Introduktion: Trycksår är en vårdskada som kan uppstå i samband med kirurgiska ingrepp. Det medför ett stort lidande för patienten men även en kostnad för samhället. Alla patienter som opereras har en ökad risk att utveckla trycksår på grund av unika riskfaktorer som en operation medför. Därför har operationsteamet en särskild utmaning i att förebygga denna vårdskada.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka trycksårspreventiva åtgärder som operationsteamet använder.   Metod: Studien genomfördes som en observationsstudie med kvantitativ ansats. Operationsteam vid ett medelstort sjukhus i södra Sverige observerades.  Ett observationsprotokoll konstruerades för att fånga de åtgärder som operationsteamet använde. Totalt genomfördes 20 observationer.   Resultat: Operationsteamet tryckavlastade patientens hälar och bakhuvud. Patienten värmdes intraoperativt, personalen såg till att patienten inte låg med benen i kors eller låg på varmt underlag och anpassade  operationsbordet efter patientens behov. Flera möjliga trycksårsförebyggande metoder genomfördes inte alls eller i liten utsträckning. Operationsteamet repositionerade inte patienten varannan timme, instrument, personal och utrustning tilläts trycka på patienten och material fanns mellan patienten och den tryckavlastande madrassen.   Konklusion: Operationsteamet utnyttjade trycksårspreventiva åtgärder för att förhindra trycksår hos patienten. Dock fanns ett flertal trycksårsförebyggande åtgärder som sällan användes eller inte alls. / Introduction: Pressure ulcers are a common health problem that can be a complication in surgical procedures. It means a great suffering for the patient, but also a cost to society. The surgical team has a special challenge to prevent pressure ulcers that occur in the operating room. It´s because all patients who undergo surgery have an increased risk of developing pressure ulcers because of the unique risk factors that an operation means for the patient.   Aim: The purpose of this study was to investigate the methods that the surgical team use to prevent pressure ulcer in patients during surgery.   Method: The study was conducted as an observational study with quantitative approach. The study included 20 observations of surcial teams on a hospital in south Sweden. An observation protocol was created to capture the preventive methods the surgical team used.   Results: The surgical team depressurized the patients heels and occiput with pillows. The surgical team was warming the patient intraoperatively, made sure that the patient was not lying with legs crossed or laid on a warm surface. The staff adjusted the operating table to the patient's needs. Several possible methods to prevent pressure ulcers that was not used or rarely used, was also observed. The surgical team did not reposition the patient every two hours, equipment and staff were allowed to press against the patient and layers of material laid between the patient and the pressure ulcer preventing mattress.   Conclusion: The surgical team used pressure ulcer preventive methods to decrease the risks of pressure ulcer in the patients. However, there were a number of pressure ulcers prevention methods that were rarely used.

Introduktion: I den perioperativa vården arbetar flera yrkeskategorier som ska samverka tillsammans på ett patientsäkert sätt. Kommunikation är en viktig del till att kunna arbeta patientsäkert. Enligt patientsäkerhetslagen är vårdgivare skyldiga att förebygga vårdskador där en fungerande kommunikation kan vara en del att upprätthålla patientsäkerheten. Tidigare forskning har visat att kommunikation i operationsteamet kan påverka patientsäkerheten både positivt och negativt. Syfte: Syftet var att beskriva det interprofessionella operationsteamets upplevelser av kommunikation för att främja patientens säkerhet inom perioperativ vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre sjukhus i Mellansverige. Totalt femton intervjuer utfördes. Fem olika yrkeskategorier intervjuades, med tre deltagare från varje kategori: operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor, undersköterskor, anestesiläkare och operatörer. Totalt femton intervjuer utfördes. Intervjuerna analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema och tre kategorier. Temat var: ”Strävan efter den goda kommunikationen”, där det interprofessionella operationsteamets upplevelser beskrevs utifrån följande kategorier: ”De personliga relationernas betydelse”, ”Individuella strategier” och ”Användandet av kommunikationshjälpmedel”. Konklusion: Studien visade att det interprofessionella teamet strävade efter en god kommunikation som främjar patienten säkerhet. Dock fanns det även svårigheter i att uppnå detta.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbetar i team med flera olika professioner, med varierande bakgrund, kunskap och erfarenheter. Forskning tyder på att risken ökar för en osäker vård om inte kommunikationen i teamet fungerar. Brister i kommunikationen och sättet att kommunicera i teamet genererar i stora risker som kan leda till en icke säker vård för patienten. Detta genererar i att antalet felbehandlingar ökar, vilket kan leda till lidande och död hos de drabbade patienterna.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa anestesisjuksköterskans erfarenhet av kommunikation i operationsteamet.   Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes och åtta stycken kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet. En sökning genomfördes med hjälp av PEO-modellen. Artiklarna i resultatet är kvalitetsgranskade och innefattar ett etiskt resonemang.   Resultat: Analysen genererade i tre stycken huvudkategorier, Teamet har betydelse, Dialogen i teamet och Verksamhetsmässiga faktorer. Sammansättningen av teamet och de olika professionernas erfarenhet och utbildning spelade en roll för kommunikationen. Tiden för reflektion är knapp, detta på grund av ett pressat tidsschema. Kommunikationsverktyg ansågs förbättra kvaliteten på kommunikationen samt genererade i en ökad patientsäkerhet.     Slutsats: Genom ett välfungerande team med ömsesidig respekt för varje professions kompetens och erfarenhet, kan en effektiv kommunikation av hög kvalitet generera i en säker vård för de patienterna som vårdats inom operationskontexten.

Bakgrund: Inom slutenvården i Sverige varje år utförs cirka 800 000 operationer där patienter skall positioneras inför operationen på ett säkert sätt för att förebygga vårdskador. Den perioperativa vården utgör därmed en central del. Ett operationsteam som arbetar tillsammans och använder sina unika kunskaper ihop stärker patientsäkerheten. Delaktighet är centralt i allt vårdande men det saknas kunskap om hur detta synliggörs i patientens positionering på operationsbordet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur operationsteamet gör patienten delaktig i sin positionering på operationsbordet. Metod: En kvalitativ icke-deltagande observationsstudie genomfördes på två sjukhus i sydvästra Sverige. Insamlad data analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Operationsteamet gör patienten delaktig i sin positionering på operationsbordet på olika sätt; genom att guida patienten genom processen, inge trygghet och lugn på operationssalen, ge information, ge bekräftelse och inkludera patienten i teamet. I några fall var patienten inte i fokus och gjordes inte delaktig, därmed exkluderades patienten ur teamet. Slutsats: Operationsteamet är oftast väl rutinerade i hur de skall delaktiggöra patienten i sin positionering på operationsbordet. Att teamet är välfungerande och kan lyssna på och bekräfta patienten samt förmedla lugn och trygghet, bidrar till ökad delaktighet. / Background: Within Swedish inpatient care around 800000 surgeries are performed each year and where patients are positioned on the operating table in a way that prevents injuries. An operating team that works and uses their unique skills together can prevent lifethreatening complications. Patient participation is central to all care but there is a lack of knowledge about how this is made visible in the patient's positioning on the operating table.  Aim: Investigate the work of the surgical team to involve the patient in their positioning on the operating table. Method: A qualitative non-participation observational study was conducted in two hospitals in south-western Sweden. Collected data was analyzed using Graneheim and Lundmans description of a qualitative content analysis. Results: The surgical team usually involves the patient in their positioning and this in several different ways; by guiding the patient through the process, offering safety in the operating room, providing information, confirmation and including the patient. In some cases, the patient was not involved and excluded from the team. Conclusion: The operating team is usually very familiar with how they're going to involve the patient in their positioning. A team that is well-functioning listens to and confirm the patient and offer security, contributes to increased participation.

Introduktion: Operationssalen är en högriskmiljö och kräver ett väl fungerade samarbete i teamet för att kunna tillgodose patientsäker vård i syfte att främja hälsa och omvårdnad. Det är av stor vikt att teamarbetet fungerar på operationssalen för att undvika vårdrelaterade infektioner. Syfte: Att belysa operationsteamets erfarenheter av teamsamverkan för att främja patientsäkerhet. Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning med en integrerad analys. Datainsamlingen genomfördes i Cinahl och PubMed. Studien innefattade 15 vetenskapliga artiklar som granskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för kvalitativa artiklar och en modifierad granskningsmall av kvantitativa artiklar. Resultat: Organisatoriska förutsättningar orsakade brister och påverkade förutsättningarna för en patientsäkervård. Hierarki inom operationsteamet kunde orsaka båda positiva och negativa konsekvenser. Kommunikation inom operationsteamet behövde vara effektiv och tydlig för att minska risken för missförstånd och fel. Faktorer för att stärka teamkänslan präglades av kommunikation, erfarenheter, respekt och en känsla av inkludering. Konklusion: För att bedriva och främja patientsäker kirurgi inom hälso-och sjukvård behöver teamsamverkan fungera optimalt. Patientsäkerheten och omvårdnadens kvalité påverkas av operationsteamets samarbete.

Bakgrund: Under 1800-talet fick Florence Nightingale ner dödligheten efter kirurgi bland annat genom att hålla en renare operationsmiljö. De medicinska framstegen har tagit exponentiella kliv och omvårdnaden försöker hålla takten. Studier visar dock att hälso- och sjukvårdspersonalens följsamhet till hygienriktlinjer är bristande. För att vårdrelaterade infektioner såsom postoperativ sårinfektion inte ska ta fäste, urholka sjukvårdsbudgeten och orsaka patienten vårdlidande behöver samtlig operationspersonal ta hygienfrågan på största allvar, utan undantag. Syfte: Syftet var att studera operationspersonalens följsamhet till hygienriktlinjer på två sjukhus i södra Sverige. Metod: Studien var en kvantitativ observationsstudie som genomfördes med ett strukturerat protokoll. I protokollet fanns faktorer som särskilt studerade om allt av personalens hår och skägg var täckt med operationsmössan vid allmän- och infektionskänslig kirurgi. Det observerades även om personalen använde skor med hel ovansida som var avtorkningsbar. Resultat: Resultatet visade en näst intill fullständig följsamhet till hygienriktlinjer vid infektionskänslig kirurgi. Vid allmän kirurgi fanns förbättringar att genomföra av samtlig operationspersonal. Personal som inte arbetade i operationssåret var den population som hade sämst följsamhet till de utvalda riktlinjerna. Slutsats: Kunskap och ansvar till hygienriktlinjer kan leda till ökad patientsäkerhet och minskat lidande för patienten. / Background: Florence Nightingale saved lives by keeping the environment clean before, during and after surgery in the mid-19th century. The knowledge in medicine has developed in exponential steps and the nursing care is trying to keep up. Studies show that compliance to hygiene guidelines are low. The routines to prevent surgical site infections need to be taken seriously, without exceptions, to prevent the infections to cause suffering both for individuals and the hospitals budgets. Aim: The purpose of this study was to study the OR staff´s compliance to hygiene guidelines at two south Swedish hospitals. Method: The study was a quantitative observational study. Data have been collected at two different southern Swedish hospitals during 152 surgeries. The observation was structured and followed a special protocol that observed if hair and beard is covered with a hood/other coverage and what type of shoes that the staff wear in the OR. It was also observed if surgeries that need ultraclean environment, as implant surgery, was respected with the extended guidelines. Results: The results showed that there where almost complete compliance to the hygiene guidelines during ultraclean surgeries. During other surgeries it showed that improvements could have been done by all staff in the OR. The staff that was working in the OR but not in the wound, close to the patient had lowest compliance. Conclusion: Knowledge and discipline to hygiene rules may lead to improvement in patient safety and diminished patient suffering.

Introduktion: Hypotermi innebär att patientens kärntemperatur är under 36 grader. Alla patienter riskerar att bli hypoterma vid kirurgiska ingrepp om inga förebyggande åtgärder utförs. Det går att förebygga hypotermi med antingen värmetillförande åtgärder eller genom att bibehålla patientens normala temperatur. Hypotermi kan leda till komplikationer för patienten så som sämre sårläkning, postoperativa sårinfektioner, ökad risk för trycksår, hjärtproblem och ökad blödningsbenägenhet. Trots att studier har visat på kunskap om ämnet är hypotermi vanligt förekommande vid kirurgiska ingrepp. Syfte: Syftet med studien var att undersöka i vilken utsträckning omvårdnadsåtgärder utfördes av operationsteamet för att förebygga hypotermi intraoperativt. Metod: Studien var en kvantitativ strukturerad observationsstudie. Data samlades in under 43 operationer på två sjukhus i södra Sverige. Observationerna utgick från ett protokoll som skapades utefter AORN (Association of perioperative registered nurses) och NICE:s (National institute for health och care excellence) riktlinjer och innehöll 12 förebyggande omvårdnadsåtgärder för att förhindra hypotermi. Resultat: Samtliga patienter fick varma täcken och varma intravenösa vätskor. All personal följde WHO:s checklista och majoriteten undvek att exponera patienten i onödan. Omvårdnadsåtgärder som inte utfördes lika frekvent var varmluftstäcke, varma spolvätskor, fot och benvärmare samt temperaturmätning på patienten. Aluminiumtäcke, värmemadrass, värmemössa och varm huddesinfektion användes aldrig. På de patienter som en temperatur togs på hade omvårdnadsåtgärderna en god effekt då majoriteten av patienterna inte längre var hypoterma i slutet av den intraoperativa fasen. Slutsats: Operationsteamet använde sig alltid av förebyggande omvårdnadsåtgärd för att förhindra hypotermi, några i högre utsträckning än andra. Några patienter var fortfarande hypoterma i slutet av den intraoperativa fasen vilken kan tyda på att en förbättring skulle kunna ske på de omvårdnadsåtgärder som inte användes lika frekvent. / Introduction: The definition of hypothermia is when the patients core temperature is below 36 degrees. All the patients have an increased risk of becoming hypothermic during surgical procedures if no preventive measures are taken. Hypothermia is preventable with either heat inducing measures or by maintaining the patient’s normal temperature. Hypothermia can lead to complications for the patients such as impaired wound healing, Increased risk of postoperative wound infection, increased risk of bedsores, heart conditions and increased tendency to bleed. Although studies have shown knowledge of this topic hypothermia is a common occurrence in surgical procedures. Aim: The aim of this study was to investigate in which extension nursing measures were used by the operations team to prevent hypothermia intraoperatively. Method: The study was a quantitative structured observational study. Data was collected during 43 operations at two hospitals in southern Sweden. The observations followed a protocol that was created along AORN (Association of perioperative registered nurses) and NICE: s (National institute for health and care excellence) recommendations and contained 12 nursing measures to prevent hypothermia. Result: All the patients received warm blankets and warm intravenous fluids. All the operating staff used the WHO: s checklist and the majority avoided unnecessary patient exposure. The nursing measures that were used less frequently were warm air blankets, feet-and leg warmers and temperature measurement on the patient. Aluminum blankets, heating mattress, heat caps and warm skin antisepsis were never used. On the patients of whom a temperature was taken, the nursing measures had a good effect since the majority of the patients were no longer hypothermic at the end of the intraoperative phase. Conclusion: The operation team always used care measures to prevent hypothermia, some to a greater extent than others. Some patients were still hypothermic at the end of the intraoperative phase, which may indicate that an improvement could occur in the nursing measures that weren’t used as frequently.

Bakgrund: Den svenska Försvarsmakten har en lång tradition av att rekrytera sjukvårdspersonal till fredsbevarande insatser från den civila arbetsmarknaden. Sjukvårdspersonalen består exempelvis av specialistsjuksköterskor inom anestesi- och operationssjukvård. Under insatserna så arbetar specialistsjuksköterskorna vid små rörliga enheter eller fasta baser. För att klara av de krav som ställs på dem så genomgår specialistsjuksköterskorna insatsspecifik utbildning inför insatsen.  Motiv: Inom den svenska sjukvården finns en grupp med specialistsjuksköterskor vars erfarenheter från fredsbevarande insatser ej anses väl utforskade enligt författarna. Genom att studera dessa erfarenheter kan specialistsjuksköterskornas kunnande om exempelvis traumaomhändertagande och deras ökade förmåga till självständighet tas till vara inom den civila sjukvården. Detta skulle sedermera kunna leda till ett förbättrat patientomhändertagande.   Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom svenska Försvarsmakten utomlands under pågående internationell insats.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer av anestesi- och operationssjuksköterskor genomfördes. Intervjudeltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval och rekryteringen skedde digitalt över hela Sverige. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt användes för att analysera resultatet.  Resultat: Analysen resulterade i fyra domäner: ”Att genomföra en insats”, ” Utbildning och utveckling”, ”Händelser under insats” och ”Mental och fysisk påfrestning”.  Konklusion: I studien framkommer det att specialistsjuksköterskorna valde att åka på en fredsbevarande insats för att utmana sig själva i en krävande miljö. De utbildningar de genomförde innan insatsen samt deras erfarenheter från insatserna ökade deras kompetens. Detta gjorde dem till bättre specialistsjuksköterskor i den civila sjukvården. Möjligheter till återhämtning fanns både under och efter insats. Dock så framhöll flertalet av specialistsjuksköterskorna den mentala påfrestning som det innebär att genomföra en fredsbevarande insats. / Background: The Swedish armed forces have a long tradition of recruiting medical personnel to peacekeeping missions from the civilian market. This personnel includes nurse anesthetists and surgical nurses. During the peace keeping missions the nurse specialists work in small moving units or at camps. To meet the military medical requirements, the nurse specialists undergo specific training prior to the peacekeeping mission.  Motive: In Swedish healthcare there is a group of specialist nurses whose experiences from peacekeeping missions are not considered well explored according to the authors. By studying these experiences, the specialist nurses’ knowledge of, for example, trauma care and their increased ability to work independently can be utilized by civilian healthcare. This could lead to improved patient care.    Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists and surgical nurses’ experiences of working in the Swedish armed forces abroad during peacekeeping missions.  Methods: Twelve semi-structured interviews of nurse anesthetists and surgical nurses were conducted. The participants were selected through convenience selection and recruited digitally throughout Sweden. The interviews were transcribed, and qualitative content analysis with a manifest approach was used to analyze the results.  Results: The analysis resulted in four domains: "To carry out a mission", "Education and development", "Events during a mission" and "Mental and physical stress".   Conclusion: This study shows that nurse specialists chose to go on a peacekeeping mission to challenge themselves in a demanding environment. The training they completed before the peacekeeping mission and the experiences they acquired during the missions increased their competence. This made them better specialist nurses in civilian healthcare. Opportunities for recovery were available both during and after the peacekeeping mission. However, most specialist nurses emphasized the mental strain involved in carrying out peacekeeping missions.