Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2007.

Überarb. Diss. Univ. Hamburg, 2005.

<p>Våren 2005 förvärvade Föreningssparbanken AB Baltikums marknadsledande bank, Hansabank. Förvärvet innebar en tydlig strategiförändring för FSB då banken tidigare huvudsakligen agerat via en alliansstrategi med ett begränsat ägande. Till följd av denna tydliga strategiförändring har vi funnit det intressant att titta på bankens etableringsprocess i Baltikum. Studiens syfte är att, med utgångspunkt i Rolf Marquardts teori kring bankers etableringsprocesser i utlandet, undersöka hur ett antal nyckelfaktorer påverkat såväl förutsättningarna för, som utformningen av, bankens etablering i Baltikum. De faktorer som undersökts grundar sig i Marquardts undersökningsmodell för svenska bankers internationaliseringsprocess. Faktorerna har i viss mån kompletterats genom andra teorier samt modifierats för att stämma överens med förutsättningarna för studien. De faktorer vi undersöker är: Historisk erfarenhet, Utbytesvillkor, Institutionella villkor samt Positionshantering. De tre första faktorerna utgör grundförutsättningarna utifrån vilka bankens verksamhet kan utformas. Positionshanteringen påverkas av de tre faktorerna men är också i sig relevant för etableringsprocessen. Studien har genomförts som en fallstudie och det empiriska materialet har till stor del insamlats genom intervjuer med anställda inom FSB. Då förvärvet varit omskrivet i svensk media har även en betydande del av underlaget för studien inhämtats från artiklar i svensk affärspress. Av analysen har framgått att faktorerna, i varierade grad, påverkat etableringsprocessen i olika avseenden. Etableringsprocessen har drivits av en kombination att finna nya tillväxtmöjligheter, till följd av stagnation på den svenska marknaden, samt i många hänseenden berott på tillfälligheter som banken tvingats svara på.</p>

<p>Bakgrund: Under de senaste åren har allt fler svenska företag utvidgat sin verksamhet i den baltiska region. Detta innebär att företaget möter en mängd komplexa faktorer som har sin grund i kulturella skillnader. Det ekonomiska styrsystemet är ett medel för moderbolaget med vilket kontroll utövas för att försäkra sig om att beslutsfattandet i dotterbolaget är i enlighet med hela företagets intresse. Utformningen av det ekonomiska styrsystemet påverkas även till stor del av det sovjetiska arv som präglar Baltikum. </p><p>Syfte: Undersökningen har två syften. Det första är att beskriva och analysera hur det ekonomiska styrsystemet utformas och används i dotterbolag i Baltikum som ägs av svenska moderbolag. Det andra är att bidra till en ökad förståelse för hur den kulturella kontexten påverkar utformningen av ekonomiska styrsystem i Baltikum. </p><p>Metod: Undersökningen bygger på intervjuer med tre svenska företag som har dotterbolag i Baltikum, samt med personer med stor kunskap inom problemområdet. </p><p>Resultat: Undersökningen påvisar att de tre fallföretagen har olika angreppsätt när det gäller utformningen och användningen av det ekonomiska styrsystemet. Dessutom att den kulturella kontexten är av stor betydelse för utformningen och användningen av styrsystemet. Det sovjetiska arvet ökar behovet av kontroll föratt reducera risken med utlandsverksamheten. Kontrollen sker delvis med hjälp av användningen av det ekonomiska styrsystemet, men även med hjälp av en anpassning till det sovjetiska arvet. Undersökningen lyckades även identifiera fem olika perspektiv som belyser hur denna anpassning görs. Dessa är: Frikoppling av verksamheten, kulturell förståelse, hälsosam skepsis, ömsesidig anpassning och kunskap om hantering av individer och val av rätt personal.</p>

<p>Uppsatsen behandlar människohandel för sexuella ändamål och prostitution och är en komparativ studie av Sveriges-, Estlands-, Lettlands och Litauens lagstiftningar och deras internationella åtaganden. Människohandel är ett globalt problem och staterna kring Östersjön är alla berörda av problemet på ett eller annat sätt i form av att de är ursprungs-, transit- och destinationsstater. Prostituerade ses som en riskgrupp som potentiella människohandelsoffer och det faktum att det finns en efterfrågan på sexuella tjänster kan öka människohandeln. Det finns delade meningar om människohandel och  prostitution har ett samband, dock är det efterfrågan på sexuella tjänster som gör att problemet existerar. Sveriges uppfattning är att det kan finnas ett samband mellan människohandel och prostitution. Sveriges syn på köp av sexuella tjänster och ansatsen att få bort prostitution genom Sexköpslagen är unik och utgör en utgångspunkt i uppsatsen. Olika staters avvikande lagstiftningar och synen på kvinnan i prostitution kan innebära problem vid samarbetet. Det har inte framkommit att Estland, Lettland eller Litauen har tagit hänsyn till ett eventuellt samband mellan människohandel och prostitution i sin lagstiftning.</p><p>FN:s Palermoprotokoll ger en internationell standard av definitionen av människohandel. Lettland och Litauens definitioner av människohandel överensstämmer med Palermoprotokollets. Sverige har lagt till ett rekvisit som innebär att det krävs att människohandlaren ”tar kontroll” över personen och definitionen blir snävare än i Palermoprotokollet. Estland uppfyller inte Palermoprotokollets krav. Den enda mellanstatliga överenskommelse som reglerar efterfrågan på människohandel är Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel. Vad gäller staternas reglering av efterfrågan finns sådan endast i Sverige och Litauen. Litauens sexköpslag har dock inte samma ställning som den svenska sexköpslagen, eftersom det i Litauen ges påföljder till både sexköparen och den prostituerade.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

<p>During and after World War II Sweden was spying in the occupied Baltic countries which had been occupied, from 1943 by Nazi Germany and from 1944 by the Soviet Union. It began in 1943, with the Germans still occupying the Baltic countries, when Sweden and its intelligence service “C-byrån” recruited volunteers among the Baltic refugees in Sweden and sent them back to the countries they had fled from. Many of the Baltic refugees to Sweden were men aged 25-45 so the Swedish intelligence service had a good recruiting source. This started the first period of intelligence operations in the three Baltic countries. In 1946 Swedish intelligence was reorganized and Thede Palm was appointed head of, what was named, T-kontoret. He ran the T-kontoret until 1965. Palm transformed the intelligence to the situation needed for the Cold War and he expanded co-operation with the British Military Intelligence Service, MI6. This constitutes the second phase of Swedish intelligence operations in the Baltics. The first two years did not produce any exciting results. The reports from T-kontoret contained information mostly about the resistance movements in the three Baltic countries but not much about the military installations. The Swedish Defence Ministry and the Swedish High Commander of the Defence, Helge Jung, developed plans, based on a Soviet Union attack on Sweden, which was believed to be a real threat at that time. Besides, and in spite of Swedish neutrality, Helge Jung was very oriented to the West and often in opposition to parts of the Swedish Government which meant that the Government was not always fully informed about Swedish secret military operations in the Baltics and the Baltic Sea. When the Cold War intensified in 1948, the Swedes planned and carried out the setting-up of agents in the Baltics. This constitutes the third period of the operations. It all happened in co-operation with MI6. What they did not know about was that most of the operations were infiltrated by the Soviet MGB (the name of the Soviet secret police from 1946 to 1953) and therefore doomed to failure. This thesis focuses on the third period and the following questions: i) how did the results from the operations change between period 2 (1946-1948), and period 3 (1948-1953); ii) what was reported; and iii) did Swedish intelligence put the emphasis on special geographical areas and on specific targets? The results from the third period of intelligence operations in the Baltics were much better than before. The reports from the Baltics produced by T-kontoret increased from 10-20 per half-year to an average of 20-40 per half-year. The quality of the reports also improved (based on the scoring of the source and the message given by the Swedish Intelligence Service itself). The targets in the Baltics became more focused and the reports from Latvia followed by Estonia became more frequent than those from Lithuania, a fact that could have been influenced by Soviet immigration policies to the Baltic countries. In Latvia the focus was given to military targets, such as harbours and airports and the port in Liepaja and the airport Spilve outside Riga became top priorities. The thesis is based on documentation from the Swedish War Archives (Krigsarkivet) where access was given to the reports produced by T-kontoret from 1946 until 1953. We know from other sources that in 1957 the Soviet Union handed a protest note to the Swedish Government. The note was of course denied by the Swedes but after that the operations were ended both by the Swedes and the British Military Intelligence Services.</p>

Bakgrund: Under de senaste åren har allt fler svenska företag utvidgat sin verksamhet i den baltiska region. Detta innebär att företaget möter en mängd komplexa faktorer som har sin grund i kulturella skillnader. Det ekonomiska styrsystemet är ett medel för moderbolaget med vilket kontroll utövas för att försäkra sig om att beslutsfattandet i dotterbolaget är i enlighet med hela företagets intresse. Utformningen av det ekonomiska styrsystemet påverkas även till stor del av det sovjetiska arv som präglar Baltikum. Syfte: Undersökningen har två syften. Det första är att beskriva och analysera hur det ekonomiska styrsystemet utformas och används i dotterbolag i Baltikum som ägs av svenska moderbolag. Det andra är att bidra till en ökad förståelse för hur den kulturella kontexten påverkar utformningen av ekonomiska styrsystem i Baltikum. Metod: Undersökningen bygger på intervjuer med tre svenska företag som har dotterbolag i Baltikum, samt med personer med stor kunskap inom problemområdet. Resultat: Undersökningen påvisar att de tre fallföretagen har olika angreppsätt när det gäller utformningen och användningen av det ekonomiska styrsystemet. Dessutom att den kulturella kontexten är av stor betydelse för utformningen och användningen av styrsystemet. Det sovjetiska arvet ökar behovet av kontroll föratt reducera risken med utlandsverksamheten. Kontrollen sker delvis med hjälp av användningen av det ekonomiska styrsystemet, men även med hjälp av en anpassning till det sovjetiska arvet. Undersökningen lyckades även identifiera fem olika perspektiv som belyser hur denna anpassning görs. Dessa är: Frikoppling av verksamheten, kulturell förståelse, hälsosam skepsis, ömsesidig anpassning och kunskap om hantering av individer och val av rätt personal.

Våren 2005 förvärvade Föreningssparbanken AB Baltikums marknadsledande bank, Hansabank. Förvärvet innebar en tydlig strategiförändring för FSB då banken tidigare huvudsakligen agerat via en alliansstrategi med ett begränsat ägande. Till följd av denna tydliga strategiförändring har vi funnit det intressant att titta på bankens etableringsprocess i Baltikum. Studiens syfte är att, med utgångspunkt i Rolf Marquardts teori kring bankers etableringsprocesser i utlandet, undersöka hur ett antal nyckelfaktorer påverkat såväl förutsättningarna för, som utformningen av, bankens etablering i Baltikum. De faktorer som undersökts grundar sig i Marquardts undersökningsmodell för svenska bankers internationaliseringsprocess. Faktorerna har i viss mån kompletterats genom andra teorier samt modifierats för att stämma överens med förutsättningarna för studien. De faktorer vi undersöker är: Historisk erfarenhet, Utbytesvillkor, Institutionella villkor samt Positionshantering. De tre första faktorerna utgör grundförutsättningarna utifrån vilka bankens verksamhet kan utformas. Positionshanteringen påverkas av de tre faktorerna men är också i sig relevant för etableringsprocessen. Studien har genomförts som en fallstudie och det empiriska materialet har till stor del insamlats genom intervjuer med anställda inom FSB. Då förvärvet varit omskrivet i svensk media har även en betydande del av underlaget för studien inhämtats från artiklar i svensk affärspress. Av analysen har framgått att faktorerna, i varierade grad, påverkat etableringsprocessen i olika avseenden. Etableringsprocessen har drivits av en kombination att finna nya tillväxtmöjligheter, till följd av stagnation på den svenska marknaden, samt i många hänseenden berott på tillfälligheter som banken tvingats svara på.

During and after World War II Sweden was spying in the occupied Baltic countries which had been occupied, from 1943 by Nazi Germany and from 1944 by the Soviet Union. It began in 1943, with the Germans still occupying the Baltic countries, when Sweden and its intelligence service “C-byrån” recruited volunteers among the Baltic refugees in Sweden and sent them back to the countries they had fled from. Many of the Baltic refugees to Sweden were men aged 25-45 so the Swedish intelligence service had a good recruiting source. This started the first period of intelligence operations in the three Baltic countries. In 1946 Swedish intelligence was reorganized and Thede Palm was appointed head of, what was named, T-kontoret. He ran the T-kontoret until 1965. Palm transformed the intelligence to the situation needed for the Cold War and he expanded co-operation with the British Military Intelligence Service, MI6. This constitutes the second phase of Swedish intelligence operations in the Baltics. The first two years did not produce any exciting results. The reports from T-kontoret contained information mostly about the resistance movements in the three Baltic countries but not much about the military installations. The Swedish Defence Ministry and the Swedish High Commander of the Defence, Helge Jung, developed plans, based on a Soviet Union attack on Sweden, which was believed to be a real threat at that time. Besides, and in spite of Swedish neutrality, Helge Jung was very oriented to the West and often in opposition to parts of the Swedish Government which meant that the Government was not always fully informed about Swedish secret military operations in the Baltics and the Baltic Sea. When the Cold War intensified in 1948, the Swedes planned and carried out the setting-up of agents in the Baltics. This constitutes the third period of the operations. It all happened in co-operation with MI6. What they did not know about was that most of the operations were infiltrated by the Soviet MGB (the name of the Soviet secret police from 1946 to 1953) and therefore doomed to failure. This thesis focuses on the third period and the following questions: i) how did the results from the operations change between period 2 (1946-1948), and period 3 (1948-1953); ii) what was reported; and iii) did Swedish intelligence put the emphasis on special geographical areas and on specific targets? The results from the third period of intelligence operations in the Baltics were much better than before. The reports from the Baltics produced by T-kontoret increased from 10-20 per half-year to an average of 20-40 per half-year. The quality of the reports also improved (based on the scoring of the source and the message given by the Swedish Intelligence Service itself). The targets in the Baltics became more focused and the reports from Latvia followed by Estonia became more frequent than those from Lithuania, a fact that could have been influenced by Soviet immigration policies to the Baltic countries. In Latvia the focus was given to military targets, such as harbours and airports and the port in Liepaja and the airport Spilve outside Riga became top priorities. The thesis is based on documentation from the Swedish War Archives (Krigsarkivet) where access was given to the reports produced by T-kontoret from 1946 until 1953. We know from other sources that in 1957 the Soviet Union handed a protest note to the Swedish Government. The note was of course denied by the Swedes but after that the operations were ended both by the Swedes and the British Military Intelligence Services.

Uppsatsen behandlar människohandel för sexuella ändamål och prostitution och är en komparativ studie av Sveriges-, Estlands-, Lettlands och Litauens lagstiftningar och deras internationella åtaganden. Människohandel är ett globalt problem och staterna kring Östersjön är alla berörda av problemet på ett eller annat sätt i form av att de är ursprungs-, transit- och destinationsstater. Prostituerade ses som en riskgrupp som potentiella människohandelsoffer och det faktum att det finns en efterfrågan på sexuella tjänster kan öka människohandeln. Det finns delade meningar om människohandel och  prostitution har ett samband, dock är det efterfrågan på sexuella tjänster som gör att problemet existerar. Sveriges uppfattning är att det kan finnas ett samband mellan människohandel och prostitution. Sveriges syn på köp av sexuella tjänster och ansatsen att få bort prostitution genom Sexköpslagen är unik och utgör en utgångspunkt i uppsatsen. Olika staters avvikande lagstiftningar och synen på kvinnan i prostitution kan innebära problem vid samarbetet. Det har inte framkommit att Estland, Lettland eller Litauen har tagit hänsyn till ett eventuellt samband mellan människohandel och prostitution i sin lagstiftning. FN:s Palermoprotokoll ger en internationell standard av definitionen av människohandel. Lettland och Litauens definitioner av människohandel överensstämmer med Palermoprotokollets. Sverige har lagt till ett rekvisit som innebär att det krävs att människohandlaren ”tar kontroll” över personen och definitionen blir snävare än i Palermoprotokollet. Estland uppfyller inte Palermoprotokollets krav. Den enda mellanstatliga överenskommelse som reglerar efterfrågan på människohandel är Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel. Vad gäller staternas reglering av efterfrågan finns sådan endast i Sverige och Litauen. Litauens sexköpslag har dock inte samma ställning som den svenska sexköpslagen, eftersom det i Litauen ges påföljder till både sexköparen och den prostituerade.