Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Bakgrund: Anestesipersonal arbetar frekvent inom akutteam och samverkar regelbundet vid akut omhändertagande av instabila patienter. Kommunikation vid samverkan i akutteam beskrivs i litteraturen som grunden för ett bra samarbete och är en del av kärnan vid akut omhändertagande. Kommunikationen tenderar tyvärr att brista av olika anledningar i akutteam vilket kan utmana patientsäkerheten. Closed loop beskrivs i litteraturen som en värdefull kommunikationsmodell vid akut omhändertagande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anestesipersonalens upplevelser av barriärer och förutsättningar för kommunikation vid akut omhändertagande samt användande av closed loop kommunikation. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod. Totalt tio stycken semistrukturerade intervjuer med erfarna anestesisjuksköterskor och anestesiologer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Följande fem kategorier utgör resultatet: Bristande erfarenhet och kompetensbrist försvårar, Stress, många personer och höga ljud stör informationsflödet, Hierarkier och dispyter skapar oklara ansvarsförhållanden, Struktur och ledarskap skapar trygghet, Intresse, stöd och personkännedom underlättar samt Closed loop fungerar bra men måste övas. Slutsats: I sitt arbete upplever anestesipersonalen kommunikativa utmaningar vid samverkan i akuta team vilket kan ge upphov till försämrad vård för den akuta patienten.

: Bakgrund och problemformulering: Extubation är ett avgörande moment inom anestesi. När patienten har tillfredsställande andningsmönster så kan trakealtuben tas ut ur patientens luftväg. Inga hundraprocentiga kriterier finns för hur extubationens utfall blir, utan utförs ofta utefter situation. Det är en komplex process som kräver noga övervakning och anpassning till varje patients individuella behov. Att bedöma, etablera och kontrollera luftvägen kräver att anestesisjuksköterskan har kunskap och erfarenhet av multidisciplinärt samarbete och etisk medvetenhet. För att undvika patientlidande är personcentrerad vård nödvändigt och kräver ett förhållningsätt baserat på omtanke. Riskerna för komplikation har inte tydligt minskat under åren och det upplevs svårt att planera och utföra en extubation. Syfte: Syftet var att undersöka anestesisjuksköterskan och anestesiologens erfarenheter av extubation. Metod: En systematisk litteraturöversikt med integrativ metod baserat på kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artikelsökningen utfördes i databaser och webbsökning. Totalt inkluderades nio artiklar publicerade mellan år 2006–2022. Kvalitetsgranskning genomfördes utifrån CASP checklista av kvalitativa och randomiserad kontrollerad studie. Resultat: I resultatet framkommer det att erfarenhet är en betydande roll som ger bättre förutsättning för extubationen. Kommunikationsbrist, tidspress och bristande respekt påverkade anestesipersonal under utförandet. Planering och förberedelser är två viktiga faktorer för att underlätta handhavandet av extubation. Diskussion: Erfarenhet har en betydande roll för att skapa förutsättningar för trygghet, respekt och evidensbaserad vård. Anestesisjuksköterskor och anestesiologer har olika erfarenheter om extubation. Genom att öka kunskap gällande upplevelser av anestesipersonalens erfarenheter kan praktiska och teoretiska momentet kring extubering förbättras. / Background and Problem Statement: Extubation is a crucial step in anaesthesia. When the patient has a satisfactory breathing pattern, the tracheal tube can be removed from the patient's airway. There are no one-hundred- precent criteria for the outcome of extubation; it is often preformed based on the situation. It is a complex process that requires careful monitoring and adaptation to each patient’s individual needs. Assessing, establishing and controlling the airway require that the anaesthesia nurse possesses knowledge and experience with multidisciplinary collaboration and ethical awareness. To avoid patient suffering, person-centred care is necessary, which requires an approach based on compassion. The risk of complications has not clearly decreased over the years, and planning and preforming an extubation are often perceived as challenging. Aim: The aim was to examine the anesthesia nurse and the anesthesiologist's experiences with extubation. Method: A systematic literature review using an integrative method based on qualitative and quantitative articles. Articles searches were conducted in the databases Cinahl, PubMed and Scopus, as well through web searches. A total of nine articles published between 2006 and 2022 were included. Quality assessment was preformed using CASP checklist for qualitative and randomised controlled studies. Results: The results indicate that experience is a significant factor that provides better conditions for successful extubation. Communication problems, time pressure and lack of respect affected anaesthesia personnel during the procedure. Planning and preparing are two important factors that facilitate the management of extubation. Discussion: Experience plays a significant role in creating conditions for safety, respect and evidence-based care. Anaesthesia nurses and anaesthesiologist have mixed options about extubations. By increasing knowledge about the experiences of anaesthesia personnel, both the practical and theoretical aspects of extubation can be improved.

Bakgrund: Bristande kommunikation mellan vårdpersonal är en av de vanligaste orsakerna till de skador och avvikelserapporter som årligen uppstår inom hälso- och sjukvården. Vid ett överrapporteringstillfälle finns risk att information missförstås eller att information inte överlämnas vilket därmed kan äventyra patientsäkerheten och en god vård. Eftersom användandet av kommunikationsverktyg förespråkas fanns det skäl att beskriva betydelsen av kommunikationsverktyg vid överrapportering. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av att använda kommunikationsverktyg vid överrapportering från anestesipersonal till postoperativ avdelning. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats användes. Sökningarna genomfördes i två vetenskapliga databaser, Cinahl och Pubmed. Totalt elva artiklar identifierades och data extraherades genom en dataextraktionsmall. Resultat: Resultatet sammanfattas i tre kategorier; förändrad tid för överrapportering, minskad informationsförlust och förändringar i teamet. Genom användandet av kommunikationsverktyg ökade eller minskade tiden för överrapportering. Informationsförlusten minskade då det blev minskat antal fel, lättare att komma ihåg detaljer samt antalet mellanhänder minskade. Förändringar i teamet kunde ses utifrån att användandet av kommunikationsverktyg skapade förutsättningar för ett förbättrat samarbete i teamet samtidigt som det fanns en del svårigheter med rutinförändringar i samband med introduktionen av ett kommunikationsverktyg. Slutsats: Resultatet visar på flertalet fördelar med användandet av kommunikationsverktyg men även utmaningar i det. Vidare forskning inom området behövs för att utvärdera kommunikationsverktygets inverkan på patientens säkerhet. / Background: Lack of communication between healthcare professionals is one of the most common causes of the injuries and deviation reports that occur annually in the healthcare system. In the event of a handover, there is a risk that information will be misunderstood or that information will not be submitted, which may compromise patient safety. Because the use of communication tools is advocated, there was reason to describe the importance of communication tools in handover. Purpose: The purpose was to describe the importance of using communication tools in handover from anesthetic staff to post-operative department. Methods: A systematic literature review with quantitative approach was used. Searches were conducted in Cinahl and Pubmed. A total of eleven articles were identified and data extracted by an extraction template. Results: The result is summarized in three categories; changed time for over-reporting, reduced information loss and changes in the team. The use of communication tools increased or decreased the time for over-reporting. The information loss decreased as the number of errors decreased, the details were easier to remember and the number of intermediaries decreased. Changes in the team could be seen from the view that the use of communication tools created the conditions for improved collaboration in the team, while there were some difficulties with routine changes in connection with the introduction of a communication tool. Conclusion: The result shows the many advantages of using communication tools but also challenges in it. Further research in the field is needed to evaluate the impact of the communication tool on the patient's safety.

Bakgrund: Operationssalen är en högteknologisk arbetsmiljö där flertalet yrkesprofessioner arbetar tillsammans. Förutsättningar för att få en välfungerande samverkan är att tillsammans sträva efter att nå ett gemensamt mål. Bristande samverkan kan leda till konsekvenser för individerna i operationsteamet samt till att patientsäkerheten äventyras. Syfte: Syftet var att belysa operationsteamets erfarenheter av samverkan på operationssalen. Metod: En systematisk litteraturstudie som sammanlagt inkluderade 20 vetenskapliga artiklar som analyserats med stöd av Bettany-Saltikov och McSherry (2016) och Stern et al (2020). Resultat: Den föreliggande analysen resulterade i två huvudkategorier samt sju underkategorier. Det som framkom som viktiga aspekte för en god samverkan var att alla har en förståelse för varandras profession, att alla professioner respekterar varandra samt att kommunikationen är tydlig på operationssalen. Något som också framkom var vikten av att trots hierarkisk struktur kunna göra sin röst hörd, känna förtroende för varandra i teamet samt vikten av att känna en tillhörighet med sina kollegor. Slutsats: Att arbeta tillsammans i ett operationsteam innebär ständiga interaktioner mellan olika yrkesprofessioner vilket kräver en välfungerande samverkan på operationssalen. Att dessutom kunna bemöta varandra på ett värdigt sätt, ha förståelse för både sin egen och andras kompetens samt att kunna etablera en god kommunikation är också grundpelarna för en bra samverkan. / Background: The operating room is a high-tech work environment where several different professions work together. Prerequisites for a well-functioning collaboration are to strive together a common goal. Lack of collaboration can lead to consequences for the individuals in the surgical team and to the fact that patient safety is endangered. Objective: The purpose was to shed light on the operating team´s experience of collaboration in the operating room. Methods: A systematic literature study with a qualitative approach was chosen that included a total of 20 articles and analyzed in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016) and Stern et al (2020). Results: The analysis is presented in two main themes and seven subcategories. What emerges as important aspects for a good collaboration was that everyone has an understanding of eachother´s profession, that all professions respect eachother and that communication is clear in the operating room. Something that also emerged was the importance of being able to make their voice heard, hierarchical structure, feel trust in eachother and the importance of feeling a sense of belonging with their colleagues. Conclusions: Working together in a operating team means constant interactions between different professions, which requires a well-functioning collaboration in the operating room. In addition, being able to treat eachother in dignified manner, having an understanding of both one´s own and other´s competence and being able to establish good communication are also cornerstones of good collaboration.