Research Doctorate - Doctor of Philosophy (PhD) / Due to advances in information processing technology and storage capacity, nowadays huge amount of data is being collected for various data analyses. Data mining techniques, such as classification, are often applied on these data to extract hidden information. During the whole process of data mining the data get exposed to several parties and such an exposure potentially leads to breaches of individual privacy. This thesis presents a comprehensive noise addition technique for protecting individual privacy in a data set used for classification, while maintaining the data quality. We add noise to all attributes, both numerical and categorical, and both to class and non-class, in such a way so that the original patterns are preserved in a perturbed data set. Our technique is also capable of incorporating previously proposed noise addition techniques that maintain the statistical parameters of the data set, including correlations among attributes. Thus the perturbed data set may be used not only for classification but also for statistical analysis. Our proposal has two main advantages. Firstly, as also suggested by our experimental results the perturbed data set maintains the same or very similar patterns as the original data set, as well as the correlations among attributes. While there are some noise addition techniques that maintain the statistical parameters of the data set, to the best of our knowledge this is the first comprehensive technique that preserves the patterns and thus removes the so called Data Mining Bias from the perturbed data set. Secondly, re-identification of the original records directly depends on the amount of noise added, and in general can be made arbitrarily hard, while still preserving the original patterns in the data set. The only exception to this is the case when an intruder knows enough about the record to learn the confidential class value by applying the classifier. However, this is always possible, even when the original record has not been used in the training data set. In other words, providing that enough noise is added, our technique makes the records from the training set as safe as any other previously unseen records of the same kind. In addition to the above contribution, this thesis also explores the suitability of pre-diction accuracy as a sole indicator of data quality, and proposes technique for clustering both categorical values and records containing such values.

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong> </strong></p><p>The purpose of this degree project is to examine what impact working with physical objects has on children’s learning process concerning addition. We want to explore what addition strategies can be exercised using the game “Twice as much”. We have observed children in school year 1. To get a good insight in which addition strategies the children chose we used so called participating observations. With the game the children practice addition, subtraction and to double numbers. The children could use dried beans as physical objects. To sum up what we have seen that you can, through working with physical objects, create a learning environment so that the children give each other positive or negative reinforcement, the children converse/interact with the pedagogue and the other children, which gives the pedagogue the chance to observe the children’s learning process and development from a cognitive perspective. Learning by seeing and learning by doing (see page 11) work well in combination with laboratory material. The results show that many addition strategies were used in the game “Twice as much”. The most widely used strategies were finger counting, finger numbers and by starting with the largest number.</p><p><strong> </strong></p> / <p><strong>Sammanfattning</strong></p><p> </p><p>Syftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken påverkan ett laborativt arbetssätt har på skolbarnens inlärningsprocess gällande addition. Vi vill även ta reda på vilka additionsstrategier man kan öva genom spelet <em>Dubbelt upp</em>. Vi har observerat barn som går i år ett och vi har använt oss av deltagande observation för att få en nära inblick i vilka additionsstrategier barnen väljer. Med spelet tränar barnen på bl.a. addition, subtraktion och att dubblera. Som laborativt material till spelet fick de använda sig av torkade bönor. Sammanfattningsvis har vi sett att man genom ett laborativt arbetssätt kan skapa en inlärningsmiljö där barnen ger varandra negativ eller positiv förstärkning samt att barnen konverserar med pedagog eller medspelare vilket ger pedagogen en chans att se barnens inlärning och utveckling ur ett kognitivt perspektiv. Visuell och kinestetisk inlärningstyp (se sida 11) passar bra tillsammans med ett laborativt material. Resultaten visar att många additionsstrategier användes i spelet <em>Dubbelt upp</em>. De mest förekommande var <em>fingerräkning, fingertal</em> och <em>börja med det största talet</em>.</p>

<p>In some applications polynomials should be evaluated, e.g., polynomial approximation of elementary function and Farrow filter for arbitrary re-sampling. For polynomial evaluation Horner’s scheme uses the minimum amount of hardware resources, but it is sequential. Many algorithms were developed to introduce parallelism in polynomial evaluation. This parallelism is achieved at the cost of hardware, but ensures evaluation in less time.</p><p>This work examines the trade-off between hardware cost and the critical path for different level of parallelism for polynomial evaluation. The trade-offs in generating powers in polynomial evaluation using different building blocks(squarers and multipliers) are also discussed. Wordlength requirements of the polynomial evaluation and the effect of power generating schemes on the timing of operations is also discussed. The area requirements are calculated by using Design Analyzer from Synopsys (tool for logic synthesis) and the GLPK (GNU Linear Programming Kit) is used to calculate the bit requirements.</p>

<p>Syftet med vår studie är att upptäcka vilka lösningsstrategier som elever i år två använder sig av vid tiotalsövergångar i addition och subtraktion och hur effektiva dessa är. Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Vi har intervjuat 15 elever från tre olika skolor. Eleverna fick lösa 20 uppgifter, tio inom addition och tio inom subtraktion, av ökande svårighetsgrad. Av dessa 20 är tolv uppgifter beräkningar över tiotalsgränser. Det är dessa tolv vi fokuserat på i vår studie. Utifrån vårt syfte och våra frågeställningar har vi analyserat elevernas svar. Vid vår kategorisering av elevernas svar har vi använd oss av Ahlbergs (1992) och Ostads (1999) kategoriseringar av vanliga lösningsstrategier.Vid vår analys har vi funnit att, av de lösningsstrategier som eleverna använt sig av i vår studie, är omgestaltning av talen den mest effektiva. Vid denna strategi behöver få elever använda sig av hjälpmedel såsom fingrar, papper och penna eller konkret material. Däremot behöver många av eleverna som använder sig av lösningsstrategierna uppräkning på talsekvensen vid addition och minskningsstrategin vid subtraktion ta hjälp av konkret material vid de mer avancerade uppgifterna. Dessa strategier är därför mindre effektiva.</p>

<p>Bakgrund: Matematikundervisningen har varit debatterad i dagspressen den senaste tiden, detta har gjort att vi har valt att göra vår studie inom matematikområdet. Det vi har märkt från våra respektive VFU-platser (förskola och skola) är att elever får frågor där det intressanta för läraren är att de har rätt svar. Vår uppfattning är att lärare visar stort intresse för elevernas svar. De är inte intresserade av elevernas förståelse av den matematiska operationen, framförallt inte när svaret är rätt. Vi vill även se ifall eleverna löser additionsuppgifter på olika sätt beroende på om de har tillgång till laborativt material eller inte. Syfte: Syftet med uppsatsen är att avgöra om det finns någon variation i de strategier elever i förskoleklassen använder sig av när de löser additionsuppgifter, beroende på uppgifternas abstraktionsgrad. Syftet är även att se vilken förståelse eleverna har av de olika abstraktionsnivåerna. Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie eftersom att vi är intresserade av elevernas förklaringar, hur de löser additionsuppgifterna. För att kunna ta reda på hur eleverna löser uppgifterna och hur de förklarar sina lösningar valde vi att intervjua och observera dem under tiden som de löste additionsuppgifterna. Vi har utgått ifrån en fenomenografisk ansats i vår studie i och med att vi vill få en insikt i hur elevernas lösningar ser ut i de olika abstraktionsnivåerna och vilka variationer som förekommer. När vi analyserade svaren använde vi oss av hermeneutisk tolkning. Resultat: Vi har inte sett någon större variation på antalet rätt mellan de olika abstraktionsnivåerna. Den variation som vi har sett är i elevernas förståelse av uppgifterna, här har en del av eleverna hjälp av det laborativa materialet. Eleverna använder sig av olika lösningstrategier beroende på vilken abstraktionsgrad uppgifterna har. Den lösningstrategi som eleverna använder sig av mest när de har tillgång till laborativt material är dubblor. När eleverna inte har tillgång till laborativt material och talområdet blir större använder de sig av fingrarna mera frekvent.</p>

Thesis (Ph. D.)--Brigham Young University. Dept. of Marriage and Family Therapy, 2006. / Includes bibliographical references (p. 143-153).

The mechanism of carbon coupling reactions is traditionally represented in a very broad schematic. This thesis seeks to explore the mechanism of these reactions by focusing on Heck olefination. The Heck reaction has become a powerful tool in synthetic labs but the mechanism of this reaction has remained a topic of debate since the reaction's discovery. The catalytic cycle that has come to be accepted, while accurate in its own right, is not nearly as detailed as the complexity of the various stages of the Heck reaction suggest it should be. This study seeks to elucidate the nature of the oxidative addition of aryl halide to a palladium catalyst using a ligand that has been shown to have high activity in facilitating oxidative addition of aryl chlorides and bromides in other coupling reactions. This information is then compared to other studies in the field so that conclusions can be drawn about the oxidative addition. Also, selectivity studies seek to determine the nature of the migratory insertion of an olefin into the Pd-Ar bond. Again, comparison of results obtained in this study are compared to previous results so that a more definitive conclusion can be drawn about the oxidative addition.

We use stepwise [3+3] annulation to prepare the asymmetric glutarimides, and then we can build substituent group in C6 position after choosing regioselective addition reaction. And we establish a new approach to benzo[h]quinoline skeleton starting from glutarimides via ring-closing reaction. Finally, we applied this method to the synthetic studies toward benzo[h]quinoline derivatives.

Bakgrund: Matematikundervisningen har varit debatterad i dagspressen den senaste tiden, detta har gjort att vi har valt att göra vår studie inom matematikområdet. Det vi har märkt från våra respektive VFU-platser (förskola och skola) är att elever får frågor där det intressanta för läraren är att de har rätt svar. Vår uppfattning är att lärare visar stort intresse för elevernas svar. De är inte intresserade av elevernas förståelse av den matematiska operationen, framförallt inte när svaret är rätt. Vi vill även se ifall eleverna löser additionsuppgifter på olika sätt beroende på om de har tillgång till laborativt material eller inte. Syfte: Syftet med uppsatsen är att avgöra om det finns någon variation i de strategier elever i förskoleklassen använder sig av när de löser additionsuppgifter, beroende på uppgifternas abstraktionsgrad. Syftet är även att se vilken förståelse eleverna har av de olika abstraktionsnivåerna. Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie eftersom att vi är intresserade av elevernas förklaringar, hur de löser additionsuppgifterna. För att kunna ta reda på hur eleverna löser uppgifterna och hur de förklarar sina lösningar valde vi att intervjua och observera dem under tiden som de löste additionsuppgifterna. Vi har utgått ifrån en fenomenografisk ansats i vår studie i och med att vi vill få en insikt i hur elevernas lösningar ser ut i de olika abstraktionsnivåerna och vilka variationer som förekommer. När vi analyserade svaren använde vi oss av hermeneutisk tolkning. Resultat: Vi har inte sett någon större variation på antalet rätt mellan de olika abstraktionsnivåerna. Den variation som vi har sett är i elevernas förståelse av uppgifterna, här har en del av eleverna hjälp av det laborativa materialet. Eleverna använder sig av olika lösningstrategier beroende på vilken abstraktionsgrad uppgifterna har. Den lösningstrategi som eleverna använder sig av mest när de har tillgång till laborativt material är dubblor. När eleverna inte har tillgång till laborativt material och talområdet blir större använder de sig av fingrarna mera frekvent.

Syftet med vår studie är att upptäcka vilka lösningsstrategier som elever i år två använder sig av vid tiotalsövergångar i addition och subtraktion och hur effektiva dessa är. Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer som datainsamlingsmetod. Vi har intervjuat 15 elever från tre olika skolor. Eleverna fick lösa 20 uppgifter, tio inom addition och tio inom subtraktion, av ökande svårighetsgrad. Av dessa 20 är tolv uppgifter beräkningar över tiotalsgränser. Det är dessa tolv vi fokuserat på i vår studie. Utifrån vårt syfte och våra frågeställningar har vi analyserat elevernas svar. Vid vår kategorisering av elevernas svar har vi använd oss av Ahlbergs (1992) och Ostads (1999) kategoriseringar av vanliga lösningsstrategier.Vid vår analys har vi funnit att, av de lösningsstrategier som eleverna använt sig av i vår studie, är omgestaltning av talen den mest effektiva. Vid denna strategi behöver få elever använda sig av hjälpmedel såsom fingrar, papper och penna eller konkret material. Däremot behöver många av eleverna som använder sig av lösningsstrategierna uppräkning på talsekvensen vid addition och minskningsstrategin vid subtraktion ta hjälp av konkret material vid de mer avancerade uppgifterna. Dessa strategier är därför mindre effektiva.