Från kapitel 7: Avslutning och sammanfattning Kommunal kompetens för vissa former av påverkansarbete Det framgår ovan att det finns skäl för att göra mer nyanserade bedömningar kring vad för utrymme som den kommunala kompetensen ger kommuner för att bedriva på-verkansarbete. Att direkt avfärda en kommuns beslut om att exempelvis skriva under en namninsamling för att den nämner kärnvapen och hänvisa till dels att utrikespolitik inte är en kommunal angelägenhet, dels RÅ 1990 ref. 9 (Kärnvapenfria zonen) duger inte. Det krävs en mer nyanserad bedömning för att avgöra vad som är tillåtet kommunalt påverkansarbete. För att göra en sådan bedömning presenterade jag därför en modell med flera steg som byggde på de slutsatserna jag dragit från rättskällorna. I uppsatsen har jag även argumenterat för att kommuner får uttala önskemål och presentera vad som är i deras intressen till den aktör som beslutar i en angelägenhet som norska kommuner kan. Likheterna är även stora med när kommuner skriver remissvar på lagförslag med mera. Det allmänna intresset kommuner representerar motiverar även att de får förmedla tankar i sådant som inte är kommunala angelägenheter. Som jag visar ovan innebär detta att kommuner har möjligheten att skriva under till exempel ICAN:s Cities Appeal och skicka skrivelser angående utredningen om angiverilagen. Kommuner får däremot inte uttrycka egna ställningstaganden i frågor som de inte hant-erar eller bedriva opinionsarbete i dylika frågor. Det finns inte heller något juridiskt utrymme för kommuner att kommunicera att en lag inte kommer tillämpas eftersom lagstiftning är förbehållet riksdagen. För att klargöra vad för angelägenheter som hanteras av kommuner respektive annan och utveckla vad som är inom den kommunala kompetensen presenterar jag ovan också ett förslag om att införa obligatorisk laglighetsprövning. Förslaget skulle leda till mer praxis som tycks vara det bästa sättet att utveckla den kommunala kompetensen. Dessutom skulle mer praxis troligen leda till utförligare domskäl med följden att det framöver blir enklare att bedöma kompetensenligheten av en kommuns tänkta agerande. För att sammanfatta skulle mer välmotiverad praxis ge stadga i vad kommuner får och inte får besluta om. Med hjälp av min modell och dess bedömningsgrunder klargörs vad kommunmedlemmar via sina kommuner får påverka. Detta skulle leda till ökad tydlighet i vad som är tillåtet respektive förbjudet av den kommunala kompetensen, både inom som bortom kommungränsen.

Studien syftar till att undersöka vad socialsekreterare anser om en eventuell “angiverilag”, samt hur socialsekreterare tror att den eventuella lagen kan komma att påverka deras professionalitet. Sex intervjuer genomfördes med socialsekreterare inom olika enheter inom svensk Socialtjänst. Därefter analyserades det insamlade empiriska materialet med hjälp av en tematisk analys. I studien använts professions- och rollteorin för att ge förklaring och förståelse kring de aspekter som socialsekreterarna lyfter i intervjuerna. Några av de slutgiltiga slutsatserna som kunnat dras av studien är att socialsekreterare har ett motstånd gällande den så kallade “angiverilagen”. Motståndet grundar sig i att socialsekreterarna anser att den eventuella lagen går emot professionella etiska principer, kommer resultera i ett minskat förtroende för Socialtjänsten samt att skuggsamhället kommer växa. Studiens slutsatser visar också på att socialsekreterare anser att den eventuella lagen kommer resultera i en negativ påverkan på deras professionella förhållningssätt, handlingsutrymme och autonomi.