans kursplan i religionskunskap, ligger i linje med läroböckernas framställning av islam och muslimer. Nyckelord: läroböcker, islam, muslimer, orientalism

There are over 1,5 billion Muslims living on earth and the religion is one of the world´s most increasing. Sweden is a country with a cultural diversity where about 300 000 Muslims lived in 1999. Today, the requirement for knowledge about caring for Muslims and the need of culturally competent nursing care are increasing.The aim of this study was to define cultural factors which the nurse has to recognize to be able to give culturally competent care to the Muslim patient. The method that has been used was a The Sunrise Model, which illustrates Leininger´s theory of culture care diversity and universality, provides a theoretical framework for the study. The results are presented on the basis of Leininger´s three cultural factors; cultural values, beliefs and lifeways. Factors that where especially important to recognize for the nurse were the perception of health and illness, prayer, death, gender roles, family, clothing, diet and communication.

I denna uppsats undersöker vi islamundervisningen på tre kommunala gymnasieskolor i Halland med fokus ur ett lärarperspektiv. Fördomar om islam i samhället fick oss att reflektera kring om lärare väljer att prioritera eller undvika delar inom islamundervisningen, och i så fall vad. Syftet med vår C-uppsats är att undersöka, analysera samt reflektera över vilken syn lärare har på islamundervisningen i Religionskunskap 1, hur de arbetar med ämnet islam samt hur detta skiljer sig från arbetet med de övriga världsreligionerna. Metoden vi valt att använda oss av är intervjuer med fem gymnasielärare vilka är verksamma på de tre olika kommunala skolorna i Halland. I resultatet framkom det att fördomar genomsyrar islamundervisningen samt att media har en stor påverkan på undervisningen inom ämnet.

Det övergripande syftet med uppsatsen är att söka svar på om det finns några likheter och skillnader mellan kristendoms- och islamundervisningen samt vilka didaktiska val som religionskunskapslärare gör och vilka undervisningsmetoder de anses föredra. För att besvara frågeställningarna har sex kvalitativa intervjuer genomförts med religionskunskapslärare som arbetar både på högstadiet och gymnasiet. Uppsatsen använder sig av Edward Saids postkoloniala teori samt Thomas Englunds utbildningsfilosofier. Vidare kan uppsatsens resultat påvisar att det finns stora likheter mellan kristendoms- och islamundervisningen. Lärarnas didaktiska val i undervisningen styrs av kursmålen och egna samt elevernas intressen. Men det visar sig också att innehållet i kristendoms- och islamundervisningen präglas av likartade stoff. Det som kan skilja undervisningen åt är att kristendomens inriktningar berörs mer i undervisningen än islams.

No description available.

Kvinnor som leder khutbah Uppsatsen bygger på tre primära frågor varav den ena är vad Koranen säger om kvinnans ställning inom islam, den andra vad som krävs av en kvinna för att leda bön och den tredje om det skiljer sig att vara kvinna i en västerländsk kontext från att vara kvinna i en muslimsk kontext för att kunna erhålla rollen som böneledare. De kvinnliga muslimska feministerna, som redovisas i uppsatsen, är västerländska konvertiter med en hög akademisk västerländsk utbildning inom islam. De muslimska indonesiska feministerna har även de inhemsk akademisk utbildning. Uppfattningen från dessa kvinnor är att västerländsk feminism är ett fenomen som ställer sig mot män och där den pekar ut män som roten till att alla kvinnor lider. Västerländsk feminism sägs vara ett verktyg från väst för att förinta islam. För de muslimska kvinnorna som försöker ta en ledande roll gäller det att använda en retorik byggd på Koranen och att påvisa jämställdhet inför Gud och inte ställa sig mot männen. Uppsatsen bygger på ett reduktionistiskt förhållningssätt där strukturella hinder diskuteras och vad dessa hinder kan bero på i ett muslimskt perspektiv. Det finns ett fåtal kvinnor i världen som lett fredagsbönen, som är den centrala bönen för alla muslimer, där sociala och politiska frågor predikas. Uppsatsen visar på att det finns tre framträdande framgångsfaktorer för de kvinnor som hittills lett khutbah. För det första måste de ha en gedigen kunskap om Koranen, sharia och haditherna. För det andra måste det finnas en lagstiftning som trycker på jämställdhet i de länder de kvinnliga böneledarna vill verka i och för det tredje måste de kvinnliga imamerna ha stöd av progressiva män som för fram dem som ledare.

Denna studie bygger på en kvalitativ analys av läroböcker i ämnet religion på gymnasiet. Läroböcker används för att ge en kortfattad och övergripande bild om ämnet som presenteras. Studiens teori bygger på Edward Saids forskning kring orientalism samt Mattias Gardells teorier kring islamofobi. Syftet med denna studie är att undersöka hur islam har framställts i fem läroböcker sedan 1970-talet fram till idag, en lärobok från varje decennium. Syftet är att visa vilken bild av islam som används för kunskapsutveckling och om det finns skillnader mellan boken från 1979 och boken från 2012. Resultatet av studien liknar det som tidigare forskning visat på. De analyserade läroböckerna innehåller generaliseringar och förenklingar som oftast inte problematiseras vilket kan leda till att den generaliserade texten i läroböckerna blir en sanning. Skillnaderna mellan boken från 1979 och boken från 2012 är få, men det förekommer fler diskussionsfrågor i boken från 2012 vilket kan bero på att islam är vanligare i Sverige idag.

My thesis argues that in 1982-2008, “state Islam” created a pluralistic Indonesia and an anti-pluralistic Malaysia. The rubric of “state Islam” is a political alliance of secular politicians, religious bureaucrats, and Islamic socio-religious organizations. During these twenty-five years, state policy in Indonesia repressed Islam through the political marginalization of the formal and informal institutions of Muslim piety and practice. On the other hand, state policy in Malaysia accommodated Islam through promoting similar institutions. The rise of Islamic political and cultural consciousness in 1979 had triggered leadership transition and elite factionalism in 1982 in Malaysia and in 1989 in Indonesia, during which a new Islamic-centric force of entrepreneurs drove policy change. From 1982 to 2008, Indonesia and Malaysia created new state religious bureaucracies that regulated Islam, persecuted minority Islamic sects, and curbed the political autonomy of socio-religious organizations embedded in Islam. Chapter 1 constitutes a literature review and outlines my argument and key variables, while Chapter 2 provides the historical context of Islam in pre and post-independence Indonesia and Malaysia. The next chapter takes us to Indonesia in 1982-1994, when the Suharto government embarked on its institutional repression of Islam. Chapter 4 demonstrates how in 1982-1994 the Mahathir government in Malaysia launched its parallel institutional accommodation of Islam. Returning to Indonesia, Chapter 5 shows how Suharto’s institutional repression from the late 1990s directly created the conditions for a pluralist Indonesia today. Chapter 6 examines how the Mahathir government, previously locked in a close relationship with Islam through institutional accommodation in the late 1990s to early 2000s, produced a contemporary Malaysia resolutely hostile to political and socio-cultural pluralism. The final chapter explores the concept of unintended consequences and suggests comparative and cross-regional implications for my findings.

Outsiders, such as Lebanese and Syrian Shi‘is often refer to Twelver Shi‘is in the Syrian shrine-town as ‘traditional,’ and even ‘backward.’ They are not the only ones. Both Saddam Hussein and Ayatollah ‘Ali Khamenei have called the bloody flagellation practices, which have only increased in popularity in Sayyida Zaynab over the past few decades, ‘backward’ and ‘irrational.’ Why do these outsiders condemn these Twelver Shi‘is and their Muharram rituals? Why are ‘traditional’ practices popular in the Syrian shrine-town of Sayyida Zaynab? What does ‘tradition’ mean in this context? This dissertation begins with the last question regarding the notion of ‘tradition’ and examines seminary pedagogy, weekly women’s ritual mourning gatherings, annual Muharram practices, and non-institutionalized spiritual healing. Two theoretical paradigms frame the ethnography. The first is Talal Asad’s (1986) notion that an anthropology of Islam should approach Islam as a discursive tradition and second, various iterations of the Karbala Paradigm (Fischer 1981). The concepts overlap, yet they also represent distinct approaches to the notion of ‘tradition.’ The overarching argument in this dissertation is that ‘tradition’ for Twelver Shi‘is in Sayyida Zaynab is not only a rhetorical trope but also an intimate, inter-subjective practice, which ties pious Shi‘i to the members of the Family of the Prophet. The sub-topics are changing patterns in religious pedagogy, the role of embodiment, self, and inter-subjectivity in women’s ritual mourning gatherings, and the applicability of Mikhail Bakhtin’s concept of the carnivalesque (1984). Inspired by Frederick M. Denny (1985), who coined the term ‘orthopraxy’ to describe the importance of ritual practice in Islam, this dissertation refers to transgressive and carnivalesque religious performances as ‘heteropraxy.’ In particular, the emphasis on ‘heteropraxy’ is a critique of recent research on Arab Muslim women’s piety by Saba Mahmood (2005) and Lara Deeb (2006).

This thesis is an investigation into the Ethiopian Civil Society, with a focus on Muslims’participation and activities. This research is the result of a series of interviews carried on in AddisAbaba during my staying there thank to a scholarship from Pavia University.Chapter One is a general introduction of the study, presenting the object, the methodology anduse of sources as well as the state of the current research of the topics covered by this research.Chapter Two is a framework chapter about Islām in Ethiopia offering an historical perspective aswell as focusing on its characteristics and current developments. Chapter Three deals withEthiopian Civil Society characteristics and with its legal framework. Chapter Four constitutes thecore of this research: in it, I collected the findings of my research describing the presence ofMuslims into Ethiopian Civil Society. I analyzed the activities and characteristics of the differentorganizations and associations that I met in Addis Ababa, their self-representation concerningtheir being related with Islām and their opinions on Muslims’ marginalization and lack of nonpoliticizationin Ethiopia. A set of conclusions constitutes the last section of the thesis.