The theory of ‘punctuated equilibria’ was formulated by two paleontologists, Niles Eldredge and Stephen Gould, in 1972 and has been the focus of considerable controversy within the evolutionary sciences ever since. The primary intentions of this thesis are to relate the history of punctuated equilibria and to examine how it has affected evolutionary science. Several modes of analysis have been used to illuminate the history: The sociological perspectives of Pierre Bourdieu and Bruno Latour (who see scientific debate as a ‘struggle for authority’); Rhetorical analysis of some of the key documents; Communication with practising scientists via questionnaires and correspondence; Citation Analysis. Chapter 1 gives a short summary of the history and introduces the methods and socio-philosophical perspectives used to illuminate the history. Chapters 3 and 4 examine the rhetorical process by which Eldredge and Gould constructed the ‘punctuationist revolution’. Chapters 2, 3, 5 and 6 relate the history of punctuated equilibria.

<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

<p>Diss. Stockholm : Handelshögsk., 2003</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.

This thesis undertakes an empirical study of software evolution by analyzing open source software (OSS) systems. The main purpose is to aid in understanding OSS evolution. The work centers on collecting large quantities of structural data cost-effectively and analyzing such data to understand software evolution <em>dynamics</em> (the mechanisms and causes of change or growth). <br /><br /> We propose a multipurpose systematic approach to extracting program facts (<em>e. g. </em>, function calls). This approach is supported by a suite of C and C++ program extractors, which cover different steps in the program build process and handle both source and binary code. We present several heuristics to link facts extracted from individual files into a combined system model of reasonable accuracy. We extract historical sequences of system models to aid software evolution analysis. <br /><br /> We propose that software evolution can be viewed as <em>Punctuated Equilibrium</em> (<em>i. e. </em>, long periods of small changes interrupted occasionally by large avalanche changes). We develop two approaches to study such dynamical behavior. One approach uses the evolution spectrograph to visualize file level changes to the implemented system structure. The other approach relies on automated software clustering techniques to recover system design changes. We discuss lessons learned from using these approaches. <br /><br /> We present a new perspective on software evolution dynamics. From this perspective, an evolving software system responds to external events (<em>e. g. </em>, new functional requirements) according to <em>Self-Organized Criticality</em> (SOC). The SOC dynamics is characterized by the following: (1) the probability distribution of change sizes is a power law; and (2) the time series of change exhibits long range correlations with power law behavior. We present empirical evidence that SOC occurs in open source software systems.

This thesis undertakes an empirical study of software evolution by analyzing open source software (OSS) systems. The main purpose is to aid in understanding OSS evolution. The work centers on collecting large quantities of structural data cost-effectively and analyzing such data to understand software evolution <em>dynamics</em> (the mechanisms and causes of change or growth). <br /><br /> We propose a multipurpose systematic approach to extracting program facts (<em>e. g. </em>, function calls). This approach is supported by a suite of C and C++ program extractors, which cover different steps in the program build process and handle both source and binary code. We present several heuristics to link facts extracted from individual files into a combined system model of reasonable accuracy. We extract historical sequences of system models to aid software evolution analysis. <br /><br /> We propose that software evolution can be viewed as <em>Punctuated Equilibrium</em> (<em>i. e. </em>, long periods of small changes interrupted occasionally by large avalanche changes). We develop two approaches to study such dynamical behavior. One approach uses the evolution spectrograph to visualize file level changes to the implemented system structure. The other approach relies on automated software clustering techniques to recover system design changes. We discuss lessons learned from using these approaches. <br /><br /> We present a new perspective on software evolution dynamics. From this perspective, an evolving software system responds to external events (<em>e. g. </em>, new functional requirements) according to <em>Self-Organized Criticality</em> (SOC). The SOC dynamics is characterized by the following: (1) the probability distribution of change sizes is a power law; and (2) the time series of change exhibits long range correlations with power law behavior. We present empirical evidence that SOC occurs in open source software systems.

Ontario Place in Toronto has a long legacy of unfulfilled plans, conflicting interests and missed opportunities. Its evolution is punctuated by myriad socio-cultural, political and economic shifts. Landscape biography, an empirical research strategy, is used to capture the diversity, complexity and the transformational character of this landmark site through archival research and oral histories over five phases of development. With origins in cultural geography and social anthropology, landscape biography is a compelling analytic tool to study the evolutionary dynamics of landscape change. Ontario Place is closely examined within the broader context of Toronto’s post-industrial waterfront to highlight and explain contingent moments in this cultural landscape’s historical trajectory. Findings reveal that Ontario Place, like waterfront itself, is the aftermath of political indifference and short-term expediency multiplied over several years. A road-map is created to visualize long-term evolutionary cause-and-effect relationships and a framework is developed to provide guidance for future transformations of this public asset based on historically grounded research.

There is widespread recognition of the importance of organizational learning to organizational performance and innovation. Recent research suggests that the use of analytics can play a critical role in enhancing organizational learning. However, the relationship between marketing analytics and organizational learning has not yet been well studied. More specifically, research is needed to help understand how analytics, marketing analytics in particular, facilitate organizational learning to develop a systematic, theoretical explanation of the relationship between organizational learning and marketing analytics. This phenomenon is studied in the very rich context of the health care industry. This research uses a case study to examine how organizational learning involving intuiting, interpreting, integrating, and institutionalizing can be facilitated by marketing analytics. Health care organizations are using marketing analytics to adapt to the changes in their rapidly changing environment. A conceptual framework has been developed to illustrate how marketing analytics capabilities in the organization are used to facilitate organizational learning. This study also provides recommendations on how health care organizations can enhance organizational learning with marketing analytics to improve their business performance.

This essay is about how the government formulates its policy regarding the health insurance and how these ambitions are then translated in the steering of the Swedish Swedish Social Insurance Fund. We have formulated the following questions: ● How is government policy and governance formulated in terms of health insurance? ● How does government policy and governance differ in terms of health insurance policy during the period studied? ● How does government's policy orientation affect the overall governance they provide to the Social Insurance Fund? We also analyze whether there are differences in policy and governance and between governments that took place in 2006, 2010 and 2014. We have read political material such as election manifesto and the Prime ministers´statement of government policy and compared this with the governments appropriation directions to the Swedish Social Insurance Fund and directions in the state budget. For the analysis, we use text analysis and we have, under the results and conclusions, identified two themes that all three governments commute between: the labor theme and the security theme. Our theoretical approach is the theory formulated by Frank Baumgartner och Bryan Jones Punctuated Equilibrium. We find that although there are differences in policy depending on the government's political color, governance is relatively stable. The overall objectives of the Swedish Social Insurance Fund have only been changed once during the period we have studied. In our analysis we have a reasoning for our outcome based on our theoretical perspective.

Abstract There are more small-bodied species of birds than those having large bodies. Generally, and relative to occurrance in any one place, small-bodied species also contain more individuals than large-bodied species. The same patterns have been documented for several groups of higher organisms for example, snakes, flowering plants and mammals, which suggests that there exists a general reason "why", which applies to other groups of species as well as to birds. This thesis attempts to identify this reason. In the first place, it is possible that most species happened to become small-bodied by chance. Simulations of neutral body-size evolution indicate however that the observed bias towards small size is stronger than that accounted for by neutral evolution. Then, the most plausible explanation for why most species are small is that small-bodied species speciate faster. However, statistical analyses accounting for historical relatedness of present-day species indicate no relation between body size and the rate of speciation. Finally, instead of little by little, the dominance of small species may have arisen suddenly, when approximately 65 million years ago (presumably) a large meteorite hit the earth, causing mass extinctions. However, analysis of body sizes and genetic differences of extant species reveals that while avian species numbers were approximately halved, the catastrophe affected small and large species equally. Thus, the reason why most species are small does not seem to be due to differential rates of speciation or extinction. Instead, the cause appears to be in the tempo and mode of evolution. It was found by analysis of extant species' body size that probably most differences in body size between species arise at the moment of speciation. Differences between small-bodied species are smaller than between large-bodied species and probably this difference also has its origin at the moment of speciation. Consequently, groups of small species stay small whereas groups of large species are more variable in body size, so that in the end most species are small. / Tiivistelmä Maailman noin 10 000 lintulajin joukossa pienikokoisia lajeja on enemmän kuin suurikokoisia. Yleensä pienkokoiset lajit ovat myös yksilömääriltään suurempia kuin samalla paikalla esiintyvät suurikokoiset lajit. Koska sama ilmiö on havaittu monissa muissa suurissa eliöryhmissä (esim. nisäkkäät, käärmeet ja kukkakasvit), on ilmeistä, että on olemassa yhteinen syy, joka pätee niin linnuissa kuin muissakin eliöryhmissä. Tämän väitöskirjan tavoite on selvittää, mikä tämä yhteinen syy voisi olla. Ensinnäkin on mahdollista, että suurin osa lajeista on kehittynyt pienikokoisiksi aivan sattumalta. Ruumiin koon evoluution simulaatiot kuitenkin osoittavat, että on hyvin epätodennäköistä, että neutraali evoluutio olisi johtanut pienikokoisten lajien suuriin määrään havaitussa määrin. Toinen mahdollinen selitys ilmiölle on, että pienikokoiset lajit lajiutuvat nopeammin. Tilastolliset analyysit, jotka ottavat huomioon nykyisin elävien lajien sukulaisuussuhteet, osoittavat ettei ruumin koon ja lajiutumisen vauhdin välillä ole yhteyttä. Kolmas mahdollinen selitys pienikokoisten lajien suurelle määrällä on historiallinen. On mahdollista, että pienikokoisten lajien suhteellisen suuri määrä syntyi nopeasti noin 65 miljoonaa vuotta sitten tapahtuneen massasukupuuton seurauksena, joka fossiiliaineiston perusteella kohdistui erityisesti suurikokoisiin maaeläimiin (esimerkiksi dinosauruksiin). Vertaileva analyysi nykyään elävien lintulajien ruumiin koosta ja geneettisistä eroista osoittaa, että vaikka suuri osa lintulajeista hävisi massasukupuutossa, tämä katastrofi karsi lajeja riippumatta niiden ruumiin koosta. Näyttää siis siltä, etteivät erot lajiutumisen tai sukupuuttojen esiintymisessä selitä sitä, että suurin osa lajeista on pienikokoisia. Tämän tutkimuksen tulosten perusteella syy näyttäisi sen sijaan olevan ruumiin koon kehityksen vauhdissa ja siinä tavassa, jolla kehitys yleensä etenee. Analyysi nykyisten lajien ruumiin koosta paljasti, että suurin osa eroista lajien välillä syntyy (evolutiiviessa aikataulussa) suhteellisen nopeasti lajiutumistapahtuman yhteydessä (punktualismi) eikä vähitellen pitkien aikojen kuluessa (gradualismi), kuten yleensä oletetaan. Kehityslinjojen sisällä pienikokoisten lajien väliset erot ruumiin koossa olivat pienempiä kuin isokokoisten lajien väliset erot - ja todennäköisesti myöskin tämä ero syntyy lajiutumisen yhteydessä. Tämä johtaa evoluution kuluessa tilanteeseen, että alunperin pienikokoisista lajeista kehittyneet lajit ovat myös pienikokoisia, kun taas isokokoisten lajien kehityslinjoissa on nähtävissä huomattavasti paljon enemmän vaihtelua ruumiin koossa. Näiden seurauksena eliöstöissä suurin osa lajeista lopulta on pienikokoisia.