Bakgrund: Det finns en skillnad mellan att avstå eller avsluta livsuppehållande behandling. Att avstå från livsuppehållande behandling definieras som att inte starta eller inte fortsätta åtgärderna medan avslut av livsuppehållande behandling handlar om att aktivt stoppa behandlingen. Genom vetenskap och beprövad erfarenhet ska nytta och risker med den livsuppehållande behandlingen övervägas till den döende patienter då inget botemedel längre finns. Syftet: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter vid avslut av livsuppehållande behandling. Metod:Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. En systematisk litteratursökning utfördes. Resultat: Studien resulterade i tio vetenskapliga artiklar som utformade resultatet. I resultatet framkom tre kategorier: sjuksköterskors stödjande roll, emotionell påverkan och delaktighet i beslutsprocessen. Slutsats: Att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutas hade en emotionell påverkan hos sjuksköterskor och att de saknade tid och kunskap för att kunna bearbeta sorg. Sjuksköterskors omvårdnad av närstående sågs som en viktig del i omvårdnaden av patienterna. Att få inkluderas vid läkarens ställningstagande om den livsuppehållande behandling skall avslutas eller inte, sågs värdefullt då sjuksköterskorna var de som följt patienten under en längre tid. Denna litteraturstudien ökar förståelsen för sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter där livsuppehållande behandling avslutats. Sjuksköterskor är en viktig komponent i omvårdnaden av patienter och det är viktigt för sjuksköterskor att lära sig bearbeta sina känslor. / Background: There is a difference between withholding life-sustaining treatment or withdrawing life sustaining-treatment. Withholding life-sustaining treatment is defined as not initiating or not continue life-sustaining treatment, while withdrawing life-sustaining treatment is about actively stopping the treatment. Through science and proven experience, the benefits and risks associated with life-sustaining treatment should be considered for the dying patients when there is no cure. Aim: The aim was to highlight the nurses' experience of caring for patients when life-sustaining treatment is terminated. Method: The study was conducted as a general literature study. A systematic literature search was performed. Result: The study resulted in ten scientific articles that formed the results. The results revealed three categories: nurse's supporting role, emotional influence and participation in the decision-making process. Conclusion: Caring for patients with life-sustaining treatment was terminated had an emotional impact on the nurses and the nurses had lack of time and knowledge to be able to process their grief. Caring for the close relatives was seen as an important part of the nurse's care in patients. To be included in the doctor's opinion about whether the life-sustaining treatment should be terminated or not, was considered valuable because the nurses were those who followed the patient for a long time. This literature study increases the understanding of nurses' experience of caring for patients where life-sustaining treatment has been terminated. Nurses' are an important component in nursing of patients and it is important for nurses to learn how to process their feelings.

Bakgrund: Teknologi och behandlingsmöjligheter inom intensivvården är under ständig utveckling. Den växande möjligheten till livsuppehållande behandling är inte alltid gynnsam för alla patienter. Det är en utmaning att identifiera tidpunkten då behandlingen blivit medicinsk meningslös och därmed ska avslutas. Beslutsfattandet försvåras eftersom patienterna ofta inte kan tala för sig själva. Processen att komma fram till ett beslut kräver ett samarbete mellan läkare och sjuksköterskor för att tillgodose patientens bästa och anhörigas behov. Att ge alla inblandade en röst har visat sig vara en utmaning och kan leda till konflikt. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av samarbetet med läkare inför beslutsfattande kring avslutande av livsuppehållande behandling. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats och induktivt förhållningssätt. Resultat: Sjuksköterskor upplever att deras involverade i beslutsfattandet är viktigt och åtar sig ett antal handlingar för att bidra till samarbetet, samtidigt som de känner sig exkluderade och att deras arbete är undervärderat. Beslutsfattandet upplevs komplext där tid, anhöriga och olika professionella perspektiv påverkar samarbetet. Hur samarbetet är utformad och vilka beslut som tas i enskilda situationer upplevs variera relaterat till hur den individuella beslutsfattaren är som människa och vilka erfarenheter de involverade har. Slutsats: Samarbetet mellan sjuksköterska och läkare vid beslutsfattande om avslut av livsuppehållande behandling är viktigt för att utforma vården efter den individuella patienten. Beslutsfattandet är komplicerat, där etiska och moraliska principer behöver tillgodoses. Genom att få bättre förståelse och reflektera över den professionella rollen kan samarbetet underlättas. Att ta beslut om människors livsöden förblir tungt, men rätt förutsättningar gynnar såväl yrkesprofessionella som patienter.