<p>I denna uppsats studeras hur förändrade incitament i form av hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare i Sveriges kommuner inverkar på andelen socialbidragstagare och socialbidragskostnaderna i kommunerna. Studien möjliggörs av att de svenska kommunerna i varierande utsträckning har infört hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare, varför en difference in differences-analys som renodlar effekten av hårdare krav kan genomföras. Kommunerna klassificeras utifrån graden av aktivitet vad gäller att få socialbidragstagare i aktivering. Väldigt aktiva kommuner jämförs med icke alls aktiva, och en betydande uppsättning kontrollvariabler som kontrollerar för andra skillnader mellan kommungrupperna inkluderas. Resultaten visar att ett införande av hårda aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare ger tydliga negativa effekter på andelen socialbidragstagare i kommunerna, i synnerhet för unga socialbidragstagare, men mer begränsade effekter på kommunernas socialbidragskostnader.</p>

<p>År 1998 ändrades den svenska socialtjänstlagen vilket innebär att kommuner numera själva kan välja att tillämpa striktare regler gentemot individer som uppbär socialbidrag. Syftet med denna undersökning är att pröva huruvida ett striktare förhållningssätt till utbetalning av ekonomiskt bistånd påverkar individers benägenhet att träda in i socialbidragstagande.</p><p>Resultatet tyder på att hårdare regler totalt sett verkar minska andelen nya socialbidragstagare där den tydligaste effekten uppvisas bland invandrare och hushåll med barn.</p>

År 1998 ändrades den svenska socialtjänstlagen vilket innebär att kommuner numera själva kan välja att tillämpa striktare regler gentemot individer som uppbär socialbidrag. Syftet med denna undersökning är att pröva huruvida ett striktare förhållningssätt till utbetalning av ekonomiskt bistånd påverkar individers benägenhet att träda in i socialbidragstagande. Resultatet tyder på att hårdare regler totalt sett verkar minska andelen nya socialbidragstagare där den tydligaste effekten uppvisas bland invandrare och hushåll med barn.

I denna uppsats studeras hur förändrade incitament i form av hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare i Sveriges kommuner inverkar på andelen socialbidragstagare och socialbidragskostnaderna i kommunerna. Studien möjliggörs av att de svenska kommunerna i varierande utsträckning har infört hårdare aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare, varför en difference in differences-analys som renodlar effekten av hårdare krav kan genomföras. Kommunerna klassificeras utifrån graden av aktivitet vad gäller att få socialbidragstagare i aktivering. Väldigt aktiva kommuner jämförs med icke alls aktiva, och en betydande uppsättning kontrollvariabler som kontrollerar för andra skillnader mellan kommungrupperna inkluderas. Resultaten visar att ett införande av hårda aktiveringskrav för arbetslösa socialbidragstagare ger tydliga negativa effekter på andelen socialbidragstagare i kommunerna, i synnerhet för unga socialbidragstagare, men mer begränsade effekter på kommunernas socialbidragskostnader.

<p>I Sverige har kommunerna sedan 1998 rätt att ställa krav på att socialbidragstagare deltar i aktiveringsåtgärder av olika slag i syfte att bli självförsörjande. Enligt teorin minskar aktiveringskrav socialbidragstagandet på två sätt. Det ena av dessa är att de som egentligen kan försörja sig själva träder ur socialbidragstagande, eftersom aktiveringskrav gör att socialbidragstagandets alternativkostnad ökar. Det andra är att de som inte är socialbidragstagare avskräcks av den ökade alternativkostnaden för bidrag och anstränger sig mer för att slippa hamna i bidragstagande.</p><p>Den här uppsatsen är en ekonometrisk effektutvärdering av hur reformen har påverkat socialbidragstagare i fem kommuner som infört hårda aktiveringskrav.</p><p>Mina resultat visar att aktiveringskrav i genomsnitt inte tycks ha någon effekt vare sig på sannolikheten att lämna bidragstagandet eller på sannolikheten att träda in i det. Inte heller verkar aktiveringskrav i genomsnitt påverka arbetsinkomsten eller den disponibla inkomsten för dem som har socialbidrag då aktiveringskrav införs.</p><p>Resultaten skiljer sig dock för olika undergrupper av socialbidragstagare. Aktiveringskrav tycks påverka sannolikheten att lämna bidragstagandet positivt för ensamstående utan barn, men negativt för hushåll med barn.</p>

I Sverige har kommunerna sedan 1998 rätt att ställa krav på att socialbidragstagare deltar i aktiveringsåtgärder av olika slag i syfte att bli självförsörjande. Enligt teorin minskar aktiveringskrav socialbidragstagandet på två sätt. Det ena av dessa är att de som egentligen kan försörja sig själva träder ur socialbidragstagande, eftersom aktiveringskrav gör att socialbidragstagandets alternativkostnad ökar. Det andra är att de som inte är socialbidragstagare avskräcks av den ökade alternativkostnaden för bidrag och anstränger sig mer för att slippa hamna i bidragstagande. Den här uppsatsen är en ekonometrisk effektutvärdering av hur reformen har påverkat socialbidragstagare i fem kommuner som infört hårda aktiveringskrav. Mina resultat visar att aktiveringskrav i genomsnitt inte tycks ha någon effekt vare sig på sannolikheten att lämna bidragstagandet eller på sannolikheten att träda in i det. Inte heller verkar aktiveringskrav i genomsnitt påverka arbetsinkomsten eller den disponibla inkomsten för dem som har socialbidrag då aktiveringskrav införs. Resultaten skiljer sig dock för olika undergrupper av socialbidragstagare. Aktiveringskrav tycks påverka sannolikheten att lämna bidragstagandet positivt för ensamstående utan barn, men negativt för hushåll med barn.

Abstract This paper is a peer-review about social workers´ experiences and descriptions of making individual assessments of their unemployed clients when working toward self-sufficiency and eventual obstacle for making them. The paper also deals with how social workers prioritize their work tasks. The study was conducted through interviews with five social workers at the same workplace. The results have been analyzed using theories of discretion, street-level bureaucrats and client dimensions within a street-level bureaucracy. The result shows that lack of time and limitation of discretion have negative influences in the social workers’ ability to make individual assessments. The result also shows that individual assessments are foremost made when the clients mismanage their planning and are risking not getting their application for financial assistance approved. Further the results show that the processing of applications and payment of financial assistance is a priority task since it is considered to be most important to clients and result in the greatest consequences for both social workers and clients if not performed. The discussion that follows is about the possible consequences of prioritizing work tasks this way. / Sammanfattning Denna uppsats är en kollegiegranskning och handlar om socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av att göra individuella bedömningar av sina arbetslösa klienter i arbetet mot självförsörjning och eventuella hinder för dessa. Uppsatsen beskriver även om hur socialsekreterare prioriterar sina arbetsuppgifter. Studien har genomförts genom intervjuer med 5 socialsekreterare på en arbetsplats. Resultatet har analyserats utifrån teorier om handlingsutrymme, frontlinjebyråkrater och klientdimensioner inom en frontlinjebyråkrati. Resultatet visar att tidsbrist och begränsningar i handlingsutrymmet båda är faktorer som har en negativ påverkan på en socialsekreterares förutsättningar att göra individuella bedömningar. Resultatet visar även att individuella bedömningar främst görs när en klient misskött sin planering och riskerar avslag på sin ansökan om ekonomiskt bistånd. Vidare visar resultatet att handläggning av ansökningar om och utbetalning av ekonomiskt bistånd är en prioriterad arbetsuppgift då den anses vara viktigast för klienterna samt resulterar i störst konsekvenser för både socialsekreterare och klienter om den inte utförs.

Bakgrund: Inom politik och media beskrivs unga arbetslösa som oengagerade, lågutbildade och socialt inkompetenta. Denna uppfattning förstärks när allt fler unga inte lyckats komma in på arbetsmarknaden och blir långvarigt arbetslösa. För att åtgärda problemet att ta sig in på arbetsmarknad, sätts de in på arbetsmarknadsåtgärder. Stämmer medias bild över verkligheten? Hur ser åtgärderna egentligen ut och hur påverkas de unga vuxna över tid som arbetslös? Ligger ansvaret för arbetslösheten på personerna själva eller finns det andra bakomliggande faktorer? Hur kan systemet eventuellt förbättras? Metod: För att ta reda på svaren har vi gjort en systematisk litteraturstudie där vi använt oss av 29 artiklar. Resultat: Ju längre arbetslöshet, desto svårare förutsättningar att komma ut på arbetsmarknaden. I takt med tiden försämras dessutom den fysiska, psykiska och sociala hälsan hos individen, vilket medför dubbla negativa konsekvenser. Om man är utan fullständigt gymnasiebetyg eller körkort, är chanserna för jobb bland de minsta. Dagens satsningar ligger framför allt på aktiveringsinsatser. Trots detta avslutar 25 procent gymnasiet utan fullständigt betyg. Slutsats: Arbetslöshet måste åtgärdas så tidigt som möjligt. Ett av de bästa alternativen för både individ och samhälle, är satsningar på kompletta gymnasiebetyg och billigare körkortskostnader. Detta skulle medföra att fler får grundförutsättningar och kvalifikationer för de flesta arbeten som saknar krav på eftergymnasial utbildning.