Stick- och skärskador är ett problem inom sjukvården. Förekomsten är störst inom operationsverksamhet, där stora mängder blod och andra kroppsvätskor samt vassa instrument hanteras. Risken för blodsmitta varierar för de vanligaste blodsmittorna HBV, HCV och HIV men när tillbud sker finns alltid en möjlig risk för blodsmitta. Syftet är att identifiera orsaker till stick- och skärskador samt beskriva åtgärder för att minska risken för blodsmitta under den intraoperativa fasen. I ett operationsteam ingår många olika yrkesgrupper som arbetar nära varandra på en begränsad yta och risken för tillbud ökar Risken för operationsteamet kommer aldrig helt att kunna elimineras, men genom att identifiera orsaksfaktorer, såsom handskperforation, operationslängd och blodstänk finns möjlighet att påverka sin egen och övriga i operationsteamets säkerhet. Genom att använda olika skyddsåtgärder som dubbla/indikatorhandskar, mun och ansiktsskydd samt användandet av preventiva arbetsmetoder som Hands-free teknik (HFT) och trubbiga nålar kan eventuella risker för blodexponering och en potentiell risk för blodsmitta minska.

Bakgrund: Operationsteamet består av flera olika professioner. Varje yrke har individuella ansvarsområden och besitter unika kunskaper. Samtidigt har teammedlemmarna ett gemensamt ansvar för patientens vård och säkerhet under pågående operation. Studier har visat ett samband mellan bristande intraoperativ kommunikation och risk för kirurgiska vårdskador.   Syfte: Att sammanfatta operationsteamets upplevelser av intraoperativ interprofessionell kommunikation i relation till patientsäkerhet.   Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Systematiska litteratursökningar genomfördes och 15 kvalitativa studier inkluderades.    Resultat: Resultatet visar att operationsteamet upplever att det finns både individuella och strukturella förutsättningar för kommunikation i relation till patientsäkerhet. De individuella förutsättningarna som framkom var personlighetsdrag, mod att ta plats i teamet, visa ömsesidig respekt, förmågan att bidra till goda relationer samt ledarskapsförmåga. De strukturella förutsättningarna som framkom var strukturerad kommunikation, korrekt och likvärdig information samt distraktioner.    Slutsats: Denna systematiska litteraturstudie har visat hur operationsteam upplever att kommunikation och patientsäkerhet är förenade och beroende av varandra. Bristande eller obefintlig kommunikation i operationssalen kan leda till allvarliga konsekvenser för patienten. Denna systematiska litteraturstudie har också visat att WHO:s checklista för säker kirurgi upplevs som ett säkert och tydligt instrument för strukturerad kommunikation i operationsmiljön.

Introduktion: Operationssjuksköterskors arbete äger rum under olika tjänstgöringstider. Utifrån deras specialistkompetens föreligger ett eget ansvar för patientens perioperativa omvårdnad och säkerhet men också ett gemensamt ansvar med övriga professioner i operationsteamet. God kommunikation och ett bra samarbete inom operationsteamet har visat sig vara faktorer som gynnar patientsäkerheten. Att arbeta vissa tjänstgöringstider kan påverka patientsäkerheten negativt. Syfte: Syftet var att undersöka och jämföra uppfattningar om patientsäkerhet hos operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstid. Metod: En deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes med kvantitativ design på fyra sjukhus i mellersta Sverige. Datainsamling skedde via enkäter baserat på en modifierad version av ett validerat instrument, kompletterat med två studiespecifika frågor med en följdfråga vardera. Resultat: Helhetsbedömningen av patientsäkerheten skilde inte mellan operationssjuksköterskor med olika tjänstgöringstider. Däremot ansåg de, att tjänstgöra oregelbunden arbetstid hade en positiv inverkan på samarbetet och kommunikationen i operationsteamet. Konklusion: Samarbetet och kommunikationen i operationsteamet ansågs skilja mellan de olika tjänstgöringstiderna. Deltagare ansåg att arbete oregelbunden tjänstgöringstid innebar ett mer aktivt arbete för att öka patientsäkerheten. Vilket även bidrog till ett bättre samarbete och kommunikation mellan professionerna i operationsteamet, något som kan leda till en positiv inverkan på patienters säkerhet.

Bakgrund: Vårdskador är ett stort problem inom hälso-och sjukvården, där trycksår är en utav de vanligaste komplikationerna. Det är vanligt förekommande att trycksår uppstår till följd av operation, då patienten är extra utsatt. Detta kan för den enskilda patienten leda till ett väsentligt lidande och smärta. Trots hälso- och sjukvårdens mål att erbjuda en säker vård fortsätter förekomsten av trycksår att vara ett stort globalt problem. Syfte: Syftet var att undersöka vilka trycksårspreventiva åtgärder operationsteamet utförde perioperativt. Metod: Studien genomfördes som en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats, genom strukturerade observationer. Ett observationsprotokoll användes för att dokumentera de preventiva åtgärder som utfördes av operationsteamets olika professioner. Totalt genomfördes 40 observationer på ett regionsjukhus i södra Sverige. Insamlad data analyserades med deskriptiv statistik samt analytisk statistik genom chi2 test och Spearmans rangkorrelation. Resultat: Operationsteamet genomförde 50,4 % av de trycksårspreventiva åtgärder som var aktuella att utföra. Undersköterskan var den profession som utförde flest preoperativa trycksårspreventiva åtgärder i operationsteamet. Ett korrelerande samband fanns mellan tiden som patienten låg på operationsbordet och operationstiden. Det fanns dock inget som påvisade att antalet trycksårsförebyggande åtgärder ökade med längre operationstid. Slutsats: Inom den perioperativa vården utförs trycksårsprevention inte i tillräckligt stor utsträckning. Trots lagar och riktlinjer implementeras inte trycksårspreventiva åtgärder inom vården i den utsträckning som krävs och trycksår fortsätter att vara ett stort globalt problem. Trots att det är operationssjuksköterskan som har huvudansvaret gällande upprätthållandet av trycksårsprevention, verkar det vara undersköterskan som ser till att flest preventiva åtgärder genomförs. Operationssjuksköterskan är den profession som är specialiserad inom ämnet omvårdnad, vilket kräver att denna profession tar ett större ansvar i den kliniska verksamheten.

Bakgrund och problemformulering: Operationssalen är en komplex högteknologisk vårdmiljö där olika professioner är beroende av varandra. Brister i kommunikationen inom operationsteam är en bidragande faktor till uppkomsten av vårdskador. Operationssjuksköterskan har genom det vårdande mötet ett ansvar att föra patientens talan. En del av ansvaret innebär att operationssjuksköterskan besitter goda kunskaper i kommunikation. Syfte: Att belysa operationssjuksköterskors erfarenheter av kommunikation inom operationsteamet i den intraoperativa fasen. Metod: Systematisk litteraturstudie. 12 kvalitativa artiklar inkluderades. Litteratursökningen genomfördes systematiskt i Cinahl och Pubmed som är databaser för omvårdnad och medicin. Resultat: Operationssjuksköterskor ser sig som patientens advokat, vilket innebär utmaningar då begränsningar i tid utgör hinder för att etablera kontakt med patienten i den intraoperativa fasen. WHO-checklista främjar samarbete och kommunikation. Brister i kommunikation och störningsmoment inne på operationssalen anses hota operationsteamets förmåga att kommunicera för att främja säker vård. I operationssjuksköterskans ledarskap kan gemenskap stärkas, vilket ökar förutsättningar för samarbete och kommunikation. Trygghet och kontinuitet inom operationsteamet anses vara centralt för att förebygga vårdrelaterade infektioner. Hierarkiska strukturer kan hota kommunikationen och utgöra risk för osäkerhet och misstag. Operationssjuksköterskorna upplever att patienterna känner sig mer omhändertagna i en trygg och lugn atmosfär. Slutsats: För att utföra rollen som patientens advokat krävs ett tydligt ledarskap från operationssjuksköterskan, kontinuitet med goda relationer inom operationsteamet samt en sund hierarki där alla professioner synliggörs för att stärka kommunikation.

Bakgrund och problemformulering: Det intraoperativa vårdandet är en del av den perioperativa vården där patientens välbefinnande och säkerhet är av högsta prioritet. Inom den intraoperativa vården arbetar ett operationsteam både med tekniska och icke-tekniska färdigheter för att patientsäkerhet ska kunna åstadkommas. Operationssjuksköterskan ingår i operationsteamet och har ett stort ansvar för patientens vårdande. I samband med kirurgi utsätts patienten för ett flertal risker. Vårdskador i samband med kirurgiska ingrepp är ett stort internationellt problem och kan innebära ett lidande, skada, sjukdom eller dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits. Vårdskador kan även leda till längre vårdtider och ökade samhällskostnader. Syfte var att beskriva betydelsen av operationsteamets intraoperativa kommunikation för patientsäkerheten. Metod: En integrativ litteraturöversikt som genomfördes enligt Whittemore och Knafl (2002). Elva artiklar ur databaserna Pubmed och Cinahl analyserades. Resultat: består av två kategorier: ”Kommunikation inom operationsteamet” samt ”Operationsteamets sammansättning”. Studien visar betydelsen av hur utförandet av den intraoperativa kommunikationen och operationsteamarbetet påverkar genomförandet av vården och utgången för patientens välmående. Slutsats: För att uppnå god patientsäkerhet intraoperativt är utförandet av operationsteamet kommunikation gällande blickar, gester och ord av stor betydelse. Likaså behövs ett operationsteam med erfarenhet, respektfullhet, kännedom om varandra samt god hierarki för att bibehålla patientsäkerheten intraoperativt och därmed möjliggöra att en god intraoperativ vård kan ges.

Introduktion: Trycksår är en vårdskada som kan uppstå i samband med kirurgiska ingrepp. Det medför ett stort lidande för patienten men även en kostnad för samhället. Alla patienter som opereras har en ökad risk att utveckla trycksår på grund av unika riskfaktorer som en operation medför. Därför har operationsteamet en särskild utmaning i att förebygga denna vårdskada.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka trycksårspreventiva åtgärder som operationsteamet använder.   Metod: Studien genomfördes som en observationsstudie med kvantitativ ansats. Operationsteam vid ett medelstort sjukhus i södra Sverige observerades.  Ett observationsprotokoll konstruerades för att fånga de åtgärder som operationsteamet använde. Totalt genomfördes 20 observationer.   Resultat: Operationsteamet tryckavlastade patientens hälar och bakhuvud. Patienten värmdes intraoperativt, personalen såg till att patienten inte låg med benen i kors eller låg på varmt underlag och anpassade  operationsbordet efter patientens behov. Flera möjliga trycksårsförebyggande metoder genomfördes inte alls eller i liten utsträckning. Operationsteamet repositionerade inte patienten varannan timme, instrument, personal och utrustning tilläts trycka på patienten och material fanns mellan patienten och den tryckavlastande madrassen.   Konklusion: Operationsteamet utnyttjade trycksårspreventiva åtgärder för att förhindra trycksår hos patienten. Dock fanns ett flertal trycksårsförebyggande åtgärder som sällan användes eller inte alls. / Introduction: Pressure ulcers are a common health problem that can be a complication in surgical procedures. It means a great suffering for the patient, but also a cost to society. The surgical team has a special challenge to prevent pressure ulcers that occur in the operating room. It´s because all patients who undergo surgery have an increased risk of developing pressure ulcers because of the unique risk factors that an operation means for the patient.   Aim: The purpose of this study was to investigate the methods that the surgical team use to prevent pressure ulcer in patients during surgery.   Method: The study was conducted as an observational study with quantitative approach. The study included 20 observations of surcial teams on a hospital in south Sweden. An observation protocol was created to capture the preventive methods the surgical team used.   Results: The surgical team depressurized the patients heels and occiput with pillows. The surgical team was warming the patient intraoperatively, made sure that the patient was not lying with legs crossed or laid on a warm surface. The staff adjusted the operating table to the patient's needs. Several possible methods to prevent pressure ulcers that was not used or rarely used, was also observed. The surgical team did not reposition the patient every two hours, equipment and staff were allowed to press against the patient and layers of material laid between the patient and the pressure ulcer preventing mattress.   Conclusion: The surgical team used pressure ulcer preventive methods to decrease the risks of pressure ulcer in the patients. However, there were a number of pressure ulcers prevention methods that were rarely used.

Introduktion: I den perioperativa vården arbetar flera yrkeskategorier som ska samverka tillsammans på ett patientsäkert sätt. Kommunikation är en viktig del till att kunna arbeta patientsäkert. Enligt patientsäkerhetslagen är vårdgivare skyldiga att förebygga vårdskador där en fungerande kommunikation kan vara en del att upprätthålla patientsäkerheten. Tidigare forskning har visat att kommunikation i operationsteamet kan påverka patientsäkerheten både positivt och negativt. Syfte: Syftet var att beskriva det interprofessionella operationsteamets upplevelser av kommunikation för att främja patientens säkerhet inom perioperativ vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i Mellansverige. Totalt femton intervjuer utfördes. Fem olika yrkeskategorier intervjuades, med tre deltagare från varje kategori: operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor, undersköterskor, anestesiläkare och operatörer. Totalt femton intervjuer utfördes. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema och tre kategorier. Temat var: ”Strävan efter den goda kommunikationen”, där det interprofessionella operationsteamets upplevelser beskrevs utifrån följande kategorier: ”De personliga relationernas betydelse”, ”Individuella strategier” och ”Användandet av kommunikationshjälpmedel”. Konklusion: Studien visade att det interprofessionella teamet strävade efter en god kommunikation som främjar patienten säkerhet. Dock fanns det även svårigheter i att uppnå detta.

Bakgrund: Operationssjukvård är en komplex verksamhet där flera professioner samarbetar i ett team kring patienten. För att teamet ska erhålla en samlad bild över situationen och samordna de insatser som krävs på ett konstruktivt sätt krävs fungerande kommunikation. Flera hinder föreligger dock till fungerande kommunikation och kommunikationsfel förkommer förhållandevis ofta i operationsteam, vilket har vistats påverka patientsäkerheten negativt. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka insatser som riktats till att förbättra kommunikationen i operationsteam. Metod: En litteraturstudie genomfördes utifrån litteratursökningar i databaserna Cinahl och Pubmed. Resultatet baseras på 12 kvantitativa artiklar. Resultat: Genom olika insatser som teamträning med simulering, checklista för säker kirurgi, kommunikationsverktyg och kommunikationsträning kan operationsteamets kommunikation påverkas i positiv riktning, genom att skapa forum för kommunikation, stärka teammedlemmar i att yttra sig, skapa förståelse för varandras roller i teamet samt förbättra teammedlemmarnas kommunikationsteknik. Slutsats: Det verkar finnas goda möjligheter till att förbättra teamets kommunikation. En kombination av dessa insatser skulle förmodligen ha bättre effekt än implementering av enskilda insatser då de riktas till olika hinder.

Bakgrund: Operationsteamet består av olika professioner som alla utgör en viktig del i arbetet. För att tillvarata allas unika kompetens krävs ett effektivt samarbete och informationsutbyte. Studier har emellertid visat att kommunikationssvårigheter inom teamet är vanligt förekommande, vilket försvårar samarbetet och utgör en risk för patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att undersöka operationsteamets upplevelser av kommunikationssvårigheter i operationssalen. Metod: Litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Litteratursökning genomfördes via databaserna Cinahl och PubMed. Tio kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat: Kommunikationssvårigheter upplevdes vara en följd av bristande gemenskap, olämpligt beteende, olika perspektiv och prioriteringar. Kommunikationssvårigheterna hade enligt operationsteamet en negativ inverkan på både patientsäkerheten, arbetsglädjen och effektiviteten i operationssalen. Konklusion: Kommunikationssvårigheter utgör ett problem inom operationssjukvården då det försvårar samarbetet i operationsteamet. Kommunikationssvårigheterna kan resultera i negativa konsekvenser för såväl patienten som anställda. / Background: The operating team consists of various professionals who all are an important part of the work. To take advantage of all team members’ unique skills, effective collaboration and communication is required. However, studies have shown that communication difficulties within the team are common, which complicates collaboration and poses a risk to patient safety. Objective: The aim of the study was to investigate the operating team members’ experiences of communication failures in the operating room. Method: Literature study with systematic approach in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016). The literature search was conducted in the databases Cinahl and PubMed. Ten qualitative articles were included. Outcome: Communication difficulties were perceived as a result of lack of community within the group, inappropriate behavior, different perspectives and priorities. According to the operating team, the communication difficulties had a negative impact on both patient safety, job satisfaction and efficiency in the operating room. Conclusion: Communication difficulties are a problem in surgical care as it complicates the cooperation in the surgical team. The communication difficulties can result in negative consequences for both the patient and the employees.