<p>Syftet med vår studie är att undersöka pedagoger i förskolans erfarenheter utav sitt eget arbetssätt i traditionella förskolor samt i Reggio Emilia inspirerade förskolor, för att kunna genomföra en jämförelse. Metod: Studien bygger på sex intervjuer med pedagoger ifrån tre traditionella förskolor samt tre Reggio Emilia inspirerade förskolor. Under dessa intervjuer deltog 1-3 pedagoger, vilka var utbildade förskollärare eller barnskötare. Intervjuunderlaget bestod utav fem centrala frågor, utifrån vilka vi bad informanterna berätta om sina erfarenheter för oss. För att analysera de utskrivna intervjuerna valde vi att genomföra en meningskategorisering. Detta så att vi kunde sammanfatta informanternas erfarenheter och göra dem lättöverskådliga. Med dessa sammanfattningar som grund genomfördes en jämförelse mellan de traditionella förskolorna och de Reggio Emilia inspirerade förskolorna. Resultat: Vår studie visade att det inte fanns några markanta skillnader i det sätt på vilket pedagogerna uttryckte sig om det egna arbetssättet beroende på om de arbetade inom den traditionella förskolan eller i den Reggio Emilia inspirerade förskolan. Två skillnader framkom dock. Den största utav dessa var på vilket sätt pedagogerna talade om samt arbetade med inomhusmiljön, det skiljde sig också åt på vilket sätt pedagogerna uttryckte sin syn på barnen.</p>

Syftet med vår studie är att undersöka pedagoger i förskolans erfarenheter utav sitt eget arbetssätt i traditionella förskolor samt i Reggio Emilia inspirerade förskolor, för att kunna genomföra en jämförelse. Metod: Studien bygger på sex intervjuer med pedagoger ifrån tre traditionella förskolor samt tre Reggio Emilia inspirerade förskolor. Under dessa intervjuer deltog 1-3 pedagoger, vilka var utbildade förskollärare eller barnskötare. Intervjuunderlaget bestod utav fem centrala frågor, utifrån vilka vi bad informanterna berätta om sina erfarenheter för oss. För att analysera de utskrivna intervjuerna valde vi att genomföra en meningskategorisering. Detta så att vi kunde sammanfatta informanternas erfarenheter och göra dem lättöverskådliga. Med dessa sammanfattningar som grund genomfördes en jämförelse mellan de traditionella förskolorna och de Reggio Emilia inspirerade förskolorna. Resultat: Vår studie visade att det inte fanns några markanta skillnader i det sätt på vilket pedagogerna uttryckte sig om det egna arbetssättet beroende på om de arbetade inom den traditionella förskolan eller i den Reggio Emilia inspirerade förskolan. Två skillnader framkom dock. Den största utav dessa var på vilket sätt pedagogerna talade om samt arbetade med inomhusmiljön, det skiljde sig också åt på vilket sätt pedagogerna uttryckte sin syn på barnen.

Syftet med arbetet är att undersöka vad Montessorimetoden har för betydelse för de elever som gått sexårig skola med Montessoriprofil, när de sedan fortsätter till grundskolans senare år utan denna profil. Metoden för denna undersökning har varit en kvalitativ forskningsmetod, där vi använt elev- och lärarintervjuer som underlag för vår undersökning. Vi har tolkat elev- och lärarintervjuerna utifrån den hermeneutiska tolkningsmetoden. Personer som har inspirerat Maria Montessori till att utveckla Montessorimetoden utgör en teoretisk bakgrund. Undersökningen visar att Montessorielever som insett att det endast är de själva som kan påverka sin egen lärandesituation vad gäller kunskapsinhämtning, klarar sig väldigt bra vid studier i grundskolans senare år. / What happens next? A study about Montessori students conditions when studying at a senior level

<p>Syftet med arbetet är att undersöka vad Montessorimetoden har för betydelse för de elever som gått sexårig skola med Montessoriprofil, när de sedan fortsätter till grundskolans senare år utan denna profil. Metoden för denna undersökning har varit en kvalitativ forskningsmetod, där vi använt elev- och lärarintervjuer som underlag för vår undersökning. Vi har tolkat elev- och lärarintervjuerna utifrån den hermeneutiska tolkningsmetoden. Personer som har inspirerat Maria Montessori till att utveckla Montessorimetoden utgör en teoretisk bakgrund. Undersökningen visar att Montessorielever som insett att det endast är de själva som kan påverka sin egen lärandesituation vad gäller kunskapsinhämtning, klarar sig väldigt bra vid studier i grundskolans senare år.</p> / <p>What happens next?</p><p>A study about Montessori students conditions when studying at a senior level</p>

<p>Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor. Av dessa är 20 stycken slutna frågor med olika kryssalternativ. Den sista frågan är en öppen fråga som syftar till att försöka få reda på informanternas egen definition av barn i behov av särskilt stöd. Materialet har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS 14,0. Vi har genom hela studien rättat oss efter de forskningsetiska aspekterna som gäller. Resultatet av vår studie visar att det endast finns få signifikanta skillnader mellan de pedagogiska inriktningarna som finns representerade i vår studie. De signifikanta skillnaderna är att fler informanter inom Montessoriförskolorna svarade att de oftare får resurspersonal riktad till det enskilda barnet än resurspersonal riktad till barngruppen som de övriga informanterna i vår studie svarade, samt att det finns skillnader i fördelning av professionell handledning mellan de olika pedagogikerna. Att vår studie resulterat i så få signifikanta skillnader är i sig kanske det mest intressanta resultatet. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna i hur pedagogerna definierade begreppet barn i behov av särskilt stöd</p>

<p>Syftet med detta arbete var att utreda ”om” och ”i vilken utsträckning” som Experiential Learning (EL) går i linje med dagens svenska skola. Med avgränsning till gymnasieskolan var syftet därför att relatera Experiential Learning gentemot de dokument som ligger till grund för dagens svenska gymnasieskola, nämligen: ’Skollagen’, ’Läroplanen för de frivilliga skolformerna’ (Lpf 94) och Läroplanskommitténs betänkande ’Skola för bildning’ (SOU 1992:94). Utgångspunkten för denna hermeneutiska jämförelse var ett kritiskt förhållningssätt (läs. ’granskande’) utifrån de för modern svensk pedagogisk forskning centrala teoretiska perspektiven eller ”synerna”; kunskap, lärande, elev och lärare. Förutom denna textanalys innefattar arbetet även en enkätundersökning som med delat kvantitativa och kvalitativa frågor undersökt vilken kännedom om och syn på Experiential Learning som finns hos ett antal läraraspiranter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Undersökningen insinuerade att få överhuvudtaget hört talas om konceptet, men att de tycker att det verkar vara aktuellt för såväl sin framtida undervisning som den svenska skolan i allmänhet. Arbetets slutgiltiga analys visade på stor samstämmighet mellan EL och den svenska skolan i både undervisnings- och människosyn – även om det läggs olika stor emfas vid olika saker. Utmärkande var här synen på ett aktivt lärande, tillsammans med tanken om individen i centrum. Förutom de dokument som ligger till grund för den svenska skolan, var ett fåtal källor kring EL tongivande. Urvalet styrdes i hög utsträckning av rådande utbud, varvid en rad Internetreferenser också blev aktuella. Tankarna bakom EL uppkom på 20-talet i det forna Tjeckoslovakien och har utvecklats till en form av alternativ pedagogik med ett aktivt inlärningssätt och en holistisk lärosyn. Konceptet kan sägas vara en syntes mellan utomhusaktiviteter och drama. Det situationella lärandet står därvid i centrum för undervisningen, som söker inkludera såväl teoretisk och praktisk, som emotionell och social utveckling. Synen på kunskap kan utifrån detta definieras som progressiv och alla former av personliga kompetenser bejakas och eftersträvas i undervisningen. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i gruppform, men utgår från individen i det att denne ges möjlighet att själv välja det sätt som denne vill närma sig det aktuella undervisningsmaterialet. Metodiken relaterar således i hög grad till begreppet lärstil och dess strävan är att inkludera så många sinnen som möjligt i undervisningen. Konceptets utbildningsteoretiska grund är i mångt och mycket gemensam med den ideologi som styr dagens svenska skola – där återfinns teorier och tankar från bland annat; John Dewey, Jean Piaget och L.S. Vygotskij.</p>

Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor. Av dessa är 20 stycken slutna frågor med olika kryssalternativ. Den sista frågan är en öppen fråga som syftar till att försöka få reda på informanternas egen definition av barn i behov av särskilt stöd. Materialet har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS 14,0. Vi har genom hela studien rättat oss efter de forskningsetiska aspekterna som gäller. Resultatet av vår studie visar att det endast finns få signifikanta skillnader mellan de pedagogiska inriktningarna som finns representerade i vår studie. De signifikanta skillnaderna är att fler informanter inom Montessoriförskolorna svarade att de oftare får resurspersonal riktad till det enskilda barnet än resurspersonal riktad till barngruppen som de övriga informanterna i vår studie svarade, samt att det finns skillnader i fördelning av professionell handledning mellan de olika pedagogikerna. Att vår studie resulterat i så få signifikanta skillnader är i sig kanske det mest intressanta resultatet. Resultatet visar även att det finns vissa skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna i hur pedagogerna definierade begreppet barn i behov av särskilt stöd

Syftet med detta arbete var att utreda ”om” och ”i vilken utsträckning” som Experiential Learning (EL) går i linje med dagens svenska skola. Med avgränsning till gymnasieskolan var syftet därför att relatera Experiential Learning gentemot de dokument som ligger till grund för dagens svenska gymnasieskola, nämligen: ’Skollagen’, ’Läroplanen för de frivilliga skolformerna’ (Lpf 94) och Läroplanskommitténs betänkande ’Skola för bildning’ (SOU 1992:94). Utgångspunkten för denna hermeneutiska jämförelse var ett kritiskt förhållningssätt (läs. ’granskande’) utifrån de för modern svensk pedagogisk forskning centrala teoretiska perspektiven eller ”synerna”; kunskap, lärande, elev och lärare. Förutom denna textanalys innefattar arbetet även en enkätundersökning som med delat kvantitativa och kvalitativa frågor undersökt vilken kännedom om och syn på Experiential Learning som finns hos ett antal läraraspiranter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Undersökningen insinuerade att få överhuvudtaget hört talas om konceptet, men att de tycker att det verkar vara aktuellt för såväl sin framtida undervisning som den svenska skolan i allmänhet. Arbetets slutgiltiga analys visade på stor samstämmighet mellan EL och den svenska skolan i både undervisnings- och människosyn – även om det läggs olika stor emfas vid olika saker. Utmärkande var här synen på ett aktivt lärande, tillsammans med tanken om individen i centrum. Förutom de dokument som ligger till grund för den svenska skolan, var ett fåtal källor kring EL tongivande. Urvalet styrdes i hög utsträckning av rådande utbud, varvid en rad Internetreferenser också blev aktuella. Tankarna bakom EL uppkom på 20-talet i det forna Tjeckoslovakien och har utvecklats till en form av alternativ pedagogik med ett aktivt inlärningssätt och en holistisk lärosyn. Konceptet kan sägas vara en syntes mellan utomhusaktiviteter och drama. Det situationella lärandet står därvid i centrum för undervisningen, som söker inkludera såväl teoretisk och praktisk, som emotionell och social utveckling. Synen på kunskap kan utifrån detta definieras som progressiv och alla former av personliga kompetenser bejakas och eftersträvas i undervisningen. Undervisningen bedrivs huvudsakligen i gruppform, men utgår från individen i det att denne ges möjlighet att själv välja det sätt som denne vill närma sig det aktuella undervisningsmaterialet. Metodiken relaterar således i hög grad till begreppet lärstil och dess strävan är att inkludera så många sinnen som möjligt i undervisningen. Konceptets utbildningsteoretiska grund är i mångt och mycket gemensam med den ideologi som styr dagens svenska skola – där återfinns teorier och tankar från bland annat; John Dewey, Jean Piaget och L.S. Vygotskij.